”Det är tufft att känna att man inte är välkommen”

Foto: Lina Eidenberg Adamo

Datum

14 Maj 2018

Foto

Lina Eidenberg Adamo

När Linda-Marie Nilsson lade upp en bild på sig själv i bikini blev det en världsnyhet. Sedan dess har hon byggt upp en stor och engagerad följarskara kring budskapet om att alla har rätt till sin kropp och om att vara nöjd med sin kropp som den är, trots samhällets skeva ideal. Nu har hon skrivit boken Så lärde jag mig att älska min kropp, en peppande och inspirerande självhjälpsbok för att hjälpa fler att älska sig själva. Hon delar generöst med sig av sin egen historia men ger också massor av konkreta tips, allt från hur man hittar rätt kläder till hur man hanterar kroppshat på nätet.

– Jag fick idén till min bok för ett år sedan, men egentligen har jag nog burit på den i sex år. Sedan jag 2012 la ut en bikinibild på mig själv som fick viral spridning över hela världen så har jag fått så otroligt många mejl från främst kvinnor i olika åldrar som både tackar mig för att jag jobbar för att alla kroppar, oavsett storlek och form, ska ha samma rättigheter. Många frågar mig också hur de ska göra för att älska sina kroppar, hur de ska trivas på stranden, hitta kläder i sin storlek och liknande. Jag vill så gärna hinna svara alla, men det har varit omöjligt, så därför ville jag skriva en bok där jag berättar om min egen resa från självhat till kroppskärlek och delar med mig av alla mina tips längs vägen.

Hur pallar man egentligen trycket i ett samhälle där budskapen om hur man bör vara och se ut finns överallt?

– Det är en bra fråga. Det är väldigt tufft och svårt att känna att man inte passar in i normen, inte är välkommen eller anses duga som man är i samhället. Det har jag egentligen känt hela mitt liv. Jag har försökt förändra min kropp säkert hundra gånger med olika dieter och bantningskurer, men aldrig blivit lyckligare. Till slut förstod jag att det inte var min utsida som behövde förändras, utan mina tankar om den. Sedan jag gjort den inre resan är det betydligt mycket lättare för varje dag att hantera samhällets kroppshets.

Vem hoppas du ska läsa din bok?

– Alla! Alla som någon gång känt att de inte räcker till eller duger som de är, alla som behöver lite extra pepp inför strandsäsongen, alla som vill bli bättre på att stärka någon annan som mår dåligt och helt enkelt alla som behöver lite extra kärlek till sig själva. Jag har fått mejl från både 10-åriga flickor som inte velat vara med på idrotten för att de inte vill visa sina kroppar men som nu skriver att de ska försöka göra det till 75-åriga kvinnor som skriver att de inte varit på stranden på över 50 år för att de skämts för sina kroppar, men att de nu ska gå dit och njuta av den tid som finns kvar. Jag vill få fler att känna att de duger och är bra som de är.

Relaterat

Om boken

När Linda-Marie Nilsson lade upp en bild på sig själv i bikini blev det en världsnyhet. Kroppsaktivismen eller kroppspositivismen handlar om att alla har rätt till sin kropp och om att vara nöjd med sin kropp som den är, trots samhällets skeva ideal.

Med hashtaggen #allastorlekarärvackra fortsätter hon att inspirera sina följare. Alltid med en stor portion humor, som i klippet där hon testar produkter för att låren inte ska gnida mot varandra.

Eller när hon listar "50 saker som tjocka är trötta på att höra".

Att hennes budskap behövs är det många som vittnar om. Bland hennes många fans hittar vi de unga tjejerna som inte vågar klä om på gympan men även äldre kvinnor som aldrig visar sig i baddräkt på stranden. Föräldrar söker också hennes råd kring hur de ska prata kroppsideal med sina barn.

Nu har Linda-Marie Nilsson skrivit en peppande och inspirerande självhjälpsbok för att hjälpa fler att älska sig själva. Hon delar generöst med sig av sin egen historia men ger också massor av konkreta tips, allt från hur man hittar rätt kläder till hur man hanterar kroppshat på nätet.

Läs mer

Linda-Marie Nilsson

Så lärde jag mig att älska min kropp

Relaterade artiklar

Foto: Lina Eidenberg Adamo

27 december 2018

Linda-Marie Nilsson: ”När jag släppte boken vågade jag ha kalas”