Skönlitteratur

Symbiotiska systrar plågar varandra på ett hotell där en pojke irrar runt bland åldringar och dvärgar.

"Jag trodde alltid att du hade rätt. Jag försökte vara som du. Jag beundrade dig. Jag begrep ju inte att du tyckte illa om mig."

Tystnaden (1963), nr 16 i serien Filmberättelser, presenteras med ett efterord av Jan Holmberg.

Landsortspastor med krympande församling plågas av tilltagande existentiella tvivel.

"Jag kan knappt se dig utan glasögonen. Du är alldeles suddig, ansiktet är som en vit fläck. Du är inte riktigt verklig."

Nattvardsgästerna (1963), nr 15 i serien Filmberättelser, presenteras med ett efterord av Jan Holmberg.

Inledningen av gudstrilogin och ett kammarspel om familj, psykos och konstnären som kannibal.

"Du är tom och skicklig. Nu försöker du fylla din tomhet med Karins utslocknad. Det enda jag inte förstår är hur du tänker blanda in gud i det sammanhanget."

Såsom i en spegel (1961), nr 14 i serien Filmberättelser, presenteras med ett efterord av Jan Holmberg.

Kringresande magnetisör konfronteras med misstrogna borgare i ett drama om konstnärskapets vedermödor.

"Jag dog inte. Men jag har redan börjat gå igen. Egentligen gör jag mig bättre som gast än som människa. Jag har blivit övertygande. Det var jag aldrig som skådespelare."

Ansiktet (1958), nr 13 i serien Filmberättelser, presenteras med ett efterord av Jan Holmberg.

Den åldrade professorn Isak Borg omprövar sitt liv under en minnesrik bilfärd mellan Stockholm och Lund.

"Jag vet inte hur det inträffade, men dagens klara verklighet gled över i minnets ännu klarare bilder som steg till mig med styrkan av ett verkligt skeende."

Smultronstället (1957), nr 12 av 34 i serien Ingmar Bergmans Filmberättelser, presenteras med ett efterord av Jan Holmberg.

Medeltidens pesthärjningar står som fond för existentiellt drama med flera odödliga scener.

"Kärlek är den svartaste av alla pester och om man dog av den vore det väl någon glädje med kärleken, men den går nästan alltid över."

Det sjunde inseglet (1957), nr 11 i serien Filmberättelser, presenteras med förord av författaren och efterord av Jan Holmberg.

Vassa repliker och partnerbyten i mustig sekelskifteskomedi som blev författarens internationella genombrott.

"Hur kan en kvinna någonsin älska en man, kan du svara mig på det?"

Sommarnattens leende (1955), nr 9 av 34 i serien Ingmar Bergmans Filmberättelser, presenteras med förord av författaren och efterord av Jan Holmberg.

Elegant äktenskapskomedi om gynekolog som försöker återerövra sin hustru under resa till Köpenhamn.

"Jag har alltid undrat över den stora makt som en kvinnoläkare har över våra hjärtan och förtroenden. Blir det inte lite svårt att värja sig ibland?"

En lektion i kärlek (1954), nr 7 i serien Filmberättelser, presenteras med förord av författaren och efterord av Jan Holmberg.

Erotik, förödmjukelse i växlande kombinationer samt ett gycklarsällskap på katastrofalt gästspel i sydskånsk håla.

"Vi gör konst, ni gör konster. Den enklaste och mest obegåvade av oss kan spotta på den bästa av er. Vet ni varför? Därför att ni satsar era liv, vi vår fåfänga."

Gycklarnas afton (1953), nr 6 i serien Filmberättelser, presenteras med ett efterord av Jan Holmberg.

Balettdansös läser sin döde pojkväns dagbok och minnen av ett skärgårdsäventyr väcks till liv.

Du dansar, punkt. Det är din formel, håll dig till den, annars går det illa. Titta dig i spegeln ska du se vad löjlig du ser ut, det gör jag med förresten.

Sommarlek (1951), nr 4 av 34 i serien Ingmar Bergmans Filmberättelser, presenteras med ett efterord av Jan Holmberg.

Kontroversiell debut om upprorisk gymnasist, sadistisk lärare och ung kvinna på glid.

Om du vore ensam och enastående vore det inte så eländigt, men jag kan tala om för dig att du finns i alla skolor, och inte bara i skolorna utan överallt. Människoplågare, det är vad du är!

Hets (1944), nr 1 av 34 i serien Ingmar Bergmans Filmberättelser, presenteras med förord av författaren och efterord av Jan Holmberg.

Finnas till (1970) är den tredje delen av tre i Bengt Martins serie om Joakim.

Bengt Martin (1933-2010), författare och skådespelare, är mest känd för sin ungdomssvit som utspelar sig i stadsdelen Sibirien i Stockholm: Sodomsäpplet (1968), Nejlikmusslan (1969) och Finnas till (1970).

Han var den förste att berätta om sin homosexualitet i svensk tv och bröt ny mark med sina ärliga porträtt av unga homosexuella i svensk litteratur.

Nejlkmusslan (1969) är den andra delen av tre i Bengt Martins serie om Joakim.

Bengt Martin (1933-2010), författare och skådespelare, är mest känd för sin ungdomssvit som utspelar sig i stadsdelen Sibirien i Stockholm: Sodomsäpplet (1968), Nejlikmusslan (1969) och Finnas till (1970).

Han var den förste att berätta om sin homosexualitet i svensk tv och bröt ny mark med sina ärliga porträtt av unga homosexuella i svensk litteratur.

Tre guineas, Virginia Woolfs radikala debattbok om kvinnokamp för fred, skrevs under spanska inbördeskriget och med världskriget hotande vid horisonten: Ögonblicket är kort: det kan vara fem år, tio år eller kanske är det bara frågan om några månader.

Hallarna utspelas i och kring de stora saluhallarna i Paris omkring mitten av 1800-talet. Florent har trots ett brokigt förflutet fått arbete i saluhallen, men det tar inte lång tid innan han finner sig inblandad i ett uppror som hotar att få ödesdigra konsekvenser.

Émile Zola (1840 1902) brukar räknas som naturalismens fader och därmed som en viktig förnyare av den konstnärliga prosan. Hallarna, från 1873, är ett kraftprov i fantastiska miljöskildringar och en roman där det myllrande Paris kan sägas utgöra själva berättelsens kärna.

Bel-Ami utspelas i 1880-talets glada och syndfulla Paris. Georges Duroy är en ung, uppblåst, hänsynslös journalist och kvinnotjusare. Han utnyttjar alla medel, inte minst rika änkor, för sin klassresa till att bli en av stadens ledande män.

Guy de Maupassant (1850-1893) anses med sin sparsmakade och skarpa stil som en av novellkonstens stora mästare. Bel-Ami, från 1885, är hans mest hyllade roman, ständigt underhållande men också med en besk människosyn som gör den till ett konstnärligt och psykologiskt fullödigt verk.

I Värme (1980) gör läraren Göran entré i Sigrid Combüchens romanvärld. Natten till sin trettionionde
födelsedag försöker han precisera sin och i någon mån sin generations livssituation. Han gör en både granskande och lyrisk beskrivning av sin barndom och tidiga ungdom i Malmö och Sundsvall och gestaltar uppväxtårens känslor och stämningar.

Byron blev Sigrid Combüchens stora genombrottsroman. I romanen skildrar och gestaltar författaren sin och några romanpersoners oerhörda nyfikenhet på den romantiske lorden och poeten som kallades "mad, bad and dangerous to know".

Stumpan är en flicka i 20-årsåldern som blir förälskad i, eller kanske snarare besatt av, en några år äldre, straffad och alkoholiserad man. Det mer eller mindre stumma förhållandet får konsekvenser för henne i hennes dagliga liv, det isolerar och förkrymper henne, men tvingar henne också att kämpa för ett annat liv och andra verkligare roller att leva i.

Per Agne Erkelius (1935-2010) stora genombrott kom med Fotografen (1976). Boken blev den första delen i en trilogi - där även Drömmen om Johannes (1978) och Minnet av Nanny (1985) ingår - som har faderns fotografier och efterlämnade dagböcker som utgångspunkt. Romantrilogin ger en detaljskarp och levande bild av livet i ett litet samhälle på den svenska landsbygden från början av 1900-talet och femtio år framåt.

Per Agne Erkelius (1935-2010) stora genombrott kom med Fotografen (1976). Boken blev den första delen i en trilogi - där även Drömmen om Johannes (1978) och Minnet av Nanny (1985) ingår - som har faderns fotografier och efterlämnade dagböcker som utgångspunkt. Romantrilogin ger en detaljskarp och levande bild av livet i ett litet samhälle på den svenska landsbygden från början av 1900-talet och femtio år framåt.

Per Agne Erkelius (1935-2010) stora genombrott kom med Fotografen (1976). Boken blev den första delen i en trilogi - där även Drömmen om Johannes (1978) och Minnet av Nanny (1985) ingår - som har faderns fotografier och efterlämnade dagböcker som utgångspunkt. Romantrilogin ger en detaljskarp och levande bild av livet i ett litet samhälle på den svenska landsbygden från början av 1900-talet och femtio år framåt.

De gåtfulla barrikaderna (1983) är en generöst gestaltad livssaga, solbelyst på ytan men med mörka och djupa bottnar. Läsaren får möta Teresa, en flicka från en italiensk bergsby som tillsammans med sina föräldrar söker en ny tillvaro på andra sidan gränsen mot Frankrike. Med full färgskala och på bred duk målar Bengt Söderbergh upp hennes uppväxtmiljö och liv.

För Erik är kriget mot nazister och kommunister heligt - en tid för hjältar. Kusinen Kaspo dyker upp och vill ha honom med på ett farligt uppdrag. Tillsammans ger de sig iväg, in i Kasalands skogar, på en färd under vilken Erik möter krigets grymma, brutala verklighet och för alltid förlorar sin tro på hjältar och våld.

Ett samhälle i Norrbotten. En ung vettvilling skjuter på gatorna. Han rör sig i en fantasivärld av kioskdeckarvåld och osårbara hämnare, han är Silvertorpeden. Men mauserkulorna han avlossar är inga fantasier. En polisman träffas i huvudet, döden är ögonblicklig.

Bengt Pohjanen berättar om det kaos av hjälplöshet och cynism som det meningslösa dådet utlöser, och om den dödsskjutne polisens bror, prästen vars uppgift det blir att hantera detta kaos … och att försona sig med broderns öde och minne.

Präst i Karesuando lappmark och Pajalas nybyggarland; stridbar nykterhetsivrare och social reformator; internationell ryktbar botanist och naturforskare - Lars Levi Laestadius är en genial och sällsamt mångtydig gestalt i det svenska 1800-talet.

I Ropandes röst tränger Bengt Pohjanen ner i denna livsgåta, efter mångåriga studier och med osedvanlig konstnärlig inlevelse. Han målar ett blodfullt porträtt av läsarprästen, av troskampen, och biskopsförhören, de hisnande visionerna och feberdrömmarna, strövtågen i ödemarken och de vetenskapliga striderna, de märgrika predikningarna och den ensliga förtvivlan … Hans bok är en betydande litterär satsning.

Strax efter första världskriget lämnar två unga systrar, Agnes och Adina, sin hemstad Uppsala för att fara iväg till Kina som missionärer. Gud har kallat dem - men den lille brodern som de lämnat bakom sig plågar deras samveten.

I Kina är de med och öppnar en missionsstation i staden Changsha i Hunanprovinsen. Vi får följa deras verksamhet fram till slutet av 1930-talet under en tid som blir allt oroligare med strider mellan nationalister och kommunister och så småningom också en framryckande japansk ockupationsarmé. Missionsverksamheten går trögt bland en befolkning som redan är välförsedd med religioner. Tvivel ansätter systrarna, som grubblar över det rättfärdiga i att försöka ersätta buddism och taoism med kristendom och om kristnandet verkligen är viktigare än kampen för ett mera rättvist samhälle.

Mästarens dröm är en stort anlagd och djupt angelägen roman om den religiösa erfarenheten. Den rymmer starka känslor och en rad lika poetiska som pregnanta porträtt, samtidigt som den väcker högaktuella frågor om tro och tvivel, om möten mellan olika kulturer och religioner, liksom om kärlekens och altruismens möjligheter.
Romanen bygger på dokumentärt material och Carola Hansson har också besökt Changsha och funnit rester av den gamla missionsstationen. Hennes färgrika och ofta skakande skildringar av Sydkina under mellankrigstiden har en mycket autentisk prägel.

Ungern 1956. Ryssarna invaderar; från många håll i landet kommer rapporter om rena massakrer. I en skola lovar lärarinnorna, däribland Magda, att barnen skall få göra en söndagsutflykt upp i bergen - i själva verket flyr de alla över gränsen till Österrike. Magda lämnar allt, även den man hon älskar, utan att veta vad som hände honom och hans vänner när de närmade sig de ryska stridsvagnarna.

Barnen skingras åt olika håll. Så småningom kommer Magda ensam till Wien där hon möter Thomas och gifter in sig i hans borgerliga familj. Men hon lever i en alltmer förtvivlad känsla av overklighet och främlingskap - den sista delen av romanen utspelas på sinnessjukhuset Steinhof.

Carola Hanssons roman handlar om vad som händer en människa som förlorar sitt förflutna, som plötsligt inser vad det egentligen betyder att byta land, byta språk.

En man stjäl ett barn när hon ligger obevakad i en vagn utanför en affär. Fredrik, som kidnapparen heter, är besatt av att hitta en kvinna som kan förstå och uppskatta hans sätt att uppfatta verkligheten. Han är en särling som är fixerad vid tingens och färgernas betydelse och har en tragisk kärlekshistoria bakom sig. Nu har han bestämt sig för att försöka forma ett kvinnobarn från begynnelsen, så att hon sedan kan bli hans helt och hållet. Romanen är berättad ur förövarens perspektiv, och trots det groteska i hans handling och det underliggande pedofiltemat grips man av Fredriks omsorg och oro för detta barn, som han väljer att kalla Liv.

Det här är en roman som ställer alla de viktiga och moraliska frågorna om vem som egentligen äger ett barn och vad som formar en människa.

Vänterskans flykt är en berättelse om den amerikanska 1800-talspoeten Emily Dickinson och hennes sista tid i livet. Svårt sjuk ser hon genom feberdimmorna ryggtavlan på en ung kvinna, en finstrykerska som fått arbete några dagar hos familjen. När flickan vänder sig om, ser hon sin egen ungdom återspeglad i flickans ansikte, och hon väver en berättelse om den sjuttonåriga Abigail Bates - ett liv som skulle kunna ha varit hennes.

1981 publicerade Norstedts den då helt okände författaren Per Odenstens första bok, Gheel, och det blev det årets litterära sensation. Del två i den diptyk som Odensten började planera redan i slutet av 60-talet heter En lampa som gör mörker och är en stort anlagd skildring av vår tids mest centrala erfarenheter; ondskan, våldet och frihetens möjligheter.

Handlingen utspelar sig en bit in i nästa århundrade och i ett läger där ohyggliga saker har ägt rum. Efter att under årtionden ha lämnats åt förfallet rustas plötsligt lägret upp, och dit kommer en stor grupp flyktingar. Plötsligt insjuknar några fångar i en okänd sjukdom. Misstanken sprider sig att det rör sig om någon form av experiment och några av lägerfångarna gör ett slags uppror, men våldet som ska befria riktar sig också inåt.

I En lampa som gör mörker har Per Odensten velat skildra vår tid, och lägervåldet har blivit hans huvudsymbol. Liksom tidigare Gheel är den nya boken en idéroman, utan att för ett ögonblick släppa på den litterära eller språkliga gestaltningens krav. Odensten förmår finna ett absolut giltigt uttryck för vår tid och dess anda.

»Hurdan var han egentligen, din far?« Frågan tycks oskyldig, men för den kvinna som för ordet i Carola Hanssons nya roman åstadkommer den ett jordskred. Plötsligt inser hon hur lite hon vet om den fåordige men älskade fadern som varit död i tjugo år. Vem var han då? Hon påbörjar ett sökande som snart lika mycket kommer att inbegripa tingen han omger sig med som den tid i vilken han formats.

Frågorna ställs medan modern, som fortfarande lever, sakta men säkert går in i ett mörker där språket upplöses och minnena förvandlas till fantasier och drömmar. Besöken hos modern, skildrade med ömsint saklighet, varvas med försöken att fixera bilden av fadern.

Benny kör svart taxi och har ett lite för stort begär på droger. En sen kväll när han kör längs Skeppsbron i Stockholm ramlar en lång fin blond in i hans bil. Det är Hanna som flyr sin arbetsgivare på en indisk krog, han har drogat henne och försökt förgripa sig på henne. Benny blir liksom av en slump hennes räddare, och det får till följd att just han får denna fina långa blonda, hon blir hans tjej. Berättelsen är drastisk och kvick - lite som en svensk variant på Trainspotting - där den rappa dialogen är en stor del av behållningen.

Våren 1953 gör Frank Sinatra en turné i svenska folkparker. Som högkvarter har han en svit på Stora Hotellet i en badort, i romanen kallad Solvik. Sinatra är sjuk, hans karriär är i gungning, tidningarna skriver mer om hans hustru Ava Gardner, jordens vackraste kvinna, än om honom. På hotellet jobbar Joakim och Benke som vaktmästare och skoputsare. De förenas i sitt intresse för jazzmusik men de har helt olika uppfattningar om Frank Sinatras storhet.

Ett missöde vid putsningen av Sinatras håriga skor svetsar dem samman. Vackra Åsa, som jobbar på hotellets Room Service, räddar dem ur den värsta knipan men Sinatras blir upprinnelsen till en rad oförutsedda händelser.

Peder Sjögrens roman myllrar av lika fruktansvärda som godhjärtade, nordiskt blonda 1900-talsvikingar som dröjt sig kvar i en spansk hamnstad. Där odlar de intensivt och våldsamt sina intressen för vin, kvinnor och sång och terroriserar halvt omedvetet stadens befolkning och skandinaviska sjömanshemmets avundsjuke och självrättfärdige föreståndare. En bok kryddad med dråpliga stordåd, upprörande skurkstreck och ljuvt primitiv kärlek.

Stewe Claeson skildrar i sin tredje roman, Stämma i havet, en kvinna som bestämmer sig för att sluta offra sig, samtidigt som hon inser att hela äktenskapet byggt på ett offer. Hon lever sen knappa tjugo år tillbaka tillsammans med en tio år äldre man, på landsbygden i Värmland. Han är präst och har nu drabbats av en obotlig sjukdom som gör hans beroende av henne totalt. De är barnlösa, efter en abort och ett missfall. Hon förlorar sin enda släkting, en excentrisk moster, och måste fara till Stockholm för att ordna upp dennas kvarlåtenskap. Det ger henne andrum och en möjlighet att få syn på sitt eget liv. Och när hon väl fått upp ögonen, går de aldrig att sluta igen. Stewe Claeson har blivit känd som mästerlig novellist och språkkonstnär. I den nya romanen går båda dessa egenskaper igen. Stämma i havet är ett slags kammarspel, ett äktenskapsdrama med begränsat antal roller men med obegränsat antal tydningar. Stewe Claesons senaste bok kom 1997 och hette Nalkas ljuva sommar. Den föregående, Pigan i Arras, kommer detta år ut i pocket. Han är född 1942 och bosatt i Kungälv där han är rektor för den Nordiska Folkhögskolan.

Kollapsen på Sveaborg 1808 är en psykologisk gåta som handlar om isolering, kanske också om den isolering i större skala som är en del av den svenska identiteten.
Hur beter sig människor när de stängs in i en fälla som hela tiden krymper under trycket från en oftast osynlig fiende? Vilka söker sig till varandra och vilka börjar bitas? I en snabbt växlande scenföljd har Carl-Henning Wijkmark fångat oron och rastlösheten, hur man vill bryta sig ut men i stället drömmer sig bort, kasten mellan aggression och apati och hopp om undsättning i sista stund. Det lilla livets konfrontation med de stora händelserna.