Den täta elden

Välkommen till Edelfeldtland - eller välkommen tillbaka, om du har varit här förut.

Människorna i dessa berättelser närmar sig varandra, försöker mötas och gör ibland det. Känslorna är stora, ibland oregerliga. Fantasin ger både näring och lägger krokben. Här uppstår gång efter annan det som jag har förstått är den typiska edelfeldtska humorn, en ofrivillig sådan som gnistrar till när någon av mina gestalters fantasiliv (som ofta går på högvarv) möter en krass, eller åtminstone oväntad, yttre verklighet.
Ur Inger Edelfeldts förord.

Inger Edelfeldt är en av Sveriges främsta novellförfattare. Här samlar vi stora delar av hennes novellkonst, från I fiskens mage från 1984 till Kläderna som kom ut 2017. Trettiotre års skrivande, trettiotre år av ovanliga människor, människor på gränsen, i vardagliga situationer - fantasier, identitet och saga. Kanske är Inger som mest Edelfeldt i novellgenren.

"The bad guy in the black hat, det är ju jag!" utbrister den hårt prövade Malin när hon bara måste ha en svart Stetsonhatt. Och Katja i "Nyanser av Djuret" ryser av minnena, när hon återfinner sin bortglömda vinfläckiga tunika. Medan Martin i "Allure" för allt i världen inte vill att hans mamma ska ta fram sin gulnade gamla brudklänning. Eldslukande Colins läderjacka i "Den jävla bitchen" är ett av stegen på väg till total karisma - eller? Och åttiåriga Ako i "Ömsa skinn" tänker att människokroppen också är ett slags kläder, till syvende och sist.

Berättelserna i Kläderna handlar om identitet, relationer, masker och de lyckliga eller olyckliga stunder när maskerna faller och vår sårbarhet och längtan skiner igenom. Och i alla novellerna figurerar förstås - klädesplagg.

Inger Edelfeldt återkommer här till novellgenren, en efterlängtad come back för alla som har upplevt hennes flerfaldigt prisbelönta novellkonst.

Journalisten Anna har aldrig riktigt känt sig som en del av sin egen familj. Och som vuxen får hon veta något som gör att hon omvärderar sin uppväxt på djupet. Sökandet efter familjerötterna leder henne till Hagbraket, en gård på landsbygden där den slagrörde healern Muni Ra botar sökare med kärleksenergi. Anna misstänker lurendrejeri men blir förvånad över sina egna märkliga upplevelser på gården.

Fader vår är en roman om våra föreställningar om Gud och om längtan efter kärlek. Det är också en spännande berättelse om sanning och lögn.

Två män möts av en slump på ett tåg. Det är nästan ett halvsekel sedan de sågs sist och mötet utlöser ett skred av plågsamma, laddade minnen.

Asger och Paul är kusiner och föddes in i en sträng frikyrklig församling i början av femtiotalet. På varsitt sätt har de präglats av sin livsfientliga uppfostran. Asger gjorde tidigt uppror och blev utstött ur kyrkan på grund av sitt leverne och sin sexualitet. Paul stannade kvar och beklagar den frisinnade anda som numera råder i hans församling.
Asger, nu nykter alkoholist och diakon, märker att Paul har något han vill bikta, och en trevande kontakt återupptas. Tveksamt inbjuder han den bekymrade kusinen till ett par dagars vistelse i familjens gamla sommarhus vid havet. Där ställs de stora frågorna om skuld, ondska, godhet och försoning på sin spets. Finns det situationer där förlåtelse är omöjlig? Vad är synd? Vad menar man när man kallar någon för djävulen? Och vad kan bli följden när vårt själsliv splittras i oförenligt svart och vitt, synd och renhet, godhet och ondska?
I varje scen och replikskifte öppnar sig det mångbottnade i brännande och svåra existentiella frågor. Samtidigt andas denna filmiskt uppbyggda kortroman medmänsklighet och sanningslängtan ända fram till det smärtsamma och följdriktiga slutet. Inger Edelfeldts kammarspel om ett laddat möte stannar länge i minnet.