Skönlitteratur

"Jag skrev för mycket om den där farstutrappan. Där låste jag mig ute i mars. Där satt jag och glodde i april. Där stod min mamma och pappa i täckjackor långt in i maj. Med varsitt huvud på sned."

Dorte har hyrt ett hus som ligger granne med tågstationen i Glumsö, en liten ort utanför Köpenhamn. Varje dag tar hon tåget till Köpenhamn. Hennes familj tror att hon studerar, men hon går egentligen aldrig till universitetet. Istället fördriver hon sin tid med att vandra runt i varuhuset Scala. Eller med poeten Hase.
Det är inte första gången hon har flyttat hemifrån. Kanske den femte. Den tredje gången hon flyttade var det till Per Finland. Han hade lika lite att göra som hon, och en vattensäng som gungade och skvalpade. Men sen blev det lite komplicerat när Dorte träffade Pers kusin Lars. Eller så var de för unga bara.

Dorte försörjer sig på att skriva rimmade festsånger och drömmer om att skriva. Som Hase och de andra på Lyrikcafét. Men det går inte alltid så bra som hon önskar. Det är för mycket som stör: minnena från tiden med Per Finland, sömnlösheten, att hon inte har några gardiner och godstågen som kommer och går hela nätterna.

Han är en ung man som sitter i en fängelsecell i Zambia. Hur har han hamnat där? Vilket kommer att bli hans öde?

För inte så länge sedan var hans högsta dröm att en dag få bli pilot i Ugandas flygvapen. Allt såg så lovande ut. Han hade fått komma till Grekland för att utbildas på den Hellenska Flygvapenakademin i Dekelia, strax utanför Aten. Men så, den 26 januari 1971, nås han av beskedet att det skett en statskupp i hemlandet. Idi Amin har gripit makten. Kort därefter ställs samtliga ugandiska flygkadetter inför ett ultimatum.

Amins statsapparat har skickat ett flygplan för att hämta hem dem. Det är i den stunden han fattar sitt livs viktigaste beslut: att hoppa av och söka asyl i Grekland. Efter det går inget som han tänkt sig. Han saknar att flyga, finner ingen mening i tillvaron, och förtvivlad tackar han ja till att åka till Lusaka i Zambia för att ta anställning som besprutningspilot. Men så fort han anländer i landet arresteras han och placeras i en cell.
Snart blir han varse att han ska utvisas, men de säger inte vart. Om de skickar honom tillbaka till Uganda kommer han att åtalas för landsförräderi, om de skickar honom till Europa kanske han inte ens släpps in. Han är på flykt, han är statslös - han kämpar för sitt liv.

Johannes Anyuru har skrivit en spännande och stark roman om sin pappa. Han som en gång satte allt på spel för att till sist hamna i Sverige för att inleda en ny tillvaro. En bok om personligt mod och om hur ett enda beslut kan omforma ett helt liv - och en skildring av hur en dröm att flyga kan skälva rakt in i en människokropp.

Hans Larsen är 72 år då han kommer ut ur fängelset. Under hela sin tid som inlåst har han haft ett oöppnat brev från dottern. Nu läser han det. Trots att han får veta att dottern Marianne bor i samma stad med sin dotter beslutar han sig för att det bästa han kan göra är att hålla sig undan. Han tänker att hon har det bättre utan honom.

Så träffar han oväntat en kvinna och flyttar in i hennes stora villa. Livet leker, han upplever en ny vår, ser på framtiden med tillförsikt. Dottern vet däremot inte ens om att han blivit frisläppt. Men en dag tar nyfikenheter över och Hans ber en man spionera på dottern och barnbarnet. Utan att han vet om det har hans dotter börjat lägga ihop ett och ett - snart rör de sig i cirklar som kommer allt närmare varandra. Kanske finns där en väg till försoning och kanske göms där ett litet mirakel i vardagen.

"Sveriges bäste författare är norrman. Roy Jacobsen skriver berättelser som lämnar läsaren med tankar, frågor. Med gestalter som aldrig lämnar läsaren. Den som inte berörs djupt i sitt hjärta bör kontakta en kardiolog."
Torbjörn Flygt

Två psykologer som inte setts på länge träffas. Den ene säger: "Du mår bra. Hur mår jag?" Att vara expert på andra människors psykiska liv är ingen garanti för att man är det på sitt eget.

Martin är psykoterapeut. Han älskar sin mottagning på Östermalm i Stockholm, med utsikt över Humlegården. Så avlider hans hyresvärdinna och den nye ägaren gör klart för honom att han omgående måste hitta en ny plats för sig och sina patienter.

Det visar sig vara lättare sagt än gjort. Det enda möjliga alternativet är till slut en gammal tobaksaffär som får byggas om till terapimottagning. Den ligger dock på Södermalm, en stadsdel som Martin tycker genuint illa om. Och det är inte bara flytten som ställer det mesta på ända i Martins liv denna obarmhärtigt heta sommar.

Den första som besöker honom är en burdus kvinna som inte alls vill gå i terapi, utan i stället har en mycket udda begäran som han inte har en aning om hur han ska hantera.
Ett tv-framträdande tillsammans med en käck KBT-terapeut innebär att Martins självkänsla och professionella identitet ytterligare undermineras. Och när Martin ska köpa en ny kavaj så upptäcker han att han plötsligt har två storlekar mindre än vanligt. Har han börjat krympa?

En dag får han ett telefonsamtal som kastar honom tio år tillbaka, till den lyckligaste och olyckligaste tiden i hans liv. Då mötte han två kollegor som också blev hans närmaste vänner. Men en av dem begick ett ödesdigert misstag och försvann utan ett spår. Sedan dess har ingen av dem setts, men nu rör det förflutna på sig igen och gamla lögner och föreställningar flyter upp, och avslöjar att inget egentligen var som de trodde. Och Martin tvingas förhålla sig till ett svek han gjort allt för att borttränga.

Fuskaren som försvann är en humoristisk, lätt absurd men även vemodig berättelse med tragikomiska förvecklingar. Det är också en skildring av en terapeuts liv både i och utanför terapirummet. Per Naroskin, som själv är psykoterapeut, gör detta med stor insikt, humor och dramatisk skruv.

Efter att nedkämpat en hel stad återvänder serafernas ledare, general Kwanzo, med sitt byte: ett grönskimrande provrör med mystiskt innehåll som han överlämnar till Dômwelds härskare och sin överbefälhavare, kung Thomasion. Uppdraget är slutfört och generalen drar sig tillbaka för att slicka sina sår, tillsammans med sin älskarinna, översteprästinnan Ghealbinë.

General Kwanzo har börjat tvivla: vad är det för sorts order de lyder? Hur många liv behöver släckas för att kung Thomasion ska få fatt i det han söker? Seraferna utgör Dômwelds slagkraftigaste vapen i såväl anfall som försvar: en bevingad elittrupp om hundra man, i det närmaste osårbara och ännu obesegrade i strid. Kwanzo behöver rådfråga sin vän och mentor doktor Cardano men ingen vet var denne befinner sig; han tycks vara spårlöst försvunnen. Tillsammans med sin handgångne man, kapten Ambrogael, och den skarpsinniga bibliotekarien Nymwë försöker Kwanzo reda ut vad som hänt doktor Cardano och samtidigt utröna vad det är kung Thomasion egentligen har i kikaren. Men väggarna har öron, Thomasion har spioner överallt och det viskas om att erövra förmågan att förutspå framtiden. Jakten har bara börjat.

Ola Wikanders Serafers drömmar har allt man kan önska av en mörk och stark fantasyberättelse och är första delen i en planerad trilogi med namnet Stjärnan, Gryningens son.

I maj 2006 stod det i Aftonbladet: "Kvinnor föll för hans charm och blev av med allt de ägde. Biskopar och direktörer svindlades på miljoner."

En man som kallar sig John Peter Daniels har deporterats från Hongkong till Indien, hans förmodade hemland. Han är sjuk, har inte lång tid kvar att leva. På ett sätt är han hemma överallt och ingenstans, som om platsen för hans hem saknar namn. Han talar många språk, gujarati, katchi, engelska, swahili, svenska, finska, spanska och tyska, men har inget äkta pass. Han förefaller lika väl bevandrad i kristendomen och islam som i världspolitiken, men har ingen formell utbildning. Ingen kommer till hans begravning på St. James kyrkogård i Baroda.

Aleksander Motturi har med romanens hjälp spårat upp sin far, han som en dag övergav sin hustru och sina barn för att helt enkelt försvinna. Gå upp i rök. Bara för att återkomma i en svindlarhärva som blir förstasidesnyheter i alla svenska kvällstidningar.

Så vem var mannen som påstås ligga begravd på St. James kyrkogård i Baroda? Han som gick under många namn i livet men som dog som John Peter Daniels? Är han ens död? Eller är också döden någonting som han fingerar för att kunna fortsätta med bedrägerierna?

Aleksander Motturis mångbottnade roman följer dels en man vars hela tillvaro byggde på en märklig blandning av fullständig uppriktighet och lurendrejeri, dels på dem som levde i hans närhet, familjen som i alla år pendlat mellan att försöka förstå, att dra ett streck över det som hänt, att förlåta, börja om på nytt och att slutgiltigt och en gång för alla ta avstånd från honom.

Elsa Morante hävdade att historien var skandal som pågått i tiotusen år. Hennes mästerverk från 1974, romanen Historien, bekräftar den tesen. Romanen är en rasande anklagelse mot den obönhörliga historiska utvecklingen som sker på den enskilda människans bekostnad.

Historien utspelar sig år för år, från 1941 till 1947. Rom invaderas av tyskarna och faller 1943, är en ockuperad stad som befrias av partisanerna efter 1945. Huvudperson är den fattiga änkan och småskollärarinnan Ida Ramundo, som är halvjudinna men döljer sitt judiska påbrå så väl att hennes tonårige son Nino går med i ungfascisterna.

En dag när Ida är på väg hem från arbetet möter hon den unge tyske soldaten Günther som gått vilse i den eviga staden. Günther tränger sig på Ida, följer efter henne hem och våldtar henne. Frukten av denna våldtäkt är den epileptiske pojken Useppe, berättelsens ljusgestalt, ett slags Kristus i miniatyr. Useppe känner samhörighet med alla levande och döda, djur som människor, och kan inte göra någon illa. Mitt under brinnande krig företar han idylliska promenader runtom i Rom med fårhunden Bella, avsnitt som skildras med stark poetisk lyskraft.

Då ingenting finns kvar av deras bostadshus efter ett bombattentat söker Ida och Useppe sig till ett läger för hemlösa där de lär känna den unge judiske studenten Davide Segre. Davide har förlorat alla sina anhöriga i transporterna till förintelselägren och trots att han vill leva efter sin pacifistiska övertygelse hämnas han och dödar en tysk soldat.

Historien är Elsa Morantes magnum opus och romanen har lockat läsare i generationer sedan den gavs ut första gången 1974 då den också gav upphov till en väldig polemik i den italienska kritikerkåren. Norstedts har gett ut romanen fyra gånger tidigare: 1979, -84, -88 samt 2004. Den har jämförts med Tolstojs Krig och fred och Victor Hugos Samhällets olycksbarn.

Nytt förord av Gabriella Håkansson.

Obamas slagord "Change we can believe in" ekade långt utanför USA:s gränser. I en liten stad på Östlandet känner Terese att också hon har ett desperat behov av förändring. Men när det resulterar i att hon några månader senare vaggar runt höggravid ensam hemma i villan är hon inte riktigt säker på om det var just det här hon behövde. Snarare var det hennes mans idé. Och när hon tänker närmare efter är det mesta i hennes liv ett resultat av vad hennes man har velat.

På bensinmacken jobbar Kevin som har haft kärlekssorg i tolv år. Han hade en gång en lysande fotbollskarriär framför sig, men en meniskskada satte stopp för de planerna. Och i samma veva lämnade hans flickvän Jessica både honom och staden. Själv blev han kvar. När Jessica återvänder hem till småstaden för att fira bröllop med sin nya man väcks gamla minnen till liv.

En gång var Terese och Jessica bästa vänner. Nu är det uppenbart hur långt de kommit ifrån varandra. I Jessicas ögon verkar Terese ha det så tryggt och stabilt. Jessica däremot undrar om hon egentligen valt rätt man. Hon har aldrig behövt välja, det är alltid de som har valt henne. Vad blev det av alla planer och drömmar?

I mötet med det förflutna sker små förskjutningar som ändå kan komma att förändra dessa människors liv på djupet. Nu jävlar! är en inkännande skildring av småstadsliv och om förväntningar, försoning och förändring. Boken fick ett stort kritikergenombrott när den kom ut i Norge.

Far ror, mor är rar. Är det så? Allt borde ju vara bra nu. Freden är här och maken Tomas har lyckats hålla sig nykter sedan hypnosbehandlingen hos professor Bjerre i början av kriget. Och har inte Maj gjort allt vad hon kan för att familjen ska ha det fint i den nya stora lägenheten som Tomas överraskat henne med? Det moderna köket och vardagsrummets parkettgolv. Och Paradiskullens störtande hoppbacke som brant fond från balkongen. Men här i sommarhusets ensamhet tycker hon sig höra svärmors steg i salongen, det är förstås inbillning, tant är ju död. De egna förlusterna vill Maj inte tänka på.

Maj är hemmafru under folkhemmets 40-och 50-tal då hemmafrun är ett eftertraktat ideal och det finns en strävan att betrakta det som ett viktigt yrke. Och hur Maj än försöker vara kärleksfull, trygg och sörja för att hemmet ska bli harmoniskt och rationellt, så väser en röst i henne att mor också är en orm. När tröttheten, rädslan och oron övermannar, kring allt som både hänt och skulle kunna hända henne och familjen. De oklara kroppsliga symptomen, hur hon tappar i vikt och så yrseln som får benen att vika. Och trots att Tomas kämpar hårt med att avstå från alkoholen, och sköta firman som gått i arv i hans släkt, hänger misstanken om att han kanske börjat dricka igen som ett tungt orosmoln över Maj och familjen.

Det här är den andra delen i en romansvit som inleddes med Att föda ett barn, om en hemmafrus liv och utblick i Örnsköldsvik. Och om klass, moderskap och alkoholism.

"Jag hade aldrig kunnat tänka mig att jag en dag skulle sitta djupt försjunken i en 500-sidig roman om hushållsbestyr och spädbarnsskötsel. Att Kristina Sandberg lyckas med det smått hypnotiska konststycket /.../ beror i allt väsentligt på berättartekniken. Jag inväntar, med en spänning jag aldrig kunnat förutse, berättelsens fortsättning." Nils Schwartz, Expressen

Krister Hermansson har arbetat i hela sitt liv men nu väntar arbetslöshet - om han inte tackar ja till en ny tjänst, toppmodern och obegriplig, men bra betald.

Han är i en brytningstid i sitt liv, och han är orolig. Barnen utflugna, hans hustru Siv lider av värk. Krister går i skogen för att stilla sin oro och hittar en nedlagd såg. Den blir hans egen privata plats, men det dröjer inte länge förrän en annan man, Erik Mattsson, dyker upp på samma ställe. En obegriplig vänskap uppstår. I trevande samtal, i resonemang om litteratur, diktanalyser, livet, barnen och åldrandet.

"Instruktion för överlevnad" är undertiteln på Stewe Claesons nya roman. Det är precis vad det är. Om hur vi lever våra liv. Och hur vi vill leva dem. Det är också en kärleksförklaring. Dels till svensk landsbygd, i synnerhet till Västerdalarna där Stewe Claeson själv bodde lång tid av sitt liv, dels till det Norge vars diktare och språk här spelar en betydande roll. Och som i alla sina romaner visar Stewe Claeson vilken fantastisk stilist han är.

Saga minns mycket väl hur själva födelseögonblicket såg ut. Konstigt vore det annars. Varenda gång hon fyller år visar hennes mamma filmen från förlossningen. Det ögonblick där det lilla barn som blir Saga själv krystas ut.

Sagas mamma är konstnär och radikalfeminist. Hon lär Saga att det viktigaste av allt är att bli en stark och självständig kvinna som inte behöver någon man. Kort sagt, en sådan kvinna som Sagas mamma är. Och som dotter till en sådan får man också räkna med att klara sig på egen hand. Saga har längtat efter allt som vuxenlivet innebär. Hon vill ut i staden, erövra dagen och natten.

Första steget är gymnasiet på Södra Latin, nya vänskaper, café au lait, cigaretter och klubbar. Det är Stockholm, det är 90-tal, och Saga tar sig snabbt in i de inre kretsarna. Hon och hennes kompis Pauline lär känna de rätta människorna, får ligga, festa och vara fria. Det är nu allt ska hända och alla vill ha en ung tjej. Samtidigt plågas Saga av en gnagande känsla av leda. Och känslan av att hon borde GÖRA någonting. Som 40-talisterna gjorde vid Grupp 8:s stencileringsapparater och i demonstrationerna för fri abort och dagis. De hade mål och mening. Men vad blev över till kvinnorna i nästa generation? Hur blir man Kvinna?

Ur tomheten försöker Saga vaska fram en egen karta över vilka slag som finns kvar att utkämpa. Saga har länge spanat in Victor Schantz, Stockholms vackraste man. Han är äldre, han känner alla och alla vill framför allt känna honom. De inleder ett förhållande. Eller: hon får i alla fall ligga med honom. Han befaller och hon följer. Deras relation är hemlig, destruktiv, förnedrande. Ett förhållande som står i rak motsats till allt Saga fått lära sig att hon ska vara. Till allt det hon till synes är.

I Karolina Ramqvists nya roman får vi följa en ung kvinna genom ungdomens alla stadier, från de första stegen ut ur barndomen och fram till klivet in i ett självständigt vuxenliv. Det är skrivet med nerv och klarsynthet om en generation pressad mellan uttalade och outtalade krav och en känsla av övergivenhet.

Ngugi wa Thiong´o har länge räknats som en av Afrikas stora författare. Hans barndomsskildring är en resa i Afrikas 1900-tal men samtidigt en varm och personlig betraktelse över att växa upp i kolonialismens och krigets skugga.

Den unge Ngugi wa Thiong´o vet inte vilket barn i ordningen han är i familjen. Han tror sig vara faderns tjugofjärde. Däremot vet han att han är sin mors femte barn. En dag berättar hans mor att han har chansen att börja i skolan, något Ngugi knappt vågat fantisera om. Men han måste lova henne en sak: att alltid göra sitt bästa.
Deras pakt blir grunden till den blivande författarens resa från byn Limuru i Kenya ut i den stora världen. Snart lämnar emellertid 1940-talets politiska och sociala förändringar allt större avtryck i vardagen. Den brittiska kolonialmakten skärper greppet och utmanas allt intensivare av Mau-Mau-gerillan. Även människorna i Limuru tvingas att ta ställning, vilket får bittra konsekvenser för Ngugis egen familj.

När Rasmus stiger av tåget på Centralstationen i september 1982 lämnar han det lilla Koppom bakom sig för att aldrig återvända. Ung och vacker kastar han sig ut i de homosexuellas Stockholm.

Benjamin är Jehovas vittne. Ivrigt går han från dörr till dörr för att predika om Gud. Ingenting kan rubba honom i hans tro. Tills den dag han ringer på hos Paul, den varmaste, roligaste och bitchigaste bögen Gud någonsin skapat.

Så på julaftonskvällen, när det snöar över staden, träffas Rasmus och Benjamin, och inget blir som förr igen.

Det som berättas i den här historien har hänt. Det hände här, i den här staden, i de här kvarteren, bland de människor som har sina liv här. I en stad där de flesta fortsatte att leva sina liv som om inget hänt började unga män insjukna, tyna bort och dö.

Jag var en av dem som överlevde.

Det här är min och mina vänners historia.

Han hade fått en kamera. Inte för att han önskade sig en, men nu har han den. I den finns alla bilderna från utlandssemestern med mamma. Allt finns ju där. Men det stämmer ändå inte. Ingenting stämmer längre.

I ett skarpt psykologiskt porträtt skildrar Marie Norin pojken med kameran och hans försök att förstå det som inget barn ska behöva förstå. vit vit är en lika orolig och suggestiv roman som hennes två tidigare kritikerhyllade romaner kupa och Djuraffär.

"Det är på nätterna det kommer in i rummet, han vet aldrig vad det är, det är svart och lite för stort för rummet och det tar alltid plats i ett av hörnen. Bara som en vikt är det, eller det syns i alla fall inget, det blir bara tungt i den delen av rummet och där han ligger åker rummet upp, ända upp till taket, eller taket lyfter väl ovanför honom för det är ju inte att han pressas mot taket riktigt. Egentligen går det inte att förklara, det är bara olika tyngd i rummet som flyttar. Sedan försvinner det."

Bennie Salazar, en åldrande före detta punkare som nu blivit skivbolagsmogul, anställer den rastlösa Sasha. Genom olika nedslag i deras liv skildras hur tid och musik formar oss människor.
Vi får möta Bennie när han försöker upprätta en relation med sin nioårige son, men också långt tidigare när han blev en del av punkscenen i San Francisco. Sashas gränslösa tillvaro skildras från medelålderns psykologdivan till en vild uppväxt i New York och Neapel.

Jennifer Egans kritikerhyllade Huliganerna kommer på besök liknar ingenting annat. Lika inspirerad av Proust som av Sopranos är det en roman som är ett rockalbum, eller ett rockalbum som är en roman. En tragedi, en komedi, en powerpointpresentation. En roman om vår tid, eller om den tid som flytt - eller med TS Eliots ord om att nutiden och dåtiden kanske är närvarande i framtiden. Vilka är de där huliganerna som kommer på besök? Varför vill de träffa oss? Vad har de egentligen att erbjuda?

Huliganerna kommer på besök belönades med Pulitzerpriset med motiveringen "en sinnrik undersökning om att bli vuxen och om att bli gammal i en digital tidsålder, en roman som visar på en hängiven nyfikenhet om hur kulturella förändringar sker i warphastighet".

Jordens rotation har plötsligt blivit långsammare och ingen vet varför. Varje dygn blir längre och längre - dagarna och nätterna får fler minuter och timmar. Är världen på väg mot en katastrof?

I detta tumult lever tolvåriga Julia tillsammans med sina föräldrar och två katter. Som alla andra i hennes ålder känner hon en viss osäkerhet när det gäller vänner, inte minst killar. Det är inte heller alltid så lätt att bli förstådd av sin familj. Och hur ska man kunna se framåt när livet på jorden blir allt mer overkligt? Snart visar naturen tydliga tecken på att något är allvarligt fel. Gravitationen avtar, fåglarna dör - går det att rädda livet på jorden?

Sällan har en bok mötts av större förväntningar än En tid för mirakel. Det har talats mycket om romanen sedan första gången den lästes av det amerikanska förlaget och på några dagar såldes rättigheterna över hela världen. Boken släpps samtidigt i Sverige och USA.

Den 23 mars 2010 inträffade ett stort skalv i Chile. Kort därefter kunde Nasa fastslå att jordbävningen som uppmätte 8,8 på Richterskalan påverkade jordens rotation och läge. Därmed förkortades dagarna med 1,26 miljondels sekund. I En tid för mirakel drabbas jorden mycket hårdare än så och det är oklart vad som är upphovet till katastrofen. Karen Walker Thompson har skrivit en spännande, vemodig och storslagen roman om människor som lever i undergångens skugga. Ett nagelbitande drama och en varm skildring om att växa upp i en värld som blir allt svårare att förstå.

På ett dussin år hann Jack Kerouac ge ut lika många böcker. Han dog av inre blödningar orsakade av en levercirros, ett resultat av många års drog- och alkoholmissbruk. Han blev 47 år.

Kerouacs bana började 1957, med romanen On the Road, en resa från kust till kust med bebop och marijuana, lika cool som den är intensiv - den första beat-romanen. Själva termen sägs vara Kerouacs egen, trots femtiotalets ekonomiska uppsving i hela västvärlden såg han sig som representant för en generation som var beat - slagen på förhand - men som levde sitt liv till den nya jazzens snabba rytm: beat.
När Kerouac dog var han redan en myt, och en modern klassiker, inte bara för sin egen generation, utan för årtionde efter årtionde av unga människor med drömmar om frihet och utanförskap. Han har inspirerat ett otal efterkommande författare, i Sverige i synnerhet Ulf Lundell, som döpte sin debutroman efter sin författaridol.

Kerouacs verkliga namn var Jean-Louis Kerouac, och hans modersmål var franska. Hans föräldrar kom från det fransktalande Kanada, och Kerouac lärde sig inte tala engelska förrän han var sex år. Senare skulle han söka sina rötter under en Parisvistelse indränkt i konjak, Satori in Paris, en klassiker också den, där Kerouacs - och hela hans generations - intresse för zenbuddhism kommer till uttryck.

On the Road kom ut på svenska första gången redan 1959 på Rabén & Sjögren. Nu kommer den i en ny översättning av en av våra mest kända översättare, Einar Heckscher.
Pressröster:

"Det ska sägas på en gång: det är en mycket bra översättning. Heckscher fångar flytet, fläkten och drivet i Kerouacs maniska prosa. Och det är helt avgörande. På väg handlar inte om vad utan om hur, alltså hur livet måste levas - och det måste gestaltas i själva språket. /.../ När jag efter mer än tjugo år läser om denna mytologiska roman blir jag häpen, tagen, fascinerad."
Örjan Abrahamsson, Kristianstadsbladet

Över en och en halv miljon sålda exemplar i Sydkorea. Internationellt genombrott för en av Koreas mest framgångrika författare. Utgiven i 23 länder.

En enastående och rörande roman om en familjs sökande efter en försvunnen mor. En mor som försvinner en dag på Seouls centralstation när föräldrarna är på väg till ett av barnens födelsedagskalas. Vi får sedan följa familjen i deras sökande efter modern. Ett desperat sökande som får hela familjen att reflektera över sina relationer med modern. Makalöst berättat i fyra delar av dottern, äldsta sonen, maken och mamman. Ta hand om min mor är både en autentisk roman om livet i Sydkorea och en stark familjeskildring.

1985 slog Brett Easton Ellis igenom med sin debutroman Noll att förlora. Den kretsade kring ett gäng desillusionerade ungdomar i åttiotalets Los Angeles. I Imperial Bedrooms återvänder Brett Easton Ellis till de karaktärerna.

Den framgångsrika manusförfattare Clay återvänder till Los Angeles för att rollbesätta en ny film han har skrivit manus till. Tillbaka i hemstaden börjar han umgås med sina gamla vänner. Blair, Clays gamla kärlek, som ännu inte kommit över honom är numera gift med Trent Burroughs, fotomodellen som blivit manager.

Rip Millar är skönhetsopererad till ett monster, även han jobbar i filmbranschen som agent. Julian är även denna gång mest närvarande i sin frånvaro.

Clay inleder ett förhållande med en vacker men högst medioker skådespelerska - Rain Turner -genom att lova henne en roll i filmen han arbetar med.
Han glider viljelöst runt på fester och luncher, han missbrukar piller, dricker sprit och tar kokain. Samtidigt som den lilla kärleksaffären växer till en besatthet ökar den hotfulla stämningen runt omkring Clay. Han blir förföljd av en blå jeep, han får hotfulla sms från ett dolt nummer och någon flyttar på sakerna i hans lägenhet.
Hans bekanta varnar honom och ber honom avsluta förhållandet med Rain, men de säger aldrig rakt ut varför. Men ju mer de varnar honom desto mer besatt blir Clay av att hålla henne kvar - till slut också mot hennes egen vilja.

Bret Easton Ellis ger i Imperial Bedrooms en fascinerande och skrämmande bild av Los Angeles. En stad där ingen längre tycks bry sig om något annat än pengar och framgång.

Jakten på hemliga dokument från korstågens tid drar in FBI-agenten Sam Reilly i en härva av svek, terrorism och ond, bråd död när han försöker befria sin älskade Tess Chaykin.

Konstantinopel 1203:
Medan fjärde korstågets blodtörstiga härar belägrar Konstantinopel nästlar sig en hemlig grupp tempelriddare in i den östromerske kejsarens bibliotek. De är på jakt efter några hemliga dokument som rör Tempelherreordens grundande, Fondo Templari. Det är av yttersta vikt att dessa dokument inte hamnar i händerna på dogen i Venedig. Tempelriddarna hittar sin skatt och flyr med tre tunga skattkistor fyllda av dokument. Under sin flykt blir de dödade och får aldrig möjlighet att ta del av kistornas hemlighet.

Vatikanstaten, nutid:
FBI-agenten Sean Reilly, som vi mötte i Den siste tempelriddaren, har lyckats tränga in i Vatikanbibliotekets allra hemligaste avdelning i sin jakt på Fondo Templari. Till sin hjälp har han en iransk professor som varit med vid arkeologiska utgrävningar i Jordanien, åtminstone är det vad Reilly tror. När Vatikanens säkerhetstjänst får klart för sig vad som håller på att ske inne i arkivet inleds jakten på de båda männen. Reilly upptäcker att den iranske professorn i själva verket är en religiös fanatiker och terrorist, ute efter hämnd på den iranske arkeologen och Reillys tidigare medarbetare Tess Chaykin, som han kidnappat.
Terroristen undkommer och med förenade krafter försöker Reilly och Tess spåra upp honom. Jakten leder dem från Vatikanen, via Jordanien fram till Istanbul och Kappadokiens underjordiska städer i det inre av Turkiet. Platser som nämns i de historiska dokumenten, som nu fått förnyad aktualitet och direkta konsekvenser för alla inblandade.

Quartier Latin i Paris i slutet av 50-talet: Den tolvårige Michel Marini bor med sin mamma Hélène, pappa Paolo, brodern Franck, systern Juliette och katten Nero i en stor våning. Michel har fått en kamera och skivspelare i födelsedagspresent och när han inte skolkar från skolan ligger han hemma på sängen och lyssnar på Elvis Presley på högsta volym.

Michel har ett tredje intresse som upptar hans tid: han är en bokslukare av stora mått. Författarna delas in i två kategorier: sådana som gör att man kommer för sent eller sådana som gör att man kommer i tid. De förra är bäst.

Ute i världen pågår kalla kriget för fullt. Ryssarna har skjutit upp den första sputniken och i Frankrike delar det algeriska inbördeskriget befolkningen i två läger: för eller emot självständighet för Algeriet. Detta krig griper högst påtagligt in i familjen Marini-Delauneys liv när sonen Franck meddelar att han blivit övertygad kommunist och tagit värvning i franska armén med det dolda syftet att övertyga andra soldater att desertera. Föräldrarnas äktenskap börjar knaka i fogarna och uppgörelserna över Francks öde avlöser varandra när Héléne kastar ur Fanck.

Michel flyr hemmet så ofta han kan till Café Balto där han spelar fotbollsspel. En dag av upptäcker han av en ren slump att det döljer sig en schack-klubb bakom ett draperi. Klubben heter De obotliga optimisternas klubb och där har en rad bisarra östeuropéer med otroliga levnadsöden funnit en fristad. Michel lär känna de olika medlemmarna: ryssen Leonid, före detta stridspilot och folkhjälte i Sovjetiska armén, ungrarna Tibor och Imre, en före detta filmstjärna och hans agent, östtysken och antinazisten Werner, polacken Pavel, revisor med kreativ bokföring som specialitet och så den mystiske och undanglidande Sacha som de andra inte riktigt tolererar.

Michels lojalitet sätts på prov. Ska han lyda mamma och betrakta Franck som avfälling eller ska han stå upp för kärleken till brodern och fadern? Med hjälp av medlemmarna i De obotliga optimisternas klubb löser han dilemmat.

Harriet, som av sina vänner kallas Harry, är en som aldrig stannar länge på samma plats. Efter ett tag blir hon rastlös och vill vidare. Så har hon varit hela livet. Nu har hon slagit sig ner i ett hus som fortfarande känns lite ovant och spännande.

Anledningen till att hon flyttade dit var för att hennes väninna Katja fick ett bra jobb på konstmuseet - när hon hörde av sig till Harriet och föreslog att hon också skulle flytta dit var det som den självklaraste saken i världen. En ny plats där man knappt känner någon var alldeles för lockande för Harriet att kunna tacka nej till.

Hon har tagit jobb på ett litet fik som drivs av ett nunnekloster. Annars händer inte så mycket. På kvällarna träffar hon Katja eller sin nye vän, grannen Terje, som Katja tycker mest av allt liknar en snuskig farbror. En dag berättar han att han för länge sedan förlorade sin dotter. Hon försvann. Han vet inte om hon lever eller är död. Det är en sorg som han aldrig kommit över, varje dag sliter känslan honom nästan i stycken.

För Harriet blir detta nästan som ett uppvaknande. Vad innebär det att alltid vilja vara någon annanstans? Att hela tiden vilja sig bort? Hennes frågor får ny aktualitet när Katja en dag plötsligt är som uppslukad av jorden. Vart har hon tagit vägen? Har hon träffat någon? Har något otäckt hänt? Sökandet efter väninnan för Harriet långt bort, men kanske också närmare henne själv och hennes förflutna. För någonstans där i sökandet får hon också korn på sin egen familj, föräldrarna och brodern som hon aldrig riktigt lärt känna.

En man säger: "Jag ska bära ansvaret genom resten av mitt liv". En annan känner att han vet saker som ingen annan vet - en insikt som tynger ner honom i ett krampaktigt ursinne. Han har väl lika stor rätt som någon annan att köra på motorvägen?

Det som ser ut som en lek blir blodigt allvar. En kvinna undrar hur man gör för att inte gå sönder när den andre kliver in i rummet och säger att det inte längre fungerar. Eller hur man själv ska göra för att bryta upp.

Varifrån kommer ilskan? Det är en fråga som går genom flera av berättelserna i Mats Kolmisoppis nya bok. Det är en aldrig insmickrande bok. Det är en bok om flera existenser som känner sig förfördelade, förbisedda och övergivna. Undantagen. De är arga och uppgivna, men kanske har de fått syn på något som andra missat.

Riikka Pulkkinen, Finlands nyaste litterära stjärna, gestaltar människor och relationer med stor mognad. Hennes andra roman Sanningen, som nu kommer på svenska, nominerades till Finlandiapriset och har fått fantastiska recensioner i hemlandet. I Finland har den parkerat sig på topplistan sedan den kom ut, den har sålts i över 70 000 exemplar och översätts nu till över tio språk.

Den äldre kvinnan Elsa är döende i cancer och flyttar hem för att avsluta sitt liv i sin egen miljö. Hennes man Martti, dottern Eleonoora och barnbarnen försöker vänja sig vid tanken på att de kommer att förlora henne. Och nu vill Elsa tala ut med dem, en i taget.

I takt med att hennes mamma blir alltmer skör och tynar bort känner Eleonoora hur hennes barndomsminnen börjar glida henne ur händerna. Hennes egen dotter Anna är i sin tur upptagen av att fantisera kring andra människors öden. Hon samlar på historier och får av en händelse höra talas om Eeva, mammas barnflicka från 60-talet. Henne har ingen någonsin pratat om.

Eevas bortglömda historia avslöjas bit för bit. Hennes unga röst leder tillbaka till 60-talet, den tid då p-pillret revolutionerade livet för många. Sanningen blir en berättelse om familjeband, om mödrar och döttrar och om hur vi förtränger våra minnen, just därför att det ibland är det enda vi står ut med.


.

Söndag den 4 juni 1978. En pyroman härjar på den norska landsbygden utanför Kristiansand. I en månads tid har flera hus brunnit ner och paniken har lamslagit hela orten. Polisen har inga spår och folk börjar tro att galningen inte ska gå att fånga - nästa gång kanske det är deras hus som står i brand. Så en dag är det plötsligt över. Pyromanen är fångad.

Samma söndag döps en pojke i Finslands kyrka, alldeles i närheten av det sista huset som brändes ner av pyromanen. Pojken heter Gaute Heivoll. Som vuxen blir han författare, med flera uppmärksammade böcker bakom sig. Med utgångspunkt i händelserna som föregick hans eget dop har han i sin nya roman fångat ett litet samhälle som drabbats av flera olyckor. Inte bara husen som brann ner och tragiken som följde för de drabbade, utan även pyromanen och hans egen berättelse. Vem var han egentligen? Varför satte han sådan skräck i sin hemby? Och den pojken som döptes just under dessa hemska veckor, vad blev det av honom? Varför blev han författare?

Innerst inne bär vi alla på en sorts galenskap. En pojke blir författare, en annan pyroman. Vad är det som lockar oss människor att ödelägga allt det som erbjudits oss? Med Innan jag brinner har Gaute Heivoll fått ett stort europeiskt genombrott.

Brageprisets nominering:
"Gaute Heivoll utmärker sig som en storartad författare med Innan jag brinner. Romanen är både en psykologisk thriller, en dokumentärroman och en konstroman med utgångspunkt i de pyromandåd som drabbade författarens hemby Finsland en försommar 1978. Från allra första stund blir man gripen av de skrämmande bränderna, men även av de realistiska och trovärdiga karaktärerna. Gaute Heivoll tecknar en närbild av sin hemby - och därigenom av sig själv - med ett språk som är både vardagligt och otvunget litterärt.

Nominerad till the Orange Prize for Fiction!

Cirkusen anländer utan förvarning. Den föregås inte av några reklamutrop, inga flygblad på lyktstolpar och anslagstavlor. Plötsligt är den bara där, på en plats där den inte fanns i går.

Ingen cirkusdirektör ropar i megafon, inga clowner sprutar vatten på publiken, inget "kom och se, kom och se, världens starkaste man". Inne i dessa svart- och vitrandiga tält döljer sig en helt unik upplevelse, en fest för sinnena. Gå vilse i en labyrint av moln, vandra genom en trädgård gjord av is, häpna inför den tatuerade ormmänniskan som stoppar ner sig själv i en liten låda av glas och förundras över illusionisten som utför omöjliga magiska bedrifter. Välkommen till Le Cirque des Rêves.

Men bakom rökridåerna och speglarna pågår en tävling - en kraftmätning mellan två unga magiker, Celia och Marco, som sedan barndomen tränats i att använda sina illusionskrafter för att överträffa varandra. Vad spelarna inte vet är att detta spel är en duell intill döden och att cirkusen är skådeplatsen för ett slag som utkämpas mellan fantasins och viljans krafter. Oförtröttligt utövar de unga magikerna sin magi med skäl som deras hemlighetsfulla läromästare, Hector och Alexander, är förtegna om.

När Celia av en slump upptäcker att Marco är hennes motståndare börjar de tänka på sitt spel som ett fantastiskt samarbete. Det är deras förenade krafter som sveper in cirkusen i en ständig förtrollning, och båda två bidrar med ständigt alltmer imponerande detaljer som tycks vara skapade enbart för att glädja den andra. Utan att veta hur deras manipulativa läromästare avser att spelet ska sluta störtar Celia och Marco huvudstupa in i en djup och passionerad kärlek.

Hector och Alexander håller dock fortfarande i trådarna och deras elevers relation tvingar dem att ingripa med svåra följder för Celia och Marco. Det finns bara en utväg för de unga magikerna - en uppvisning av aldrig tidigare skådat mått.

Sofia och Janne packar väskorna för att bosätta sig utomlands. Sofia har höga ambitioner för sitt nya jobb som biståndschef på svenska ambassaden i Dhaka, huvudstaden i Bangladesh. Janne ställer motvilligt in sig på att vara medföljande man och ta hand om hem och barn.

Samtidigt mördas en ung kvinna, Mukta, av sin man i en liten by långt ute på landsbygden. Hennes småsystrar flyr till Dhaka för att undvika att giftas bort med åldrande män.

Mötet med verkligheten i Dhaka blir lika omtumlande för svenska Sofia och Janne som för flickorna från byn och deras tillvaro vävs snart samman med de unga systrarnas. Deras förutsättningar är helt skilda men var och en drivs av sin övertygelse, sina mål och drömmar. Sofia stöter snart på hinder i sitt arbete med jämställdhetsfrågor och byflickorna upptäcker att de kan tjäna egna pengar.

Berättelsen synliggör en värld med festande diplomater, magra textilarbetare och svenska småbarnsfamiljer. En värld där karriärister och idealister samsas runt samma pool och där terrorism och tennismatcher präglar vardagen.

Innan floden tar oss är en roman som doftar och stinker, sprakar av färg, brusar av liv och tar oss till platser och händelser i en myllrande fart. Med samma närvaro och humor skildras svenskarnas försök att göra gott och vara politiskt korrekta som de bangladeshiska byflickornas drömmar och vägval. En vid, stark och spännande skildring som på samma gång berör angelägna och svåra frågor som de mer vardagliga.

"Ett generellt problem när vi avläser August Strindberg är vad var liv, eller dikt, och vad döljer sig bakom Strindbergs olika ansikten? I enastående hög grad sammanflöt liv och dikt hos honom, och det har alltid skapat problem för dem som velat tolka hans texter. Somliga säger: läs enbart hans texter. Andra har hävdat att han iscensatte sitt liv, inklusive katastrofer, för att få material att skapa sin konst; det är säkert nästan nonsens - nästan - men ett uttryck för den förvirring som gärna drabbat den som velat tolka relationen mellan August Strindbergs liv och dikt.

I denna volym finns tre texter om Strindberg. Strindberg, ett liv ligger till grund för SVT:s tv-serie. Tribadernas natt var min debutpjäs. Målet mot Fröken Julie är en essä, publicerad 1992."

Per Olov Enquist

Fjärde delen av Karl Ove Knausgårds mäktiga autofiktiva roman Min kamp kretsar kring en ung man och hans författardrömmar. Men allt hotas att slås i kras av en förbjuden kärlek.

När han är arton år gammal och precis har gått ut gymnasiet flyttar Karl Ove Knausgård till en liten fiskeby långt i norr för att arbeta som lärare. Jobbet är han helt ointresserad av, precis som han är ointresserad av att jobba överhuvudtaget. Målet är istället att spara pengar för att kunna resa bort och få tid till att skriva. För det är författare han vill bli. Till en början ser allt hoppfullt ut: han skriver några noveller, blir accepterad på byn och uppvaktas av flickor.

Men i takt med att vintermörkret sänker sig över det svindlande vackra landskapet går allt fel. Hans skrivande knyter sig och han kommer ingen vart. Han börjar dricka för mycket och får ofta minnesluckor, vilket skrämmer honom då det påminner om faderns alkoholism som präglade en så stor del av hans barndom. Men det tycks dessutom omöjligt för honom att göra sig kvitt oskulden; det som ser lovande ut slutar varje gång i förödmjukelse. I sitt uppstressade tillstånd börjar han hysa varma känslor för en av sina trettonåriga elever.

"Hon hade trott att allt genast skulle kännas annorlunda när de väl kom till Afrika, att hon skulle få uppleva en lättnad, ett skyddande flor över ansiktet som gav en behaglig glömska och gjorde världen mindre skarp i kanterna. Men Liberia var bara ett ställe som alla andra där man gick och lade sig i sängen bredvid sin man för att invänta morgonen. Varför skulle just Afrika handla om något mer existentiellt och äkta? Varför skulle tillvaron öppna sig just här?"

I slutet av 1960-talet åker en svensk familj till Liberia där pappan fått jobb som personalchef för det svenska gruvföretaget LAMCO. De är vackra och framgångshungriga och ute på sitt livs äventyr, men på plats i Liberia stiger obearbetade känslor och konflikter upp till ytan. Hettan och fukten pressar på. Margret sörjer sin älskare som hon lämnat i Sverige och tar sin tillflykt till lugnande tabletter, Hektor får problem på gruvan där vild strejk ständigt hotar. Mårten blir vän med Ormpojken, familjens trädgårdsboy, och börjar ställa sig på liberianernas sida mot kolonialisterna. Han tror på p-pillret och proletariatets internationella solidaritet. Ställningstaganden som riskerar att få ödesdigra konsekvenser.

Murakamis hypnotiska kortroman från 2004 utspelas under en natt i Tokyo. Filmisk och gastkramande.

Eri och Mari är systrar och befinner sig på olika sidor om natt och dröm. Eri tycks inte kunna vakna där hon ligger i sängen. Mari tycks tvärtom inte kunna sova. Efter mörkrets inbrott stöter hon på den unge jazztrombonisten Takahashi som hävdar att de träffats tidigare. Under de följande timmarna möter hon också en kvinnlig före detta brottare som nu jobbar som nattportier på ett hotell med skamfilat rykte samt en kinesisk prostituerad som på samma hotell blivit brutalt misshandlad av en affärsman. Fram till gryningen möts deras vägar gång på gång och deras hemligheter tycks dra dem allt närmare varandra. Kan det vara så att Eris skrämmande sömn har något med affärsmannens brott att göra? Vad händer om Eri äntligen vaknar, kommer hennes syster då att somna?

Efter mörkrets inbrott är ett suggestivt och filmiskt drama som blandar tid och rum i en närapå metafysisk utforskning av människans psyke. Ingen annan än Murakami hade kunnat skriva denna roman präglad av hans helt egensinniga humor och psykologiska skärpa.

"I motsats till många andra Murakamigestalter är de två huvudpersonerna i Efter mörkrets inbrott långt ifrån passiva deltagare. Natten må förmörka deras dagliga rutiner, men släcker knappast Murakamis suggestiva kamerablick. … Det här är jazzprosa med stil!"
The Los Angeles Times Book Review

I små korta betraktelser - eller berättelser - skildrar Malin Backström i sin nya prosalyriska bok ett jag som omges av tystnad. Men hela tiden finns försök att släppa in något nytt, oväntat, något frigörande eller helande.

Det handlar om kropp och sexualitet, om kärlek, åldrande och död. Om språklöshet och vikten av att bryta tystnaden, eftersom "tystnaden är en dörr som inte går att låsa". Det handlar om det livsnödvändiga i att ha gränser, att kunna stänga dörrarna om sig, men också i att kunna överskrida dessa gränser ibland - för att kunna möta en annan människa fullt ut.

Det handlar om ensamhet, om olika sätt att förhålla sig till den, och om den möjliga gemenskapen i det ritualiserade sammanhang som sporten kan utgöra. Det handlar om basket och innebandy, om att vara så rädd att förlora att man inte vågar satsa tillräckligt mycket. Och det handlar om den obesvarade frågan varför inte alla flickor kan flyga.

Malin Backström skriver här med en lågmält intensiv och personlig röst om svåra saker så att det ibland låter väldigt enkelt.

"Sjön öppnar sig utan förvåning. Tar emot mig idag också. Bereder plats, som om jag vore bara ännu en valp att mätta. Kroppen tar för sig, så långt hövligheten tillåter. Jag är bara här på nåder. Den här världen vet jag ingenting om. Mörkret härunder."

Den vemodiga kärlekshistorien mellan skådespelerskan Molly Allgood och dramatikern John Millington Synge avslutar Joseph O´Connors trilogi om Irlands historia.

John Millington Synge (1871-1909) var en av den blivande irländska republikens främsta författare och dramatiker och tillsammans med William Butler Yeats och Lady Augusta Gregory grundade han The Abbey Theatre, idag Irlands nationalscen. Vid 35 års ålder fann den modersbundne och tillknäppte Synge sitt livs stora kärlek i den unga skådespelerskan Molly Allgood, en kvinna som i många avseenden var hans raka motsats.

Joseph O'Connors roman om dessa båda historiska personer tar sin början en oktobermorgon 1952. Den utblottade och alkoholiserade skådespelerskan Molly Allgood vaknar i sin bostad i London. Precis som Leopold Bloom i Joyces Odysseus, ger hon sig ut på vandring, men genom den sönderbombade engelska huvudstaden. Läsaren får följa henne när hon i förbifladdrande minnesbilder ser tillbaka på sitt liv och hemsöks av sina minnen.

Molly har levt ett hårt liv, två gånger har hon förlorat sin älskade, den första på grund av sjukdom, den andra i en uppslitande skilsmässa. Mollys starka personlighet har bidragit till att hon haft en framgångsrik teater- och filmkarriär i USA under tre decennier, men samtidigt lett henne in i spritmissbruket.

I Spökljus återberättas Mollys och Millington Synges vemodiga kärlekshistoria i blixtbelysning. Det är en historia om kärlekens löften, om avsked och återföreningar, om uppgörelser och försoningar och om modet att inte leva på någon annans villkor.

Hur lyder definitionen på en pappa? Kanske: han-som-skyddar? Kanske: mot solen? Om han inte skyddar längre, är han då fortfarande pappa?

Det händer hela tiden. En förälder dör. Ett barn sörjer. Men hur ofta dör just denna människa? Och hur gör man för att ge henne något tillbaka? Aris Fioretos nya bok är både sorgesång och baklängeskväde. I lika sakliga som lyriska prosastycken berättar Halva solen om en utlandsgreks öden och äventyr - från döden på ett svenskt äldreboende, över åren i folkhemmet, tillbaka till tiden före det första barnet. Nu är fadern inte längre far. Men har livet framför sig.

Efter genombrottet med Den siste greken, som nominerades till Augustpriset och tilldelades Sveriges Radios Romanpris, återkommer Aris Fioretos med en gripande bok om en älskad människa formad av en hemlighet.

Jag fick gå och se filmen för att jag var bäst av alla i hela familjen på att berätta filmer. Just så: jag var familjens skickligaste filmberätterska. Snart blev jag skickligast i hela kvarteret och med tiden kom jag också att bli skickligast i hela byn. Vad jag vet fanns det ingen i hela Gruvbyn som slog mig när det kom till att berätta filmer. Och det gällde samtliga genrer: cowboyfilmer, skräckfilmer, science fiction-filmer, kärleksfilmer. Och naturligtvis mexikanska filmer, som var de filmer far tyckte allra bäst om. Det var också med en mexikansk film, en med mycket musik och tårar som jag erövrade titeln som familjens filmberätterska. För den titeln var man minsann tvungen att erövra.

Den tioåriga María Margarita har en unik begåvning: hon kan levandegöra och återberätta filmer på ett sådant fängslande sätt att åhörarna tycker att hennes berättelser är bättre än själva filmerna. Den tråkigaste svartvita film förvandlas till en sprakande orgie i färg i hennes beskrivningar och invånarna i den lilla gruvbyn i Atacamaöknen vallfärdar till familjens enkla skjul för att få höra filmerna beskrivas. När en film med Marilyn Monroe, Gary Cooper eller Charlton Heston i huvudrollen kommer till gruvbyns skraltiga gamla biograf skramlar familjen ihop till en biobiljett och iväg skickas flickan för att senare på kvällen under sin pseudonym Santa Fe Delcine åskådliggöra hela härligheten inför en hänförd publik.

Men Maria Margaritas upphöjelse och berömmelse får ett abrupt slut när televisionen gör sitt inträde i familjernas hem och de slutar att gå på bio.

Med denna ömsinta, humoristiskt finstämda och djupt mänskliga berättelse introduceras Rivera Leteliers särpräglade författarskap på svenska. Man skulle kunna kalla honom för Chiles svar på Slas.

Hon bankade skiten ur honom. Satt gränsle över hans rygg och skrek: "SAATANAN SIKA", djävulens svin. Hennes armar roterade som små propellrar och piskade mot hans rakade skalle så att fläsket därunder korvade sig. Ilskan inom henne kom ut i kaskader och flätorna flaxade vilt omkring och i vägen… Skoldagen var slut. De andra i klassen stod strösslade här och där. De glodde och gapade, som gäddorna pappa dängde ihjäl med kniven om somrarna.

Gårdarna är klädda i asfalt, höghusen är av betong och ansiktena hårda som sten. Stället heter Gårdsten. I taggbuskarna finns pantburkar, på gatorna fimpar. Tonåringarna hänger på det halvtomma torget och i trappuppgångarna. Mammas mopp målar råa åttor i snabb takt, våning för våning, sveper runt fyllot som säckat till sömns, hugger mot hörnen och listerna. I taken syns tändarbrända prickar, på väggarna och fönstren snorloskor, snusprillor och sparkmärken.
Ungpundarna kan karate. De har knivar. Papperskorgen på skolgården brinner. Miira håller i en trimmad tändare. Hon sparkar till Vera, som sparkar tillbaka. Skrattar så att tårarna rinner.

Miira är inte som de andra tjejerna i finneklassen. Hon väjer inte för konflikter, vägrar låta någon bestämma över sig och väljer särskild matte när de andra väljer allmän. Hon tänker inte bli trappstädare, utan statsminister eller hjärnkirurg. Miira är född i Sverige. Trots det ses hon som invandrare och måste läsa svenska som andraspråk i skolan.

Eija Hetekivi Olssons omtumlande debut Ingenbarnsland utspelar sig i Gårdsten och Bergsjön på 80-talet. Som en svetslåga skildrar romanen det Sverige som växte fram efter folkhemsåren.

Konstnären Jim slog aldrig riktigt igenom. Och nu är han död. Bland det han lämnat efter hittar hans hustru Inger en resväska, full med bilder som är helt olika den konst han visat för omvärlden under sin levnad. Vad är det hon inte har vetat om den man hon har levt med i så många år?

Inger och Jim har ett långt äktenskap bakom sig. Inger är optiker och har med hårt arbete byggt upp en egen affär. Jim har varit konstnär, målat trevliga landskapsmotiv, haft några vernissager men aldrig slagit igenom. Och nu är han borta. Inger försöker förstå hur hennes tillvaro ska se ut utan honom. Hon tar med hjälp av de vuxna barnen tag i det praktiska och tror att hon kan jobba på som vanligt samtidigt som allt känns oerhört främmande.

I Jims ateljé hittar hon en resväska full av bilder av ett helt annat slag än allt annat han målat: obehagliga, makabra teckningar som vittnar om grav ångest. Full av olust inser Inger att hon kanske aldrig har känt sin make. Och om nu Jim inte var den man hon trodde, vem är hon då själv? Vad är hennes liv? Tvivlet startar en process av gradvis upplösning inom henne, tills slutligen något annat börjar skymta.

Häpnad, bestörtning, undran, vrede - Göran Moldén tecknar i sin andra roman, Lögnarens ögon, en sorgeprocess och ett trovärdigt porträtt av en människa som tvingas ifrågasätta det mest självklara.

Yiyun Li beskriver ett Kina efter Mao, efter Himmelska fridens torg. Ett land präglat av sin historia och sin enorma storlek där varje människa måste hitta nya sätt att hantera gamla traditioner. Be för mig i tusen år beskriver ett folk i förändring - skildrat genom några individers öden.

En skolfröken får ett märkligt erbjudande om äktenskap från en man som svek henne för många år sedan. En far försöker hjälpa sin dotter efter hennes skilsmässa, som i hans ögon bryter mot allt som han försökt lära henne. Två äldre män som spekulerar i aktier bär på varsin hemlighet: den ene är otrogen och den andre har gömt undan en cp-skadad dotter. En ung homosexuell man återvänder till Kina för att träffa sin mamma som numera lämnat revolutionen för religionen.

I Be för mig i tusen år får vi möta de som bor kvar i Kina och de som av olika anledningar befinner sig i exil av något slag. Det är Kina av idag: några sjunger ännu sånger som hedrar partiet, andra satsar allt de har på börsen medan vissa har emigrerat till väst där synen på äktenskap, homosexualitet och aborter är annorlunda. Alla är de på ett eller annat sätt vilse och letar efter tillstymmelsen till en förklaring.

Yiun Li ses allmänt som en av de mest intressanta unga författarna som rör sig i gränslandet mellan öst och väst. Med Be för mig i tusen år har hon skrivit en bok präglad av olika världar med individen i centrum, med en närvarande blick och med en fast övertygelse om att det sällan bara finns ett svar på en svår fråga.

"Jag har alltid sagt att det finns två Kina. Det första är ett land fullt av folk, som min familj och många andra, som försöker leva riktiga och meningsfulla liv trots de politiska, ekonomiska och kulturella problem de ställs inför. Det andra är ett land som helt styrs av ett parti som bygger rikedomar utifrån korruption och orättvisor. Jag älskar det första Kina men älskar inte det andra. Så när jag tänker på Kina idag har jag alltid blandade känslor."
Yiyun Li

Tredje delen av Karl Ove Knausgårds mäktiga autofiktiva roman Min kamp kretsar kring en familj som en vacker augustidag 1969 flyttar in i sitt nya hus i Tromøya utanför Arendal på den norska sydkusten.

Familjens yngste heter Karl Ove och är bara åtta månader gammal. I detta hus ska ha tillbringa hela sin barndom med cykelutflykter, kompisar, fotboll och musik. Men idyllen har en mörk underton. Pojken som framstår som så känslig har också en beräknande och manipulativ sida - djupt präglad som han är av livet i en familj styrd av en kontrollerande och oberäknelig fader.

I första delen av Min kamp fick läsaren följa Karl Ove Knausgårds tonår och de blandade känslorna i samband med faderns begravning, i den andra delen står ett mognande författarskap och flytten till Sverige i centrum. Bok tre behandlar uppväxten i en kärnfamilj.

Karl Ove Knausgårds roman är en av de senaste årens mest omdiskuterade böcker. Ännu en gång har han skrivit en fascinerande och mångfasetterad närstudie - den här gången i form av ett porträtt av konstnären som ung.

1Q84. Tredje boken är fortsättningen på Haruki Murakamis största litterära satsning någonsin. Den utmanar vår uppfattning om sanning och tid - och vad som egentligen kan rymmas i en berättelse.

Oktober-december 1984. Ushikawa är en erfaren och nitisk utredare som med sitt tålamod och rationella tillvägagångssätt kan spåra nästan vem som helst. När han får i uppdrag att leta rätt på den försvunna Aomame går han sin egen väg och blir allt djupare indragen i den egensinniga och oförutsägbara värld som är 1Q84.

Under tiden dras Tengo och Aomame genom osynliga trådar allt närmare varandra, utan att riktigt förstå vad det är som pågår. De två månarna på himlen utövar ett starkt inflytande över dem och tycks styra deras tankar och rörelser. Den magiska men kortvariga beröring de en gång upplevde som barn är efter tjugo år på väg att utveckla ett alldeles eget liv.

"Murakami blandar Raymond Chandler med Kafka och Alice i Underlandet till någonting helt annorlunda som förnyar romankonsten liksom hos Thomas Pynchon och Don DeLillo fast kanske ännu mer egensinnigt än så. Man får hoppas att han inte anses vara för lekfull för att få Nobelpriset."
Johan Dahlbäck, GP

Ett västerländskt par ensamma i den afrikanska vildmarken, med ett laddat gevär och sin gemensamma historia som enda skydd mot en oförlåtande natur. Vildsnår är ett starkt psykologiskt drama om äktenskapets och kärlekens villkor.

Det välbeställda paret Thomas och Beatrice ger sig av till Tanzania för att begrava storviltjägaren Daniel - en man som haft ett minst sagt starkt inflytande på deras förhållande.
Tillsammans med vägvisaren Boga stannar de i jaktlägret efter begravningen för att ta ett ordentligt avsked av Daniel och av Afrika. Men den skenbara säkerheten i lägret rubbas efter en rad dramatiska händelser och plötsligt befinner de sig ensamma i bushen: utan kontakt med omvärlden och utlämnade till sig själva.

Sumobröder handlar om att vara pojke i en värld som inte alltid är så lätt att förstå. Med humor och inlevelse tecknas en bild av en sumobroders brutala och samtidigt oskyldiga tillvaro.

Året är 1981 och platsen är Paradishaven, ett radhusområde i Odense. Där bor den elvaårige Lars med sin familj. Mestadels tillbringar han sin tid med kompisarna. Namnet kanske antyder att det är en idyll men under ytan är det i själva verket en värld full av förtryck och grymhet.
När Lars börjar få syn på tillvaron kommer frågorna: Varför får han inte träffa sina mor- och farföräldrar? Varför ligger hans pappa ibland på golvet och bara stirrar rätt upp i taket? Sakta men säkert kommer saker upp till ytan och Lars blir tvungen att konfronteras med det som egentligen pågår i Paradishaven.

Sumobröder är den danske författaren Morten Ramslands första bok efter succén Hundhuvud. Den nya boken har flera beröringspunkter med den föregående och även här blandas svärta med humor och högt tempo.

Världens ensammaste plats är Staffan Malmbergs andra bok, lika dråplig och sorgsen som debuten Aj människa.

Det här är Ove: ensamstående, IQ 71, utseende 4/9, man, 26 år, renhållningsarbetare, årsinkomst 156 400 kronor, ordförråd 6 937, betydande karriärkontakter 0, tid sedan beröring: fem veckor och en dag.
Han har bestämt sig för att börja i en grupp. När han kommer dit sitter Ragna, Konrad och Inga-Lill där. Men ingen ledare syns till. Utan att någon riktigt vet hur det gick till så börjar de tala med varandra. Alla har sina skäl att vara där, har något att berätta. Det är lätt att känna sig som världens ensammaste människa.

Utanför gruppen träffar Ove regelbundet sin tvillingbror, Håkan. När de testades i skolan visade det sig att Håkan bara hade en IQ på 69, så han fick till skillnad från Ove börja i särskolan. Gränsen går vid 70. Håkan ser ut att ha det bra på sitt gruppboende, verkar inte så ensam.

I gruppen lär Ove känna den arga lärarinnan Ragna, den arbetslöse Konrad som aldrig kan bestämma sig och pensionären Inga-Lill som tycker att det är trevligt när någon har bakat. Men var håller egentligen ledaren hus? Och är det början på slutet när Ove plötsligt blir fiktiv på fyrans buss? Är det hans kropp som obduceras i prologen eller är det någon av de andra gruppdeltagarnas? (För inte är det väl samtidens hjärta som skrumpnat och dött?)

Ängslan över att inte räcka till som förälder, att det ska vara något fel på ens barn, känslan av hjälplöshet när ingen förstår ens oro är huvudtemat när Mats Kempe återvänder till novellformen.

"Större delen av den arbetstiden pratade vi i stället om barn. Våra döttrar. Ja, vi har båda enkom döttrar. Två var. Hans sju och fyra. Mina tre och fem. Och han har ytterligare ett barn på väg. Kaffet i kopparna hade svalnat. Kollegieblocken låg lediga på laminatbordet. Och vi pratade om kärleken till dem - den vildsint starka. Oron. Skulden. Glädjen. Bristen. Och den egna lurande längtan efter bekräftelse som ofta letade sig in emellan - ställde sig i vägen."

Mats Kempes nya noveller är berättade av några återkommande personer ur olika perspektiv. De flesta är föräldrar med barn på samma förskola. Till formen är texterna ganska olika, men de präglas allesammans av en psykologisk skärpa som har få motsvarigheter i svensk prosa i dag. Och de vävs samman till en drabbande bild av hur svårt det kan kännas att vara förälder i vår tid.

Ammaniti sparar inte på krutet utan tar ut svängarna rejält i denna galna satir, som levererar många välriktade skrevsparkar åt det italienska kulturlivet och mediesamhället.

I förorten Oriolo Romano har den satanistiska sekten Abaddons bestar kallat till krismöte på kvarterets pizzeria. Tre av sektens medlemmar har hoppat av till den rivaliserande sekten Apokalypsens söner som nyligen hamnat på tidningarnas förstasidor tack vare ett spektakulärt knivmord på en nunna. Abaddons ledare lovar att han ska placera Abaddons bestar på den satanistiska världskartan igen.
I sin fashionabla Villa Ada i Roms centrum har den stormrike fastighetshajen Sasà Chiatti under flera veckor förberett inflyttningsfesten. Chiatti hoppas kunna arrangera något för Roms jetsetare som ska slå alla rekord. Han tänker anordna en tigerjakt, en popkonsert med stjärnskottet Larita samt ett äkta kinesiskt fyrverkeri klockan fyra på morgonen till ackompanjemang av The Magic Flying Chinese Orchestra.

I ännu en annan del av Rom knattrar den fyrtiotvåårige succéförfattaren Fabrizio Ciba fram på sin vespa för att hinna i tid till presentationen av boken Ett liv i världen, skriven av den indiske nobelpristagaren i litteratur, Sarwar Sawhney. Fabrizios författarstjärna är i dalande, med bara en läsbar roman på sin verkslista, och presentationen blir ytterligare ett fiasko eftersom Fabrizio inte läst Sawhneys roman.
Några veckor senare korsas dessa tre personers öden då Chiattis inflyttningsfest går av stapeln. Abaddons bestar blir engagerade som kypare i avsikt att mörda Larita och utföra en spektakulär offerrit. Ödet, däremot, ser till att Larita blir huvudlöst förälskad i Fabrizio när de stöter ihop i festvimlet. Festen spårar ur, tigrarna slipper lösa, Fabrizio och Larita jagas av Abaddons bestar och hamnar så småningom nere i Roms katakomber där den stora kloakfloden hotar att dränka dem.

Hon är en uppburen tysk författare som i början av nittiotalet tillbringar en längre tid i Los Angeles - Änglarnas stad. Tack vare ett stipendium från Getty Center bor hon på det idylliska Miss Victoria Hotel.

Hon är på den amerikanska västkusten för att försöka spåra upp en kvinna vars initial L återkommit i en avliden väns efterlämnade papper. Det enda hon vet är att den mystiska kvinnan emigrerade till USA från Nazityskland. Under sin forskning i Los Angeles stöter författaren samtidigt på flera spår efter en hel generation konstnärer som tvingades dit i exil, bland andra Thomas Mann och Bertolt Brecht.
Men sedan sker det oerhörda. Under sina år i DDR stod hon under Stasis kontroll, något som hon också skrivit om i en roman. Innan hon reste till Los Angeles hade hon gått igenom dessa handlingar på nytt för att reda ut vilka av hennes vänner det var som spionerade på henne. Plötsligt ser hon bland dokumenten en rapport som hon själv skrivit om en kollega. Hon kan knappt tro sina ögon. Var hon själv en angivare? Och ännu värre för henne är frågan hur hon så helt har kunnat glömma detta svek.

Christa Wolfs stora roman Änglarnas stad är på många sätt självbiografisk och slog ner som en bomb i hemlandet Tyskland. Berättelsen utvecklas till en smärtsam men förlösande konfrontation med det förflutna. Studien av minnets konst - liksom borträngningens mekanismer - gör Änglarnas stad till en angelägen roman av en av Europas mest hyllade författare.

Läs mer på Suhrkamp Verlag.

Silja och Sontag åker upp i varsin rymdraket och blir varse att de faktiskt är systrar. I det tyngdlösa tillståndet börjar de berätta historien om sin mamma Eleonore, matematikern som slits mellan kärleken till olika män, kärleken till arbetet, kärleken till Silja och Sontag.

Naturläkaren roar Eleonore med besynnerliga sjukdomar men det är när hon träffar professor Klein på en konferens i Köln som passionen börjar rasa. Hon tänker att professor Klein är den manliga versionen av henne. tillsammans tror de sig vara oslagbara både i arbete och kärlek och flyttar ihop i Paris med Eleonores båda döttrar.

Ida Lindes roman En kärleksförklaring låter oss följa en familj som inte är som alla andra. Systrarnas relation till varandra och till modern utsätts för ständiga påfrestningar. Silja är på väg bort och det är svårt att veta exakt till vilken plats. Kanske rymden, kanske ett mentalsjukhus. Sontag gör allt i sin makt för att hålla henne kvar vid sin sida.

Mia Fredricksens tillvaro raseras i samma stund som hennes make Boris låter meddela att han vill ta en "paus" i förhållandet. I själva verket har han träffat en tjugo år yngre arbetskollega. Mias väg tillbaka är både vinglig och krokig.

"En tid efter det att han hade yttrat ordet paus blev jag galen och hamnade på sjukhus. Han sa inte Jag vill aldrig se dig igen eller Det är slut, men efter trettio års äktenskap räckte det med paus för att förvandla mig till en sinnessjuk vars tankar exploderade, rikoschetterade och krockade mot varandra likt popcorn i en mikrovågspåse."

Herregud, halva sitt liv har Mia delat med Boris, alla sorger och bedrövelser, all lycka och alla överraskningar längs vägen. Men nu vill han ta en paus. Efter en tid på sjukhus beslutar sig Mia för att åka hem till sin familj. Där kan hon återhämta sig och förhoppningsvis jobba lite som lärare.
I mötet med sin 87-åriga mor och hennes väninnor - De Fem Svanarna - på sjukhemmet blir Mia plötsligt varse att alla bär på en förlust, alla har de på ett eller annat sätt blivit lämnade. Var och en har hanterat det på sitt sätt - och det finns alltid hopp.

Sommaren utan män är en ny roman av Siri Hustvedt som slog igenom med Vad jag älskade. Den här gången har hon skrivit en rolig, utmanande och avslöjande bok om kvinnor och flickor, kärlek och äktenskap - och den eviga frågan om likheter och olikheter mellan kvinnor och män.