”En av den nordiska diktkonstens absolut främsta”

Foto: Gyldendal

Datum

6 Februari 2019

Foto

Gyldendal

Gunvor Hofmos diktning berättar om ensamhet, men också om en stark inre värme, om längtan efter ett sammanhang, efter närhet till andra människor. Jag glömmer ingen är en efterlängtad volym av Gunvor Hofmos dikter. Där finns återgivande av mystiska och religiösa upplevelser, där finns gåtfulla visioner, ibland vackra och lockande, andra gånger skrämmande, närgångna och hotfulla.

Hon föddes 1921 och dog 1995. På grund av sjukdom låg hon flera gånger inlagd på sjukhus, vilket hon kom att skildra i sin senare diktning där krigets lidanden, sorg, förlust och sjukhustillvaro är återkommande teman.

Gunvor Hofmo räknas allmänt som en av de viktigaste representanterna för nittonhundratalets nordiska poesi. Alltid sin egen, men hela tiden öppen för nya läsarter och tolkningar. Det är knappast förvånande att hennes lyrik har haft stort inflytande på efterkommande poeter, i hemlandet Norge förstås, men också i Sverige.

Hon förkommer också i den postumt utgivna Ruth Maiers dagbok, som skildrar Ruths och Gunvors förälskelse i andra världskrigets och Förintelsens skugga.

Svenska Dagbladets Therese Eriksson skriver: ”Gunvor Hofmos liv och dikt, intimt sammansvetsade som de är, är en fascinerande historia. Hofmo bar på en livslång sorg efter den stora kärleken Ruth Maier, judisk-österrikisk flykting som dog i koncentrationslägren.”

Jag glömmer ingen
också smärtan stryker
längs en bruten kvist
jag glömmer ingen
om jag kysser dig.


Jag glömmer ingen är Gunvor Hofmos dikter i urval och i tolkning av poeterna Eva Runefelt och Staffan Söderblom. Dikterna presenteras även i ett nyskrivet efterord av poeten Elise Ingvarsson.

”Hofmo framstår som en av den nordiska diktkonstens absolut främsta där hela klangbilden av både modernism och traditionalism samlats”, skriver Norrbottens-Kurirens recensent.

Relaterat

Om boken

Gunvor Hofmos diktning berättar om ensamhet, men också om en stark inre värme, om längtan efter ett sammanhang, efter närhet till andra människor. Där finns återgivande av mystiska och religiösa upplevelser, där finns gåtfulla visioner, ibland vackra och lockande, andra gånger skrämmande, närgångna och hotfulla.

Gunvor Hofmo räknas allmänt som en av de viktigaste representanterna för nittonhundratalets nordiska poesi. Alltid sin egen, men hela tiden öppen för nya läsarter och tolkningar. Det är knappast förvånande att hennes lyrik har haft stort inflytande på efterkommande poeter, i hemlandet Norge förstås, men också i Sverige.

Jag glömmer ingen
också smärtan stryker
längs en bruten kvist
jag glömmer ingen
om jag kysser dig.

Jag glömmer ingen är en efterlängtad volym av hennes dikter, i urval och i tolkning av poeterna Eva Runefelt och Staffan Söderblom. Dikterna presenteras även i ett nyskrivet efterord av poeten Elise Ingvarsson.

"Den kanske märkligaste kvinnliga poeten i Norden sedan Edith Södergran." Kristianstadsbladet

Läs mer

Gunvor Hofmo

Jag glömmer ingen

Om boken

"Det finns två slags människor som skriver dagbok. De som gör det av ett inre tvång, och de som gör det för att de har en förhoppning om att bli berömda. Ibland tillhör jag de förstanämnda, ibland de senare."

Ruth Maier föddes i Wien 1920 och dog i gaskammaren i Auschwitz 1 december 1942. Mellan 1939 och 1942 bodde hon i Oslo. 1940 träffar hon Gunvor Hofmo, en av Norges unga moderna lyriker. De får ett par års vänskap och samlevnad, och när Ruth allt mer sjunker ned i depression, är det vänskapen med Gunvor som håller henne vid liv.

"När Gunvor inte finns här är det något som saknas inom mig. Först när hon dyker upp, någonstans på avstånd, och är inom synhåll för mig, kan jag lättat sucka: Där är hon."

Berättelsen utspelar sig mot en bakgrund av förföljelser och krig, men det är inte en bok om nazismen eller om deportationerna, utan om ett kort men fullödigt liv. Det är en stor förlust att denna unga, oerhört begåvade människas liv tog slut så tidigt. Ruth Maier hade mycket troligt blivit författare om hon hade fått leva. Genom Jan Erik Volds försorg får eftervärlden nu ändå läsa denna mycket litterära dagbok. Detta är den dröm hon vårdade så ömt - Ruth Maier har till slut blivit författare.

Ruths liv och dagböcker får ett abrupt slut. Den 26 november 1942 skickar Tyskland fartyget Donau för att hämta cirka 500 norska judar och föra dem till koncentrationsläger. Av dessa dödades 346 direkt vid ankomsten till Auschwitz. De sista orden innan vi förlorar henne ur sikte är det brev hon på fartyget skriver till Gunvor Hofmo:

"Jag tror det är lika bra att det har kommit till detta. Varför ska inte vi lida när det finns så mycket lidande? Bekymra dig inte om mig. Jag kanske inte ville byta med dig."

Jan Erik Vold är en av Norges mest framstående poet och litteraturforskare. När han gick igenom Gunvor Hofmos kvarlåtenskap hittade han av en slump Ruth Maiers dagböcker.

Läs mer

Ruth Maiers dagbok

Jan Erik Vold, Ruth Maier

Ruth Maiers dagbok

Relaterade artiklar

Foto: Gyldendal

6 februari 2019

”En av den nordiska diktkonstens absolut främsta”