I tryck efter 300 år!
Renässansmänniskan Olof Rudbeck d.ä., professor i medicin och kunnig i det mesta, ville avbilda världens alla växter - från det minsta ogräset på Uppsalaslätten till påfågelsliljan från Mexico. Det blev 6 000 växtporträtt i naturlig storlek. Utvalda delar av Blombokens rika flora kommer nu i tryck för första gången.

Arbetet med det monumentala floraverket påbörjades under 1670-talet. Rudbecks avsikt var att i tolv band avbilda växterna i träsnitt av naturlig storlek. Parallellt framställdes ett bildverk, Blomboken, som omfattar ca 3 500 färgplanscher i akvarell med uppskattningsvis 6 000 växter. Detta skulle användas som förlaga vid färgläggning av de svart/vita träsnitten. Som konstnärer engagerade Olof Rudbeck sina barn och studenter. Projektet tog en ände med förskräckelse under den stora stadsbranden i Uppsala 1702. I branden förstördes de flesta av de färdigskurna tryckstockarna och en stor del av de ark man redan hunnit trycka. 25 års arbete gick till spillo. Dock överlevde elva av Blombokens tolv delar katastrofen. Några månader efter branden dog Olof Rudbeck d.ä.
Sonen, Olof Rudbeck d.y., sålde senare bildverket till brukspatronen Charles de Geer på Leufsta bruk i Uppland där de förvarades under 250 år. De en till två decimeter tjocka volymerna av Blomboken har formatet 330x500 mm och är kända endast i ett original. De unika böckerna är en nationalskatt och 1985, när bildverket åter var till salu, köptes det in av Uppsala universitetsbibliotek med hjälp av särskilda statsmedel och enskilda donationer.
I slutet av 1990-talet började Karin Martinsson och Svengunnar Ryman att identifiera växterna i Blomboken. De långa, beskrivande växtnamnen, som finns skrivna i kanten på planscherna, översattes till moderna namn. Tack vare detta tidskrävande arbete har författarna kunnat sammanställa en utgåva av Blomboken som omfattar cirka 500 av de mest intressanta planscherna. Boken inleds med en rikt illustrerad berättelse om Rudbeck och de tecknare som sattes att avbilda världens alla växter.

Pressröster:

"'Blomboken' är ett magnifikt verk som återspeglar 1600-talets storslagna vetenskapliga drömmar. Den avbildar kärleksfullt över 6 000 växter i naturlig storlek och kunde knappast ha blivit vackrare."
Dagens Nyheter

"Vilket verk! Oj så fin! En kulturhistorisk pärla där 6 000 växter är avbildade i naturlig storlek. Man vänder blad med andakt."
Femina

"En väldig kulturflora, med spännande medicinska, växtgeografiska och etymologiska faktatexter. /.../ En av julens tyngsta böcker utgiven 300 år efter utsatt datum. En botanisk julafton."
Östgöta Correspondenten

"Äntligen! Efter trehundra år har Olof Rudbeck den äldres botaniska bildskatt från slutet av 1600-talet kommit upp i ljuset. /.../ Texten är välskriven, lärorik och underhållande och bilderna visar att denna svenska bildskatt väl kan mäta sig med de praktfulla botaniska planschverk som samtidigt framställdes i till exempel Holland och Italien."
Karin Berglund, GT/Expressen

"Nu har botanisterna Svengunnar Ryman och Karin Martinsson gjort oss den välgärningen att ge ut Blomboken i urval. En illustrerad essä för oss djupt in i 1600-talsmiljön, 530 av planscherna är noga utvalda för att vara så representativa som möjligt. Endast växter avbildade från levande material finns med. 10 år av delvis knepigt detektivarbete ligger bakom vackra volymen i det ovanliga formatet 220 x 345 mm."
Borås Tidning

"Historia, botanisk kunskap och konst i ett!"
Hus & Hem

Blommor som öppnar och sluter sig vid bestämda tidpunkter på dygnet fascinerade Carl von Linné redan för 250 år sedan. Även idag är växter som rör sig, till synes av sig själva, något som väcker nyfikenhet och lockar till experiment i den egna rabatten.

En av Linnés udda upptäckter är hans idé om att man skulle kunna läsa av klockslagen med hjälp av växterna, den som han gav det poetiska namnet Horologium Florae - blomsteruret. Tanken byggde på faktiska iakttagelser av hur man kunde utläsa tiden genom att studera om vissa blommor var öppna eller slutna. Karin Martinssons bok handlar mindre om att mäta tid och mer om att man skall ta sig tid att förundras över hur märkvärdig växtvärlden är och att inse att även det enklaste ogräs har sina poänger.

Karin Martinsson är botanist och arbetar som forskningsinformatör på Botaniska trädgården vid Uppsala universitet. Hon är styrelseledamot i Svenska Linnésällskapet och fick Linnépriset 1992. Hon har tidigare utgivit Pelargoner - Kulturarv i kruka (Prisma 2000) såld i över 16 000 ex.