Evighetstecken

”Evighetstecken är en betydligt mer dunkel roman än vad den till en början ger sken av att vara. Den svajiga Tom är vag i konturerna, inte bara för sig själv utan även för läsaren. Det är när han slutligen kollapsar och tvångsinläggs på avgiftning som det sakta går upp för honom att han nu befinner sig i ett klasslöst sammanhang, fråntagen sina privilegier. Romanens sista delar är påtagligt tätare än de inledande, och har en karaktär av klassisk helvetesvandring genom tungt missbruk.”

”... jag tycker att Björn Sand har hittat ett spännande tonfall i sitt försök. Han är tillräckligt apart och klurig för att ge inifrånskildringen känslan av antropologiskt utifrånperspektiv. Tonen kan vara spefull, men det är inte frågan om någon Tom Wolfe-satir över bourgeoisin. Att läsa hans deklarerande snarare än gestaltande prosa som en nybörjares tillkortakommande menar jag är ett misstag. Det är ett stilgrepp som ger den nödvändiga distansen till berättelsens protagonist. Inbyggt i romanen finns också ett ifrågasättande av hur storytellingsamhällets perfekta paketering av allt levande, inklusive livets mörker, har påverkat förmågan att leva livet fullt ut.”

”Evighetstecken är en sorgtyngd roman om vår tids karriärhets och varumärkesbyggande”

”ett sorgset fyrverkeri, en labyrintisk motorväg mot intet, en djävulusisk självbibel utan självhjälpstips.”