Inger Edelfeldt

J R R Tolkiens Ringarnas herre är en klassiker som antagit mytiska proportioner. Idag refererar många till boken som om man talade om en av mänsklighetens skapelseberättelser. I mörka tider vänder sig människor till verket för tröst.
2023 är det 50 år sedan Tolkien dog och hans verk är mer läst och omtalat än någonsin. Ringens återkomst samlar texter av skarpa skribenter och Tolkienprofiler som skärskådar vad verkets lyskraft består i, och varför det ständigt tycks återaktualiseras. Det handlar om böckernas inspirerande förmåga att finna hopp i det hopplösa och om högerrörelsernas annektering av Tolkiens symbolvärld. Om Tolkiens språkskapelser och hur de ger förståelse för exilens villkor, om Tolkien som teolog och om Tolkien som traumatiserad av första världskrigets skyttegravar. Inger Edelfeldt minns också tiden som Tolkien-illustratör och Finn Zetterholm berättar om fadern Tore Zetterholm och hans översättning av den första svenska Tolkienutgåvan: Hompen.Ringens återkomst är en bok för alla som fascineras av J R R Tolkiens värld.

Välkommen till Edelfeldtland - eller välkommen tillbaka, om du har varit här förut.

Människorna i dessa berättelser närmar sig varandra, försöker mötas och gör ibland det. Känslorna är stora, ibland oregerliga. Fantasin ger både näring och lägger krokben. Här uppstår gång efter annan det som jag har förstått är den typiska edelfeldtska humorn, en ofrivillig sådan som gnistrar till när någon av mina gestalters fantasiliv (som ofta går på högvarv) möter en krass, eller åtminstone oväntad, yttre verklighet.
Ur Inger Edelfeldts förord.

Inger Edelfeldt är en av Sveriges främsta novellförfattare. Här samlar vi stora delar av hennes novellkonst, från I fiskens mage från 1984 till Kläderna som kom ut 2017. Trettiotre års skrivande, trettiotre år av ovanliga människor, människor på gränsen, i vardagliga situationer - fantasier, identitet och saga. Kanske är Inger som mest Edelfeldt i novellgenren.

Vid femtiotvå års ålder har fotografen Jacky nått en punkt där hon ifrågasätter det mesta: fotokonst, dödsrädsla, människors sätt att se och älska. Och sin egen självbild.

Hon lever ensam och vill se sig själv som stolt, självständig och nyfiken, fri i sin relation med den gifte konstnären Elias. Men något måste krackelera och förändras, något måste bli sannare. Sådant sker inte alltid på ett smärtfritt sätt. Och föga anar Jacky vad mötet med den känslostyrda Monia, en ung kvinna som blir hennes modell, ska leda till.

Konsten att dö kan läsas som en relationsroman och kärlekshistoria. Men än mer är den just en berättelse om identitet, om bilder: självbilder, konkreta bilder, bilder som tycks stå mellan betraktaren och upplevelsen av direkt verklighet.

Tolv sagor, infogade i en ramberättelse där sagoberättare från all världens länder samlas på Akasha-torget i Pa Ghad. Där står skrivaren och nedtecknar vad som sägs. I dessa sagor möts prinsar och prinsessor, kungar och drottningar, men också Anubis dyker upp, en sjöjungfru, en vampyr och en rad andra av folksagans väsen.

Många av sagorna innehåller "förvandlingar"- människor som helt eller delvis blir till djur eller på annat vis genomgår metamorfoser. Inger Edelfeldt bjuder här på en rad existentiella frågor och kanske också svar, på ett sätt som realismen inte alltid kan stå till tjänst med, men som sagorna är desto mer vana att hantera.

"Jag har alltid älskat de gammaldags sagorna, och nu ville jag, i HC Andersens och Selma Lagerlöfs anda, själv ge ut en samling konstsagor för vuxna; använda konstsagans tydliga språkbruk, form och symboler för att skriva om tidlösa mänskliga processer. Skuldbefrielse, nedstigning, vuxenblivande, föräldraskap, existensiell längtan som hålls vid liv eller dör; de starka känslor och behov som stammar ur vår mänskliga essens - det är några temata i dessa sagor.

Att skriva dem var, för mig, som att bada i en klar gammal källa, "långt från nutidsvimlets yra". Med det menar jag inte att de utspelar sig i någon bestämd historisk tid. Låt oss säga att de utspelar sig i Sago-tiden, en tid som ligger nära drömmens, visualiseringens eller kanske "schaman-resans" tid."
Inger Edelfeldt

Läs ett utdrag ur boken

"Det finns en fråga jag alltid får om mitt författarskap: varför skriver du alltid om människor PÅ GRÄNSEN? Jag minns en gång, under en författarkväll, när jag ställde motfrågan: ?Vem av er har aldrig befunnit er i det där tillståndet, ?på gränsen?, där det svindlar, där det man lärt sig inte räcker till, där man undrar vem och vad man egentligen är?? Den som inte hade känt sig så bad jag att räcka upp en hand, vilket naturligtvis ingen gjorde?? Inger Edelfeldt Novellen är en av de litterära former Inger Edelfeldt gärna återvänder till i sitt författarskap. Få författare kan uppvisa en sådan bredd i sitt skapande och fånga så många läsare i olika åldrar genom romaner, lyrik, ungdomsböcker och bilderböcker. 4xEdelfeldt består av hennes fyra novellsamlingar i en originalvolym: I fiskens mage, Rit, Den förunderliga kameleonten och Riktig kärlek. I detta variationsrika skapande finns något sammanhållande som hon själv beskriver: människor på gränsen. Det är just dessa människor vi möter i hennes noveller. Kanske är det rentav oss själva.

När Inger Edelfeldt 1999 gav ut sin första diktsamling Salt väckte den berättigad uppmärksamhet och entusiasm hos kritikerkåren. Nu återkommer hon med en ny diktbok präglad av samma personliga ton, en ton som förenar sensuell hetta och sval distans. Gunder Anderssons ord i Aftonbladet - att hon för tanken till en Karin Boye som gått på kurs hos Gunnar Björling - gäller i hög grad även nu.

Inger Edelfeldt, en av de mest uppmärksammade författarna i sin generation (f. 1956), gör nu sin debut med en diktsamling. Hon har tidigare skrivit uppmärksammade och kritikerrosade romaner, som "Den täta elden" och "Kamalas bok", novellsamlingar som "Rit" och "Den förunderliga kameleonten", och dramatik. Flera av hennes böcker har filmatiserats.