Shakespeare

"Det är inte bara en gång som jag varnat honom för att skriva denna självbiografi. Inte bara för Annas tänkta reaktion, men för att själva formen med ´talesman´ och ´baktalesman´ visar brist på omdöme. Självbiografier har, det gäller generellt, en rakt fram berättande form, alltifrån det första sprattlet och skriket fram till det sista sprattlet och sucken. Här blir det i stället ett sammelsurium."

Den som för ordet är Carl-Göran Ekerwalds "baktalesman". Brittsommar är tredje delen i Ekerwalds svit av självbiografiska böcker men liknar till formen inget han skrivit tidigare. Boken ger utrymme åt två röster, en dagbok författad mellan åren 2009-2018 av Ekerwalds "talesman". Han noterar bara vad han tycker är lagom: resor, möten med människor, möten med böcker, möten med drömmar. Efter dagboken följer baktalesmannens kritiska och upplysande kommentarer med överskrifter som "Mozartbreven", "Goethes kokerska", "Beuys och den persiska estetiken" och "Att föreställa sig Gud". De blir till ett slags miniessäer om ett liv av läsande och skrivande. Vart ledde det, vad har han lärt sig, vad var viktigt?

Carl-Göran Ekerwald (f. 1923) har skrivit ett femtiotal böcker, romaner, biografier, essäsamlingar och dikter. 2002 utkom den första av hans självbiografiska böcker, Skogshuggarens pojke, som följdes av Tabula rasa 2008.

Horatius har lärt oss mycket utan att vi vet om det. "Carpe diem" till exempel. Och han lät inte en dag gå utan att fundera över hur den skulle levas på det bästa sättet.
Carl-Göran Ekerwald har gjort en inspirerad närläsning av Horatius och beskriver i sin nya bok ett fascinerande släktskap med andra stora författare och filosofer som just Montaigne, Platon och Goethe. Men Ekerwald tecknar också en konturskarp och skrämmande bild av laglösheten under republikens sista tid, då ett fungerande politiskt system helt slogs sönder av män som Caesar: rika, maktfullkomliga och livsfarliga.
Det är tvåtusen års avstånd mellan oss och Horatius, och det biografiska materialet är knappt. Men mer levande och nära än så här kan man inte teckna Horatius och hans poesi.

Carl-Göran Ekerwald tar oss med på en temaresa i filosofins historia. Med start i antiken och sedan i en vindlande färd längs en röd tråd via Rousseau, Goethe och Nietzsche fram till Wittgenstein och Vilhelm Ekelund. Temat är: Lever människan lyckligare om hon slutar upp att bråka sin hjärna med alla åsikter om moral, religion, filosofi, psykologi - dvs filosofins ättestupa - och i stället i all enkelhet går in för att leva utan fördomar och dogmer, låta praxis bestämmas av hjärtat och lämna grubblet åt sidan? Kort sagt bli "frigjord" i Rousseaus mening. Dessa tänkare har en gemensam misstro mot ord och argument och menar att vi trots alla ord och sinnrika kunskapsbyggen egentligen ingenting vet, att varje påstående genast låter sig motsägas av andra! Så vad kan man då hålla sig till? Sokrates föreslår samvetet och vår egen inre röst, vilka båda barn besitter i minst lika hög grad som vuxna. Han misstrodde staten, religionen och vedertagna normer - och blev ett hot mot ordningen. Den inre ledstången liknas hos en del filosofer vid något gudomligt. Hos andra tänkare utvecklades misstron till radikalism, revolt, anarki. Och visst finns det anledning att ifrågasätta och till och med misstro det vi normalt kallar utveckling, tekniska och andra "framsteg". Jacques Cousteau (1910-1997) gjorde året innan han gick bort denna sammanfattning: Människorna har under det gångna 1900-talet sannolikt åstadkommit mer skada på jorden än under mänsklighetens hela tidigare historia. Varje civilisation och varje tidsålder behöver filosofer som tänker fritt och förutsättningslöst. Carl-Göran Ekervalds spännande bok är ett försök att värdera denna västerländska antifilosofis ståndpunkter och ställningstaganden genom historien. Under resans gång blir allt ifrågasatt, till och med behovet av böcker och kunskap. Med sin välkända förmåga att samtidigt förklara, inspirera och underhålla, lotsar oss Ekerwald från den ene av dessa tänkare till den andre tills vi tvingas inse att de är människosläktets bästa vänner.