Slöjan

Suzanne Brøgger har en närmast seismografisk förmåga att registrera sin omvärld och tidens gång, och hon är aldrig rädd för att sätta sig själv på spel. I denna dagbok, skriven under åren 2010–2020, avhandlar Brøgger vardagslivet på landet, beskriver resor och händelser, samtidigt som hon nyktert iakttar och kommenterar den samhälleliga och politiska utvecklingen.
Här finns brännande ämnen som metoo, Brexit, krisen i Svenska Akademien och pandemin, men även tidlösa reflektioner om litteraturen, konsten och existensen. Allt filtrerat genom författarens skarpa blick, som skiftar mellan att vara arg, indignerad och munter.Med En författares dagbok visar Suzanne Brøgger än en gång att hon är en av vår tids viktigaste röster.

I sin nya romanbiografi nytolkar Suzanne Brøgger en ödesdiger kärleksrelation från sjuttiotalet i form av en sammanskrivning av de tidigare romanerna Crème Fraîche, Ja och Transparence, som utkom 1978, 1984 och 1993.

Koral handlar om uppväxten i Thailand, franska älskare, ett experimenterande sexliv, frihetslängtan, livslust, desperation, förälskelse och ett sökande efter identitet.

Eller med författarens egna ord: "Varför ville jag skriva om mina tidigare romaner? Svaret är enkelt. För att jag ville berätta att kvinnor blir sinnessjuka när de blir förälskade. Bli den du är heter det i ett gammalt visdomsord om hemligheten bakom all utveckling. Vägen går genom litteratur, kreativitet och - kärlek. Men man vet inte om det när det sker. Först efteråt förstår man vad allt gick ut på. Jag ödelägger mina böcker för att säga ja till livet om och om igen - och jag har återkomponerat min livshistoria i ett nytt ljus."

Det är 1958 och en fin sommardag och familjen ska på utflykt till skogen. Om de bara kunde komma iväg. För morföräldrarna vill ju komma på te. Men de har ju inga tekoppar. Och finns det något te hemma?

De vuxna har svårt att få ihop ens det enklaste, som mat till barnen, och de tre barnen är för små för att klara sig själva. Mamman vill bara ta livet av sig och pappan vill resa till Asien och rädda tredje världen.

Men hur ska de rädda sig själva?

Suzanne Brøgger har en fantastisk förmåga att skriva dråpligt och skarpt på en och samma gång. Och lyckas alltid överraska sina läsare.
Den nya boken Till T betraktar hon som sin egentliga romandebut.

En lyrisk saga om den unga kvinnan Aziaydé som går i lära hos en äldre man som för henne in i erotikens värld. Allt hon upplever måste hon återberätta för honom. Slöjan är ett erotiskt epos om skrift och drift, om konstens kall och erotikens möjligheter.

När Aziaydé säljs till sofa-shejken Jafar blir hon en av hustrurna i hans harem. Hon får gå i lära hos honom där han både fysiskt och mentalt för henne in i erotikens värld. Hon blir snart hans favoritslavinna och han tvingar henne att roa honom, att ständigt överskrida gränser och skaffa sig nya erfarenheter. Men alla dessa upplevelser omvandlar hon sedan till berättelser som handlar om livet i palatset, om orgier, erotiska förvecklingar och vardagsliv. Där ingår skvaller och rykten om livet på det nordliga halvklotet, där kvinnor inte förstår att männen är mästare och där män inte kan ett skvatt om förförelse.
Bakom sin slöja är Aziyadé smart och taktisk och hon utvecklas till en erfaren och professionell berättare. Men det har också sitt pris. Med tiden känner hon sig alltmer ensam och övergiven, inte minst för att Jafars krav på hennes berättarkonst oavbrutet ökar. Det är som om han blivit beroende av hennes berättelser. Han vill hela tiden höra nya - och stunden närmar sig då Aziaydé måste lyfta sin slöja och avslöja sitt rätta ansikte. Vad händer när han till sist ser henne? Blir det ögonblicket, vilket Aziaydé befarar, då svärdet slutligen faller?
Slöjan är en prosalyrisk berättelse som elegant blandar lek och allvar, saga och samtid. Ingen annan än Suzanne Brøgger skulle så flyhänt kunna formulera frågan om vad som är konstens kall och erotikens möjligheter.

"Jag vill skriva Kattens Blå Bok om alla de katter jag har känt och levt med och vad de blivit berömda för ? i mina nio liv", skriver Suzanne Brøgger i början av boken Linda Evangelista Olsen, som också är namnet på en av hennes katter. Här skildrar hon sitt förhållande till katter och till kärlek, erotik och litteratur. Hon var rädd för katter ? men blev ändå förälskad. Vilket dock aldrig hennes katter blev, inte i hennes män i alla fall. Utom i den sista mannen, och han fick också bli kvar på gården. Men katterna har inte bara valt män åt henne, de har skrivit hennes böcker också, sammanfattar Suzanne Brøgger.