Simon Sorgenfrei: Det finns en stor längtan efter enkla svar

Simon Sorgenfrei är professor i religionsvetenskap och föreståndare för IMS - Institutet för forskning om mångreligiositet och sekularitet på Södertörns högskola. Hans bok ”De kommer att vara annorlunda svenskar”. Berättelsen om Sveriges första muslimer (2022) tilldelades pris av Kungliga Gustav Adolfs Akademin. 

Nu kommer vad man skulle kunna kalla för uppföljaren, “Öppna era hjärtan”. Berättelsen om hur islam blev Sveriges näst största religion och Sverigedemokraterna landets näst största parti. Boken rör sig mellan personliga möten och stora historiska skeenden och Sorgenfrei har rest land och rike runt för att tala med svenskar ur alla läger.

– Jag fick syn på ganska mycket som vi sällan ser när vi scrollar på telefonen. Inte minst att de jag träffade, oavsett om de är salafister eller sekulära muslimer, sufier eller sverigedemokrater, inte är så olika som man kan tro. Boken behandlar vår tids mest laddade frågor, de frågor där vi är som allra mest polariserade. Men trots det upplevde jag att de jag lärt känna under arbetet ändå är mer lika än man kan tro.

– Om man tar sig tid att lyssna går det att förstå de allra flesta och det de önskar att få ut av livet skiljer sig inte så mycket åt. De vill vara trygga där de bor, att barnen ska ha det bra, att skolorna ska fungera, att det ska finnas arbete. Det är ganska enkla saker som förenar de allra, allra flesta svenskar. Även om boken har en ganska mörk underton finns det något hoppfullt i detta.

Hur blev titeln "Öppna era hjärtan"?

– Boken tar vid där min tidigare bok "De kommer att vara annorlunda svenskar" slutar. Titeln var ett citat av Olof Palme som fångade ett viktigt politiskt skifte i slutet av 1960-talet. Reinfeldts tal från 2014 blev en vattendelare och fångar vad som står i centrum för boken. Nämligen invandringen till Sverige, främst från muslimska länder, och de olika reaktioner och politiska beslut som följt på den.

– Jag har inte velat skriva en debattbok, utan en resonerande bok som försöker förstå olika känslor, tankar och politiska positioner. På så sätt har jag försökt skriva den med öppet sinne.

Boken sträcker sig från 1975, då svensk immigrationspolitik fick en ny riktning, fram till Tidöavtalet 2022. Målet är att skildra islam i det samtida Sverige och att fortsätta den berättelse om svensk integrationspolitik som han påbörjade med sin förra bok. Simon Sorgenfrei reser genom landet, från Bjuv till Kiruna, och undersöker ett politiskt laddat landskap, som forskare och som ganska vanlig svensk.

När, enligt dig, förändrades Sverige i grunden?

– Något som slagit mig i arbetet med båda dessa böcker, som behandlar 150 år av svensk historia, är att Sverige – liksom andra länder – hela tiden förändras. Det har alltid varit dramatiskt. Men för den här berättelsen är naturligtvis skiftet från assimilationspolitik till en mångkulturell integrationspolitik 1975 viktig. Det var ett paradigmskifte.

– Revolutionen i Iran 1979 och Khomeinis dödshot mot författaren Salman Rushdie tio år senare satte spår, spår som fördjupades efter terrorattackerna mot USA 2001. Krigen i Bosnien, Somalia, Afghanistan, Syrien och på många andra platser och de flyktingströmmar som de resulterat i har verkligen förändrat Sverige i grunden. Nästan inget annat land har genomgått så stora demografiska förändringar som Sverige gjort under den period boken skildrar. Och reaktionerna på dessa förändringar har i sin tur ritat om landets politiska landskap. Det leder fram till nästa paradigmskifte, Tidöavtalet 2022.

I vad som brukar kallas världens modernaste land blickar allt fler nostalgiskt tillbaka mot ett svunnet Folkhemssverige, men analyserna av vad som gått förlorat skiljer sig åt.

Vad tycker du att längtan efter ett svunnet Sverige missar eller romantiserar?

– Jag tror jag formulerar det ungefär som att vi tenderar att bara minnas de solupplysta gläntorna från det förflutna. Men även förr var dessa omgivna av skuggor och snår. Det finns en stor längtan efter enkla svar på de svåra frågor boken behandlar. Vissa menar att allt som gått fel beror på den marknadsliberala politik som tar form under den period boken skildrar, andra skyller allt på den invandring som ökat under samma period. Min ambition med boken är att peka på det sammansatta, på hur globala skeenden får nationell, regional och rent personlig betydelse. Enkla svar på så komplexa frågor leder oftast fel.