Beskrivning
Detaljer
Produktdetaljer
ISBN
9789113080345
Recensioner
”En smått mirakulös ögonöppnare”
”Svindlande vackert och starkt poetiskt” Dan Sjögren
Norrländska Socialdemokraten
”Hon är inte bara säkert förankrad i sitt idéinnehåll, hon skriver också med ett driv som för läsaren framåt i ett lågintensivt tempo, och hennes lite högtravande stil blir sällan bara dekoration.” Annina Rabe
”I sin andra roman diktar Josefin Holmström fram en lyriskt berättad historia om ljus, skuggor och mörker”. ”…en helgjuten och språkligt upphöjd berättelse med hög litterär spännkraft”.
Borås Tidning
”… varje sida i romanen skildrar ingående och livfullt mörker och ljus och rörelsen dem emellan.”
”På ett jordnära, men semantiskt perfekt språk berättar Josefin Holmström om Samuels liv och öde. Personportätt och miljöskildringar är strama men träffande.
[...] Romanen är enkel och saklig, men det är ett bedrägligt sken, för under ytan vibrerar det av livsviktiga sanningar.”
Böcker av författaren
Om boken
”Kroppen talar, först i viskningar och sedan i rop." Hanna har försvunnit. Det är helt obegripligt, svårfattbart. Eller är det precis tvärtom: att det gick att se från allra första början att det var så här det skulle sluta?
Hedvig träffar Hanna i skolåldern och genast är det som om en osynlig kraft drar dem mot varandra där i gymnastiksalen. Hon står där med tofs, vit t-shirt, gråa tights, löparskor. Så självsäker och samtidigt så sårbar.
Om det är sällan någon ser Hanna stå ensam så är det desto vanligare med Hedvig. Hon drar sig undan till biblioteket för att fly in i andra världar, drömmer om den vackre bibliotekarien, bär en bok i handen och två i ryggsäcken. Men allt är inte så som man vid förstone tror. Det vilar något våldsamt och omedgörligt i sättet som Hedvigs och Hannas vägar hela tiden möts. Kanske är det när Hannas bror Karl visar intresse för Hedvig, kanske är det något annat nästan förutbestämt. Men det leder till att Hanna en dag plötsligt är försvunnen och inget mera är sig likt.
Josefin de Gregorio har skrivit ett triangeldrama med hög densitet och språklig flyhänthet. Försvinnandet är på ett sätt en pendang till debutromanen Antarktis som nominerades till Katapultpriset.
Hedvig träffar Hanna i skolåldern och genast är det som om en osynlig kraft drar dem mot varandra där i gymnastiksalen. Hon står där med tofs, vit t-shirt, gråa tights, löparskor. Så självsäker och samtidigt så sårbar.
Om det är sällan någon ser Hanna stå ensam så är det desto vanligare med Hedvig. Hon drar sig undan till biblioteket för att fly in i andra världar, drömmer om den vackre bibliotekarien, bär en bok i handen och två i ryggsäcken. Men allt är inte så som man vid förstone tror. Det vilar något våldsamt och omedgörligt i sättet som Hedvigs och Hannas vägar hela tiden möts. Kanske är det när Hannas bror Karl visar intresse för Hedvig, kanske är det något annat nästan förutbestämt. Men det leder till att Hanna en dag plötsligt är försvunnen och inget mera är sig likt.
Josefin de Gregorio har skrivit ett triangeldrama med hög densitet och språklig flyhänthet. Försvinnandet är på ett sätt en pendang till debutromanen Antarktis som nominerades till Katapultpriset.
Läs mer
Josefin de Gregorio
Försvinnandet
Om boken
"Det här är en bok om min Emily Dickinson, och om vad det innebär att läsa henne idag. Utgångspunkten är den fråga som genomsyrar det mesta som skrivits om Dickinson: hur kan man vilja det liv som hon valde?
Om man ägnar sitt liv åt att skriva och kanske till och med misstänker att man är bra på det, vill man då inte dela sitt skrivande med någon? Hur kan man vilja detta isolerade liv, livet bakom en skärm, oåtkomlig i sin elektriska storm, förnekad den älskades famntag och den besvarade kärlekens reparativa och generativa kraft?
För den skrivande kvinnan - för den här skrivande kvinnan som är jag - finns det en rädsla att bli som Emily Dickinson, eller som det jag föreställer mig att Dickinson var - det vill säga ensam.
Det här kan därmed inte undgå att vara en bok som åtminstone delvis handlar om konsten och ensamheten, eller kvinnan och ensamheten. Jag tänker mycket på ensamma kvinnor, författare eller ej."
Josefin Holmström
Om man ägnar sitt liv åt att skriva och kanske till och med misstänker att man är bra på det, vill man då inte dela sitt skrivande med någon? Hur kan man vilja detta isolerade liv, livet bakom en skärm, oåtkomlig i sin elektriska storm, förnekad den älskades famntag och den besvarade kärlekens reparativa och generativa kraft?
För den skrivande kvinnan - för den här skrivande kvinnan som är jag - finns det en rädsla att bli som Emily Dickinson, eller som det jag föreställer mig att Dickinson var - det vill säga ensam.
Det här kan därmed inte undgå att vara en bok som åtminstone delvis handlar om konsten och ensamheten, eller kvinnan och ensamheten. Jag tänker mycket på ensamma kvinnor, författare eller ej."
Josefin Holmström
Läs mer
Josefin de Gregorio
Emily Dickinson och vulkanerna
Om boken
Det är i mitten av 1800-talet, en pojke föds blind och han tas om hand av en kvinna som ger honom ett namn: Samuel. Under pojkens uppväxt i norra Sverige sker så två underverk: först inser prästen i bygden att pojken har läshuvud och sedan återfår pojken på ett mirakulöst sätt synen.
Vägarna leder den begåvade studenten till Cambridge, där han blir vän med en blivande arvtagare till ett familjeimperium. Tillsammans utför de fysikaliska ljusexperiment som Samuel menar kan revolutionera världen.
Josefin Holmströms nya roman är en berättelse om mörker och ljus, om vetenskapliga upptäckter och faror, om kärlek och tro på det ofattbara.
Vägarna leder den begåvade studenten till Cambridge, där han blir vän med en blivande arvtagare till ett familjeimperium. Tillsammans utför de fysikaliska ljusexperiment som Samuel menar kan revolutionera världen.
Josefin Holmströms nya roman är en berättelse om mörker och ljus, om vetenskapliga upptäckter och faror, om kärlek och tro på det ofattbara.
Läs mer
Josefin de Gregorio
Samuel är mitt namn
Om boken
De tre står i en triangel. De ser, åtminstone på håll, ut att veta vad de gör. Isdubbarna lyser röda kring den längstes hals. Den kortare står med handen på en gammal militärspark. Den allra kortaste och yngsta, med flammande hår under en blå mössa, hon håller en skidstav med vilken hon prövar sig fram. Jonathan, David och Gertrude, i den ordningen.
En morgon anländer ett kuvert med besked om att Gertrude beviljats forskningsanslag för en resa till Antarktis. Hon är själv förvånad, hade väntat sig avslag. Kort därefter läser hon Robert Scotts omtalade dagböcker från den expedition som slutade i katastrof då han nådde Sydpolen kort efter Amundsen och sedan omkom under hemfärden.
Dagböckerna tar snabbt en allt större plats i Gertrudes liv. Hon fascineras av sydpolsforskarens tid, den fullständiga offermentaliteten och att vara fångad av sitt eget öde. Samtidigt närmar sig hennes egen expedition med en stigande känsla av förväntan och oro. Hon ser fram emot att träffa Jonathan, som ska medverka vid expeditionen, och bestämmer sig för att aldrig mista honom igen. Men där finns också minnet av hans bror David, av kärleken, avundsjukan och inte minst katastrofen den gången de stod i en triangel redo att korsa den frusna fjorden.
Så en dag lämnar Gertrude sin sista anhalt Kapstaden och beger sig tillsammans med expeditionen mot Antarktis.
Josefin Holmströms debutroman handlar om att utmana sig själv till sitt yttersta på den kargaste platsen av dem alla. Att vandra över isen i de berömdas fotspår, varav vissa aldrig återvände hem. Det är en psykologisk roman om minnen, både de som ännu verkar i den egna kroppen och de som upplevdes av dem vars fotspår man vandrar i.
Romanen innehåller citat och situationer ur Robert Falcon Scotts Journals. Fakta kring polarforskarnas liv från Sue Limb och Patrick Cordinglys Captain Oates: Soldier and Explorer, Apsley Cherry-Garrards The Worst Journey in the World och Herbert Pontings fotografier. (Och från Geraldine McCaughreans polarroman för ungdomar, Det vita mörkret, kommer idén om att låta Gertrude konversera med en polarhjälte på isen.)
En morgon anländer ett kuvert med besked om att Gertrude beviljats forskningsanslag för en resa till Antarktis. Hon är själv förvånad, hade väntat sig avslag. Kort därefter läser hon Robert Scotts omtalade dagböcker från den expedition som slutade i katastrof då han nådde Sydpolen kort efter Amundsen och sedan omkom under hemfärden.
Dagböckerna tar snabbt en allt större plats i Gertrudes liv. Hon fascineras av sydpolsforskarens tid, den fullständiga offermentaliteten och att vara fångad av sitt eget öde. Samtidigt närmar sig hennes egen expedition med en stigande känsla av förväntan och oro. Hon ser fram emot att träffa Jonathan, som ska medverka vid expeditionen, och bestämmer sig för att aldrig mista honom igen. Men där finns också minnet av hans bror David, av kärleken, avundsjukan och inte minst katastrofen den gången de stod i en triangel redo att korsa den frusna fjorden.
Så en dag lämnar Gertrude sin sista anhalt Kapstaden och beger sig tillsammans med expeditionen mot Antarktis.
Josefin Holmströms debutroman handlar om att utmana sig själv till sitt yttersta på den kargaste platsen av dem alla. Att vandra över isen i de berömdas fotspår, varav vissa aldrig återvände hem. Det är en psykologisk roman om minnen, både de som ännu verkar i den egna kroppen och de som upplevdes av dem vars fotspår man vandrar i.
Romanen innehåller citat och situationer ur Robert Falcon Scotts Journals. Fakta kring polarforskarnas liv från Sue Limb och Patrick Cordinglys Captain Oates: Soldier and Explorer, Apsley Cherry-Garrards The Worst Journey in the World och Herbert Pontings fotografier. (Och från Geraldine McCaughreans polarroman för ungdomar, Det vita mörkret, kommer idén om att låta Gertrude konversera med en polarhjälte på isen.)
Läs mer
Josefin de Gregorio
Antarktis