Orhan Pamuk

Nobelpristagaren Orhan Pamuk har skrivit en historisk detektivroman – ett verk som skärskådar pandemins skrämmande verkningar och skildrar det ottomanska rikets fall.
April 1901. Ön Minger – den tjugonionde staten i det ottomanska riket – ligger idylliskt i östra Medelhavet. Hälften av invånarna är muslimer, den andra hälften är grekisk ortodoxa. Under seklernas gång har ön haft flera olika härskare: katolska venetianer, ortodoxa bysantiner, muslimska ottomaner. I skydd av natten lägger ett kungligt skepp till vid ön. Ombord på skeppet befinner sig prinsessan Pakize, dotter till den avsatte sultanen, tillsammans med sin make, doktor Nuri, och sultanens personlige kemist, Bonkowski pasja. Alla har de delgivits ett viktigt uppdrag men alla kommer inte att överleva den kommande veckan. Minger befinner sig nämligen på randen till en katastrof: pesten är på väg att lamslå hela ön och någon måste befinnas skyldig. Är det muslimerna som fört den från Mecka eller är det råttor ombord på handelsflottan från Alexandria som bär skulden? Eller finns en annan förklaring till den annalkande katastrofen?Pestnätter är en storslagen roman om mystik, kärlek, rädsla, skandaler och mord, skriven av en av vår tids allra största historieberättare."Måsteläsning i vår tid!" Margaret Atwood“Pestnätter kommer oundvikligen att betraktas som Orhan Pamuks covidroman, men ändå är den snarare ett sammandrag av en litterär experimentanda som är modig, utmanande och underhållande.” The Guardian

I En främmande känsla berättar Orhan Pamuk historien om Mevlut Karatas, som föds på den turkiska landsbygden 1957, flyttar till Istanbul 1968 och där lever på att sälja boza (en lätt alkoholhaltig gjord på hirs), yoghurt, glass och pilaffris på gatorna. Utifrån hans blick på omvärlden växer romanen så till en händelserik familjekrönika med färgstarka porträtt.

Men som alltid hos Orhan Pamuk skildras här också med episka penseldrag det väldiga landet mellan öst och väst. Mevluts öden och äventyr blir på så sätt nära förbundna med det turkiska samhällets skeenden under de år som beskrivs: det politiskt oroliga sjuttiotalet, det repressiva åttiotalet med militärregimen, nittiotalets återislamisering och de senare årens starka rörelser mot ett mer modernt samhälle i privatiseringens tecken.

Orhan Pamuk har med En främmande känsla skrivit en av sina mest mångstämmiga romaner, vilken dessutom sträcker ut sig över tid och rum. När han 2006 belönades med Nobelpriset var det enligt Svenska Akademien för att han på spaning efter sin hemstads melankoliska själ har funnit nya sinnebilder för kulturernas strid och sammanflätning. Tveklöst har han med sin nya roman lagt till ytterligare en pusselbit i sitt sökande efter staden Istanbuls både melankoliska och dramatiska själ.

Andra färger var den första boken som Orhan Pamuk skrev efter att ha belönats med Nobelpriset. Det är en sprudlande essäsamling om hans liv, hans stad, hans arbete och andra författare.

Under trettio år har Pamuk skrivit personliga, kritiska och tankfulla artiklar och essäer. I Andra färger har han samlat de bästa. Här får läsaren en glimt av honom som person, från ungdomstidens skolhat till hans dotters depression, från hans försök att sluta röka till skräcken att behöva vittna i rättegången mot de som en gång rånade honom i New York.
Även i mindre avgörande ögonblick, som när han söker nytt pass eller är på släktmiddag, kan hans fantasi förflytta honom till helt okända platser. Återkommande är dock Pamuks stora kärlek till litteraturen. Här finns flera nedslag i böcker som format honom både som människa och författare. Kanske, funderar han, är hans största lycka i livet att sitta ensam vid ett skrivbord och drömma sig bort, hela tiden med en bok på armlängds avstånd.

Andra färger är rolig, rörande och ibland provocerande. En av vår tids största författare visar här prov på sin oefterhärmliga förmåga att vara precis i en brokig värld.

En av Orhan Pamuks stora litterära influenser är den tyske författaren Thomas Mann, och när den unge turkiske författaren en gång började sin bana på väg mot ett Nobelpris i litteratur var det med en roman som osökt får läsaren att tänka på den klassiska familjeromanen Buddenbrooks. Men där Thomas Mann beskrev en köpmannafamiljs uppgång och fall i 1800-talets Lübeck, så berättar Orhan Pamuk en släktkrönika i tre generationer från 1900-talets Istanbul, om övergången från ett traditionellt osmanskt familjeliv till en mer västerländsk livsstil. Pamuk kunde hämta en hel del inspiration från historien om sin egen familj, som en gång hörde till de mest förmögna i Turkiet.

Orhan Pamuk vann delat första pris i tidningen Milliyets romantävling redan 1979. Då hette berättelsen Mörker och ljus. När den slutgiltigt publicerades 1982, under nuvarande titel, belönades den igen, den här gången med Orhan Kemals romanpris.

Herr Cevdet börjar som enkel trävaruhandlare, men lyckas snabbt etablera sig som affärsman i Istanbul, och kommer upp sig ännu mer socialt när han får äkta dottern till en pascha (dvs en hög ämbetsman). Romanens tre delar utspelar sig kring tre märkesår i Turkiets historia: första delen utspelas 1905, tre år före ungturkarnas revolution som förebådar den turkiska republiken. Andra delen avslutas 1938, samma år som Atatürk, republikens grundare, dör. Och tredje delen utspelas tiden före militärkuppen 1971.

Snö är en politisk roman med stor giltighet i dagens Turkiet. Romanen utspelas vintern -92 i staden Kars, längst öster ut, nära gränsen till Armenien. Hit kommer Ka, poet med tolv år i exil i Tyskland i bagaget. Egentligen har han kommit för att slå sig ner i barndomsstaden Istanbul men det som lockar med resan till Kars är dels förhoppningen att återse en tidigare flickvän, dels ett uppdrag att för en tidning skildra den våg av självmord som begåtts av unga kvinnor i staden. Tar de livet av sig av politiska skäl? Har det med islamisternas framväxt att göra? Kars drabbas under hans besök av ett våldsamt snöfall och staden skärs av från omvärlden. Under tiden i staden kommer Ka i kontakt med alla de viktigaste politiska grupperingarna och institutionerna i dagens Turkiet: regeringsorganen, militären, islamisterna, kurderna, gammal och ny vänster. Snö griper rätt in i en politisk diskussion som berör så många fler än turkarna nu sedan Turkiet på allvar söker sig en roll i Europa. Vad är egentligen Turkiet för ett land? Kan vi i väst förstå turkarna? Förstår man i Istanbul vad som händer i Kars? Romanen blev en oerhörd framgång i Turkiet och den utsågs i fjol, när den kom i engelsk översättning, av New York Times till en av de 10 främsta böckerna det året.

En ung italiensk ädling tas under en sjöresa till fånga av turkiska sjörövare och förs till Istanbul. Tiden är 1600-tal. Han blir slav hos vetenskapsmannen och astrologen Hodja. De båda männen visar sig vara lika varandra till förväxling.

Tillsammans arbetar de två med en rad uppfinningar och astrologiska förutsägelser för sultanen. För dennes räkning konstruerar de också en gigantisk krigsmaskin som används för att i ett stort fälttåg mot Polen belägra den vita borg som titeln omtalar.

Den vita borgen har översatts till 14 språk och har etablerat den turkiske författaren Orhan Pamuk (född 1952) som ett av de stora namnen i samtidslitteraturen. Denna ställning har sedan ytterligare stärkts med Den svarta boken (på svenska 1995) och Mitt namn är röd (2002).

Ingen konflikt är i dag mer aktuell än den mellan öst och väst, islam och kristendom. Orhan Pamuk har sökt sig bakåt i historien, till sultanernas medeltid, för att skildra hur denna konflikt skär rakt genom dagens Turkiet. En kall vinterdag 1591 mördas en miniatyrmålare vid sultan Murat III:s hov och en ung man kan bara vinna sin älskades hjärta om han tar reda på vem som mördade hennes far. Bland målarna smyger sig västerländska idéer om en mer realistisk konst in och hotar den traditionella konsten. Brännpunkten är, då som nu, huruvida västerlandet ska få tränga in och förändra traditionen eller om särdragen ska skyddas och bevaras. Pamuks berättarglädje och språkliga krafter känner inga gränser och han har med rätta jämförts med Umberto Eco

Orhan Pamuk, en av världens främsta författare idag, skildrar sin uppväxt och väg till litteraturen samtidigt som han berättar om sin älskade hemstad och dess förhärskande känsla av melankoli. Resultatet:
ett grandiost dubbelporträtt.

Istanbul - minnen av en stad är både en självbiografi och stadsporträtt. Orhan Pamuk väver samman sitt eget liv med sin hemstads. Han skildrar sin väg till litteraturen från uppväxten i en bank- och industrifamilj där männen i hans faders generation med framgång skingrade de oerhörda förmögenheter som förfäderna byggt upp. Familjens stora hus, där fastrar och farbröder och kusiner bodde om vartandra ligger
i den centrala europeiska delen av Istanbul och från sitt fönster kunde den unge Orhan räkna skeppen på
Bosporen och följa de stora eldsvådorna i träpalatsen nere vid stranden på den asiatiska sidan. Familjens
gradvisa förfall blir en parallell till Istanbuls stolta fall från mittpunkt i det ottomanska väldet med sin
flertusenåriga historia till den utkantsposition som staden och Turkiet förpassades till efter första världskriget.
Resultatet har blivit en stad och en kultur fylld av melankoli och Pamuk utreder utförligt den speciella
form av melankoli, hüzün, som han och hans landsmän älskar att hänge sig åt. Han berättar också om alla
de västerlänningar med Gustave Flaubert i spetsen, som med sina skildringar bidragit till att forma både
vår och istanbullbornas bild av sin stad.
Istanbul - minnen av en stad är en bok för de många Pamukläsarna och för den ökande skara som intresserar sig för Istanbul, både den gamla staden och den som åter söker sig in mot Europa.