Johanna Hedman: ”Det finns en stark tro på det autentiska jaget”

Johanna Hedman debuterade 2021 med romanen Trion, som blev uppmärksammad internationellt och en framgång hos både läsare och kritiker. Den nya romanen Mecenaterna rör sig i konstvärlden och inleds med ett telefonsamtal. En person har försvunnit.

Berätta vad som händer?

– Det är Alma som får telefonsamtalet. Hennes vän Maud har försvunnit. Maud är en framgångsrik konstnär som saknar fast adress medan Alma har ett tryggt familjeliv i Stockholm. De brukade vara nära vänner men har glidit ifrån varandra. Alma vet egentligen inte så mycket om Mauds liv längre men det är hon som tar på sig ett slags uppdrag att leta reda på Maud. Det är romanens ena spår.

– Det andra spåret är ryktena som går om Mauds målningar, och som läsaren får till sig genom en rad olika berättare som på olika sätt har kommit i kontakt med Maud, vissa bara väldigt flyktigt, andra väldigt nära. Det går att läsa som ett slags pussel, om man lägger ihop bitarna kanske man förstår vad som har hänt med Maud.

Vilka möter vi i boken?

– Människorna runt den försvunna konstnären. Man kan säga att huvudpersonerna är Alma och Maud. Men Maud möter man på sätt och vis aldrig. Läsaren möter henne indirekt genom en rad olika röster om henne, lite som ett kalejdoskop. Kapitlen heter saker som Musan, Systern, Middagsgästen. Det är Maud som musa, Maud som syster, Maud som middagsgäst, och så vidare. I vissa delar är hon bara i bakgrunden, i andra delar är hon i fokus för den som berättar.

– Det finns en så stark tro idag på det autentiska jaget, som om man bara är en person hela tiden, men vi har så många olika jag, vi blir till i relation till andra människor. Jag ville skriva på ett sätt som speglade det.

Vad är det med konsten och världen runt den som fascinerar dig och fick dig att vilja utforska det närmare i den här boken?

– Jag har gått mycket på konstmuseum, när jag bodde i Paris i tjugoårsåldern gick jag på konstmuseum flera gånger i veckan, de var som ett slags sakralt vardagsrum dit jag kunde gå och känna mig liten och stor på samma gång. Det är en speciell stämning på många konstmuseum, något andaktsfullt. Det kan vara jobbigt om man inte är på humör men det är också ovanligt med andakt idag. Det är en sida av konstvärlden som fascinerar mig. En annan sida är den otroligt kommersiella, där väldigt rika människor använder konst som ett sätt att placera pengar på. Det är en intressant spänning mellan det andaktsfulla och det hyperkommersiella.

– Jag gjorde en del research när jag skrev den här romanen, jag läste allt ifrån internationella branschrapporter om konstmarknadens försäljningsstatistik till biografier om konstmecenater på 1800-talet. Men sen har jag försökt glömma bort det jag har läst, jag har tagit mig stora friheter med konstvärlden.