Debut om kärlek och motstånd

Berätta om din bok, hur växte berättelsen fram?

– Berättelsen fanns egentligen alltid där, redan när jag var liten och hörde fragment från mina föräldrars minnen under middagsbjudningar eller telefonsamtal med deras vänner. Jag började skriva noveller och dikter tidigt och kanske hade jag redan då en idé om att någon gång få nysta i de där fragmenten. Det var när jag gick med i Qalam, en skrivkurs i Göteborg ledd av Johannes Anyuru, som jag fick uppmuntran att fullfölja idén och började intervjua mina föräldrar. Intervjuerna fick ofta avbrytas när det blev för svårt att återuppleva förlusterna men till slut hade jag massvis med transkriberade fragment. Efter det började jag långsamt omforma dem till en hel berättelse. Det tog flera år för mig att våga gå ifrån de där ursprungliga minnena och gå in helt i det fria litterära stadiet där jag bara skrev baserat på känsla, med utgångspunkt i vad berättelsen och dramaturgin behövde.

Vi får följa Javad och Faize som tvingas fly från sina familjer och sin hemstad. Varför måste de fly?

– De växer upp under en turbulent tid och är bara tonåringar när revolutionen i Iran blossar upp. Det är svårt för oss utifrån att förstå känslan när en tusentals år gammal monarki faller inför ens ögon. Det fanns hopp om en ny framtid, en där frihetstänkare äntligen kunde få finnas och både Javad och Faize gick med i protesterna. De delade ut förbjudna böcker och flygblad till bönderna och arbetarna i tron om att de kunde vinna. Tyvärr ledde revolutionen till ett nytt förtryck, den under ayatollan och den islamistiska regimen som infriade löftet om att göra landet till en gravplats för oppositionen. För Javad och Faize innebär det dödsstraff om de inte lämnar sin familj och hemstad.

Revolutionen beskrivs som något som ger nytt hopp, men som snabbt förvandlas till en ny form av förtryck. Hur blev det så?

– Det är tyvärr en bekant historia för många revolutioner runt om i världen, att det finns andra makter som lurar och väntar på att utnyttja folkets ilska och vakuumet när polisen, militären och hela våldsmonopolet väntar på en ny att styra dem. Ayatollan blev en symbol för oppositionen mot Shahen och lovade ett Iran fritt från USA och främmande makter, vilket såklart är önskvärt. Men i historieskrivningarna saknas ofta minoriteternas verklighet och det är många som inte vet att kurderna var de första som gjorde motstånd mot ayatollan och blev fullständigt massakrerade, precis som nyligen efter att Jina Amini blev mördad av moralpolisen. Diktatorer och herravälden är alltid rädda för alla som hotar deras idé om en nation, ett språk, en religon, en etnicitet. Det är därför de går på oss först, liksom i Palestina, Ryssland, Kina etc.

Romanen heter De vingklipptas dans, berätta vad titeln betyder?

– Titeln var faktiskt det som kom först. Jag skrev en dikt när jag gick i Qalam som hette så. Då föreställde jag mig regimen och dess poliser som vingklippare vars uppdrag det var att jaga alla som vågade flyga högre och visa en annan väg för folket. Titeln betyder att i slutändan kommer frihetstänkarna fortsätta, även om de förlorar sina vingar, sitt språk, sitt land, sitt liv. De lever vidare i oss andra och på så sätt är det en dans som framtida generationer lär sig, även om det stundtals är en stapplande, sårig sådan.