1959

"Vi lever i en bulimisk kultur. Å ena sidan ett genomkommersiellt samhälle som ser till att vi ständigt känner oss missnöjda och där svaren och tillfredsställelsen är KÖP! Å andra sidan ständiga uppmaningar om att rensa och göra sig av med. Som om befriandet av saker skulle innebära en djupare mänsklig frigörelse."

I Grejen med saker undersöker Helena von Zweigbergk vårt förhållande till saker. Ur ett mycket personligt perspektiv frågar hon sig vad vi vill med våra saker. Varför känns de så viktiga att skaffa? Kan de vara besjälade? Hon vänder ut och in på sitt hem och alla dess prylar, reflekterar över vad de kommunicerar, hur de är laddade med historia men också med känslor som skam och tröst. Utforskandet sker i samarbete med konstnären Cilla Ramnek och fotografen Pia Ulin som får fria händer i Helenas hem. Enskilda saker plockas fram, föremål grupperas om och berättar helt plötsligt något annat.

Det liknar en arkeologisk utgrävning som säger mycket om vår tid, våra sociala behov och samlarimpulser. Det handlar om att omvärdera och hålla sitt seende aktivt. Om behovet av att ibland byta scenografi och hur en leksakstax kan bli ett tecken på faderlig kärlek.

Viktor ska ta studenten och hela familjen samlas för att fira i ett vårvarmt Stockholm. Där står mamma Astrid och styvpappa Henrik tillsammans med halvsyskonen Josefin och Sara. Mormor kommer tillsammans med mostrarna Sandra och Lena. Men den stora överraskningen är att även Viktors biologiska pappa Michael anländer från New York med sin nya familj för att återknyta kontakten med sonen som han övergav för många år sedan.

Michaels ankomst är en smärtsam påminnelse om vad som hände den där sommaren på Fårö för snart tjugo år sedan. Då var de också alla samlade, systrarna, deras mamma Ingrid, och Astrid med sin nya lilla familj. Det var den lyckligaste tiden i Astrids liv. Så plötsligt lämnade Michael Astrid ensam med deras nyfödda son.

Och här står de nu alla samlade på en skolgård efter så många år. Snart kommer allt förändras dramatiskt igen. De starka känslorna som uppstår mellan Astrid och Michael ställer allt på spel i Astrids väl uppbyggda tillvaro av trygghet och stabilitet.

Lena har just fått besked om att hon har en livshotande cancersjukdom. Sandra och hennes mans dansstudio håller på att gå i konkurs. Och vad hände egentligen den där sommaren då Michael drog? Varför vill Lena inte låta Astrid besöka henne på sjukhuset? Och hur ska Sandra kunna betala skattemyndigheten 50 000 kronor inom två veckor?

Helena von Zweigbergk låter tre systrar berätta utifrån sina helt skilda perspektiv under en sommar i deras liv när plötsligt allting står på spel och de alla står inför stora livsavgörande skeden. Om syskonrelationer, kärleksrelationer, föräldra- och barnrelationer. Ett familjedrama om förälskelser, svek och förluster. Om allt det som står i vägen för förståelse och försoning, och - inte minst - om kärlekens makt.

En roman om familjerelationer och lojalitet. Om ett ofrivilligt möte mellan en femtioårig kvinna och en ung pojke som båda har vänt livet ryggen. Och hur det där livet tränger sig på och tvingar oss att ta reda på vad som verkligen spelar roll i den här världen.

Susanne har tagit en time out. Hon har dragit sig undan livet, alla de vardagliga sammanhangen och kraven. Nu vill hon ha tid bara för sig själv, bara vara med sig själv. Hon har längtat efter det, rofylldheten i stugan, att skapa något som bara är hennes. Hon har lämnat allt. Det hände ganska plötsligt. När hon förlorar sitt chefsjobb och erbjuds ett ettårigt avgångsvederlag bestämmer hon sig för att göra det hon drömt om länge, packar väskan, slänger mobiltelefonen och tar bilen till sitt torp på landet.
Hon lämnar jobb, ett kärlekslöst praktiskt familjeliv med man och tre bonusbarn. Hon har alltid varit den duktiga, den som anpassar sig och inte bråkar. Hon har också varit mycket ensam i sitt tidigare liv. Nu ska hon vara själv på sina egna premisser.
Men fristen från omvärlden blir kortvarig. Hennes syster Louise ringer en tidig morgon. Det kan bara betyda problem. Hennes syster betyder alltid problem. De är varandras motsatser. Som två sidor av ett mynt. Men de är systrar, i ett och samma blodomlopp.
Louise ber Susanne att ta hand om sin femtonårige son Jonas. Hon måste, för de ska vräkas, berättar Louise. Det ska bara handla om en kort tid. Medan Louise får ordning på sina skulder och sitt röriga liv.
Så möts de. Varken Jonas eller Susanne vill ha varandras sällskap, men de har inget val. Jonas är en blek och trulig tonåring. Misstänksam och avståndstagande. Han har inte bett om det här. Det har inte Susanne heller, men hon måste återigen vara den duktiga och ansvarstagande vuxna. Men Susanne är inte längre säker på att hon varken kan eller vill det. Och Jonas var en gång en kär systerson som hon satt barnvakt åt och gullade med. Hur mår han egentligen, och varför går han inte i skolan?
Så småningom börjar Susanne inse att saker och ting inte är vad de verkar vara. Vad händer i Louises liv, egentligen? Är det som Louise säger, eller har hon andra, hemliga planer?

"Plötsligt kändes det angeläget att göra en självbiografisk inventering.

Jag hade fyllt sextio, ändrat gamla, invanda familjeförhållanden och eldat upp ett hus från grunden. Visserligen litterärt i romanen Totalskada, men ändå. Hur hade jag hamnat där jag är nu? Och var - i mitt numera så långa liv - befinner jag mig? Varför hade jag ofta varit så rädd? Tyckt att mycket med mig varit genant och pinsamt? Vad hade jag lärt mig om att vara en fri, självständig individ och samtidigt våga vara nära och älskande?

Det var helt enkelt dags för en existentiell avstämning."

I Mitt liv som dront letar Helena von Zweigbergk ledtrådar i sådant hon tänkt, skrivit och gjort. Men också i det hon knappt vågat närma sig. Hon beskriver hur hon likt dronten inte kunnat sätta sina egna gränser, utan gått genom livet som en levande vågskål, en vandrande åskledare, emellanåt använd som packåsna och slasktratt för sådant andra inte velat eller förmått bära. Med värme och hög igenkänning skriver hon om det nya åldrandet, om moderskap och eskapism, vardagens pågående maskineri och behovet av andakt.

"Det här är ett försök att göra rent hus med det som är jag. För på något underligt sätt känns det som att allting just har börjat."

De är två vuxna kvinnor, men de är också mor och dotter. På ytan ser det ut som vardagliga möten och samtal om barnbarn och makar och vardagsliv. Men därunder bubblar det av starka känslor, såriga motsättningar aladdade minnen som skildras ur, och färgas av, de två kvinnornas olika perspektiv. En relation som är lika tät som den är komplex.

Kan en vuxen mor och dotter komma lika nära som i begynnelsen? Vilka sanningar behöver uttalas och göras upp med? Går det att överbrygga de avstånd som uppstått när barnet inte längre är barn och när en förälder förvandlats till en vanlig vuxen människa, men med alla de brister som barnets skarpa blick avtäcker.

Helena von Zweigbergk ger ut en berättelse i ett nytt format. Lite längre än en novell, lite kortare än en roman.