Björn Wiman: Han erkände att han svikit

Den lyckligaste leken är en bok som beskriver en far-och-son-relation som aldrig riktigt blev av, med en pappa som var alltför präglad av sin generation och sin egen uppväxt för att kunna bli den närvarande far som sonen drömde om. Nu är han borta, precis som de snöfyllda vintrarna.

Det är också en skildring av passionen för utförsåkning, denna lyckligt meningslösa sysselsättning där Björn och hans pappa faktiskt kunde mötas. Vi får följa resorna till Åre och Hemsedal, till Tyrolen och Leksand – soliga pister där samhörigheten plötsligt fanns, där pappan kunde utbrista ”Det här är kalas, Björne!”

– Det är en bok om relationen till min pappa och till utförsåkning. Låt oss säga att den senare relationen har varit mer okomplicerad än den förra, säger Björn Wiman.

Björn Wiman är journalist och kulturchef på Dagens Nyheter. Han har tidigare utgivit Sent på jorden (2018) och Hatet mot judarna (tillsammans med Sanna Sjöswärd, 2021). Hans senaste bok är I en sal på lasarettet (2022).

– Min förra bok handlade om min mammas barndom så det var ganska naturligt att nu skriva om min egen. Och där var pappas frånvaro ett slags konstant. Den relation vi fick, den fick vi genom att åka skidor. Jag ville besöka de platserna där vi åkte tillsammans och se hur de förändrats – och hur de förändrat mig.

Var det någon del av boken som var svår att skriva?

– Många av de mest personliga avsnitten skrevs så att säga genom att blunda och tänka att det här kommer jag aldrig att ta med i boken. Sedan fick de stå kvar i alla fall. Det var jobbigt att skriva men känns befriande efteråt – som att ha avhänt sig en tyngd.

Har du lärt dig något nytt om dig själv eller din pappa under arbetet med boken?

– Jag har förstärkts i min glädje över att vi kunde försonas innan pappa lämnade livet. I början av mitt liv träffades vi mindre än jag skulle ha behövt, i slutet mindre än vad han skulle ha velat. Men han gjorde något ovanligt: han erkände att han svikit. Jag är glad att just han var min pappa.

Vad hoppas du att läsarna får med sig?

– En ganska illustrativ berättelse, hoppas jag, om en modern svensk man under rekordåren och hur hans livsval påverkade hans barn. Pappas generation män hade sina förtjänster och brister – det är fascinerande att fundera över vad som skiljer oss åt men också vad som gör oss lika. Och så förstås lite kunskap om och kärlek till skidåkningen: den lyckligaste leken.