“Vad är detta märkliga som jag känner igen som religion? Varför tycks det spela en så stor roll i mänsklig kultur? Och varför skrämmer och lockar det mig på samma gång?
Genom historien har religion format världsbilder, livshållningar och samhällen, gjort tillvaron svårtolkad, mångbottnad och motsägelsefull för människor, men också levande och meningsfull. Och oavsett vad vi tycker om den, visar religionen inga tecken på att försvinna. Varför är det så? Vad är det för längtan den svarar mot?Tillvaron är full av sådant vars orsaker och verkningar vi kan överblicka och förstå. Men för många rymmer den också dimensioner som inte lika lätt låter sig fångas, sådant som bryter mot vardagens profana ordning: stämningar, känslor och upplevelser som tycks peka mot något bortom det vanliga, något förtrollat och besjälat.I En lockton i ödemarken fortsätter David Thurfjell att utforska och upplösa gränsen mellan religiösa och sekulära uttryck. Det blir en personlig berättelse som rör sig mellan olika världsdelar, tidsepoker och perspektiv, med nedslag i författarens egna erfarenheter såväl som i myter, riter och maktstrategier i världens olika religiösa traditioner.

Idag ser vi hur känslan av meningslöshet ökar i vår del av världen, speciellt bland unga. Detta trots att vårt materiella välstånd vuxit. Varför är det så? Vad kan vi göra för att finna mening i tillvaron, och hur hjälper vi dem som inte gör det?
 I Anspråkstagen vänder sig David Thurfjell till religionshistorien för att få svar. Oavsett om det finns någon högre mening med existensen eller inte har vi människor en förmåga att uppleva livet som om det gjorde det, konstaterar han. Även under de mest förtvivlade omständigheter har vi genom historien alltid skapat sammanhang som odlat den förmågan. Frågan är om vi idag, utan att backa bandet, kan ta hjälp av denna uråldriga erfarenhet för att hitta en väg framåt.  Det blir en resa på jakt efter mening längs vindlande vägar i den mänskliga erfarenhetens utkanter. För känslan av mening är inget som lätt låter sig kontrolleras. Det är en känsla som måste lockas fram indirekt, och sökas längs de subtila rottrådar av tillhörighet som förbinder människan med hennes omvärld.