Michael Verdicchio: Vem får leva ett helt liv?

Michael Verdicchio är grävande reporter på Göteborgs-Posten och en av Sveriges mest prisbelönta journalister. Han ligger bakom flera uppmärksammade granskningar och har fem gånger belönats med Guldspaden – Sveriges främsta pris för undersökande journalistik – samt nominerats till Stora journalistpriset två gånger. Nu är han aktuell med boken Pojken med nallen, en dokumentärroman byggd på över 200 intervjuer och omfattande arkivmaterial. I decennier hölls tusentals barn med funktionsnedsättning inlåsta på svenska institutioner. Men hur fick de sin frihet?

Berätta om Åke, vars telefonsamtal till dig ledde till en resa genom en tidigare okänd del av svensk historia. Vad var det i samtalet som gjorde att du ville skriva den här boken?

– Det började med att den 90-årige Åke i Göteborg, en pensionerad träslöjdslärare, bad mig komma över på en kaffe. Jag hade tidigare varit personlig assistent åt hans son, som hade en svår cp-skada. Åke hade cancer och visste att han snart skulle dö. Han sa att han var orolig för Sverige – för att vi börjat behandla personer med funktionsnedsättningar allt sämre igen, efter allt som han och andra kämpat för.

– Det jag sen fick höra var en storslagen och filmisk Forrest Gump-historia: om hur en utsatt pojke från Göteborgs fattigkvarter, tillsammans med en massa mammor och funktionsnedsatta tonåringar, byggde en motståndsrörelse, hamnade hos statsministrar och till sist fick Sverige att stänga institutionerna där tusentals funkisbarn förr gömdes undan. Det blev sen Pojken med nallen – om ett stycke svensk historia som annars kunde gått förlorad.

Vilken var den mest överraskande eller fasansfulla upptäckten du gjorde i arkiven om vårdhemmet Stretered?

– Stretered var alltså ett av Sveriges största vårdhem – en plats där funkisungdomar tvingades bo förr. På Stretered fanns ett uttryck: ”Först konfirmationen, sen blindtarmen”. När jag började undersöka orden visade de sig dölja något fasansfullt – blindtarmen var lögnen man använt för att lura nykonfirmerade skolelever till sjukhus. Någon blindtarm opererades aldrig. I själva verket steriliserades eleverna.

Vilken roll spelade mammorna och motståndsrörelsen under 70-talet i kampen för barnens frihet?

– Revolutionen började med mammor som vägrade lyda. Föräldrar som vägrade acceptera myndigheternas råd om att barn med funktionsnedsättningar hade det bäst på institution. De hittade varandra i källarlokaler, organiserade sig, ringde politiker och demonstrerade. Små föräldraföreningar växte till stora folkrörelser – och till slut stod även ungdomarna själva längst fram på barrikaderna och krävde rätten att leva som alla andra.

Hur lyckades du balansera det mörka och tunga ämnet med värme och humor i berättelsen?

– Boken berör ett mörkt kapitel i svensk historia, men jag skulle säga att den framför allt är inspirerande och hjärtvärmande. Förutom att skildra funkisrörelsens David mot Goliat-kamp så är det en bok om vad som gör ett liv till ett liv – den första tonårskärleken, den första cigaretten i smyg bakom skolan, kompisar, drömmar och dåliga skämt. I grunden handlar boken om en enda sak: vem får egentligen leva ett helt liv?