Skönlitteratur

Den före detta journalisten Greg Bengtsson är anställd på en reklambyrå i Stockholm, en grubblande flanör för vilken problemet med kärleken står i centrum. Han gifter sig hux flux med en vacker och oberoende kvinna men en ung reklamtecknerska dyker upp och komplicerar historien som utvecklas i träffsäkra situationsbilder från reklambyrån, från skärgården och Kanarieöarna.

Maja Ekelöfs (1918-1989) numera klassiska verk kom ut 1970 och väckte omedelbart stort uppseende och blev en storsäljare. Hennes manus belönades 1969 med Rabén & Sjögrens romanpris och Karl Vennberg skrev i Aftonbladet att boken gav "den hittills klaraste och ovedersägligaste bilden av svensk låglönevardag under 60-talet".

Arvid är präst och prästson, och präglad av sin uppväxt i en sträng schartauansk miljö. En dag tystnar han i predikstolen, de ord som länge varit så självklara för honom har förvandlats till innehållslösa fraser. Det ekar tomt i Faderns hus, och hela Arvids värld rasar samman.

Bente arbetar hemma på styvpappans gård. Hon är rapp i käften och vet vad hon vill. För det mesta. Bente och Leo är tillsammans ända tills ryktena om Leo och den gravida Tina visar sig vara sanna. Ett av de svek som sätter Bentes värld i gungning och hon börjar umgås med Turkhoran, åka in till stan och festa och så träffar hon Jensa, Mördarn, Mange och de andra som gillar AIK men inte invandrare.

"En bok som träffar rätt i magen" Åsa Beckman, DN.

Minna bor med sin familj i norra Sverige. Hennes värld är fylld av dofter och smaker, hemligheter och frågetecken. Det onda och det goda dyker upp där hon minst väntar det. Hon söker egna ord och knep för att hantera sin värld.

Det var ur munnarna orden kom belönades 1998 med Katapultpriset för bästa debut.

Personliga pronomen är en melodroman. En hotfull roman, en våldsam berättelse om en stackars familj i Sollentuna som skakas av skadegörelse och mord, och som är så vilsen att de inte ens är du med varandra, utan jag, du, hon och vi.

Efter den kritikerrosade debuten med Oron bror, en nyfiken gestaltning av barnets syn på världen, det vill säga Sollentuna, är nu Daniel Sjölin tillbaka med ännu en skakande skildring från Stockholms norra förorter. En roman om hot, våld, förnedring med grönrussinleverankpepparsmak.

Personliga pronomen består som ni förstår av flera olika pesoner. Sonen i familjen är "jag", hans styv-syster "du", hans mamma Agneta "hon" och styvpappan Sunesohn med det beslutsamma sättet är "vi". Under en ganska osannolik helg där familjen är under attack från ett ungdomsgäng och systerns mamma (dvs Sunesohns ex) hittas död med påföljande polisbesök hinner vi med inte mindre än två (2) avancerade måltider, varav en (1) är en fest-middag med Ghanas ambassadör i Stockholm som hedersgäst.

Daniel Sjölins språkliga forskningsresa är inne på andra etappen och terrängen är inte till för de klena eller fantasilösa.

Lillebror och storebror i barndomens surrealisiska land När barnet skär sig i tummen rinner ett helt badkar med blod ur såret. När barnet ser en fluga är den så stor som en albatross. Barnets sätt att uppfatta världen är som en tavla av Salvador Dalí. En sådan tavla har Daniel Sjölin målat i sin debutroman. Handlingen i Daniel Sjölins Oron bror är ganska enkel att sammanfatta. Lillebror och storebror åker i vuxen ålder tillbaka till barndomens landskap och under resan minns lillebror, romanens berättare, en rad episoder och miljöer från när han var liten. Det som är så speciellt och suggestivt med Oron bror är Daniel Sjölins sätt att gå in i barndomen med barnets blick och teckna alla fantasier och syner med all den laddning, ångest, förvåning och nyfikenhet som barnet känner inför sin omvärld. Det är en värld befolkad av monster och farliga odjur, vuxna där uppe i höjden som pratar i konstiga bilder; en värld av stängda dörrar och märkliga vattenfenomen som framstår som både fantastisk, surrealistisk och hotfull. Det är en värld helt utan skarv mellan fantasi och verklighet, fylld av oro. Detta är Daniel Sjölins romandebut.

"När mamma var döende visste vi inte att hon var det", skriver Nina Lekander. Mamma Lena hade skickats runt i vårdapparaten efter att ha opererats för cancer, och när hon till sist kom in akut på Karolinska sjukhuset kom döden fort.
"En hel människa är borta och vi står kvar."

Moderns död utlöser en explosion av tankar och känslor hos Nina. Vem var Lena egentligen? Vad hade hon för drömmar och tankar? I sin strävan att förstå och återskapa sin mammas liv letar Nina efter brev och dagboksanteckningar från Lenas ungdomsår och börjar nysta i sin släkts historia.

Hennes tankeväckande bok blir både till en berättelse om ett enskilt människoöde och till en skildring av kvinnors villkor de senaste decennierna. Autentiska och påhittade brev varvas med minnen, dialoger och personliga betraktelser över kärlekslängtan och sorgearbete; livmödrar och skilsmässor; barnafödande och begravningar. Mest om min mamma är en gripande och dråplig berättelse om att förlora en nära anhörig.

1981 gjorde en då helt okänd författare, Per Odensten från Nässjö, debut med romanen Gheel. Det blev en sensationell debut och framgång hos såväl kritiker som publik. Nu kommer Gheel i en ny upplaga samtidigt som Odenstens nya roman, den första på 18 år, ges ut. Gheel är namnet på en belgisk stad som sen medeltiden varit känd som "de galnas stad". Där levde sinnesjuka människor fritt bland de "friska". Dit ville Strindberg komma ifall han mot aftonen skulle "brista", som han skriver. Från denna stad och till Karlskrona kommer en liten grupp människor anförda av ängeln Hjelm. Och han saknade tummar, det var så man visste att han var en ängel. Odenstens roman är en storslagen berättelse om denna grupp utstötta, det är en roman om barmhärtighet och våld. Odensten har skrivit på den nya romanen, En lampa som gör mörker, lika länge som på Gheel och den nya utgör del 2 i en diptyk. I hans nya roman saknar en av huvudpersonerna tumme.

Undertiteln Från människans slutskede ska egentligen uttydas "Från mänsklighetens slutskede". Ett antal forskare, politiker och några intellektuella samlas på en kursgård vid Öresund för att i avskildhet diskutera frågan om hur man löser det demografiska problemet. Allt färre ska försörja allt fler, människor visar allt mindre benägenhet att dö. Under diskussionerna utmejslas två alternativ. Det ena bygger på införandet av starka incitament för att människorna frivilligt ska avsluta sina liv, det andra bygger på betydligt mer aktiv utsortering. Någon röst påminner om de etiska problemen, men det praktiska perspektivet segrar i diskussionerna. När denna satir formulerades var problemet med den åldrande befolkningen tämligen hypotetiskt, idag är det en central fråga som sysselsätter varje samhällsforskare och det bryter in i varje politisk diskussion om bevarandet av välfärdssystemen utan att någon kan visa på defintiva lösningar. Detta motiverar en nyutgåva. Den tyska översättningen uppmärksammades nyligen av författaren Hans Magnus Enzensberger i Tysklands viktigaste tidning med orden: "Wijkmark var några decennier före sin tid, och det han hade att säga om västvärldens demografiska problem var förmodligen för obehagligt för att någon skulle vilja ta honom på allvar. Sedan dess har verkligheten, t ex i form av dödshjälpsdebatten i Holland, kommit ikapp Wijkmarks reflektioner. Det är därför hög tid att ta dem till sig. De lämnar vad gäller klarsynthet och kallblodighet inget övrigt att önska."

Stewe Claesons nya roman är en dag i en mycket gammal mans liv, en som stått en av världshistoriens mest berömda tänkare och politiker mycket nära. Tiro är berättelsen om Ciceros sekreterare, om ett mord och dess oväntade upplösning.

Vi möter Tiro som en mycket gammal man, närmare 100 år. Han är frigiven, och hans före detta dominus, Marcus Tullius Cicero, är sedan länge borta, mördad av den blivande kejsar Augustus utsända dödspatrull. Tiro minns honom fortfarande ofta och gärna, trots att det är fyrtio år sedan han dog.

Tiro lever ett stillsamt liv med regelbundna vanor. Han har sina gäster, han har sina slavar och sin vackra villa i Puteoli vid Neapelbukten. Mitt i vardagslunken skakas hans hushåll av ett mord. Barberaren, vars kvinna länge blivit våldtagen och utnyttjad av en åldrad aristokrat, har slutligen tagit en blodig hämnd. Han själv är försvunnen, kvinnan är kvar och förbereder sig på att bli avrättad. Tiro tvingas försöka reda ut vad som har hänt, och vilka konsekvenserna kommer att bli. Den gamle skrivaren kastas in i ett oväntat filosofiskt och moraliskt dilemma, som får sin oväntade upplösning.

Stewe Claesons skarpögda roman är på en gång ett filosofiskt samtal med läsaren och en spännande mordhistoria. I berättelsens väv träder Rom fram i all sin brutalitet och skönhet. Men framför allt är det ett porträtt i mättade färger av en man som levt ett sekel, sett det mesta och lyckats lära sig något av det.

Detta är Agneta Pleijels andra diktsamling och hennes första diktsamling Änglar, dvärgar utkom 1981 och möttes av ett starkt gensvar från både publik och kritik.
"Till det originella hos denna skaldinna hör gåvan att förbinda en stark intellektuell medvetenhet med en nästan barnsligt storögd fantasi" skrev Bengt Holmqvist i DN.

En berättelse om Franz Wilhelm Junghuhns liv och sökande efter mening och kärlek. Junghuhn var tysk vetenskapsman i början av 1800-talet, ungefär jämnårig med Darwin men i våra ögon en naturromantiker och panteist. Han var verksam på Java och Sumatra och skrev där i ett av sina verk om ett märkligt och grymt drama på en nattlig sandstrand med äggläggande sköldpaddor som huvudaktörer och offer. Filosofen Arthur Schopenhauer råkade läsa detta och använde det i ett av sina stora verk som bevis för en tes som helt stred mot upphovsmannens livssyn. Detta är den verkliga historien. Agneta Pleijel använder den som underlag till en dikt och en skröna där Junghuhns och Schopenhauers livsvägar korsas även utanför de vetenskapliga skrifterna. I bildningsromanens klassiska form berättar hon om ett liv och ett livsverk som missbrukas men också om ett liv som är fyllt av äventyr, kärlek och sökande efter svaren på de eviga frågorna: är världen ond eller god? Verkar kaos och ordning i universum? I brist på svar föds berättelserna, så också denna. Dess insida handlar om kärlekens väsen och uppenbarelseformer i våra liv.

Berättelser från de inställda upprorens tid från 1974 berättar historien om fru Meckel och hennes bruna dagbok från 1938, om herr Bachmann, han som försökte skjuta Rudi Dutschke, ideologisk talesman för det tyska socialistiska studentförbundet. Och om andra personer som nästan tycks vara syskon till fru Meckel: "vänliga, trofasta själar, lojala mot sin förtryckare samtidigt som de vagt och oklart kände sig bedragna. De levde i de inställda upprorens tid och såg ingen utväg."

Dessa 28 berättelser skrevs i september 1972 och bygger på de artiklar Per Olov Enquist skrev i Expressen från OS i München, samt på andra anteckningar han gjorde under tiden: "Jag har försökt beskriva det jag såg."

Kartritarna från 1992 är en personlig essä i tio kapitel, eller tio avsnitt ur en oavslutad livsroman, som slutar med en pojke på ett köksgolv och hans karttecken.
En bok om tillhörighet, om Sverige inför utopins avveckling, om Europa efter regnet, om idrott, om en dansk frihetskämpes inre drama under Gestapoförhöret. Och i ett stort kapitel, en skildring av ett svenskt vintermord: ett försök att utforska den svenska självsynens förvandling efter mordet på Olof Palme.

Eilert är den äldste och ende sonen till kakelarbetaren Eyron Stavh. Det är i mitten av trettiotalet i en liten by i Norra Blekinge. Eilert har liksom stannat i växten, inte fysiskt men mentalt, och den alkoholiserade fadern tar ut sin ilska och besvikelse med hugg och slag. I skolan finns fröken Paulsson och den unga nyutexaminerade Ina Ekdal som tar sig extra tid med honom. Fröknarna utgör tillsammans med den gamle skolvaktmästaren Olausson de närmaste och viktigaste personerna i Eilerts liv. Och när fadern pryglar honom så svårt att fröknarna inte längre kan bortse från det, får han komma och bo i strykrummet i skolan.

Eilert blir en bra extrahjälp i skolan, det enda han vill är att få vara kvar och så småningom få arbete där. Men när unga fröken Ekdal blir gravid och vägrar erkänna vem fadern är börjar ryktena på byn spridas. Elaka tungor hävdar att Eilert, eller "Galten" som mobbarna kallar honom, är fadern till barnet. Situationen förvärras av att byns storman, Erwin Holtz som också är ordförande i skolnämnden, har misslyckats i sina försök att uppvakta fröken Ekdal. Han hämnas genom att kasta ut Eilert från skolans beskydd.

Horntrollet är blekingska för ekoxe. Eilert har ett exemplar som han förvarar i en liten ask. Det är hans
hemlighet, men horntrollet är också berättelsens allseende öga som ser samhällets stora rörelser i det lilla.
Odensten skildrar hur rasbiologiskt tänkande i 30-talets Sverige påverkar den enskilda och oskyldiga. Hur makten talar sitt tydliga språk och hur viktigt det är med de goda och mänskliga krafterna i några medkännande människorna som ihärdigt kämpar mot ondska och inskränkthet.

Och fiskarna svarar Guds frid (1979) är Bengt Pohjanens debutroman och när den gavs ut beskrev han den själv så här:
"Det är en roman som kan läsas och tolkas på många sätt. Man kan läsa den som en roman om olösta konflikter från barndomen, från en miljö. en kultur, ett gränsland mellan två språk, kulturer. Två varandra motstridiga och oförenliga ideologier: stalinism-læstadianism.Den kan läsas som ett försök att gestalta hur en människa trasas sönder i den konflikten och hur han förlöses genom att konfronteras med de båda ismernas 'upphovsmän'. Han förkastar båda ismerna, dör från dem.Man kan läsa romanen som ett försök att gestalta och besvara den i många sammanhang återkommande meningen: att dö från sig själv.Man kan läsa romanen som en samhälls- och kyrkokritisk roman eller som en roman om ångest. Eller som en humoristisk roman med en hel del svart humor."Bengt Pohjanen debuterade 1979. Ett genomgående tema i hans författarskap är Tornedalen, dess mentalitet som ett "gränsens tredje rum", dess muntliga berättartradition (finsk- och meänkieli-språkig) och dess dramatiska historia som bestämts av närheten till Tsar-Ryssland och Finland. Smuggling, extatisk laestadianism, utopisk kommunism och drömmar om tusenårsriket är starka kryddor i det annars stillsamt meditativa Tornedalen.

Saga minns mycket väl hur själva födelseögonblicket såg ut. Konstigt vore det annars. Varenda gång hon fyller år visar hennes mamma filmen från förlossningen. Det ögonblick där det lilla barn som blir Saga själv krystas ut.

Sagas mamma är konstnär och radikalfeminist. Hon lär Saga att det viktigaste av allt är att bli en stark och självständig kvinna som inte behöver någon man. Kort sagt, en sådan kvinna som Sagas mamma är. Och som dotter till en sådan får man också räkna med att klara sig på egen hand. Saga har längtat efter allt som vuxenlivet innebär. Hon vill ut i staden, erövra dagen och natten.

Första steget är gymnasiet på Södra Latin, nya vänskaper, café au lait, cigaretter och klubbar. Det är Stockholm, det är 90-tal, och Saga tar sig snabbt in i de inre kretsarna. Hon och hennes kompis Pauline lär känna de rätta människorna, får ligga, festa och vara fria. Det är nu allt ska hända och alla vill ha en ung tjej. Samtidigt plågas Saga av en gnagande känsla av leda. Och känslan av att hon borde GÖRA någonting. Som 40-talisterna gjorde vid Grupp 8:s stencileringsapparater och i demonstrationerna för fri abort och dagis. De hade mål och mening. Men vad blev över till kvinnorna i nästa generation? Hur blir man Kvinna?

Ur tomheten försöker Saga vaska fram en egen karta över vilka slag som finns kvar att utkämpa. Saga har länge spanat in Victor Schantz, Stockholms vackraste man. Han är äldre, han känner alla och alla vill framför allt känna honom. De inleder ett förhållande. Eller: hon får i alla fall ligga med honom. Han befaller och hon följer. Deras relation är hemlig, destruktiv, förnedrande. Ett förhållande som står i rak motsats till allt Saga fått lära sig att hon ska vara. Till allt det hon till synes är.

I Karolina Ramqvists roman får vi följa en ung kvinna genom ungdomens alla stadier, från de första stegen ut ur barndomen och fram till klivet in i ett självständigt vuxenliv. Det är skrivet med nerv och klarsynthet om en generation pressad mellan uttalade och outtalade krav och en känsla av övergivenhet.

Vid flodens strand är en familjeroman som tar sin början på 1920-talet. Den inrymmer Stockholmsutställningens och funktionalismens år och Kreugerkraschens tid. I centrum för berättelsen står den åldrande byggmästaren Hans Vintermann med sin unga franska hustru Madeleine och sonen Sten, och vi får lära känna dem och deras miljö.

Bengt Söderbergh debuterade 1948 med Den förstenade och har skrivit ett stort antal romaner och även verkat som översättare.

Fem famnar djupt är en berättelse om moderna människors möte med klassiskamänskliga konflikter som utspelas under loppet av några få dagar då en längesplittrad familj samlas kring en dödsbädd. Gömda konflikterspränger sönder behärskningens skal, i ett obarmhärtigtljus blottläggs ondska och drifter, och huvudpersonernatvingas till en uppgörelse med sig själva och de andra.

Bengt Söderbergh debuterade 1948 med Den förstenade och har skrivit ett stort antal romaner och även verkat som översättare.

Modefotograf träffar gift älskare medan hennes modell går på Liseberg med en främmande äldre herre.

"Vi ska inte träffas mer. Det blir så ohyggligt komplicerat. Man klarar det inte. Det gäller ju ändå alltid att ha ansiktet i behåll."

Kvinnodröm (1955), nr 8 i serien Filmberättelser, presenteras med ett efterord av Jan Holmberg.

Något halvår före sin död lämnade Stig Dagerman manuskriptet till den berättelse som nu framlägges för offentligheten. Han karakteriserade den som En prolog vilken utspelas hos en berömd man i London. Den ryktbare mannen var Isaac Newton, och i hans hus ikläder sig Gud en människas, en segelsömmares skepnad. Berättelsen var tänkt som en upptakt till en roman om Carl Jonas Love Almqvist i landsflykt, ett projekt som livligt sysselsatte Stig Dagermans tankar under hans sista levnadstid. Han ställde emellertid planen på framtiden - ämnet var, sade han, för stort, för rikt, för viktigt, för att han skulle kunna göra det rättvisa under en kort och hektisk arbetstid.

Prologen TUSEN ÅR HOS GUD skulle få sin pendang i om att Almqvist varit i Söderhavet. Denna notis eggade hans fantasi och gav honom idén till epilogens utformning: segelsömmaren Gud, som uppträder som ett slags flygande holländare på haven, skulle nere i Stilla Oceanen möta den svenske diktaren.

Stoffet till Gränser har Roy Jacobsen hämtat från en dagbok med hittills okänt material från Stalingradfronten. Romanen kretsar kring fyra människor - Markus, Leon, Maria och Robert - från den trakt i de skogrika Ardennerna som delats mellan Tyskland, Luxemburg och Belgien. Krig har böljat fram och åter över dessa nejder, gränser har flyttats, slumpen har avgjort vilken nationalitet man för tillfället har.

Men maktens administratörer har svårt att tåla folk som inte vill kännas vid gränser, det får inte minst mjölnaren Johann Holpert erfara när han vill bygga en gångbro mellan sin bostad och sin kvarn, som ligger på varsin sida av gränsfloden Our. Och Markus, Leon, Maria och Robert ställs alla inför frågor om ansvar och moral, om den privata och den nationella identiteten.

Roy Jacobsen, född i Oslo 1954, räknas som en av Norges främsta författare i dag. Med Gränser återvänder han till det stora episka format man känner igen från genombrottsromanen Segerherrarna, för vilken han fick Ivar Lo-priset 1994.

En storartad äventyrsberättelse från nordisk vikingatid, ett läsäventyr som erövrat både kritik och publik i Norge och som redan utnämnts till en modern klassiker - en arvtagare till Röde Orm och Sigrid Lavransdotter.

Frost är Roy Jacobsens länge emotsedda stora episka roman från nordisk vikingatid, ett slags modern norsk variant av Röde Orm. Dess huvudperson är den kortvuxne islänningen Gest, född år 993, som bara 13 år gammal blir fredlös och tvingas fly från Island sedan han hämnats sin fars död genom att dräpa en av Islands mäktigaste hövdingar. Han seglar över till Norge, hamnar i Trondheim och blir indragen i de maktstrider mellan olika lokala hövdingar som då skakar Norge. Efter många äventyr och förvecklingar blir han rådgivare till Eirik Jarl och följer med på dennes erövring av England 1016.