Svenskar m.m.

En ung dokumentärfilmare från Syrien söker asyl i Sverige. Inom sig bär han på en oförglömlig berättelse om förbjuden kärlek och svek. Han vill att någon ska skriva hans historia och frigöra honom från det tomrum som han sugits upp av under dagarna på flyktingförläggningen.

Kanske kan författaren som han av en slump lärt känna i Göteborg berätta historien om det glamourösa gaylivet i Kairo, Istanbul och Damaskus. "Det finns ingen annan som kan göra det bättre än du själv", insisterar författaren. Men nu när hans intresse har väckts ... vad är det för hemskheter som döljer sig bakom denna historia om flykt och kärlek?

Aleksander Motturis nya roman är en resa in i en värld där all fiktion som inte tillfredsställer begäret efter våld är dömd att misslyckas.

"Motturis språk har verkligen en förmåga att göra världen och de människor det behandlar intensivt levande." Svenska Dagbladet

I maj 2006 stod det i Aftonbladet: "Kvinnor föll för hans charm och blev av med allt de ägde. Biskopar och direktörer svindlades på miljoner."

En man som kallar sig John Peter Daniels har deporterats från Hongkong till Indien, hans förmodade hemland. Han är sjuk, har inte lång tid kvar att leva. På ett sätt är han hemma överallt och ingenstans, som om platsen för hans hem saknar namn. Han talar många språk, gujarati, katchi, engelska, swahili, svenska, finska, spanska och tyska, men har inget äkta pass. Han förefaller lika väl bevandrad i kristendomen och islam som i världspolitiken, men har ingen formell utbildning. Ingen kommer till hans begravning på St. James kyrkogård i Baroda.

Aleksander Motturi har med romanens hjälp spårat upp sin far, han som en dag övergav sin hustru och sina barn för att helt enkelt försvinna. Gå upp i rök. Bara för att återkomma i en svindlarhärva som blir förstasidesnyheter i alla svenska kvällstidningar.

Så vem var mannen som påstås ligga begravd på St. James kyrkogård i Baroda? Han som gick under många namn i livet men som dog som John Peter Daniels? Är han ens död? Eller är också döden någonting som han fingerar för att kunna fortsätta med bedrägerierna?

Aleksander Motturis mångbottnade roman följer dels en man vars hela tillvaro byggde på en märklig blandning av fullständig uppriktighet och lurendrejeri, dels på dem som levde i hans närhet, familjen som i alla år pendlat mellan att försöka förstå, att dra ett streck över det som hänt, att förlåta, börja om på nytt och att slutgiltigt och en gång för alla ta avstånd från honom.

När Mustafa Can sagt de avslutande orden i sitt sommarprogram 2003: "Mor, jag älskar dig" brakade Sveriges Radios växel samman av belastningen. Aldrig i programmets historia har så många lyssnare spontant ringt in och tackat för ett fantastiskt program.
Knappt två år senare är Gulli Can död.
Hon föddes i Kurdistan någon gång på 1940-talet, födde sju barn som dog och åtta som överlevde. Död på Skövde lasarett i januari 2005.
Vem var hon?
Och vilka är alla de andra osynliga invandrarkvinnorna, de som vi ser utan att lägga märke till, de som betalade utvandringens pris?

I sökandet efter sin mor öppnar Mustafa Can dörr efter dörr till en värld av uppdämda och gömda känslor. Dörren till ensamhet och främlingskap på Västgötaslätten, till hemlängtan och utvandringens pris, till skam och förlåtelse. Men också en dörr till utvandringsvågen i 1800-talets Sverige och till mötet och vänskapen mellan Kristina från Duvemåla och hans mor.
Ett möte som visar hur lika vi trots allt är.