David Lagercrantz om nya deckaren: ”Jag älskar världen jag hittat på”

Efter de globala framgångarna med sina tre böcker i Millennium-serien inleder David Lagercrantz nu en helt ny deckarserie. I Obscuritas möter vi professor Hans Rekke, världsledande inom förhörsteknik, och Micaela Vargas, en ung närpolis från Husby. Det omaka paret möts under utredningen av mordet på en fotbollsdomare med ett förflutet i Afghanistan. Den man som häktas för mordet nekar och fallet blir snabbt mer och mer gåtfullt.

Obscuritas är smart och spännande sträckläsning där ingenting riktigt är vad det ser ut att vara. David Lagercrantz är mer än nöjd med att påbörja en ny deckarserie.

– Jag har kommit att älska den värld jag hittat på.  Men det var en lång resa att få ihop det så som jag ville, och jag är glad att släppa ut första boken i det fria nu och ta tag i den andra.

Vilka är Hans Rekke och Micaela Vargas?

– Rekke är från aristokratin och briljant, som en modern Sherlock Holmes, men också bipolär. Ibland sjunker han ner i svarta hål. Micaela Vargas, som är uppvuxen i Husby, kan inte fatta varför han som tycks ha allt, låter det rasa på det viset. Hon har själv aldrig haft råd med en sådan svaghet. Hon är en fighter, en doer, och när Rekke svävar ut i sina intellektuella abstraktioner, tar hon ner honom på jorden. Men hon dras också till Rekke, de dras båda till varandra, och jag kände direkt när jag förde dem samman att något hände. Klasskillnaderna och olikheterna mellan dem skapade sin egen dynamik.

I bokens början befinner vi oss i 2003 – vad händer det här året som utlöser bokens berättelse?

– Irakkriget har just brutit ut. Kriget mot terrorn pågår med en full styrka, och USA har i hemlighet börjat tortera folk i stor skala. I Sverige mördas en fotbollsdomare från Afghanistan, och fallet tycks enkelt till en början. Men Rekke och Vargas anar att lösningen finns långt utanför landets gränser och kommer en historia på spåren, där inget riktigt är som det verkar

Ett skrämmande aktuellt tema i boken är talibanernas terrorvälde, något som på kort tid tyvärr blivit verklighet igen.

– Det är otroligt sorgligt att vi efter två krig och tiotusentals döda är tillbaka på ruta ett i Afghanistan; till talibanernas skräckvälde. I min roman skildrar jag de förföljelser av musiker – som, samtidigt som allt annat förtryck, pågick under talibanregimen. Instrument slogs sönder, musiker jagades och dödades. Det både grep mig och fascinerade mig att något så vackert och oskyldigt som musik kunde föda så mycket hat. Jag kände att jag ville borra i det; förstå varför musiken, precis som ett oskyddat kvinnoansikte, sågs som ett sådant hot mot Gud och Islam.  Nu läser jag, senast i morse i en stor artikel i Washington Post, att allt det där är tillbaka. Återigen förföljs musiker. De förbjuds utöva sitt yrke och gömmer sig eller försöker fly landet. Det är en sådan tragedi, och återigen betalar kvinnorna de högsta priset.