Marcella Mravec: Förhållandet mellan förövare och offer böljar genom romanen

Konstskolan Odön ligger längst ut i Sveriges västra havsband. Mytomspunnen och otillgänglig. När en av årets stipendiater tackar nej till sin plats går Almas drömmar om att komma in i uppfyllelse. På Odön möter hon privilegier och hierarkier, samtidigt som hon förstår hur hon ska passa in i gruppen.

När en lärare plötsligt försvinner kastas allt omkull. Hemligheter hotar att stiga till ytan och allt Alma drömt om riskerar att gå förlorat.

Marcella Mravec nya roman Hennes ögon är en tät och stark berättelse om att söka sammanhang och om vänskap som övergår i besatthet.

– Alma, romanens röst och vår berättare, kommer in på konstskolan som stipendiat, och har en helt annan bakgrund än de privilegierade elever som betalat sig in på Odön. Jag ville presentera henne som en klassisk underdog – hon beskriver sitt utseende som alldagligt, hon bär trista kläder och har inte en särskilt tilldragande personlighet. Men vi förstår snart att Alma har ett skarpt intellekt. Hon är en opålitlig berättare som döljer något, både för oss läsare och för sina klasskamrater på Odön.

– Hon är inte heller helt igenom sympatisk. Jag ömmar för henne och hoppas att läsarna till viss del kommer att heja på henne, men det var också viktigt för mig att verkligen låta hennes fulaste sidor ta plats i berättelsen.

Vi befinner oss på Odön, både en ö och en mytomspunnen konstskola. Berätta om den här platsen och vad den får för betydelse för berättelsen. Och vad händer när en lärare plötsligt försvinner?

– Jag ville skapa en miljö som blir en egen karaktär i berättelsen. Att man som läsare transporteras till en annan plats, och förhoppningsvis på ett sätt även absorberas av den här fiktiva världen. Som läsare ska man nästan känna att man träder in i en saga. Även om jag naturligtvis ville skriva miljön på ett trovärdigt sätt, ville jag vara tydlig med att Odön är en plats som inte existerar i den verkliga världen. Den känslan har även karaktärerna i boken – när de anländer till Odön lämnar de den vanliga världen bakom sig. Alla regler sätts ur spel, och endast skolan, ön och människorna som befinner sig där existerar.

– Det blir ett väldigt abrupt uppvaknande när en lärare försvinner, och karaktärerna konfronteras av den verkliga världen. Polisen anländer, studierna avbryts och maktbalansen upplöses.

Du skriver om vänskap som övergår i besatthet. Hur identifierar man gränsen som finns mellan glädje över en ny vän och något mer osunt? Och vad händer när man passerar den?

– Almas besatthet av de tre unga kvinnorna hon möter på skolan – Nor, Esme och Claire – påminner om det första stadiet i en förälskelse. De är alla knappt över tjugo, och speciellt i den åldern är gränsen mellan romans och vänskap rätt suddig. Almas begär är både känslomässigt och fysiskt. Det hon känner är inte direkt sexuellt, men det finns en hunger i henne, en vilja att komma nära de här personerna, och slutligen smälta samman med dem.

– Hon förlorar gradvis sin egen självkännedom och därmed sin moraliska kompass – och det är väl här det börjar bli farligt, när hennes egen person börjar upplösas i kanterna.

– Samtidigt kanske Alma redan är en farlig person? Förhållandet mellan offer och förövare böljar fram och tillbaka genom hela romanen.

Hur kom den här berättelsen till dig?

– Allt började med naturen. En blåsig sensommardag för drygt tre år sedan promenerade jag runt en ö på västkusten, och började att fantisera om ett försvinnande på en liknande plats. Idén började som ett ”låsta rummet”-mysterium, men snart växte berättelsen, och både karaktärer och miljö kom rätt snabbt till mig. Eftersom jag hade andra skrivprojekt i gång fick idén ligga i byrålådan rätt länge, men när jag väl började skriva var manuset nästan ett självspelande piano. Att skapa Odön och den här berättelsen har varit ett otroligt lustdrivet projekt i det att jag verkligen har gett mig hän åt fantasin den här gången.