Poeten Nils-Åke Hasselmark har avlidit, 91 år gammal.
Nils-Åke Hasselmark (född 22 september 1934, död 5 april 2026) debuterade på Norstedts 1957 med diktsamlingen Dikter över en brusten trädgård. Under sitt liv hann han skriva han tjugoen böcker, framför allt poesi. Hans bildmättade dikter rörde sig med lätthet mellan sandlådan och kosmos, mellan sopbilen på Brännkyrkagatan och Kavafis Medelhav.
Det verkligt stora i hans långa författarskap är en sorts tillit till diktens form som en möjlighet att inför livet – och döden – förbli en undrande, levande, frågande människa. Han skrev dikter som inte lägger till rätta, eller besvarar, utan förmedlar en vild och delbar förundran.
Hasselmark var en så kallad autodidakt, en poet som efter att ha gått ut folkskolan hade ett yrkesliv utanför litteraturen. Som tonåring gick han till sjöss och arbetade sedan bland annat som dykare. Senare arbetade han med ungdomar, på institutioner som idag nog skulle kallas HBV-hem.
Under många år var han bosatt på Arholma och ölivets närhet till den vida himlen och det vilda havet kom att prägla hans författarskap. Han var, som poet, förförd av naturen. Hans blick på människan var vassare, men full av empati med de skeva och sköra.
Med Fåradingar (2022) återkom Nils-Åke Hasselmark till Norstedts efter att ha publicerat sig på mindre förlag under många år. Han blev en av de första författare jag som ny förläggare arbetade med och mötet med honom och hans poesi kom att betyda mycket för mig. Vi tillbringade många eftermiddagar i lägenheten på Brännkyrkagatan med manuskripten. Nils-Åke berättade om färder över haven, om att gå med grodmansdräkt under Liljeholmsbron, om sin första redaktör Hjalmar Gullberg, om vad han egentligen ansåg om förläggare, om ett långt och inte alldeles spikrakt författarliv – allt med humor, sälta och en oförliknelig formuleringskonst.
Framför allt arbetade vi med hans dikter. Det var fantastiskt att få sitta intill någon som tänkte över sin poesi med en sådan noggrannhet, integritet och våghalsighet. Jag lärde mig mycket, inte minst om lyrisk precision och envishet.
Tyvärr hann det bara bli två böcker, men vi hann verkligen glädjas åt dem. Att få ett slags nytt genombrott, bli sedd och läst i ett nytt ljus, betydde mycket för Nils-Åke. När det första priset kom, ett specialpris från Samfundet De Nio, firade vi med rödvin och kakor.
Nils-Åke Hasselmarks senaste bok, Ingenmansstrand, utkom 2024. Den belönades bland annat med Sveriges Radios Lyrikpris, som han också hade mottagit redan 1985. Samma år fick Nils-Åke Hasselmark Svenska Akademiens Bellmanpris. I höstas kunde svenska poeter söka ett lyrikstipendium i Nils-Åke Hasselmarks namn, då han donerade 175 000 kronor till Författarförbundet.
Nu är Nils-Åke Hasselmark vid Ingenmansstranden. Det kändes som om han skulle leva för evigt. Jag hoppas och tror att hans dikter ska göra det.
Jenny Tunedal, förläggare
Relaterade artiklar