En naiv och sentimental prosaist

Andra färger var den första boken som Orhan Pamuk skrev efter att ha belönats med Nobelpriset. Det är en sprudlande essäsamling om hans liv, hans stad, hans arbete och andra författare.

Under trettio år har Pamuk skrivit personliga, kritiska och tankfulla artiklar och essäer. I Andra färger har han samlat de bästa. Här får läsaren en glimt av honom som person, från ungdomstidens skolhat till hans dotters depression, från hans försök att sluta röka till skräcken att behöva vittna i rättegången mot de som en gång rånade honom i New York.
Även i mindre avgörande ögonblick, som när han söker nytt pass eller är på släktmiddag, kan hans fantasi förflytta honom till helt okända platser. Återkommande är dock Pamuks stora kärlek till litteraturen. Här finns flera nedslag i böcker som format honom både som människa och författare. Kanske, funderar han, är hans största lycka i livet att sitta ensam vid ett skrivbord och drömma sig bort, hela tiden med en bok på armlängds avstånd.

Andra färger är rolig, rörande och ibland provocerande. En av vår tids största författare visar här prov på sin oefterhärmliga förmåga att vara precis i en brokig värld.

En av Orhan Pamuks stora litterära influenser är den tyske författaren Thomas Mann, och när den unge turkiske författaren en gång började sin bana på väg mot ett Nobelpris i litteratur var det med en roman som osökt får läsaren att tänka på den klassiska familjeromanen Buddenbrooks. Men där Thomas Mann beskrev en köpmannafamiljs uppgång och fall i 1800-talets Lübeck, så berättar Orhan Pamuk en släktkrönika i tre generationer från 1900-talets Istanbul, om övergången från ett traditionellt osmanskt familjeliv till en mer västerländsk livsstil. Pamuk kunde hämta en hel del inspiration från historien om sin egen familj, som en gång hörde till de mest förmögna i Turkiet.

Orhan Pamuk vann delat första pris i tidningen Milliyets romantävling redan 1979. Då hette berättelsen Mörker och ljus. När den slutgiltigt publicerades 1982, under nuvarande titel, belönades den igen, den här gången med Orhan Kemals romanpris.

Herr Cevdet börjar som enkel trävaruhandlare, men lyckas snabbt etablera sig som affärsman i Istanbul, och kommer upp sig ännu mer socialt när han får äkta dottern till en pascha (dvs en hög ämbetsman). Romanens tre delar utspelar sig kring tre märkesår i Turkiets historia: första delen utspelas 1905, tre år före ungturkarnas revolution som förebådar den turkiska republiken. Andra delen avslutas 1938, samma år som Atatürk, republikens grundare, dör. Och tredje delen utspelas tiden före militärkuppen 1971.

En ung italiensk ädling tas under en sjöresa till fånga av turkiska sjörövare och förs till Istanbul. Tiden är 1600-tal. Han blir slav hos vetenskapsmannen och astrologen Hodja. De båda männen visar sig vara lika varandra till förväxling.

Tillsammans arbetar de två med en rad uppfinningar och astrologiska förutsägelser för sultanen. För dennes räkning konstruerar de också en gigantisk krigsmaskin som används för att i ett stort fälttåg mot Polen belägra den vita borg som titeln omtalar.

Den vita borgen har översatts till 14 språk och har etablerat den turkiske författaren Orhan Pamuk (född 1952) som ett av de stora namnen i samtidslitteraturen. Denna ställning har sedan ytterligare stärkts med Den svarta boken (på svenska 1995) och Mitt namn är röd (2002).

Snö är en politisk roman med stor giltighet i dagens Turkiet. Romanen utspelas vintern -92 i staden Kars, längst öster ut, nära gränsen till Armenien. Hit kommer Ka, poet med tolv år i exil i Tyskland i bagaget. Egentligen har han kommit för att slå sig ner i barndomsstaden Istanbul men det som lockar med resan till Kars är dels förhoppningen att återse en tidigare flickvän, dels ett uppdrag att för en tidning skildra den våg av självmord som begåtts av unga kvinnor i staden. Tar de livet av sig av politiska skäl? Har det med islamisternas framväxt att göra? Kars drabbas under hans besök av ett våldsamt snöfall och staden skärs av från omvärlden. Under tiden i staden kommer Ka i kontakt med alla de viktigaste politiska grupperingarna och institutionerna i dagens Turkiet: regeringsorganen, militären, islamisterna, kurderna, gammal och ny vänster. Snö griper rätt in i en politisk diskussion som berör så många fler än turkarna nu sedan Turkiet på allvar söker sig en roll i Europa. Vad är egentligen Turkiet för ett land? Kan vi i väst förstå turkarna? Förstår man i Istanbul vad som händer i Kars? Romanen blev en oerhörd framgång i Turkiet och den utsågs i fjol, när den kom i engelsk översättning, av New York Times till en av de 10 främsta böckerna det året.