Slumpvandring

En mor som inte är en mor. En dotter som inte är en dotter.

Lykke är en ganska bitsk gymnasielärare i Nässjö, Fatima ett hittebarn från Indien som än en gång har blivit övergiven, nu av adoptivföräldrarna. Hon vet egentligen bara en sak om sig själv: att hon inte heter Fatima. När hon som nyfödd hittades vid floden Sabarmatis strand fick hon namnet Meera. Det bär hon som en hemlighet, ända till den dag då hon som 18-åring sätter sig på ett tåg, fast besluten att aldrig komma tillbaka.

Lykke blir kvar i Nässjö och försöker fortsätta sitt liv, trots mycket grubblande. Var det fel av henne att gripa in och ta hand om Fatima? Blev hon en misslyckad mamma, eftersom hon helt enkelt inte var mamma? Vart tog flickan vägen? Varför hör hon aldrig av sig?

En mörk eftermiddag i november, när Lykke är ute och går med sin hund, lägger någon en behandskad hand mot hennes axel, drar henne åt sidan och slår. Hårt.

"I Majgull Axelssons trygga händer får läsaren möta världens små och stora fasor, men för romanen som sådan behöver man inte oroa sig: det här är en författare som vet vad hon håller på med." SvD

"en skicklig väv av mänsklig styrka och skröplighet och den håller mig fången ända in i mål." Sveriges Radio

"Få kan som hon skildra det mest vardagliga, som hon armerar med ett underliggande hot." Jönköpings-Posten

"Med hjärtskärande autenticitet och saklig precision återskapas deras olika livsöden. /.../ en omskakande berättelse, som griper tag i mig och berör mig i mitt innersta." Skånska Dagbladet

Äntligen kommer Majgull Axelsson debutroman i efterlängtad nyutgåva. Cecilia, en 42-årig svensk diplomat i Filippinerna, får i uppdrag att hjälpa en svensk som är sjuk och sitter fängslad i norra delen av landet. Hon åker iväg med sin chaufför och lyckas få ut svensken ur fängelset. På vägen tillbaka får vulkanen Pinatubo ett utbrott och vägarna blir blockerade och ofarbara. Därute i mörkret hittar de en ensam liten flicka, en 8-årig barnarbetare som är svårt skadad, och Cecilia bestämmer sig för att ta hand om henne. Men först måste de få tak över huvudet tills vägarna öppnas igen. De kommer till en övergiven by, tar sig in i ett hus och bryter sig dessutom in i en affär för att få tag på mat. Då kliver ytterligare en person in i bilden, en soldat beväpnad med en Kalashnikov, och han visar sig vara fullkomligt oberäknelig. Situationen blir kritisk för Cecilia efter det att han dödat de båda männen i sällskapet. Vad som hände sedan har Cecilia förträngt. När hon långt senare sitter vid sin mors dödsbädd i Nässjö rämnar hennes försvar. Minnena från den nyrika uppväxten i 50-talets Nässjö, den komplicerade relationen till barndomsvännen Marita och hennes eget kalla diplomatäktenskap varvas med berättelsen om vad som egentligen hände i Filippinerna. Motvilligt tvingas hon erkänna sanningen, och långsamt spricker hennes kontrollerade yta och hon ser sig själv och sitt liv med nya ögon.

Det här är en berättelse om Augusta, Alice och Angelica, tre kvinnor i tre tider. Men mest av allt är det en berättelse om hur sagorna dog och om vad som händer med oss när vi tvingas leva utan dem.
Ingen vet var Augusta kom ifrån. Inte ens hon själv. När hon var på gott humör kunde hon påstå att hon kom från en potatisåker i Sörmland, att hon hade legat i leran och grott till hon var färdigvuxen. Några år senare marscherade hon in i Herräng, ett litet samhälle i Roslagen, med sin oäkting på armen. Ännu visste ingen att detta var en kvinna som bar sina berättelser i håret. Alice är Augustas barnbarn. En gång på femtiotalet var hon en verkligt fin flicka, ständigt klädd i prydliga klänningar med vit krage. Men när hon blir med barn hjälper inte den vita kragen: den dygdiga mammaklänningen är ändå ett skökotecken som tvingar henne att sitta med sänkt blick i provinsialläkarens väntrum. Hon är för ung för att ha mammaklänning. Bara sexton år. Därför skickas hon till Augustas hus för att föda där ingen kan se hennes skam. För Angelica, Augustas barnbarns barnbarn, blir huset många år senare ett gömställe. Angelica är bara sexton år, men redan mycket trött: hon har varit på flykt från sin egen familj sedan hon var tolv år gammal och hon har legat med fler killar än hon vill minnas. Nu vill hon ha något annat. Frågan är bara om hon kommer att orka. Slumpvandring är en berättelse om sorg och sexualitet, om maktlöshet och hämnd, om födelse och död. Men mest av allt är det en berättelse om hur sagorna dog och om vad som händer med oss när vi tvingas leva utan dem. Och är det verkligen sant, det som Augusta påstod? Detta att sagorna dog när fabrikerna föddes?
Majgull Axelsson har åter skrivit en skarpsynt och fängslande berättelse som vindlar sig fram i en sinnrik konstruktion med en rikedom av uppslag.