Samhälle & politik

Från det hon var fyra år bar Jane Elliott på en fruktansvärd hemlighet... hon var sin styvfars slav - på alla sätt. En hjärtslitande men hoppingivande berättelse om en ung kvinna som med stort mod segrar över ondskan. Den lilla fången är den fasansfulla, men sanna berättelsen om en flicka som blev kuvad, trakasserad och sexuellt utnyttjad av sin endast fjorton år äldre styvfar. Han höll henne fången i en psykisk och fysisk mardröm i sjutton år ? tills hon slog tillbaka. Då Jane Elliott var tjugoett lyckades hon fly från styvfadern tillsammans med mannen hon älskade och deras båda döttrar, men de måste leva på hemlig ort i ytterligare fem år innan hon kunde förmå sig att gå till polisen. I rättegången som så småningom följde, vågade en rad släktingar och vänner till familjen inte träda fram, trots att flera kände till hur grym och våldsam styvfadern var. Utgången i fallet var helt avhängig av att domaren och juryn trodde på Janes vittnesmål. När styvfadern dömdes till 17 års fängelse fick Jane uppleva det paradoxala att familjen tog hans parti. Jane Elliotts berättelse är bitvis nästan outhärdlig läsning, men den behöver berättas, eftersom de som begår den här sortens brott förlitar sig på sina offers tystnad. Misshandel och övergrepp fungerar bara om folk är för rädda, skamsna eller generade för att prata om det de utsätts för.

Det här är en citatbok som är lite mer än bara en samling citat som rabblas rakt upp och ner. Här får du dem fyndigt indelade i kapitel med titlar som "Fuck you!" (de trotsigaste), "En sista sanning", "De som trodde sig veta", "Bitter, rädd, vredgad och ångerfull".
Dessutom finner man här listor på Dödsgudar och martyrer inom olika kulturer och religioner, en inventering av himmel & helvete i olika religioner, Var i helvete man hamnar enligt Dantes Gudomliga komedi och många andra roliga och udda fakta kring döden.

"Tjockisen är den nye negern", slog de berömda Spanarna nyligen fast i radion. I en tid när alla Extreme makeover-program har blivit en egen religion, så är det bara en sak som är värre än att vara tjock: Att vara både tjock och tant. Hillevi Wahl har viktpendlat mellan sextio och nittio kilo hela sitt liv och tyckte det var på tiden att någon skrev en rolig bok om hur det är att vara tjock. Eftersom hon dessutom nyss har passerat fyrtio, så passade hon på att göra upp med alla åldersnojjor samtidigt. Tjocka tanten rockar fett är en kåserisamling som handlar om hur det är att leva med ett inre kakmonster och ändå våga klättra i berg och hoppa fallskärm. Den handlar om hur det är att vara vågmissbrukare, ha ett uppmätt kroppsfett på 33,6 procent och gå på viktväktarmöten ? och bli utskälld för att man inte rättar in sig i tjockisledet. Den handlar om den ena misslyckade bantningskuren efter den andra och vådan av att smörja in benen innan man går på vattenspinning. Gör nu för all del inte det! Men framför allt handlar den om vilket enormt resursslöseri det är att så många av världens kvinnor ägnar all sin tid och kraft åt att gå ner ett hekto eller två, i stället för att skriva en bok eller göra revolution. Så ta en kaka till, för du är inte alls vad du äter.

Sällan får vi höra kvinnornas berättelser om kriget. Ändå är det ofta de som drabbas värst. Trött på den närmast rutinartade rapporteringen - samma siffror, samma ståndpunkter, samma låsning - från en av vår tids längsta konflikter gav sig journalisten Pernilla Ahlsén av till Israel och Palestina för att söka upp och intervjua kvinnor på bägge sidor. Närmare två års arbete har resulterat i en bok med femton kvinnoporträtt som alla skildrar den nuvarande situationen ur olika perspektiv.

Kvinnornas berättelser från våldets Mellanöstern förvandlar rubrikernas anonyma offer och förövare till människor och visar på absurditet och förtvivlan, men också ögonblick av glädje och framtidsoptimism, i en region förlamad av hat, fastlåst i historiens tvångströja.

Den 28 februari 2006 är det tjugo år sedan Palme mördades. Trots den mest omfattande polisutredningen i svensk historia är mordet fortfarande ouppklarat. En av dem som har mest kunskap om mordet på Palme är Lars Borgnäs, som i en rad teve- och radioprogram belyst olika aspekter av Palmemordet.
En sak är alla överens om - Olof Palme sköts strax före halv tolv den 28 februari 1986. Efter det blev allt ett virrvarr av länspolismästare med hybris, privatspanande bokförläggare, kurdspår, Sydafrikaspår, polisspår och Christer Pettersson. Idag är bilden inte mycket klarare än den var på mordkvällen.

Det är därför Lars Borgnäs, journalist på SVT, återvänder till just mordplatsen. Där allt började. Borgnäs gör en närläsning av mordplatsen och de första vittnesuppgifterna och jämför dem med det material som samlades in senare. Vad säger tidpunkten, platsen och tillvägagångssättet om Palmes mördare? Hur har de olika polisutredningarna och kommissionerna förhållit sig till dessa fakta?
En kall vind drog genom Sverige är en klar och redig analys av brottsplatsen och den efterföljande mordutredningen som lyckas ge några svar, men som ställer desto fler hårda frågor. Hur kunde man låta polisutredningen haverera så totalt?

Ingen tar mina barn är den gripande historien om Donya al-Nahis kamp för att få tillbaka sina två barn som kidnappats av hennes irakiska man. Det är en dramatisk, känslofylld och inspirerande berättelse om en modig kvinna som trotsar alla hinder för att till slut återförenas med barnen. Donya, som är född och uppvuxen i England, kom i kontakt med islam i tjugoårsåldern och attraherades av religionens starka familjetraditioner. Så småningom konverterade hon, och tog då det arabiska namn hon bär idag. Ett tillfälligt möte med en kvinna som också konverterat gjorde att Donya fick upp ögonen för den svåra situation som många kvinnor befinner sig i på grund av att deras män kidnappat deras barn. Dessa män, som av missnöje med västerländsk kultur och värderingar tar barnen till sina hemländer, upprörde Donya starkt och hon började arbeta professionellt med att rädda kidnappade barn. Efter att Saddam Hussein störtats i Irak fick hon tips om att hennes man hade återvänt med barnen till sitt hem i Najaf. Hon visste att detta var hennes sista chans att få tillbaka sina barn ? och denna gång skulle inget stoppa henne. En dag hände det otänkbara. I mars 2003 tog hennes man deras dotter, Amira, och deras yngste son, Alla, och flydde till Mellanöstern. Donya lånade omedelbart ihop så mycket pengar hon kunde och flög dit för att börja jakten på barnen. Spår i Beirut och Damaskus visade sig dock vara återvändsgränder och hon var tvungen att återvända hem ensam. Efter att utan resultat ha anlitat en privatdetektiv började Donya förlora hoppet om att någonsin återse sina barn.

Den 11 januari 2000 inleddes en rättegång i London som skulle bli en av de mest betydelsefulla vad gäller förintelsen av judarna under andra världskriget. Men det var inte en lägerkommendant som stod inför rätta, utan själva Historien. Får man tvivla på att det fanns gaskamrar i Auschwitz? Får man kalla den som tvivlar för en förfalskare? På ena sidan stod ett bokförlag och författaren Deborah Lipstadt, som skrivit om förintelseförnekare. På den andra stod historikern David Irving, som stämt dem för förtal, eftersom han hävdade att hans tvivel på historien om massmordet på judarna var rimligt. Om David Irving vann, skulle då fältet vara fritt för alla som hävdar att utrotningslägren aldrig existerat? Risken var överhängande. D. D. Guttenplans reportage om Irvingrättegången är en spännande och ingående skildring av huvudpersonerna i rättssalen, av historien om lägren och hela historieskrivningen om Förintelsen. En viktig bok om ett avgörande rättsfall, en dom över 1900-talet.

När Mijailovic greps andades alla ut. Det här skulle inte bli ett nytt Palmemord. Mördaren var fast. Brottet var uppklarat. Men blev verkligen alla frågor besvarade?
Ekoreportern Edvard Unsgaard gör i Mijailovic - berättelsen om en mördare ett försök att förklara dådet och besvara den stora och viktiga frågan som nästan helt kommit i skymundan: Varför mördade Mijailovic Anna Lindh?
Med hjälp av förundersökningsmaterialet och en rad intervjuer med polis, åklagare, ombud, forskare, anhöriga och vänner till både offret och förövaren, tecknas den första heltäckande bilden av mordet och polisjakten, gärningsmannen och motivet.
Edvard Unsgaard, inrikesreporter på Ekot, har gjort den första gedigna genomgången av Mijailo Mijailovics liv - från födelsen och uppväxten i Sverige, via flytten till Jugoslavien i mitten av 80-talet till återkomsten till Sverige och mordet på Anna Lindh.

Sandra Gregory har njutit av livet i Bangkok under sina två år som lärare. Men efter en militärkupp vänder lyckan, hon förlorar sitt jobb, blir svårt sjuk och upptäcker snart att hon är utfattig. Desperat över att få komma hem till England, men utan att vilja oroa sina föräldrar med frågor om pengar, går hon med på att smuggla en liten mängd heroin genom Bangkoks flygplats för en främlings räkning. Hon blir tagen på bar gärning och döms först till döden, ett straff som dock omvandlas till 25 års fängelse. De första 4,5 åren av straffet avtjänar hon i det ökända Lard Yao-fängelset, kallat Bangkok Hilton, där hon lever tillsammans med de värsta tänkbara kvinnliga förbrytarna dömda för brott som serie- och barnamord. Därefter förflyttas hon till ett stenhårt engelskt fängelse där hon avtjänar ytterligare 3 år innan hon benådas av Thailands kung. Den brutala och förnedrande verklighet hon tvingas genomleva, såväl i thailändsk fångenskap som i engelsk, lämnar outplånliga spår i hennes själ. Men genom allt elände bärs hon av en orubbliga inre styrka och vilja att överleva - och kärleken och stödet från familjen får henne att härda ut och behålla tron på ett kommande liv i frihet. Hennes starka självbiografiska berättelse lämnar ett svårförglömligt intryck också på läsaren. Sandra Gregory har sedan hon frigavs ägnat sin mesta tid åt att arbeta för fängelsereformer och att informera ungdomar om riskerna med drogsmuggling. Hon har också börjat läsa geografi på universitetet i Oxford.

Kan också vår civilisation gå under?
I Vete, vapen och virus beskrev Jared Diamond hur det gick till när de västerländska civilisationerna utvecklade teknologier och immunförsvar som möjliggjorde kolonisationen av praktiskt taget hela världen. I Undergång vänder han på steken och ger sig in i historien om människan från andra hållet: Varför gick vissa av de här civilisationerna under?
Diamond går igenom världshistorien från sitt speciella perspektiv, en mycket attraktiv blandning av historia och socialantropologi. Han börjar i Bad Lands, Montana, och slutar så småningom i Australien, däremellan ryms analyser av mayakulturen, romarriket, vikingarnas kolonisation av Grönland och folkmordets Rwanda.
Diamond urskiljer några faktorer som avgör en civilisations vara eller inte: miljöförstöring, klimatförändringar, fientliga grannfolk och slutligen hur väl en kultur svarar på förändrade levnadsförhållanden.
Vilka politiska lärdomar kan vi dra av de historiska exemplen för att undgå vår egen undergång?

Exakta analyser och oväntade analogier samsas bredvid varandra när Diamond tar ett helhetsgrepp på människans existens på jorden; Undergång är en lika fascinerande och lärorik som skrämmande version av världshistorien.

I slutet av november 1980 tog doktor Michael Gottlieb i Los Angeles emot en patient med en mycket ovanlig form av lunginflammation. Ett blodprov avslöjade att patienten saknade ett visst slag av vita blodkroppar, hjälparceller, viktiga för kroppens försvar mot infektioner. Så börjar historien om vår tids största epidemi. Inget vet hur den slutar. AIDS-pandemin är så stor att den är svår att omfatta. Trettio miljoner har redan dött av AIDS och ytterligare 40 miljoner är hiv-smittade. De flesta av dem kommer att dö eftersom bromsmedicinerna bara når en bråkdel. Varje år smittas fem miljoner människor och tre miljoner dör. Vi är i början av en epidemi som kanske inte kulminerar förrän år 2050. Det finns ingen botande behandling och inget vaccin i sikte. Kallings redogör för de avgörande ögonblicken i kampen mot AIDS. Han ger också den vetenskapliga bakgrunden till när och hur hiv flyttade över till människan, varför AIDS blommade ut samtidigt på 80-talet i Afrika och USA, hur viruset kom att spridas över alla kontinenter och varför det inte har stoppats. AIDS angår oss alla, menar Kallings, i synnerhet oss i väst. Det handlar inte bara om ofattbart mänskligt lidande, de ekonomiska och politiska konsekvenserna för världen är redan nu kännbara. Inom tio år har ytterligare 45 miljoner människor smittats av viruset. Det finns ingen tid att förlora.

De som tycker att Europa är svagt och ineffektivt har fel. Mark Leonard, en av Storbritanniens mest visionära tänkare, ställer den gängse uppfattningen på huvudet och hävdar att Europa håller på att omskapa världen till sin avbild. Den här boken utmanar oss att sluta betrakta Europa som en härva av byråkrati och regleringar och istället se på det som en omvälvande framtidsmodell. Vi måste komma ihåg att Europa en gång grundades för att skydda oss mot krig och att det nu har en viktig roll för demokratins spridning. Mark Leonard tar upp Europas ställning i världen; då, nu och i framtiden, och hävdar provokativt att den europeiska modellen kommer att leda till en bättre världsordning. ?Mark Leonard är en av de begåvade unga tänkarna i utrikespolitiska frågor. Här lägger han fram en provokativ utmaning mot alla euroskeptiker ? på båda sidor om Atlanten ? som anser att tiden är ute för gamla Europa. Oavsett om man håller med eller inte kan man inte bortse från den här boken.? Joseph S. Nye, Jr, författare ?Slog sig fram som mediaguru, energisk, originell tänkare.? New Statesman

?Mitt namn är Sabine. Jag brukade bo i en liten stad i Belgien, tills jag försvann en dag efter skolan. Jag var 12 år. Först trodde polisen att jag rymt hemifrån och under en lång tid hoppades mina föräldrar att de hade rätt. På natten lämnade min mamma ljuset tänt, så att jag skulle känna mig välkommen hem... Snart fanns efterlysningsaffischer uppsatta överallt. Floden draggades, helikoptrar och skolbarn genomsökte landsbygden runtomkring, på bilarna satt mitt porträtt under vindrutetorkarna. 500 man och över 100 soldater letade, men utan framgång. Ändå var jag bara en av sex flickor som försvunnit den senaste tiden, offer för ett brott som skulle skaka mitt land likt ett jordskalv och som runt om i världen kallades Dutrouxfallet, eller fallet med Monstret från Belgien. Jag genomlevde detta. Under alla år som följde valde jag trots det att inte berätta något. Men jag är en av de få som överlevde, som undkom döden, och nu väljer jag att skriva min bok så att människor ska förstå vad som hände och låta mig gå vidare i mitt liv. Jag berättar också för att visa att det inte går att släppa ut dömda pedofiler hur som helst, som de gjorde en gång med Marc Dutroux. Det förmedlar en attityd som är skrämmande naiv. Den 28 oktober 2004 fyllde jag 21. Framtiden är min. Och jag har allt hopp om att den ska bli fridfull även om jag aldrig kan glömma det som hänt.? Sabine Dardenne

Som resultatet av månader av intensiva undersökningar och utfrågningar av en särskilt tillsatt grupp är 11 septemberapporten ett av de viktigaste historiska dokumenten i modern tid. Boken nominerades till National Book Award, och blev försäljningsmässigt en av de största bokframgångarna under 2004. Rapporten är ett prov på engagerande och värdefull facklitteratur ? en omfattande och oroande genomgång av ett av den amerikanska underrättelsetjänstens största misstag genom historien och de händelser som ledde fram till det. Kommissionen blottlägger bakgrunden till al-Qaidas strategier liksom till de 19 kaparnas uppdykande och skildrar hur dessa kunde ta sig in i USA och ombord på flygplanen. Den klarlägger i detalj hur möjligheterna för ansvariga tjänstemän att avvärja en katastrof försummades. Genom att använda nedteckningar av bandade inspelningar från cockpit beskriver rapporten händelserna ombord på planen liksom de kaotiska reaktionerna på marken på nästan alla myndighetsnivåer. Med sikte på framtiden föreslår kommissionen en allsidig översyn av vad denser som en djupt bristfällig och dåligt samordnad organisation för insamlandeav underrättelser. Man rekommenderar inrättandet av en post som nationell säkerhetsansvarig liksom skapandet av ett nationellt antiterrorismcenter.

Att bli mamma är visserligen en stor grej ? men att börja jobba igen, efter att man äntligen vant sig vid sitt nya liv, är inte att leka med det heller! ?Modern är tillbaka i arbetslivet. Redan efter två timmar går hon in i väggen.? skriver Hillevi Wahl. Och det är inte att undra på ? vattenkokaren är nämligen trasig! Hur ska hon kunna jobba utan kaffe? Hon beskriver undrande blickar från kollegor när hon jollrar med sin älskade son i telefonen, lättskrämda tidningsbud som inte förstår att mammor som ska sluta amma ibland behöver sova på hallmattan och andra hjältemammor som inser vikten av att i ett tidigt skede kräva relevanta besked av personalen på barnens blivande dagis: ?Och vad har ni för genusplan??. Vidare berättar hon om den stora separationsångesten ? kommer barnet verkligen att överleva utan henne på armlängds avstånd? Kommer hon att överleva? En stor tröst är när det visar sig att barnets pappa glömmer både extrablöjor och solmössa på promenaden. Han är ju jätteklantig! En riktig fuskpappa! Vilket gör att modern, å sin sida, framstår som den Supermammma hon numera är.

För varje dollar västvärlden ger utvecklingsländerna i stöd, betalar utvecklingsländerna nio dollar tillbaka i räntor... Vi bombarderas med bilder av fattigdom, terrorism, krig och kollapsande stater. Men frågar vi oss någonsin vad den verkliga roten till dessa problem är? Noreena Hertz, en av världens ledande experter på ekonomisk globalisering, attackerar tredje världens skuld som det problem vi måste lösa för att uppnå stabilitet i världen. I Afrika pågår ett folkmord. 30 miljoner människor är infekterade av hiv/aids och världen bara står vid sidan av och låter dem dö. I Latinamerika kalhuggs regnskogar i en så oroväckande takt att till och med Pentagon nu anger den globala uppvärmningen som ett större hot mot världens säkerhet än terrorismen. I Asien får extremistorganisationer stöd inom områden där staten står handfallen. I denna chockerande och epokgörande bok hävdar Noreena Hertz att den gemensamma nämnaren är utvecklingsvärldens olösta skuldproblem. Skuldfällan är en berättelse om girighet men också om sårbarhet, om ojämnt fördelad makt och maktmissbruk, om korrupta diktatorer och bekymmerslösa låntagare, om intressen från kalla krigets tid och om påtryckningar från Wall Street, om regeringar i utvecklingsländer som får lånen och befolkningar i samma länder som aldrig ser röken av dem. Noreena Hertz presenterar en radikal plan för att göra något åt skuldkrisen. Hon menar att det inte handlar om höger eller vänster utan om rätt eller fel, krig eller fred. Något måste göras nu.

I samma ögonblick som Carolina Gynning steg in i dokusåpan Big Brother föll domen över henne: Här kom en ny bimboblondin med största möjliga silikonbröst och ett enda mål i sikte ? att bli en av den nya tidens kändisar. Drygt tre månader senare steg hon ut som en superidol. Utanför Big Brother-huset stod tusentals tonårsflickor och skanderade: ?Lina! Lina! Lina!? De dyrkade marken där hon gick och var beredda att försvara henne med näbbar och klor mot alla som sätter likhetstecken mellan blond och dum. Men varför blev Carolina Gynning tonårsflickornas hjältinna? Är det ett uttryck för att dagens unga tjejer bryr sig mer om det yttre än det inre? Eller är det vi andra som är så fast i våra fördomar mot vackra kvinnor att vi dömer ut dem utan att lyssna på dem? I Ego girl berättar Carolina Gynning om sig själv. Om hur hon som 17-åring upptäcktes av en modellscout vid en busshållplats och kastades in i den internationella modellvärlden där hänsynslösa agenter inte skyr några medel för att utnyttja unga flickor. De vet att med knark och pengar kan man få tonåringar att ställa upp på det mesta.Carolina Gynning prövade hon också. Men hennes starka självkänsla och överlevnadsinstinkt höll henne alltid på rätt sida av gränsen.

Det här är historien om den unga, vackra hjälparbetaren Emma McCune från England, som reser till Sudan för att hjälpa till vid den stora hungerkatastrofen som drabbade landet 1988, då 250 000 människor dog. Hon möter Riek Machar som är från Sudan men har en universitetsexamen från England. Emma och Riek blir omedelbart förälskade i varandra och de gifter sig trots att han redan är gift med en afrikansk kvinna och har tre barn. Det visar sig att Riek är en av ledarna för The Sudan People's Liberation Army, som slåss i inbördeskriget mot den islamska regeringen, som bl a stödde Usama bin Laden. Emma blir indragen i det grymma inbördeskriget mellan norra och södra Sudan, mellan muslimer och kristna och mellan de hundratals olika etniska grupper och klaner som slåss om makten i detta extremt fattiga land. Hon tvingas motvilligt acceptera att hennes man "för den goda sakens skull" låter familjer med barn svälta ihjäl för att kunna sätta press på FN att agera mot regimen. De lever under ständigt dödshot och 1993 omkommer Emma McCune i en bilolycka i Nairobi endast 29 år gammal, gravid i femte månaden.

Vad är egentligen sant och vad är det inte? .doc nr 18 handlar om obehagliga sanningar och historiska lögner, privata hemligheter och ideologiska skygglappar, från Värmland till Bosnien, från Sydafrika till serierutans Kramfors. Ända sedan starten 1997 har .doc ägnat sig åt det långa välskrivna reportaget som form och genre. Ibland i form av en hel bok, som förra numret, kritiker- och försäljningsframgången "I huvudet på John McEnroe", och ibland som en samling texter i gränslandet mellan litteratur och journalistik. Som i detta nummer där ett antal skribenter försöker närma sig vad sanning är egentligen. Det handlar om obehagliga sanningar och historiska lögner, privata hemligheter och ideologiska skygglappar. Bland annat har Ola Larsmo gjort en resa till de värmländska gränstrakterna till Norge och sökt spår efter nazikollaboratörer under andra världskriget. Steve Sem-Sandberg har besökt Srebrenica, för tio år sedan skådeplats för en av de otäckaste massakrerna under krigen i det forna Jugoslavien. Och Anna Koblanck har trängt in under skinnet på en vit familj i det nya Sydafrika efter apartheidtiden. Dessutom: Alexandra Kronqvist om hur glädje och klarsynthet inte alltid går hand i hand. Anna Maria Forssberg om en tid när Sverige var en supermakt och folket lurades ut i krig. Anne Applebaum, om omskrivningar, lögner och sovjetiska arkiv. Johan Croneman om fiktion i reality-tv och dokumentärfilm. Mats Jonsson om hur skildrar sin trista ångestvardag i serieform. Pål Hollender hittar pressklipp om sig själv och sätter ihop ett garanterat falskt självporträtt. Tim Adams träffar en skrikande sanningssökare som gräver i soptunnor och säljer snask om stjärnorna till pressen.

Sedan en okänd stenåldersartist för sådär 25 000 år sedan karvade ut de kurviga formerna av Venus från Willendorf har sexuellt laddade skildringar och bilder följt människan i hennes utveckling. Men först under 1800- talet myntades begreppet pornografi av den viktorianska epokens upplysta gentlemän, och allt från antikens romerska väggmålningar till Shakespeare blev fiender i kampen för tukt och sedlighet. En strid man grundligt förlorade. Idag har pornografi i sina olika former blivit en oskiljaktig del av det moderna mediesamhället. Ständigt tillgänglig med en diskret klickning på musen eller fjärrkontrollen. Och med en allt större och allt bredare publik. Porr ? en bästsäljande historia är ett avslöjande reportage om porrens resa från skumma bakgator till mediesamhällets huvudfåra, där den nu finns i nästan var mans hem via kabel-TV eller Internet. Författaren skildrar drömmen om snabba pengar, är på plats i porrens vardag på inspelning i Skåne och intervjuar några av de stora maktutövarna i branschen. Läsaren får möta unga porrstjärnor, åldrade pornografer, militanta porrmotståndare och alldeles vanliga porrkonsumenter i historien om en oöverträffad publikdragare. Boken innehåller en grundlig genomgång av historia, fakta och myter om porr. Ur innehållet: · Vad är porr · En kort porrhistoria · Den svenska synden · En teknisk och ekonomisk revolution · Profitörerna ? porrens makthavare · Framför kameran ? om porrstjärnorna · Bakom kameran ? talangscouter och hantlangare · Porrens mörka bakgård · Motståndarna · Publiken · Effekterna · Porr imorgon ? en respektabel del av den globala underhållningsindustrin

Det märkliga beteendet att nattetid smyga ut och måla bokstavsmotiv med sprayfärger på lokaltåg uppfanns av en handfull tonåringar i New York i början av sjuttiotalet.
Mot alla odds har graffitin sedan blivit en global, illegal folkkonst. Detta är dess stockholmska historia.

Den svenska graffitikulturen räknar 1984 som sitt år noll.
Sedan dess har graffiti i Sverige bara växt.
Lagom till tjugoårsjubileet införde den svenska riksdagen en skärpt lagstiftning mot skadegörelse i form av klotter. Bland annat fick polisen rätt att kroppsvisitera personer som man misstänker ska försöka begå klotterbrott.

Motiveringen till detta drastiska och ovanliga ingrepp i den
personliga integriteten sammanfaller till stor del med graffitikulturens egen T-shirtparoll: "Graffiti can't be stopped". Sedan 1996 när man började
föra separat statistik har antalet anmälda klotterbrott tredubblats.
Någonting gör att graffitin fungerar men vad?

Per Andersson har gjort ett resereportage från en hemlig värld som delar plats på jorden med hans egen hembygd knegarstockholm, vuxenstockholm, svenssonstockholm.
Under ett par års tid har han knutit kontakter med och gjort intervjuer i graffitivärlden, inte minst med dem som var med under nolltoleransens uppgång och fall på nittiotalet, då ett trettiotal specialutbildade väktare dygnet runt hårdbevakade ett knappt hundratal hyperaktiva stockholmsmålare. Det ledde till massor av gripanden, rättegångar och skadestånd men graffitin fortsatte växa ändå.

De flesta normala människor har väl någon gång undrat vad det är som får de där klottrarna att hålla på (för det är ju uppenbart ett slitsamt arbete som kräver både disciplin och målinriktning).
Varför inte fråga dem?

Heather Mills McCartney har upplevt mycket under sitt liv. Med en brutal far som misshandlade sina barn och en mor som övergav familjen då Heather var nio år gammal tvingades hon att växa upp fort. Hon tvingas stjäla för att hålla familjen med mat, och rymmer till slut hemifrån. Efter en tid som medlem i ett resande tivoli blir hon hemlös och bor under broarna i London innan hon slutligen påbörjar sin bana som modell.

Heather Mills McCartney hade just börjat sin modellkarriär när hon efter en trafikolycka förlorar sitt ena ben.
Olyckan kunde ha varit slutet för hennes framtidsdrömmar, men hon låter inte den begränsa sin värld. Efter en plågsam tid på sjukhuset forsätter hon att arbeta som modell, men börjar också engagera sig för att bekämpa de landminor som varje år lemlästar tusentals människor, och är numera en omtalad aktivist i kampen mot landminor.
Hon organiserar en konvoj med proteser till krigets offer i Kroatien och under välgörenhetsarbetet träffar hon ex-Beatlen Paul McCartney som hon gifter sig med.
Från den absoluta botten - via en fruktansvärd olycka som för alltid förändrar hennes liv - till ett liv i strålkastarljuset: på många sätt är berättelsen om Heathers liv som en modern Askungesaga...

När Hanna träffade Peter föll hon handlöst för hans charm. De flyttade snabbt ihop och det dröjde inte länge förrän Hanna var gravid. Nio månader efter att de hade träffats gifte de sig. Redan före bröllopet visade Peter upp sitt onormala kontrollbehov, och Hanna började uppleva honom som både hotfull och våldsam. Hon bestämde sig, trots allt, för att ge äktenskapet en chans med tanke på barnet hon väntade.
När deras son föddes spårade deras äktenskap ur helt och hållet. Hanna började känna sig alltmer otrygg och en natt tog rädslan överhanden. Hon tvingades fly hemifrån tillsammans med deras son Lukas. Efter två års äktenskap tvingades hon ge upp drömmen om kärnfamiljen.
Efter skilsmässan förvandlades Hannas liv till en riktig mardröm. Hon var till en början mån om att Lukas skulle ha en tät relation till sin pappa. Men väldigt snart upptäcker hon att Lukas mår riktigt dåligt efter träffarna. Till slut vägrar han att åka till sin pappa. Trots att Hanna ser tydliga tecken på vad som pågår, vaknar hon inte upp förrän sonen själv börjar berätta om vad som händer hemma hos pappa. Hon tvingas då lägga ett fasansfullt pussel.
Efter uppvaknandet tvingas Hanna föra en lång och utdragen kamp för att skydda sitt barn, utan minsta stöd från samhällets sida.
När blodsbanden brister är en skrämmande, sann, historia som utspelar sig här i Sverige mellan 1994 och 2004. Av hänsyn till sin son har Hanna skrivit boken under pseudonym. Denna utgåva innehåller tidigare ej publicerat material.

Förr styrdes livet mycket mer av fasta regler och rutiner än idag. Valmöjligheterna var - på gott och ont - för de flesta ganska små. Idag är vår värld mer mångfacetterad och komplicerad och våra liv styrs alltmer av våra egna personliga val i både stort och smått; det har blivit som ett smörgåsbord av olika valmöjligheter. Detta gäller både de stora, ibland livsavgörande, valen som utbildningar, pensionsförsäkringar, sjukvård, skilsmässor, religionstillhörighet osv. Dessutom tillkommer alla de dagliga valen av tjänster och produkter som el- och telebolag, jeans (lågt skurna, midjehöga, utställda ben, stuprör, blekta, mörka...) eller tandkräm (med eller utan fluor, vitaminer, blekmedel, munvatten...). Hur väl vi klarar alla dessa val beror till stor del på vår personlighet. Maximeraren är sällan nöjd utan tror jämt att han/hon skulle kunna göra ett bättre val om han bara skaffat sig mer information, haft mer tid, läst på i Råd och Rön... Bra-nog-människan däremot tar reda på den relevanta information som finns tillgänglig, gör sitt val och är sedan rimligt nöjd med detta. Barry Schwartz visar på ett lättillgängligt, underhållande och provokativt sätt att det finns direkta samband mellan hur vi fattar våra val, hur nöjda vi är med dem och en av vår tids stora "farsoter": depression. Han demonstrerar hur vi snarast blir mindre lyckliga av alla oändliga valmöjligheter och vill inspirera oss till att se på våra val vad gäller konsumtion, jobb, utbildning och familj på ett nytt sätt, med nya ögon. Boken avslutas med ett praktiskt kapitel där han presenterar elva steg till hur man förenklar sin tillvaro och därmed, förhoppningsvis, lär sig leva ett mer harmoniskt och tillfredsställande liv.

I Kamikazekvinnor och pappas prinsessor berättar kvinnliga toppchefer varför de ville bli VD, hur de lyckades med det, vad det kostat dem, hur de klarar av att kombinera yrkesliv med familj, om det finns något de ångrar och varför det finns ett glastak för kvinnor i näringslivet. Här berättar de för första gången själva om sina erfarenheter och drivkrafter! Färgstarka personporträtt varvas med korta faktakapitel om bl.a: - vilka kvinnor som blir chefer ("självmordskandidater" eller pappas prinsessor) - kvinnors kompetens - varför män helst väljer andra män till företagsledare Den senaste tidens mediarabalder kring bristen på kvinnliga VD:ar och styrelseledamöter i näringslivet har resulterat i att regeringen hotar om en lagstiftad kvotering till styrelserna 2005. Sverige är ett land som gärna skryter om sin jämställdhet. Och visst är mycket bra: vi har en föräldraförsäkring som är unik, pappamånader, subventionerade daghem som ger båda föräldrarna möjlighet att arbeta heltid. Men av Sveriges 312 börsbolag är det bara 5 som har en kvinnlig VD och nästan hälften har inte en enda kvinnlig styrelsemedlem. Det talas ofta om bristen på kvinnliga förebilder i dessa sammanhang, en brist som Anette Masui vill hjälpa till att råda bot på. Bland de intervjuade kvinnorna finns Anitra Steen (VD Systembolaget), Birgitta Johansson-Hedberg (koncernchef FöreningsSparbanken) samt Peggy Bruzelius (VD Lancelot Asset Management).

?Barn drivs omedvetet i en riktning som kan ge möjlighet att söka kompensation för allt det som inte gick i uppfyllelse i föräldrarnas liv.? Det här citatet av C G Jung har Jennifer Lauck ständigt haft i tankarna och också inspirerats av när hon skrev sin bok. En uppriktig, gripande ? men också rolig och befriande osentimental ? skildring av hennes upplevelser av att få barn. Att själv bli mamma innebar en stor omställning i livet; från att vara den superorganiserade och effektiva yrkeskvinnan till en tillvaro där det knappt går att se bortom barnets nästa måltid. Men plötsligt trängde sig också minnena från den egna barndomen på ? omöjliga att mota undan. För att kunna gå vidare tvingades Jennifer Lauck utforska och göra upp med sin egen uppväxt. Insiktsfullt och ärligt beskriver hon känslostormarna och tröttheten, men också glädjen och kärleken hon känner inför det nya liv som suger kraft och must ur henne. Ilskan och frustrationen när förlossningen inte blir som hon tänkt sig; amningen som blir till en enda lång kamp med floder av tårar; mammagruppen där allt framstår som en stor perfekt idyll och där inga svarta känslor är tillåtna. Hennes bok är såväl en allmängiltig berättelse om den omtumlande förändring det kan innebära att få barn som en skildring av en enskild kvinnas sökande efter en försoning med sin egen uppväxt och vägen till mognad genom föräldraskapet. Jennifer Lauck har tidigare skildrat smärtan av en förlorad barndom i de båda älskade böckerna Blackbird och Som stilla vatten.

Av världens 100 största ekonomiska maktfaktorer är nu 51 företag och bara 49 stater. Det tysta övertagandet handlar om hur företagen tar över politikens roll och i allt högre grad styr världen, hur de har tagit makten från politikerna och därmed i förlängningen från folket. Till exempel är General Motors och Fords omsättning större än BNP för Afrika söder om Sahara; IBM, BP och General Electric har tillgångar som överstiger den ekonomiska potentialen hos de flesta mindre nationer. Enbart Bill Gates tillgångar var strax före ingången till 2000-talet lika stora som den sammanlagda förmögenheten hos 50 procent av de sämst ställda amerikanska familjerna. Noreena Hertz målar upp en bild av hur det genomkommersialiserade samhället fungerar, hur företagen och deras organisationer styr politikerna genom finansiering och hot, och delvis även styr opinionen genom att kontrollera forskningen och medierna. Hur ska man då kunna ändra på detta? Noreena Hertz driver inte en entydig linje. Hon är öppen för komplexiteten i frågorna och strategierna vilken gör boken både uppmuntrande och deprimerande: Konsumentrörelsen kan ställa krav och driva fram förbättringar men de fattigaste har inte ens någon makt som konsumenter, miljöorganisationer kan slå direkt mot makten men är beroende av mediernas rapportering, storföretagen suger ut vinst ur människor och natur världen över men det finns företagsledare som använder sitt inflytande väl och lyckas uträtta mer än regeringar.

Under ett par års tid har Åsne Seierstad följt en grupp människor i Serbien och skildrat deras liv, deras rädslor, drömmar och förhoppningar. Våren 2003 återvänder hon igen till landet som väcker avsky och fruktan i väst, men som ser sig själv som ett offer.

"Efter 11 september 2001 försvann världens blickar från Serbien. Journalisterna som rapporterade från regionen flyttades till andra ställen. Många serber anser att regeringarna i väst, som en gång såg det som stort och viktigt att hjälpa serberna i kampen mot Milosevic, nu har lämnat dem i sticket.

Det har skrivits många böcker som i detalj redogör för Balkankrigen på 1990-talet det här är inte en av dem. Jag har följt tretton personer och en familj i Serbien från och till under tre år av dramatiska omvälvningar.
Jag har försökt att behandla dem med respekt och skriva ned det jag såg och hörde."
Åsne Seierstad

Krigsförbrytarens hustru, kosovoserber i lands-flykt och den mördade premiärministern Zoran Djinjic alla har de sin historia att berätta.Under upplösningskrigen i det forna Jugoslavien har me-dierna i väst framställt serberna som bödlar. Själva ser de sig som offer. Med ryggen mot världen ger en rik och nyanserad bild av Serbien.

Här finns redan den särpräglade stil som gått segertåg över hela världen genom Bokhandlaren i Kabul och Hundra och en dag: det detaljrika och utsökt berättade litterära reportaget.

I den här briljanta boken, som blivit en internationell bestseller, undersöker New Yorker-skribenten Malcolm Gladwell varför avgörande förändringar i samhället ofta sker plötsligt och oväntat. Hans lika enkla som banbrytande tes är att idéer, beteenden, "meddelanden" och produkter ofta sprids på samma sätt som infektionssjukdomar, dvs. epidemiskt. På samma vis som en enda sjuk person kan starta en influensaepidemi, kan några graffitikonstnärer sätta igång en våg av nedklottring i tunnelbanan, eller en nöjd restaurangbesökare göra så att en viss restaurang plötsligt alltid är fullbokad. Varför sjönk kriminaliteten i New York så drastiskt i mitten av 90-talet ? Vad händer när en okänd skribent utan vidare övergår till att bli en bästsäljande författare? Varför har vi ingen kontroll över tonåringars rökvanor, trots att alla känner till att rökning är livsfarligt? Med utgångspunkt i olika exempel från skilda tidpunkter i historien - från 1700-talet till nutid - visar Gladwell på de små faktorer som under vissa omständigheter kan ge det stora genombrottet. Det har bland annat att göra med en viss personlighetstyp som sprider budskapet "mun-till-mun", det handlar om hur budskapet fäster och i vilket sammanhang det framförs. Den tändande gnistan är ett intellektuellt äventyr, en historia skriven med smittande entusiasm över kraften i nya ideer. Men framför allt är det en vägledning till hur förändringar sker, med ett i grunden hoppfullt budskap - att en enda påhittig människa kan förändra världen. Malcolm Gladwell har tidigare skrivit om näringsliv, vetenskap och medicin för Washington Post och är idag en av cheferna inom staden New Yorks förvaltning. Han skriver numera regelbundet i The New Yorker. "In the words of that now-famous book that everybody is reading, it reaches a tipping point and people kind of get it." President Bill Clinton (2002)

En otroligt rolig bok för alla mammor och pappor som vet vad det innebär att aldrig få sova, att se obegripliga filmer på bvc, och som känner till hur lycklig och stressad man kan bli av att få åka buss ensam för första gången på månader. Utan barn! Den här boken beskriver inga lyckliga, smala och perfekta supermammor utan berättar sanningen om hur rörigt det kan kännas att vara förälder. Hillevi Wahls kåserier har tidigare fått stor uppskattning på Internet, och hon beskriver vardagshändelser, tågresor, solsemestrar och babysim blandat med citat, recept och goda råd. De flesta småbarnsföräldrar vet hur man ibland känner sig otillräcklig och trött, och befrielsen att kunna känna igen sig i ? och skratta åt ? fuskmammans vardag gör att allt dåligt samvete försvinner direkt. Kåserierna i En fuskmammas bekännelser beskriver livet under bebisens första år, och är den perfekta presenten till alla bebisars mammor och pappor!

I Det infantila samhället gör samhällsdebattören Carl Hamilton en genomlysning av en fundamental förändring i vår syn på barn och vuxna.
Småflickor klär sig i stringtrosor, köper pushup-behå och sminkar sig innan de går till skolan. Tonårsidoler som Spice Girls och Britney Spears utnyttjar hämningslöst vuxenvärldens alla sexattribut och hävdar samtidigt att de står på flickornas sida.
Åldrande 40-talister flyr den vuxnes ansvar och styr ut sig i tonårskläder i en fåfäng jakt på evig ungdom. Barnläkare klagar över att dagens vuxna inte längre orkar säga ifrån. Vuxna vill vara tonåringar, barn tvingas vara vuxna.
Carl Hamilton näranalyserar några uppmärksammade rättsfall och visar hur rollerna barn-vuxen har bytt plats. Pappan som sparkar ihjäl sin treåriga styvson motiverar sin gärning som en bortskämd barnunge med att han "blev arg". Sonen hade bajsat på sig, sånt gör inte - en vuxen.

Lever vi i det infantila århundradet? I början av det förra seklet skrev Ellen Key pionjärverket Barnets århundrade, en hyllning till barndomen och en uppmaning att låta barnet utvecklas på sina egna villkor. I Det infantila samhället driver Carl Hamilton tesen att barndomen håller på att upplösas, parallellt med att föräldrarskapet eroderas.
Med utgångspunkt i mängder av uppseendeväckande exempel diskuterar Carl Hamilton tänkbara orsaker. Under resans gång undersöker han vår syn på barndom och vuxenliv, talar med psykologer, sociologer och kulturkritiker.
Slutligen ställer han samma fråga som många av dagens föräldrar: Vad kan vi göra som vuxna?

Det här är Åsnes bok från kriget i Irak, våren 2003. Hon var en av de få journalister som stannade kvar i den belägrade staden ända fram till den föll. I Hundra och en dag berättar hon för första gången ingående om hur det var att bo och arbeta i Bagdad i väntan på kriget och under kriget. Delvis bygger boken på de artiklar hon sände hem, men de återges här oförkortade och i sitt sammanhang. Åsne Seierstad har lagt till nytt material i och mellan artiklarna, och tecknar en bild av det skrämmande gapet mellan myndigheternas iskalla trots och segervisshet och invånarnas stigande skräck inför det ofrånkomliga slutet.

Åsne Seierstad är född 1970. Hon har examen i ryska och idéhistoria från Oslo universitet. 1993-96: korrespondent för norska tidningar i Ryssland. 1997: korrespondent för norska tidningar i Kina. 1998-99: reporter för norsk teve och radio under kriget i Kosovo. 2001: bevakade kriget i Afghanistan för ett antal större skandinaviska nyhetsmedia. 2002: I Bagdad från februari till slutet av april, med dagliga rapporter till svensk, norsk och dansk television, såväl som till internationell press. Hennes förra bok, Bokhandlaren i Kabul (2002) är utgiven i 17 länder och har sålts i över 200 000 exemplar i Sverige.

Det måttfulla upproret skrivs i skuggan av två bakslag för svensk politik. Det politiska etablissemangets nederlag i folkomröstningen om EMU blottade ett väldigt glapp mellan folket och eliterna. Mordet på Anna Lindh bestal oss på en viktig del av vår politiska framtid. Båda dessa händelser, den andra oändligt mer fasansfull än den första, har rivit upp svårläkta sår i demokratin. Boken söker svar på några avgörande frågor: Kommer arbetarrörelsen och det politiska systemet klara av att överbrygga glappet och hantera tomrummet efter Anna Lindh - och samtidigt genomföra den nödvändiga förnyelsen av politiken och organisationen?

En del av svaren står att finna i den berättelse som utgör bokens ram - den om Anna Lindh, Mona Sahlin och Margot Wallström, tre kvinnor som dominerat den politiska debatten under snart 20 år. Var för sig har de bidragit till att alternativa politiska perspektiv fått en plats i den traditionella politiken: miljön, feminismen, det mångkulturella samhället och inte minst Europafrågan.

Marianne Ahrne är en världsresenär. I Jag har hört kamelerna sjunga berättar hon om sina afrikanska resor under 90-talet. Men lika lätt som Marianne Ahrne hade haft att älska Indien och Mongoliet, lika svårt var det länge för henne att bli förälskad i Afrika. Men till sist vann också Afrika hennes hjärta då hon tillsammans med tuaregerna, ett berberfolk med en närmast medeltida kultur, gav sig ut på en lång vandring genom Nigers oerhörda öken.

Skildringen av denna urgamla handelsväg och tradition utgör bokens starka kulmen. Hon vann dessutom tuaregernas respekt, och de hennes.
I Jag har hört kamelerna sjunga berättar Marianne Ahrne också om andra, långa resor i Afrika. Hela tiden har hon haft sin kamera med sig och den nya boken är rikt illustrerad med hennes egna färgbilder.

Detta är ingen handbok i journalistik. Den lär inte ut hur dåliga journalister ska bli bättre. Eller hur man avslöjar fifflande kommunalpolitiker. Eller hur man skriver en uppseendeväckande nyhetsartikel... Det är en bok skriven utifrån övertygelsen att journalistikens väsen inte går att lära ut. Journalistik är inte fråga om teknik eller kunskap. Journalistik är viljan, lusten ? ja naturligtvis också en förmågan ? att beskriva. Att iaktta och notera. Att notera och berätta. Att berätta utan att fabla. Att konstfullt och medvetet balansera på den avgörande gränsen mellan fakta och fiktion. Journalistik strävar efter sanningsenlighet ? men också efter berättelse. Verkligheten är ingen berättelse, det är journalistikens sak att göra den till det. Det är också journalistens sak att välja sin berättelse, att ta ansvar för den. Journalistik är sanningsenliga berättelser om verkligheten ? under personligt ansvar. Allt mer av det som idag kallas journalistik är något annat. På förhand uppgjorda berättelser om på förhand konstruerade verkligheter. Flexibla nyhetsmoduler från välregisserade mediahändelser. Riktad information till utvalda mottagare. Vad slags journalistik kan överleva i mediaindustrin? Vilken verklighet kan berättas i informationssamhället? I denna bok formulerar Göran Rosenberg tankar och erfarenheter från trettio års yrkesverksamhet inom press, radio och TV.

Mode har både yta och innehåll, men de flesta ser bara ytan. Det tycker Lotta Lewenhaupt, som arbetat med mode i dryga trettio år, är bra synd: Här handlar det därför mest om vad som döljer sig under ytan, allt ifrån hur kläder kommer till och känns på kroppen till varför de behövs. Personliga funderingar, tankar och analyser om sex, skor, varumärken, gatumode, trender och modeoffer... Dessutom granskas kända stilikoner som Chanel, Diana Vreeland och en grevinna de Castiglione.

Lotta Lewenhaupt har arbetat som modejournalist, stylist och redaktör på svenska modetidningar sedan slutet av 60-talet. Hon var populärt modeorakel med spalten "Det allra senaste" på Damernas Värld under åren 1970-1990. Sedan 1992 är hon redaktionschef på Elle Interiör. Hon har utkommit på annat förlag med boken Tidens under. Behåns historia, samt är granskare och medförfattare till texterna om mode i Bra Böckers Lexikon 2000. 2001 utkom hennes Modeboken 1900-2000 på Prisma.

Hembiträdet med det vita förklädet har ersatts av illegala invandrare som städar svart. Hur har det blivit så här? Och varför är det så svårt att prata om det? Journalisten Tinni Ernsjöö Rappe och forskaren Lars Strannegård tar upp de brännande frågor som hänger ihop med debatten om svart städhjälp. Utan att ge entydiga svar undersöker de hur vi ser på städning, om det är tråkigt kvinnogöra eller ett rejält yrke, om städhjälp är bra eller dåligt för jämställdheten. De granskar de ekonomiska konsekvenserna och de etiska implikationerna av en stor svart sektor. Dessutom ställer de viktiga frågor om vår syn på invandrare. Pressröster: Ämnet är tacksamt, det tangerar så vitt skilda frågor som globalisering, utbrändhet och jämnställdhet. Niklas Johansson, Veckans Affärer, Diskussionen kring svart städhjälp måste bevakas från flera håll samtidigt. Ernsjöö Rappe och Strannegård lyckas med det. /.../ Det finns många ingångar i den här frågan och boken ställer just många relavanta frågor som får mig att tänka vidare - i vad för slags värld vill jag leva? Marit Östberg, Arbetarbladet, Rent hus är saklig, välskriven och informativ /.../. Enligt politikerna är den så kallade pigdebatten död. Journalisten Tinni Ernsjöö Rappe och ekonomiforskaren Lars Strannegård visar att det inte är så - eller inte borde vara så - eftersom fler och fler anlitar svart städhjälp. Lena Kvist, Borås Tidning,

"Vilka var de? Vanliga människor som du och jag - eller monster?" Frågan gäller krigsförbrytare inför rätta i Haag och den ställs av Slavenka Drakulic, kroatisk författare som i en rad böcker bidragit till förståelsen av detta ofta ofattbart grymma krig.

Slavenka Drakulic följde en tid domstolens arbete på nära håll. I sin nya bok porträtterar hon flera av de anklagade krigsförbrytarna, däribland ex-Jugoslaviens siste president och krigsanstiftaren Slobodan Milosevic, liksom den i Sverige fängslade Biljana Plavsic, som var en av de ledande serbiska politikerna i Bosnien under kriget. Drakulic skildrar de anklagades vardag i Haag, men söker också i deras spår bakåt till krigsskådeplatserna i f d Jugoslavien. Dessutom porträtteras en person som vittnat inför domstolen.

Polisen gjorde ett antal häpnadsväckande missar när den utredde det uppmärksammade mordet på Catrine Da Costa. Tv-journalisten Lars Borgnäs hittar i en grundlig genomgång av fallet samband med andra olösta mord från den perioden. Sommaren 1984 hittades kvarlevorna efter Catrine Da Costa i två svarta sopsäckar inte långt från rättsläkarstationen i Solna. Den uppmärksammade rättegången slutade med att de som i medierna kom att kallas Obducenten och Allmänläkaren friades från anklagelserna om mord, men ansågs ha styckat kroppen. Diskussionen kring mordet och rättsprocessen har fortsatt. Välkända journalister och debattörer lyckades via tv och tidningar få polisen att starta en ny utredning 1999 som skulle rentvå läkarna. Men vilken substans fanns det i denna nya utredning, frågade sig Lars Borgnäs och undersökte fallet i fyra uppmärksammade reportage i SVT:s Uppdrag granskning under 2001?02. Han går tillbaka till det ursprungliga utredningsmaterialet och hittar ett flertal häpnadsväckande missar som skulle kunna leda fram till att man hittar gärningsmannen. Borgnäs visar också på intressanta samband mellan mordet på Catrine och flera andra kvinnomord i Stockholmstrakten vid början av 1980-talet.

Skakande om tortyr och våldtäkt i Turkiet

En kväll 1997 greps den unga vänsterjournalisten Asiye Güzel Zeybek av polis och fördes till häktet i Istanbul. Där blev hon torterad och våldtagen av åtta polismän. Full av skamkänslor valde hon först att tiga, men insåg snart att våldtäkten var en del av tortyren. Hon började i hemlighet att skriva om den förnedring som hon och många andra kvinnor utsätts för och om hur gruppvåldtäkter satts i system av den turkiska polisen.

Manuskriptet till "Under tortyr - en turkisk historia" smugglades ut ur fängelset och gavs ut 1999. Sedan dess har det kommit flera upplagor och boken har blivit något av en milstolpe i den turkiska kvinnorörelsens kamp. Asiyes fall har även väckt uppmärksamhet utomlands, inte minst här i Sverige där hon blev Penklubbens Tucholskystipendiat 2001. Hon har nu sökt politisk asyl i Sverige.

Boken ingår i den uppmärksammade pocketserien .doc, som blivit ett av Sveriges främsta forum för det litterära reportaget.

Förord av Esref Okumus, medarbetare på kultursidan i Expressen.

Anna är fyra år och har ätstörningar, är sen i talet och har ofta mardrömmar. Så fortplantas mamma Evas rädsla för sin före detta man, Annas pappa. Han dömdes för att ha misshandlat Eva, och domstolen anser honom så farlig att Eva och dottern får skyddad adress. Ändå beslutar samma rättsväsende att pappan ska få träffa sitt barn varannan vecka. Lina kunde aldrig vara med i scouterna eller simträna, som hon önskade mest av allt. Varannan helg - pappans helg - satt hon på krogen och fick redan som femåring leda sin berusade pappa hem. Lina stod ut eftersom mamma och advokaten hade lovat att hon själv skulle få bestämma mer över sitt liv efter 12-årsdagen. Men när Dagen kom, bestämde domstolen att pappan och mamman även i fortsättningen skulle ha gemensam vårdnad. TV-journalisterna Anna-Carin Pihl och Tina Thunander gör här en fördjupad granskning av sina uppmärksammade reportage som sänts i SVT:s Uppdrag Granskning, om vårdnadstvister efter den nya vårdnadslagen. I de svåraste tvisterna när föräldrarna inte kan samarbeta, händer det att domstolarna dömer till just samarbete. Föräldrarnas rätt till sina barn prioriteras framför barnets bästa. Rättsväsendet dömer barn att umgås med, eller till och med bo med, den förälder som bevisligen hotat och slagit sin partner. Eller i värsta fall misshandlat barnet och utsatt det för övergrepp. Det mesta sker på vuxnas villkor - föräldrarna, domarna, nämndemännen och socialtjänsten. I boken intervjuas såväl mammor, pappor och barn som domare, psykologer och andra experter.

Religionsstudiet har en lång tradition i Sverige. Perspektiv och frågeställningar har under perioder betraktats som givna. Men samhällen förändras, liksom världsbilder och religioner i människors medvetna och undermedvetna. Vi måste fråga oss vad religiositet är idag, och vad religionstudiet går ut på? I många avseenden är antalet religioner i världen lika stort som antalet människor. Och vi gör alla dagligen nya erfarenheter som påverkar synsätt och känslomässig beredskap. Att då kategoriskt förse människor med religiösa etiketter och därmed förutsätta någon sorts konfessionell lojalitet eller identitet är inte bara motbjudande utan rimligen mindre fruktbart när vi skall försöka förstå världen och få fram kunskaper med prognosvärde. Hjärpes eget intresse för islam väcktes redan vid barndomens läsning av "Tusen och en natt". En tidig förebild blev telogen och islamforskaren Tor Andrae. När han som ung student i religionshistoria valde islamstudier som huvudinriktning, hörde islam fortfarande till kategorin "främmande religioner". Som sekulär religionshistoriker - personlig religiositet till trots - ser han iag gärna religionen som berättelse, som språk, och han förespråkar en antropologisk religionsvetenskap snarare än en teologisk. Med utgångspunkt i detta perspektiv diskuterar han i denna personliga tankebok allt ifrån religionsvetenskapens utveckling i Sverige till konspirationsteorier, demokratifrågan, arabiska självmordsattentat och 11 september-syndromet. Jan Hjärpe är professor i islamologi vid Lunds universitet. Hans senaste bok är en uppdaterad utgåva av Araber och arabism (Prisma 2002). "För den som vill bli litet mindre säker på vad en arab är och hur en sådan tänker rekommenderas Hjärpes bok. Den är en sympatisk blandning av faktabok och reflexioner. Mycket användbar", skrev Claes Hylinger i DN om den första upplagan.

Uppdrag Europa ges ut inför folkomröstningen i september, men kommer att ha giltighet utöver denna dag. Det är en personligt färgad betraktelse över det europeiska uppdraget och Sverige. Bildt skisserar den historiska bakgrunden, de olika fördragen och hur frågorna står idag. Det handlar om utvidgning och spridning av välstånd, men också om Europas gränser, Turkietfrågan och den känsliga relationen till USA. Av allt detta har Carl Bildt personliga erfarenheter, både av skeendena och de viktigaste aktörerna.

Norma och Dalia hade varit bästa vänner ända sedan de var små. Precis som alla andra flickor och kvinnor stod de under ständig uppsikt av sina bröder och fäder; de hjälpte sina mödrar i huset och förväntades ingå äktenskap med någon man som familjen sett ut. För att få en liten respit innan alla dörrar slogs igen om dem, övertalade de sina familjer att få öppna en frisersalong - en av de få verksamheter som kvinnor i Jordanien tillåts syssla med. När en av salongens kunder, Michael, katolik och major i Royal Guard, började uppvakta Dalia blev Norma först chockad och rädd. Det jordanska samhället förbjuder kärleksrelationer mellan människor med olika religion. Men trots riskerna bestämde hon sig för att hjälpa Dalia och för första gången i livet utmana konventioner som bygger på hundraåriga traditioners ord och läror. Under det år som följde utvecklades kvinnorna till mästare i att manipulera omgivningen för att finna sätt för Dalia och Michael att träffas. Det var en tid då fantasier om flykt och ett annat liv började ta form, en tid av skenbar frihet - som fick ett fruktansvärt slut. Förlorad heder är Normas hyllning till sin vän Dalia, som dog för sin kärlek - dödad av sin far - och en svidande kritik av ett land och en tradition där mördare betraktas som hjältar och försvarare av familjens heder. Norma Khouri flydde efter Dalias död till Grekland där hon bodde i flera år. I dag lever hon i Australien. Hennes bok kommer under 2003 att komma ut i ett stort antal länder, däribland USA, England, Tyskland och Frankrike.

År 1995 dog den 41-årige Osmo Vallo i en Karlstadsförort i samband med att han omhändertagits av polisen. Vittnen berättade om hur polisen bussade en hund på honom och trampade honom över ryggen. De hörde ett knakande ljud, och strax därefter var han livlös.

Vid obduktionen fann rättsläkarna hundbett och blessyrer, men dödsorsaken angavs som stress och drogpåverkan. Osmos mor Signe Modén inledde nu en envis kamp mot myndigheterna för att få fram sanningen om vad som egentligen hänt. Kampen blev en mångårig och inkluderade ett stort antal tidningsartiklar och teveprogram. Slutligen genomfördes en andra obduktion, följd av eftergranskningar, bortslarvade kroppsdelar, bråk mellan experter och omfattande rapporter.

Jovan Rajs, professor emeritus i rättsmedicin vid Karolinska institutet i Stockholm, fick slutligen RÅ:s uppdrag att utföra en tredje obduktion av Osmo Vallo. I sin bok utreder han händelserna kring Osmos död för att få fram en dödsorsak och besvara frågan: Varför är sanningen så farlig?

Åsne Seierstad, DN:s utsända i Afghanistan, åker tillbaka till Kabul för att skriva en bok om återuppbyggnaden av landet. Under hösten 2001 rapporterade hon från Afghanistan så att DN:s läsare kände att de själva var på plats, hon träffade vaktmästaren på fotbollsstadion som sett hundratals avrättningar och kvinnan som trotsigt bar målade naglar under sin heltäckande burqa. Reportageboken tar avstamp i en Kabulfamiljs öde. Shah Mohamed är bokhandlare och piratförläggare och hans familj består av två fruar, flera barn och en massa släktingar. "När kommunisterna kom brände de mina böcker, sedan tog mujahedin över, men de var för upptagna med att slåss sinsemellan så de glömde bort mig, fast när talibanerna kom hamnade mina böcker på bålet igen." Det blir en reportagebok med många spännande levnadsöden och historiska, kulturella och politiska utvikningar. Åsne Seierstad har en fantastisk förmåga att levandegöra ett förlopp medan det händer utan att teoretisera och hon hittar ofta pregnanta, oväntade detaljer. Hon saknar mycket av den machoprestige som hennes manliga kolleger har och låter människorna komma till tals utan att själv stå i vägen för deras berättelser.