Som om jag inte vore där

Slavenka Drakulic har tidigare i sitt författarskap undersökt ondskans mekanismer. Nu vänder hon blicken åt motsatt håll: finns den rena, osjälviska godheten?

Våren 2005 fick Slavenka Drakulic en ny njure på ett sjukhus i USA. Det var tredje gången gillt för henne. Hennes andra transplantation hade inte gått så bra och hon tvingades tillbringa varannan dag i dialys under tre år.

Den nya njuren var gåva från en "okänd" donator men Slavenka fick träffa henne redan ett par dagar efter operationen. Slavenka hade bara en enda fråga i huvudet: Varför gav du bort din njure till mig, en människa som du inte känner? Christine Swenson svarade att hon gjorde det för att hon hade möjligheten. Hon gjorde en god gärning helt enkelt.

Därmed fick Slavenka Drakulic uppslaget till denna bok. Hon har sökt upp ett tiotal personer som alla har donerat en njure anonymt. Resultatet är en gripande och omskakande bok om godhet. Varför är vissa människor goda? Vilka är deras motiv? Hur viktigt är det att de får veta vem de har donerat sitt organ till och därmed skänkt nytt liv? Varför orkar några av mottagarna inte med sin tacksamhetsskuld?

Varför säger vi att någon är en ängel när en människa gör något gott? Är det möjligen för att påminna oss om att de inte är människor som vi, som svartsjukt bevakar våra egna intressen och ser till våra egna behov först och främst?

Slavenka Drakulics nya bok har ett brett perspektiv som omfattar mer än bara organdonation. Den är på sätt och vis en kommentar till hennes förra bok Inte en fluga förnär, som handlade om den yttersta ondskan och som försökte besvara frågan varför vissa av oss blir massmördare.