David Thurfjell: Lidande utan mening är outhärdligt

Idag ser vi hur känslan av meningslöshet ökar i vår del av världen, speciellt bland unga. Detta trots att vårt materiella välstånd vuxit. Varför är det så? Vad kan vi göra för att finna mening i tillvaron, och hur hjälper vi dem som inte gör det? I sin nya bok vänder sig David Thurfjell till religionshistorien för att få svar.

Varför bestämde du dig för att skriva Anspråkstagen?

– Det handlar dels om att jag haft unga människor i min närhet som fallit ner i depression. Det har gjort frågan akut för mig. Sen handlar det också om att mina barn blivit vuxna och flyttat och att jag därmed kommit att fundera över mitt eget föräldraskap. Meningsskapande är också en central religionshistorisk tematik som jag på sätt och vis ägnat mig åt i hela mitt yrkesliv som forskare i detta ämne.

David Thurfjell är religionshistoriker och professor i religionsvetenskap vid Södertörns högskola i Stockholm. I boken Granskogsfolk (2020) beskriver han den svenska naturkärlekens religionshistoria, och i En lockton i ödemarken (2023) människans förmåga att besjäla världen. I hans senaste bok, Anspråkstagen: människans bot mot meningslösheten, tar han – med avstamp i den pågående meningskrisen bland unga – sig an frågan om vad som skapar en känsla av mening i livet.

Vad gör det med oss när meningslösheten breder ut sig?

– Det får förödande konsekvenser. Människan kan, som Viktor Frankl uttryckt det, klara av att lida, men lidande utan mening är outhärdligt för oss. Vi behöver meningsstrukturer för att orka med de utmaningar vi står inför.

Har du själv fått någon ny insikt under arbetet med boken?

– Många, många. En insikt är hur nära det mest meningsfulla och det mest meningslösa ligger varandra. Och också hur snarlika det mest värdefulla och det mest värdelösa är. Något som inte har ett syfte ser vi som meningslöst och värdelöst, till exempel sopor eller sånt som inte går att använda till nåt. Men även det som vi ser som mest värdefullt saknar ofta ett syfte bortom sig själv, en fest eller en levande relation till exempel, men i det fallet ser vi detta som att det har ett egenvärde. Samma människoliv som upplevs som oändligt meningsfullt i sig själv, kan – för den deprimerades blick – framstå som meningslöst. Det gör frågan om vad som skapar mening särskilt svårfångad.

Om man tittar på omslagen för Granskogsfolk, En lockton i ödemarken och Anspråkstagen ser det ut som att böckerna hänger ihop med varandra. Gör de det?

– Det kan man säga. De handlar alla om hur sekulära människor hanterar sådant som i de flesta sammanhang sker inom ramen för religion: upplevelser av transcendens till exempel, eller känslan av en högre mening.

Har arbetet med boken hjälpt dig att hitta en känsla av högre mening i tillvaron?

– Ja, det tycker jag.