Leila Inanna Sultan nominerad till Katapultpriset

"Det är en rik och mogen debut. En sorgesång som väller fram med en stark ton av vrede och ibland blixtlika inslag av en lika vredgad ironi. Men det är också vacker poesi, som plötsligt kan stanna upp i en avklarnad notering"Svenska Dagbladet"Att bli drabbad av en läsning innebär inte nödvändigtvis att man tagit del av särskilt bra litteratur. Desto finare när det väl sammanfaller. /../Straffkolonien är inte bara en politiskt viktig skrift, utan vittnar även om ett fint författarskap i vardande."Dagens Nyheter”Det är som i en dikt av Göran Sonnevi: Under skogen finns en annan skog.Hur kommer det sig att poesi kan vara så snabb och långsam samtidigt, så stillsam med en sådan räckvidd? I en debutsamling som konfronterar det förbjudna och anstötliga. Som vet vad det är att lämna ett rum och stiga in i ett annat. Som törs känna tillit."Expressen"Straffkolonien är en stark, drabbande och vacker debut, där det osagdaringer i öronen hos läsaren länge efteråt."BTJ "det lyser i skogsbrynet det lyser ur asfalten ack vilken vacker gränsvilken humanitär och rättssäker maskinens händer är som honung mot hudenmaskinens knä är som den älskades läppar mot nacken"Med dikten som metod gestaltar Straffkolonien asylsökande och förvarstagning som kroppslig och själslig erfarenhet. I starka, enkla bilder och utsagor skildras flykten, förhören, förvaret, förtvivlan. Känslan av att vara dömd, av att förgäves försöka passa in berättelsen om sitt liv i den ram som processen kräver. Den skoningslösa väntan. Här finns också maskinen, det opersonliga regelverk som, likt i Kafkas novell, skriver in straffet på den dömdas kropp. Oönskad, lögnaktig, avvisad. "Skulden står alltid utom tvivel", som Kafka skrev. Dikterna gestaltar både ett slags yttersta skörhet inför lagen, och vad utövandet av lagen gör med språk och människor. Leila Inanna Sultan är född 1993 och bor i Stockholm. Hon är utbildad vid Biskops Arnö Författarskola och arbetar på bibliotek.