Trådarna i väven

Författare

Maja Hagerman

Trådarna i väven

2019-04-12

Svenska

Läs mer

Beskrivning

Detaljer

Hållbarhet

Författare

Publiceringsdatum

2019-04-12

Recensionsdag

2019-05-08

Formgivare omslag

Miroslav Sokcic

Kategori

Kulturhistoria

Bokinformation

Språk

Svenska

Originalspråk

Svenska

Format

Inbunden, E-bok, Ljudbok

Produktion

Papper

LABB Munken Print

Miljömärkning

Ja

CE-märkning

Nej

Tryckeri/Producent

Livonia Print Ltd

Produktdetaljer

ISBN

9789113089232

Antal Sidor

311

Vikt (kg)

0.419

Ryggbredd (mm)

24

Höjd (mm)

197

Bredd (mm)

142

Miljöpåverkan

299g CO2e
Papper
ca 148 g

Vi beräknar på mängden papper som köpts in till respektive tryckeri, på papprets kvalitet och på pappersbrukets utsläpp. Vi utgår från pappersbrukens utsläppsberäkningar och kompletterar med utsläpp från deras inköpta el och utsläpp skogsbruk och transporter.

Tryck
ca 24 g

Vi beräknar på tryckeriernas åtgång av el och fjärrvärme per ton tryckta böcker. Utsläppen inkluderar inte förbrukningsmaterial, förpackningsmaterial eller tryckeriernas overhead.

Transport
ca 127 g

Vi beräknar på sträckan mellan pappersbruk och tryckeri, samt mellan tryckeri och vårt lager. Vi använder både vägfrakt och sjöfrakt. Vi beräknar att en genomsnittlig lastbil med dieselmotor används och olika fartyg vid t ex långväga frakt (container) eller frakt över Östersjön (lastbilstransporter).

Vi vill bidra till ökad förståelse för en boks livscykel. Därför beräknar vi årligen våra böckers klimatavtryck. Här visar vi utsläppen för just den här boken. Med hjälp av kunskap om tryckeri, tryckort och vikt kan vi berätta om utsläppen som boken skapar. Vi gör beräkningen utifrån genomsnittstal från alla transporter och genomsnittliga utsläpp från tryckeri och pappersval. Hur illa är det? En liter mjölk släpper ut 1 kg, en hamburgare 2 kg och ett par Nikeskor 7,3 kg. En bok släpper alltså ut mycket mindre – och räcker längre. Men vi är inte nöjda: vi arbetar hela tiden för att minska bokens klimatpåverkan.

Läs mer om hållbarhet

Trådarna i väven

Recensioner

”Det fina med Trådarna i väven är att boken inte stryker någon medhårs. […] Snarare ger alla dessa utfärder i Sverige en rad reflektioner som tvingar läsaren att tänka själv.”

”Hon har större sakkunskap än de flesta och är en stjärna på den svenska humanismens himmel. Hennes insikter om kulturarvets värde och laddningar behöver nå ut både i den tid som är och i den som kommer.”

”Jag delar hennes fäbless för att titta bakåt, neråt, i hopp om att se något som glömts och därför alltså är nytt att upptäcka. Minnena hisnar. Samtidigt ligger de på plats, redigt som kyrkmurens kvadrar.”

Böcker av författaren

Om boken

"För mig handlar det inte om en längtan efter det förflutna - utan om en önskan att framtiden inte ska tappa bort historien utan ha den med sig."

Maja Hagerman har en unik förmåga att se den udda detaljen och stanna kvar vid den när andra rusar vidare. Hon vrider och vänder på händelser och fenomen i historien och frågar sig om vi verkligen sett allt. Är det inte något vi glömt eller missat?

Fem texter belyser här teman som glömska, spårtydning och minnets återkomst. Det kan handla om det medeltida helgonet S:t Botvid, om antropologen Gustaf Retzius märkliga resa på den finska landsbygden, om trädgårdsväxternas och fotografins historia och arvet efter arbetarrörelsen. De historiska nedslagen blir också en språngbräda ut i samtiden och framtiden. De visar hur vårt sätt att minnas, av flera olika skäl, nu håller på att förändras.

"Det pågår en kamp om minnen just nu. Vi lever med ett försåtligt men reellt hot, där kulturarv riskerar att kidnappas för politiska syften. Så det gäller att vara på sin vakt. Se till att berättelserna om de minnen vi delar förblir så komplexa och mångbottnade som de faktiskt är."

Läs mer

Maja Hagerman

Minnesbrunnen

Om boken

Svenskt kulturarv kan man tänka på som ett slags mentalt universum. Ett inre landskap av berättande som ständigt förändras, från mormors läsning i folkskolans läsebok till digitalt berättande idag.

Jag har runt om i landet mött människor som berättar om sina hemtrakter. Vid kulturföreningar, bygdegårdar, bibliotek och museer har de visat mig minnen de vårdar och historier de håller vid liv. Jag har sett gåtfulla kvarnstenar i skogen i Malung i Dalarna, hur man tolkar mångtydiga hällristningar på klippor i Bohuslän eller tillverkat mekaniska räknemaskiner i Facit-fabriken i Åtvidaberg. Jag har häpnat över björnen inne på biblioteket i Dorotea i Västerbotten och hur man byker tvätt i en isvak i februari på Tvätterimuseet i Huddinge.

Jag har börjat tänka på Sverige som en väv som kommer rullande fram ur det förflutna och fortsätter mot framtiden. Till stor del handlar den om vår förmåga att föreställa oss samhället som något med gemensam riktning och idé. En samhällsväv vi fått i arv och som vi snart ska lämna vidare.

Men det gäller att vara på sin vakt. Det pågår en dragkamp om som vad som bör räknas som svenskt kulturarv. Min önskan är att berättandet ska fortsätta utvecklas i frihet. Och att kulturarvet ska få vara just så komplext och mångbottnat som det faktiskt är.

Läs mer

Trådarna i väven

Maja Hagerman

Trådarna i väven

Om boken

Ledaren för världens första statliga rasbiologiska institut 1922-35, läkaren och professorn Herman Lundborg i Uppsala, talade hotfullt om rasblandningens degenererande effekter men fick i hemlighet barn med en kvinna av "fel typ" i Lappland.

I den första boken om hans liv berättas om forskningsgåtorna han trodde sig lösa, om forskarvännerna i Nazityskland som var inflytelserika rasexperter, och om personer han mötte vid sina undersökningar, inte minst kvinnor, som skakade om hans tillvaro i grunden. I tusentals brev till Lundborg kan vi följa honom, från det att han juni år 1913 ger sig av norrut på den första av många resor till Lappmarken. Han vill göra nytta för Sverige med den nya vetenskapen, rasbiologin: mäta, fotografera, samla och jämföra utseenden. Klassificera alla han möter i högre och lägre ras. En av dem är Maria, som får följa med till Uppsala, bo på hans kontor och jobba där som städerska. När hon föder hans barn uppges att fadern är okänd. Pojken lämnas bort, men Maria lyckas faktiskt ändå få tillbaka sitt barn.

Lundborg hyllar Hitler, vill se ett Sverige med nästa bara nordiskt germanska blonda och blåögda människor i. Han utvecklar metoder för rasundersökning som senare kommer att användas inom SS. Han var mannen som åtog sig ett storslaget uppdrag: att "rädda det svenska folket".

Läs mer

Käraste Herman

Maja Hagerman

Käraste Herman

Om boken

För 2 000 år sedan levde i romarrikets utkanter människor som romarna kallade "germaner". Man visste inte mycket om dem, men i imperiet skrevs ändå böcker om dessa främlingar i norr, utan att författarna ens hade besökt deras samhällen.
När Sverige 2 000 år senare blev en spetsnation inom rasforskningen, var de romerska fantasierna ännu aktuella. Nazisterna skulle snart göra tanken om ett "raskrig" till germanernas försvar, till själva bränslet i sin politiska väckelse.

Men redan år 1921 beslöt den svenska riksdagen att ett rasbiologiskt institut skulle skapas - Europas första - till försvar för landets unika folkstam. Svenskarna var nämligen av ovanligt ren nordiskt-germansk rastyp, sades det.
Maja Hagermans bok är en tankeväckande skildring av germanernas idéhistoria i Sverige. Med avstamp i 200-talet, när nordborna mötte Rom och skapade sin säregna "fornnordiska" kultur, drar hon trådarna vidare till 1900-talet, då personalen på Rasbiologiska institutet i Uppsala iklädda vita rockar tog emot personer för rasmässig bestämning. Längs vägen dit finns arkeologer, målare, diktare och fornforskare som inte minst under 1800-talet framkallade en vision av det gamla Norden - vikingarnas värld. Omkring år 1900 hade de rasrena germanska vikingarna fått plats i skolböcker och uppslagsverk.
I dag talar genetiker inte längre om den germanska rasen. Inom genetisk forskning hittar man inga tydliga människoraser, än mindre några "germaner". Men visionen om vikingen lever märkligt nog ändå kvar i närbesläktad form. Föreställningar om ursprungligkultur och renhet florerar återigen. Ytligt sett kan det tyckas oskyldigt, men kopplingarna till politisk extremism och främlingsfientlighet finns kvar.
Maja Hagerman sätter kritiskt ljus på hur bilden av våra förfäder kom till och visar hur den ännu i dag präglar uppfattningen om vilka vi är.
Det rena landet gavs ut första gången 2006.

Läs mer

Det rena landet

Maja Hagerman

Det rena landet

Om boken

Föreställ dig en skärgård i skogen. Sveriges östkust var för tusentals år sedan en trakt där vatten och land bytte plats. Människor måste ha häpnat inför förändringen. Landhöjningen fick stora bördiga slätter att träda fram inför deras ögon! Inget liknande har hänt någon annanstans i världen.

Livet i detta unika landskap har nu undersökts i det största arkeologiska projektet någonsin i vårt land. Längs en sträcka av 8 mil, inför byggandet av en ny motorväg för E4:an genom Uppland, har hundratals arkeologer fingranskat marken där vägen skulle fram. En sträcka som också går rakt genom en mytomspunnen trakt vid Gamla Uppsala, där det redan för tusen år sedan sades att fruktbarhetsguden Frej var kung.

Nu kan en ny historia rullas ut som en jättelik filmremsa genom detta legendariska landskap där det sagts att "Svearikets vagga" stod. Men den börjar inte vid kungshögarna i Uppsala, utan bland säljägare och samlare i en gles skärgård. Fortsätter med bronsålderns storslagna ceremonimästare som tar uppstickande uddar och berg i besittning för sina uppvisningar. Innan järnålderns flitiga bönder tar sig an de uppstigande bördiga slätterna och skapar en blomstrande samhällstillväxt.

Fynden talar om människor och deras planer. En bit av ett svärdshandtag med vackert mönster, ett vapen som legat bortgömt i skogen i nästan 4000 år. En dunkelt gnistrande kristall gömd som offer nere i stolphålet till ett mäktigt boningshus. En liten tråd av guld, inte större än ett halvt gem, i en grav från stenåldern djupt inne i skogen. Fynden handlar om husbyggen, uppfinningsrika försök att ordna kylskåp till maten, och den bävan man känt vid makternas åkallan. Aldrig förr har en bygd och dess tillkomst kunnat beskrivas så i detalj.

Maja Hagerman följer arkeologerna i deras letande, lägger pussel med fynden och upptäcker en berättelse under motorvägen. Den handlar om hur samhället tog sin början. Framför allt berättar hon om människorna. De som i det uppstigande landet började bygga sin värld.

Läs mer

Försvunnen värld

Maja Hagerman

Försvunnen värld

Om boken

En träskulptur av madonnan med hela den medeltida färgprakten kvar, skickliga stenmästare som efterlämnat inskrifter, martyrer från kristendomens tidiga historia avbildade i kyrkornas tak... följ med Maja Hagerman på en idéhistorisk resa in i några oväntade sammanhang kring våra allra äldsta hus, de medeltida kyrkorna som räknas i tusental över landet. Maja Hagerman berättar medryckande och kunnigt om den medeltida världsbilden och om hur kyrkorna ofta står egendomligt nära hedendomen, omgivna av gravhögar och runstenar. Claes Gabrielsons fotografier visar ofta de medeltida föremålen i närbild, de blir ett slags tecken från en värld som är fascinerande och exotisk för oss. "När man kommer in i en medeltida kyrka breder en värld av sagolika blomsterrankor ut sig över valven, som i en medeltida fantasi om himlen. Och man kan få se konstverk ur den helt unika svenska samlingen av välbevarad träskulptur från tiden. Det här är inte någon vanlig guide till de medeltida kyrkorna, utan boken är ett personligt urval av favoriter. Ofta är det små detaljer inne i medeltidskyrkorna som fångat oss. Man får inte syn på dem i förstone, men vid närmare påseende får de hela kyrkan att framstå som en kapsel av tid." Maja Hagerman har studerat idéhistoria och journalistik. Under många år har hon i radio, TV och tidningar berättat om nya rön inom humanistisk forskning, om allt från mentalitetshistoria till arkeologi. Hennes kritikerrosade bok Spåren av kungens män fick Augustpriset 1996. År 1999 publicerade hon och Claes Gabrielson boken Tusenårsresan. Claes Gabrielson har en bakgrund som stillbildsfotograf. Han arbetar som filmfotograf vid Sveriges Television och samarbetar ofta med Maja Hagerman. 2001 visade SVT deras filmer Den keltiska gåtan och Germaner - om konsten att uppfinna sina förfäder. Under våren 2003 visas deras TV-serie om heliga Birgitta.

Läs mer

I miraklers tid

Maja Hagerman

I miraklers tid

Om boken

Omkring år 1000 talas det ibland om personer som tillhört den speciella gruppen kungsmän i samhället. De kallas för "drängar" eller "tegnar" och känns igen därför att de bär en benämning som bara tycks har använts för män i den kungliga hirden. Vilka var dessa kungens män som har lämnat spår efter sig på många runstenar i Sverige och Danmark? Vilken kung tjänade de och hur såg det samhälle ut där de levde och verkade?

Maja Hagerman har som vetenskapsjournalist med stigande intresse följt den flod av ny forskning om skiftet mellan vikingatid och medeltid som kommit på senare år. Utifrån de senaste rönen målar hon upp en panoramabild över ett dramatiskt skede i vår historia.

I Spåren av kungens män berättar Maja Hagerman fantasieggande och kunnigt om människor och företeelser i vårt land i brytningstiden mellan hedendom och kristendom.

Läs mer

Spåren av kungens män

Maja Hagerman

Spåren av kungens män

Nyheter

Foto: Robin Rådenman

10 augusti 2022

Nya böcker i augusti 2022

Nyheter