Essä

"En elegant uppsats av litterärt snitt som får historien att verka tjockare, mer sammansatt, än den var innan läsningen."
Svenska Dagbladet
"En underhållande och informationsrik historielektion."
Dagens NyheterFå saker symboliserar Sverige mer i utlandet än Nobelpriset, och inget annat litterärt pris är så uppmärksammat och prestigefyllt. Men hur går det egentligen till när pristagaren utses? Stämmer verkligen Svenska Akademiens försäkringar om att priset är helt opolitiskt? Varför fick så många ryssar priset under så kort tid? Hur kan så få kvinnor ha fått priset? Och vad hände med priset under krisen 2018 när själva Svenska Akademien verkade vara på väg att falla sönder och förlora sin rätt att utse pristagare?Kaj Schueler har under många år fördjupat sig i de dolda processerna bakom Nobelpriset. I sin nya bok skriver han, efter att den femtioåriga sekretessen brutits, om spelet kring nomineringar och urvalsprocesser, om intriger och läckor, om de som tackat nej till priset och de som aldrig fick det, om färgstarka akademiledamöter från Anders Österling och Artur Lundkvist till Kerstin Ekman och Horace Engdahl.Det är trots allt bara ett pris är insatt och fascinerande läsning om världens finaste litterära utmärkelse.

Samfundet De Nio har sedan 2003 årligen givit ut sin litterära kalender, som innehåller essäer, poesi och kortprosa av några av den svenska litteraturens mest intressanta namn.
I 2025 års utgåva finns bidrag av bland andra Mats Almegård, Emet Brulin, Clara Diesen, Torbjörn Elensky, Jonas Ellerström, Sara Gordan, Kristina Hagström-Ståhl, Gunnar Harding, Gabriella Håkansson, Kristoffer Leandoer, Marie Lundquist, Elisabeth Mansén, Julia Ravanis, Burcu Sahin, Sanna Samuelsson, John Swedenmark, Johan Svedjedal, Jenny Tunedal, Anna Williams och Per Wästberg.Göran Greider tilldelades 2024 De Nios Stora pris "för ett flödande författarskap mitt i samtiden med okuvlig tro på människans möjligheter”. Han presenteras genom en längre intervju av Yukiko Duke som avslutar kalendern. En utvald konstnär utformar omslaget och ett flertal av inlagans illustrationer. I år är det Jens Fänge som fått uppdraget och som i samarbete med formgivaren Elsa Wohlfahrt Larsson står för den grafiska profilen.

"Detta är så nära en själens biografi man kan komma … världen och jaget elektrifieras genom denna elyseiska bok"
Expressen”givande läsning, tydlig och närmast folkbildande.”Svenska Dagbladet"Djupast sett handlar hans bok om vad konsten och litteraturen förmår"Dagens Nyheter"en kultiverad stridsskrift"SydsvenskanI tre personliga betraktelser rapporterar Aris Fioretos om hur den starka förnimmelse av närvaro, som en kropp nedsänkt i vatten ger upphov till, omsätts i litteratur. Han talar om åtrån som texters villkor, undersöker hungern som fordrande erfarenhet och utreder elektricitet – darrningar, dallrande – som ett sätt att vara både i och utom sig själv. Klartänkt och inkännande mediterar Fioretos över litteraturens anatomiska hemligheter. Vad gör en text angelägen, känslig, koncis? Går det att som författare ofreda universum utan att mäta sig med gudar? Och hur göra för att orden skall kännas som kött gör? Solar plexus är ett lika livfullt som originellt försvarstal för en litteratur som känns på riktigt. »Jag tänkte med största tacksamhet att så länge det finns badkar lönar det sig att leva. Ett bad och en cigarett.«

Kan en serie övergrepp i barndomen förklara de svårigheter vuxenlivet medfört? Rymmer ett mexitegelhus på en gata i en förort ursprunget till ett liv präglat av kroppshat, labyrintiskt självförakt, skam och depressioner utlösta av känslan att sakna värde? Eller är alla sådana förklaringar bara den gränslösa konstnärens sätt att befria sig från ansvaret över sig själv genom ännu en berättelse, denna gång berättelsen om honom själv?
I Fältskärsv närmar sig den vuxna författaren ett delvis bortträngt hus från sin tidigaste barndom. Det är här det förtvivlade men också grimaserande och obstinata språket uppstått. Men nu är det slut på romanexperimenten. Nu kommer istället förnedringen, eller bär även denna berättelse en kraft som överlistar sin författare?Daniel Sjölin skriver en essä om skrivande och tvingar sig tillbaka till alltings smärtpunkt.

Hur ser ödets historia ut? Vad kan borrkärnor från havets botten berätta om tidens gång och ett förändrat klimat? Hur påverkades Simone de Beauvoir av att resa i det segregerade USA åren innan hon skrev Det andra könet? Vad hade den spanske filosofen och teologen Xavier Zubiri för inflytande på den tidiga kvantfysikens utveckling? Och vad kan litteraturhistoriens undergångspoeter säga oss om jordens sårbarhet och människans ändlighet?
I Bildningsboxen förklarar och fördjupar Sveriges främsta forskare händelser i historien och samtiden. Essäerna behandlar skilda ämnen inom naturvetenskap, samhällsvetenskap och humaniora men är skrivna i ett personligt och lättillgängligt format. Det är folkbildning av bästa snitt.Bildningsboxen är ett samarbete mellan Anekdot/Bildningspodden och Norstedts förlag.Michael Azar - Ödets tärningar - är författare och professor i idéhistoria vid Göteborgs universitet. Han har skrivit och forskat om modern kontinental filosofi och postkoloniala frågeställningar, och gett ut flera hyllade böcker däribland Frihet, jämlikhet, brodermord (2001), Döden i Beirut (2007) och Amerikas födelse (2015).Ulrika Björk - Beauvoir i Amerika - är docent i filosofi vid Södertörns högskola. Hon disputerade 2009 vid Helsingfors universitet och har forskat och skrivit om bland annat Simone de Beauvoirs tänkande och Hannah Arendts politiska fenomenologi.Karolina Enquist Källgren - Zubiri och kvantfysikens gåta - är docent i idéhistoria vid Stockholms universitet. Hon disputerade 2015 vid Göteborgs universitet och har sedan dess forskat om relationen mellan fysik och religion samt exilens betydelse som kontext för kunskapsteori och politisk filosofi.Erik Isberg - Havsarkivet - är vetenskapshistoriker vid KTH och disputerade 2023 med avhandlingen Planetary Timemaking: Paleoclimatology and the Temporalities of Environmental Knowledge, 1945-1990.Sofia Roberg - Undergångspoeterna - är litteraturvetare och poet. Hon disputerade 2022 vid Stockholms universitet med avhandlingen Besvärja världen, en ekokritisk studie av Inger Christensens alfabet.

Samfundet De Nio har sedan 2003 årligen givit ut sin litterära kalender, som innehåller essäer, poesi och kortprosa av några av den svenska litteraturens mest intressanta namn.
I 2024 års utgåva finns bidrag av bland andra Jonas Ellerström, Marianne Eyre, Daniela Floman, Peter Fröberg Idling, Turhan Kayaoglu, Maria Küchen, Sara Mannheimer, Mickaela Persson, Sogand Sasanpour och Claes Wahlin. Barbro Lindgren tilldelades 2023 De Nios Stora pris "för hennes otämjda och hisnande litterära gärning för alla åldrar”. Hon presenteras genom en längre intervju av Madeleine Gustafsson som avslutar kalendern. En utvald konstnär utformar omslaget och ett flertal av inlagans illustrationer. I år är det Eva Mossing Larsen som fått uppdraget och som i samarbete med formgivaren Elsa Wohlfahrt Larsson står för den grafiska profilen.

"Utge sig är skriven på en vass prosa som levererar en ännu skarpare samhällsanalys. Den skär djupt genom samtidens många lager av manipulationer och förställningar. Den som läser den kommer att se på världen med en ny blick."
Dagens Nyheter"Mycket god essäistik"Svenska Dagbladet"Cavallin är klarsynt och konkret"ExpressenÄkta och verklighetstroget har blivit modeord. De dyker ständigt upp på tidningarnas debattsidor och används för att sälja in allt från romaner till hiphop och sojamjölk. Det är ord som hänvisar tillbaka till en särskild idé: idén om det autentiska. Upphöjandet av det autentiska genomsyrar litteratur och sociala medier, turism och varumärkesbyggande. Men varför är det just det äkta, sanna och autentiska som kommit att bli mest värdefullt i vår tid?Utge sig är en skarp och ögonöppnande undersökning som med filosofiska och sociologiska teorier och populärkulturella exempel ger perspektiv på samtidens äkthetsfixering. Genom nedslag hos Rousseau och Carina Rydberg, Kenza Zouiten och Elizabeth Holmes, knyter Saga Cavallin samman bedragaren, influencern, textilarbetaren och riskkapitalisten. Det är en skildring av en värld där vad vi framför allt har gemensamt är att slå vakt om vår särart, och där kommersialiseringen av våra känsloliv har gjort att det vi allra mest begär alltid ligger utom räckhåll.

"Förutom att Åsa Beckman på ett intressant sätt behandlar ett angeläget ämne är det en glädje att ta del av hennes rika språk och formuleringskonst. Helt enkelt briljant!" Betyg 5/5.
BibliotekstjänstÅsa Beckman växer upp i en familj som präglas av hennes far, författaren och poeten Erik Beckman. Där finns en stark kärlek men också perioder av vacklande självkänsla, otrohet och missbruk som kommer att påverka henne – då och länge efteråt.Med åren har hon börjat intressera sig för hur barn till författare verkar utveckla ett medberoende till sina både utlevande och känsliga föräldrar. Tidigt lär sig barnen att stötta och uppmuntra, får svårt att själva ta plats och anpassar sig för att inte störa deras skrivprocess. Samtidigt får de finna sig i att förvandlas till ”material” och se sig själva dyka upp i föräldrars böcker. De här barnen förstår en sak: att konsten är viktigare än livet.Det blir en essä om många av de författarbarn som hon läst, hört och identifierat sig med, och hon nystar i trådarna i sitt eget liv. Här berättar hon för första gången rakt om sin egen barndom och väjer inte för det svåra.

Varför får vissa böcker oss att rysa? Går det att spegla ett vi som ett jag? Nabokovs ryggrad undersöker dessa och andra hemligheter i litteraturen. Vladimir Nabokov – född 1899 i Sankt Petersburg, död 1977 i Schweiz – uppmanade sina läsare att "se och smeka detaljer". Aris Fioretos tar honom på orden. I trettiotre närgångna studier synar han schackdrag, skäggstubb och sömnlöshet, spiraler, vanvett och sårbarhet, glitter, apkonster och frihet.
Nabokovs ryggrad är en vindlande essä om en av 1900-talets mest omtalade författare. Det är också den första svenska studien av Nabokov i helfigur, betraktad som han önskade se sig själv: "en moralist som sparkade på synden, örfilade dumheten, förlöjligade det vulgära och grymma – och tilldelade enväldig makt åt ömhet, talang och stolthet". Som översättare av 1900-klassiker som Lolita och Pnin skriver Fioretos med litteraturälskarens sinne för skenbara bagateller. Rikt illustrerad och fylld med överraskande iakttagelser firar Nabokovs ryggrad lika kvicktänkt som omdömesgillt en av seklets litterära giganter.

Tidvatten strömmar in och utplånar sakta livets spår i sanden.
Ett tjugotal minnesporträtt av döda vänner och närstående flätas samman med tankar påvägen genom åren – från upptäckterna av Stockholm i tolvårsåldern till den oväntade lyckani den sena kärleken. Vemodiga stråk blandas med komik och humor i en hyllning till läsandeoch skrivande, till hur andra formar oss till nya möjligheter.I ett förtätat, uttrycksfullt språk, med skarpögda detaljer och en i grunden hoppfull livssynsammanfattar Per Wästberg över åttio års författarskap.”Skriva är ett av många sätt att lära sig läsa. Böckerna har varit min lekplats, mitt nöjesfält,mitt universitet. Bokstäverna är mitt rikes budbärare med kunskap och fantasi i ständigt nyaföreningar. Även då jag varit som mest utåtriktad, resenär i handlingens värld, hade jag varitolycklig utan timmar för att skriva och, viktigare, läsa andras förunderliga skapelser.”

J R R Tolkiens Ringarnas herre är en klassiker som antagit mytiska proportioner. Idag refererar många till boken som om man talade om en av mänsklighetens skapelseberättelser. I mörka tider vänder sig människor till verket för tröst.
2023 är det 50 år sedan Tolkien dog och hans verk är mer läst och omtalat än någonsin. Ringens återkomst samlar texter av skarpa skribenter och Tolkienprofiler som skärskådar vad verkets lyskraft består i, och varför det ständigt tycks återaktualiseras. Det handlar om böckernas inspirerande förmåga att finna hopp i det hopplösa och om högerrörelsernas annektering av Tolkiens symbolvärld. Om Tolkiens språkskapelser och hur de ger förståelse för exilens villkor, om Tolkien som teolog och om Tolkien som traumatiserad av första världskrigets skyttegravar. Inger Edelfeldt minns också tiden som Tolkien-illustratör och Finn Zetterholm berättar om fadern Tore Zetterholm och hans översättning av den första svenska Tolkienutgåvan: Hompen.Ringens återkomst är en bok för alla som fascineras av J R R Tolkiens värld.

Vad har döden haft för betydelse för den skrivande människan? Vad kan världens första råvarukris lära oss om den globala ekonomin och kriser idag? Hur gick det till när den tyska matematikern Emmy Noether förändrade den moderna fysiken i grunden men sedan blev i princip bortglömd? Vad har 1800-talets akrobatikkonst att säga om kapitalismens verkningar och människans gränser? Och hur kan bilden av Onkel Tom i Harriett Beecher Stowes klassiker förklara debatten om rasism i dagens USA?
I Bildningsboxen förklarar och fördjupar Sveriges främsta forskare händelser i historien och samtiden. Essäerna behandlar naturvetenskap, samhällsvetenskap, historia, ekonomi och litteratur men är skrivna i ett personligt och lättillgängligt format. Det är folkbildning av bästa snitt.Bildningsboxen är ett samarbete mellan Anekdot/Bildningspodden och Norstedts förlag.

Samfundet De Nio har sedan 2003 årligen givit ut sin litterära kalender, som innehåller essäer, poesi och kortprosa av några av den svenska litteraturens mest intressanta namn.
I 2023 års utgåva finns bidrag av bland andra Bengt Berg, Love Derwinger, Clara Diesen, Jonas Ellerström, Håkan Forsell, Anna Victoria Hallberg, Malin Isaksson, Hedvig Ljungar, Sinziana Ravini, Eva Runefelt, Ingela Strandberg, Kerstin Strandberg, Magdalena Sørensen, Per Wästberg och Olof Åkerlund.Kerstin Ekman tilldelades 2022 De Nios Stora pris "för ett författarskap präglat av en levande skärpa, omistlig närvaro och storslagen humanism". Hon presenteras genom en längre intervju av Ola Larsmo som avslutar kalendern.En utvald konstnär utformar omslaget och ett flertal av inlagans illustrationer. I år är det Inger Edelfeldt som fått uppdraget och som i samarbete med formgivaren Elsa Wohlfahrt Larsson står för den grafiska profilen.

När jag började skissa på denna minnesteckning insåg jag att detta var en bok jag ett halvt liv väntat på att ta itu med. Det gäller en poet vars vägar jag många gånger korsat, utan att vi träffats personligen. Men samtidigt också en poet som, utan jag gjort vidden riktigt klar för mig, på olika sätt utövat stark stimulans på mitt eget författarskap.
Jag har följt Hjalmar Gullberg som hans skugga, utan att veta om det. När han flyttat till Stockholm 1935 för att tillträda som chef för radioteatern fann han efter en tid en bostad på Eriksbergsgatan 12A. Vi kunde ha växlat några ord i hissen innan jag steg ur vid tredje våningen medan han fortsatte till den femte – om inte tre decennier skilt våra bostäder åt. Och nu bor jag i den våning i villa Bergsgården, Sollidsbacken 6 på Djurgården, dit Gullberg flyttade 1951 för att bo kvar till sin död ett decennium senare.Framställningen bildar en egen genre mellan roman och litteraturhistoria genom att på det sättet dela Hjalmar Gullbergs perspektiv, ja, genom att låna hans sensorium i utbyte mot mitt eget. Boken innehåller däremot få fiktiva partier. Det första avsnittet är en rimlig rekonstruktion av en situation som lär ha uppstått. Nästa avsnitt, om en lektion i tyska, är däremot rent fiktivt. Det har lite av samma status som ett ord försett med en stjärna i språkhistoriska sammanhang – det kan inte beläggas men bör ha låtit så utifrån vad vi vet om den senare språkutvecklingen. I detta fall alltså ett kapitel som konstruerats utifrån det vi vet om Hjalmar Gullbergs senare upprörda räfster med jaget, det som här har kallats hans ”grammatik”.Kjell Espmark

Åren är en berättelse om tiden mellan 1941 till 2006, från författaren Annie Ernaux uppväxt i en arbetarklassfamilj i Normandie, via katolsk privatskola, till tiden som lärare i litteratur i Paris, förortslivet, de två sönerna och slutligen skilsmässan. Men det är inte en genomsnittlig självbiografi, utan ett slags egensinnigt kollektivt minne. Ernaux uppfinner en ny stil som är subjektiv och opersonlig, privat och allmän, och en ny genre - den kollektiva självbiografin - för att på så sätt fånga tidens gång.

Ernaux behandlar teman som den katolska prydhetens kollaps, sekulariseringens framfart, p-pillret, abortfriheten och kvinnans frigörelse. Ett annat viktigt tema är hur vi lämnat skammen bakom oss och gått in i ett allt extremare konsumtionssamhälle.

Vi kan läsa Annie Ernaux oslagbart träffsäkra essä över samtiden, efterkrigstidens Europa, närmast som ett lackmuspapper över var vi befinner oss idag: i en tid av klasskillnader, populism, sönderfallande landsbygd och alienering. Åren har jämförts med Marcel Prousts stora minnesarbete På spaning efter den tid som flytt , men ur ett folkligt, kvinnligt och samtida perspektiv.

”Vad förlorar en författare när kriget spränger bort henne ur hennes arbetsrum utan dator eller hårddisk och slungar iväg henne till främmande land, till ett enda stort ingenting mellan himmel och jord, och ställer henne på paus?
Minnet. Språket. Förrådet av berättade historier.Det är inte så lite.”Den 23 februari 2022 packar författaren Oksana Zabuzjko en liten väska för att resa på sin första bokturné sedan pandemin. Packningen är minimal, hon kommer ju tillbaka till Kiev redan efter helgen. Datorn får stanna hemma, hon skulle inte hinna skriva något ändå. Mindre än ett dygn senare invaderar Ryssland Ukraina. I Den längsta av resor skildrar Oksana Zabuzjko såväl detta akuta tillstånd av flykt och exil som åren efter ockupationen av Krim 2014, de trettio åren efter Sovjetunionens fall och Ukrainas långa historia. Hon kallar texten ”en monolog riktad till det kollektiva väst".

Konsten är nödvändig för demokratin och dess överlevnad. Konst är kunskapsinstrument i egen rätt och förstår samhället på sätt som journalistik eller forskning inte kommer åt.
Från opera till graffiti erbjuder estetisk gestaltning oss fantasi och komplexitet, den ger oss möjlighet att föreställa oss andra människors liv och alternativa samhällen, och den erbjuder vägar för handling och motstånd – det är den enkelriktande maktens motsats. Med exempel ur litteratur, film, teater och konst från mellankrigstidens Wien, krigets Sovjet och sjuttiotalets Kalifornien till vår tid med högläsning för barn i Norrköping, flyktingkriser vid Medelhavet och demonstrationer i Kyjiv visar Stefan Jonsson hur konstverket pekar ut frihetens vägar. Den otyglade skönheten är en brandfackla för konstens betydelse för människan, samhället och demokratin i en tid då den behövs som allra mest.

Hur hänger Aktie-SM 1979 ihop med nyliberalismens framväxt i Sverige? Vilken roll spelade kokainet för Sigmund Freuds syn på normalitet? Hur har månen påverkat människan genom historien? Vad fick Mary Wollstonecraft att på resa genom ett kargt Norden omvärdera sin syn på revolutioner? Och vad kan en hästslaktare i 1800-talets Stockholm säga oss om människans paradoxala förhållande till djuren?

Bildningsboxen är ett nytt koncept för att tillgängliggöra forskning för en bredare allmänhet. Sveriges främsta forskare berättar, förklarar och fördjupar händelser och fenomen som förändrat historien och samtiden. Essäerna spänner över filosofi, samhällsvetenskap, historia och ekonomi men är skrivna i ett personligt och lättillgängligt format. Det är folkbildning av bästa snitt.

Bildningsboxen är ett samarbete mellan Anekdot/Bildningspodden och Norstedts förlag.

Samfundet De Nio har sedan 2003 årligen givit ut sin litterära kalender, som innehåller essäer, poesi och kortprosa av några av den svenska litteraturens mest intressanta namn.
I 2022 års utgåva finns bidrag av Magnus Bergh, Nina Burton, Johanna Ekström, Jonas Ellerström, Lina Hagelbäck, Gunnar Harding, Balsam Karam, Björn Kohlström, Katharina Leibring, Andreas Lundberg, Camilla Lundberg, Malin Nord, Niklas Qvarnström, Ulrika Revenäs Strollo, Lennart Sjögren, Ellen Sundberg, Johan Svedjedal, Claes Wahlin, Erik Wallrup, Åsa Warnquist och Anna Williams.Eva Runefelt tilldelades 2021 De Nios Stora pris "för en lyrisk gärning som öppnar världen och aldrig låter den bli sig lik igen". Hon presenteras genom en längre intervju av John Swedenmark som avslutar kalendern.En utvald konstnär utformar omslaget och ett flertal av inlagans illustrationer. I år är det Martin Ålund som fått uppdraget och som i samarbete med formgivaren Elsa Wohlfahrt Larsson står för den grafiska profilen.

"Jag har stulit era frågor. Förlåt. Men det var det enda sättet att börja reparera de skador som tystnaden har åsamkat oss."

När Nuckan går in i rollen som hjärtespaltsrådgivare tar hon sig an läsarnas frågor ur en helt annorlunda vinkel än vanliga relationsspalter. Nuckan vill helt enkelt föra andra samtal om kärlek, makt och relationer än de som ryms i vår tids ideal om romantisk tvåsamhet. För hur kan en samlevnadsform, som gör så många så olyckliga och begränsade, betraktas som ett tecken på normalitet? Här behövs en nucka för att reda ut begreppen.

Malin Lindroth fick ett enormt genomslag med Nuckan, och i sin nya bok prövar hon nuckblicken i praktiken. Nuckans hjärtespalt är en bok som tar frågor om kärlek och ensamhet på största allvar, men den är också full av humor. Den är radikalare än vanliga relationsspalter, men också mer innerlig. Kort sagt: Nuckan är tillbaka.

Kolossal frihet är en unik svensk samlingsutgåva av Deborah Levys tre självbiografiska titlar Things I don't want to know, Cost of living och Real Estate som utgör hennes litterära och feministiska manifest A living autobiography.

Den inledande delen i Kolossal frihet bygger på Deborah Levys svar på George Orwells omtalade essä Why I write där hon redogör för drivkrafterna bakom sitt eget skrivande. Här berättar hon om barndomen i Sydafrika under apartheid-tiden och flytten till England samt om de första stegen på författarbanan.

I den andra delen försöker Levy besvara frågan om vad det innebär att vara fri, som konstnär, kvinna, mor eller dotter. Och vilket priset för denna frihet är. Hon använder sitt eget liv i femtioårsåldern som exempel för att besvara dessa frågor. Hennes äktenskap håller på att ta slut samtidigt som döttrarna är på väg ut i livet medan Deborah själv söker en plats att skriva på och finner den i en redskapsbod under ett äppelträd.

Den tredje och avslutande delen i Kolossal frihet behandlar den mogna kvinnans förhållande till ägande och ägodelar. Levy gör en inventering av sin egendom, verklig eller inbillad, och för ett resonemang utifrån hemkänslan, eller bristen på den, och de egna tillhörigheterna. Hon låter läsaren fundera över vad intellektuella värden är för något och vilken betydelse de har för privatlivet.

I Kolossal frihet utgår Levy från sin personliga historia och associerar fritt kring könskamp och politik, filosofi och litterär teori samt vänskap. Resultatet är en självlysande essä om skrivande, kärlek och förluster.

"Medan jag skrev den här boken hände just det, att tiderna förändrades, både utanför och inuti mig själv. Inte bara samhället hade åldrats femtio år sedan min debut - utan även jag. Dessutom: Arbetet med boken förflyttade mig från svar till nya frågor. Därför har jag skrivit dialektiskt - i dialog med mina första böcker - för att undersöka hur världen har rört sig och mig under ett halvt sekel."

Suzanne Brøgger har aldrig varit rädd för att ändra åsikt när hon blivit klokare. Nästan femtio år efter debuten med Fräls oss ifrån kärleken går hon nu i dialog med sig själv i ett försök ta reda på hur världen har förändrats. Hon tar åter upp några av de ämnen hon skrev om som ung: privatlivet, kärnfamiljen och parförhållanden, våldtäkt, skuld och skam, kvinno- och modersrollen och betydande kvinnliga författare som Karen Blixen, Sigrid Undset, Inger Christensen.

I Med egen hand fördjupar, nyanserar och diskuterar Brøgger de ämnen som alltid har engagerat henne, och allt är skrivet med den stil som gjort henne så läst och älskad i decennier.

Den amerikanska deckardrottningen Elizabeth George delar här med sig av råd och tips för den som vill lära sig att färdigställa en kriminalroman.

"När Skriv på! gavs ut 2005 hade jag inte en tanke på någon uppföljare. Men efter att ha undervisat på skrivarkurser och framträtt på författarkonferenser i ett antal år, började jag inse att en bok om skrivprocessen med en av mina romaner som exempel på de olika stegen skulle kunna bli till nytta för den som är intresserad av romanförfattande eller av hur just jag har tagit mig an den komplicerade uppgiften att skriva en brittisk kriminalroman."

I femton kapitel med exempel hämtade ur sin egen arbetsprocess med romanen Stråk av rött tar hon upp viktiga beståndsdelar som researchen, karaktärerna, landskapet, dialogen, perspektivet, strukturen och utvecklingen, byggandet av en scen och mycket mer. Om Skriv på! var en bok för nybörjare i skrivandets konst är Att skriva en deckare en fördjupning i detsamma och mer specifikt inriktad på kriminalromanen som genre.

Samfundet De Nio har sedan 2003 årligen givit ut sin litterära kalender, som innehåller essäer, poesi och kortprosa av några av den svenska litteraturens mest intressanta namn.

I 2021 års utgåva finns bidrag av bland andra Sara Abdollahi, Anna Blennow, Jonas Brun, Nina Burton, Moa Ekbom, Johanna Ekström, Jonas Ellerström, Gunnar Harding, Torbjörn Elensky, Victoria Greve, Rebecka Lennartsson, Jasim Mohamed, Henrik Sahl Johansson, Anna Williams och Per Wästberg.

Jan Stolpe tilldelades 2020 De Nios Stora pris för "för levande och lärda översättningar av litterära klassiker från tvåtusen år". Han har bland många andra översatt författarskap som Montaigne och Voltaire, Platon och Sofokles, Albert Camus och Åsne Seierstad. Hans översättargärning presenteras genom en längre intervju av Nina Burton som avslutar kalendern.

En utvald konstnär utformar omslaget och ett flertal av inlagans illustrationer. I år är det Lotti Ringström som fått uppdraget och som i samarbete med formgivaren Elsa Wohlfahrt Larsson står för den grafiska profilen.

"Vår tidsålder är tillbakablickande. Den reser monument över sina fäder. Den skriver biografier, historia och kritik. Generationerna före oss mötte skapelsen öga mot öga vi ser på den med deras blick."

Ralph Waldo Emersons essä Naturen (1836) är ett poetiskt manifest och en predikan om människans förhållande till den natur som omger henne. Trots att det var Emersons debut återfinns frågeställningar som skulle bli centrala i författarskapet: Hur ska vi leva? Hur ska vi tänka? Hur ska vi handla? Själv sammanfattade han det såhär: "Jag har endast haft en doktrin, nämligen den enskilda människans oändlighet."

Emersons betydelse för amerikansk litteratur går knappast att överskatta; Harold Bloom kallade honom 1800-talets mest inflytelserike författare. Ändå har han förblivit förhållandevis okänd i Sverige. I denna utgåva presenteras ett urval av Emersons viktigaste essäer, några för första gången på svenska, i översättning av Ola Klippvik.

"Bara genom att frigöra sig från förblindande normer, föreställningar och förnuftstro, och ge akt på de egna instinkterna, kan människan bli människa igen. Vi måste leva inifrån och ut, inte tvärtom, menar han, vi måste lita till vår intuition, förstå att vi är gjorda av ögon och kan se med våra fötter, att vi är härvor av rottrådar vars blommor och frukter är världen. Ingenting är så heligt som det egna medvetandets integritet." Ur Emi-Simone Zawalls förord

Ett av 2010-talets mest kända fotografier föreställer president Barack Obama och hans närmaste krets samlade i Vita huset för att följa hur USA:s soldater tar sig in i Usama bin Ladens högkvarter i Pakistan och avrättar honom. Vad visar bilden? Och vad döljer den?

Historiens slut, kallade den amerikanske författaren Francis Fukuyama tillståndet i världen efter kommunismens fall i slutet av 1980-talet: det behövdes inte längre några revolutioner, det skulle räcka med att sprida västvärldens liberala värden och marknadsekonomi, så skulle alla få plats i samma globala rum. Men kolonialismens attityder och mekanismer lever kvar och globaliseringen har knappast inneburit något entydigt segertåg för frihet, jämlikhet och rättvisa.

Världen av idag ser väldigt annorlunda ut beroende på om man är rik eller fattig, om man bor i nord eller syd, om man är vit eller svart, man eller kvinna. I sin nya bok går Stefan Jonsson djupare än tidigare i diagnosen av den globala maktordningen. Hans tätt sammanvävda essäer handlar om konst, film och litteratur som lyckas skildra samma händelseförlopp från motsatta perspektiv, samtidigt som de visar sambanden mellan världens framsida och baksida.

För Där historien tar slut tilldelades Stefan Jonsson Gerard Bonniers essäpris 2021 à 100 000 kr.

Samfundet De Nio har sedan 2003 årligen givit ut sin litterära kalender, som innehåller essäer, poesi och kortprosa av några av den svenska litteraturens mest intressanta namn.

I årets utgåva finns bidrag av bland andra Magnus Bergh, Jonas Ellerström, Marit Furn, Maja Hagerman, Per Helge, Kerro Holmberg, Andrea Lundgren, Johan Svedjedal, Amelie Björck, Kerstin Ekman, Tore Janson, Anneli Jordahl, Lars Kleberg.och Matilda Södergran.

Ola Larsmo tilldelades 2019 De Nios Stora pris för "ett författarskap buret av sanningslidelse, gestaltningskraft och rättvisepatos". Hans författarskap presenteras genom en längre intervju av Madeleine Gustafsson som avslutar kalendern.

En utvald konstnär utformar omslaget och ett flertal av inlagans illustrationer. I år är det Marja-Leena Sillanpää som fått uppdraget och som i samarbete med formgivaren Elsa Wohlfahrt Larsson står för den grafiska profilen.

Vår planet blir varmare och varmare, långsamt men allt snabbare. Och det är mänskligheten som är skyldig till förändringarna. Det är vetenskapen enig om. En del vill inte acceptera det som en sanning.

Men vi som litar på forskarna och förfasar oss över klimatkrisen - är vi verkligen villiga att förändra vår vardag för att rädda världen?

Jorden har på kort tid blivit till en jättestor farm för att föda mänskligheten med kött och andra animaliska produkter, och det har fått katastrofala konsekvenser. Vi måste rannsaka oss själva och ta itu med vår ovilja att förändra våra vanor till förmån för framtiden. Bara tillsammans kan vi rädda planeten där vi bor.

Det är vi som är klimatet är en undersökning av vår tids verkliga ödesfråga, skriven med såväl allvar som humor och där fakta blandas med privata berättelser på ett sätt som blivit författaren Jonathan Safran Foers kännetecken.

"Det här är en bok om min Emily Dickinson, och om vad det innebär att läsa henne idag. Utgångspunkten är den fråga som genomsyrar det mesta som skrivits om Dickinson: hur kan man vilja det liv som hon valde?

Om man ägnar sitt liv åt att skriva och kanske till och med misstänker att man är bra på det, vill man då inte dela sitt skrivande med någon? Hur kan man vilja detta isolerade liv, livet bakom en skärm, oåtkomlig i sin elektriska storm, förnekad den älskades famntag och den besvarade kärlekens reparativa och generativa kraft?

För den skrivande kvinnan - för den här skrivande kvinnan som är jag - finns det en rädsla att bli som Emily Dickinson, eller som det jag föreställer mig att Dickinson var - det vill säga ensam.

Det här kan därmed inte undgå att vara en bok som åtminstone delvis handlar om konsten och ensamheten, eller kvinnan och ensamheten. Jag tänker mycket på ensamma kvinnor, författare eller ej."

Josefin Holmström

Allt började med en dödsannons i tidningen. En dag upptäckte Aris Fioretos att en arkivarie gått bort i hög ålder och utan anhöriga. Han skulle inte ha lagt Iris Frosts namn på minnet om det inte liknat ett han givit en bifigur i sin första roman. Nyfiken kontaktade han tidningen och fick numret till personen som satt in annonsen. När de möttes visade sig livet överträffa dikten. Den avlidna hade inte bara läst hans romaner om »den nya människan« kring förra sekelskiftet, utan även kommenterat dem. Vid sin död efterlämnade hon en plastkasse full med osorterade papper.

Nu föreligger dessa medicinhistoriska anteckningar i redigerat skick. Frost kastar ljus över gestalter som är betydligt mindre av påhitt än Fioretos sökt få läsare att tro. Hon skildrar sin egen mor vars öde tanklöst använts i andra syften, men också människor som får gåshud och varelser utan navel. Vissa lider av en »deformation av den sexuella instinkten«, andra tar första klivet på himlastegen eller söker det stoff av vilket själen är gjord. I detta laboratorium till bok samsas sedelärande berättelser med sakprosa, fabeln gör gemensam sak med urkunden. Atlas levandegör en parallellvärld intill förväxling lik vår egen.

Aris Fioretos har tillfogat för- och efterord, källor och bilder.

Samtidigt med Atlas utges romanerna Irma, 25, Sanningen om Sascha Knisch och Nelly B:s hjärta i reviderat skick i pocket.

"Frågan om varför jag skriver kan synas enkel, men enkelheten är förrädisk." Så börjar Oavsiktligt - om att läsa och skriva av Karl Ove Knausgård. Han berättar om varför och på vilket sätt han började skriva, om varför skrivandet för honom handlar om att undersöka platsen och vad som där sker, om att se världen med okunnig och försvarslös blick. "Jag vill komma till det oavsiktligt, eller så måste det komma till mig oavsiktligt", skriver han.

Essän beställdes ursprungligen av Yale University till deras exklusiva föreläsningsserie Why I Write.

"Knausgård sprängde ljudvallen för den autofiktiva romanen." Jeffrey Eugenides

Skönlitteraturen är en minnesbank över människans vara i historien, alla hennes erfarenheter, upplevelser och känslor. Därmed även alla sorters övergrepp på flickor och kvinnor från Antiken fram till idag.

Ebba Witt-Brattströms bok Historiens metoo-vrål tjuvkopplar en tvåtusenårig tradition av vittnande om sexuellt våld mot kvinnor med dagens metoo-utsagor.

Med stöd i några av litteraturhistoriens viktigaste kvinnoröster samlar hon här en ny kategori vittneslitteratur. Det kan handla om japanska postorderbrudars fasansfulla bröllopsnätter i 1920-talets USA, eller sexuellt våld mot arbetarflickor under samma tid, om den miljon tyska våldtäktsoffer som betalade nederlagets pris 1945, om en konkubins liv i 1800-talets Kina, om pedofila övergrepp i 1000-talets japanska hov, eller i det slutande 1800-talets Katrineholm, om pedofil incest i 1900-talets Sverige, Norge, Danmark eller i en högt bildad engelsk överklassmiljö kring förra sekelskiftet.

"Det är en händelse för oss kvinnor när Ebba Witt-Brattström ger ut en bok. Jag blir modig, upprymd, glad. Systrar, kvinnokampen lever!" Yvonne Gröning, Dala-Demokraten

Samfundet De Nio har sedan 2003 årligen givit ut sin litterära kalender, som innehåller essäer, poesi och kortprosa av några av den svenska litteraturens mest intressanta namn.

I årets utgåva finns bidrag av bland andra Rolf Aggestam, Erik Andersson, Aase Berg, Tatjana Brandt, Jonas Ellerström, Gertrud Hellbrand, Bengt af Klintberg, Lotta Lotass, Anette Masui, Jila Mossaed, Eva Runefelt, Niklas Rådström, Steve Sem-Sandberg, Fredrik Sjöberg, Jenny Tunedal, Anna Williams och Emi-Simone Zawall.

Gunnar D. Hansson tilldelades 2018 De Nios Stora pris för "en saklig och lekfull poetisk blandkonst, full av samtal mellan tider och texter". Hans författarskap presenteras genom en längre intervju av Ulrika Knutson som avslutar kalendern.

En utvald konstnär utformar omslaget och ett flertal av inlagans illustrationer. I år är det Kerro Holmberg som fått uppdraget och som i samarbete med formgivaren Elsa Wohlfahrt står för den grafiska profilen.

Ingmar Bergmans tre verk Den goda viljan (1991), Söndagsbarn (1993) och Enskilda samtal (1996) brukar omnämnas som den sena romantrilogin då de skrevs direkt för boksidan och inte - som hans filmberättelser - utifrån tanken att bli film. Dessutom hör de tre verken ihop rent motiviskt, även om de skiljer sig åt i både upplägg och format - i sin bok Författaren Ingmar Bergman benämner Jan Holmberg dem krönikespel, minneslek respektive kammarspel.

Romantrilogin presenteras nu med utförliga kommentarer av Jan Holmberg och ett nyskrivet förord av författaren Daniel Mendelsohn.

I samband med Ingmar Bergmans 100-årsjubileum 2018 ger Norstedts förlag i samarbete med Stiftelsen Ingmar Bergman ut Ingmar Bergmans Skrifter. Det innebär bland annat att Det sjunde inseglet och Smultronstället, tidigare publicerade på ett trettiotal språk, för första gången ges ut på svenska. Dessutom kommer ett antal tidigare okända texter att få sina första läsare. Förutom sex band i bibliofilformat, i vilka nyskrivna förord och utförliga kommentarer ingår, så publiceras även trettiofyra Filmberättelser med efterord av Jan Holmberg och i vissa fall förord av författaren själv.

I Ferrante om Ferrante bjuder den kända författarpseudonymen in alla sina läsare till sin författarverkstad och låter oss få glimtar in i hennes författartillvaro mellan åren 1991 och 2016 Här får vi ta del av Ferrantes brevväxling med de italienska förläggarna, Sandro och Sandra Ferri i Rom. Vidare återfinns tiotalet intervjuer med internationell press.

I några essäer utvecklar också Ferrante sin syn på litteraturen och litteraturhistorien och ger sin syn på de egna romanerna och tillkomsten av dem. Hon förklarar sitt val att inte bli en offentlig person, hon redovisar öppet sina farhågor över att låta någon filmatisera sina böcker. Framför allt talar Ferrante om sitt brinnande intresse för skrivandet och den ångest som följer på skapandet när man inte tycker att verket håller för publicering. Vidare avhandlas i texterna hennes förhållande till psykoanalysen, städer hon bott i, moderskapet, feminismen och barndomen som en outsinlig källa att ösa ur vad gäller minnen, berättelser, levnadsöden.

Resultatet är ett närgånget självporträtt av en författare i full verksamhet.

I de titlar som ingår i serien Ingmar Bergmans Skrifter framgår tydligt hur stor del av Bergmans liv som ägnades åt skrivandet. Han skrev i stort sett varje dag i sitt vuxna liv. Faktum är också att han på det hela taget hade en stor utväxling på sitt arbete: förutom manuskripten blev det allra mesta han skrev något av, om inte en film så en pjäs eller en publicerad artikel eller essä. Ändå finns en hel del aldrig tidigare offentliggjorda texter av Ingmar Bergman.

Till denna volym har opublicerade och tidigare otillgängliga texter samlats. Här återfinns bland annat debutpjäsen från 1942 (enligt författaren själv ett skamlöst plagiat på Strindberg) och verk av den mogne författaren som han av olika skäl valde att inte publicera eller att göra film av. Några av guldkornen är den tänkta Hollywoodfilmen Sextiofyra minuter med Rebecka från 1969 och den planerade tv-pjäsen om Jesu död och uppståndelse från 1975.

Ofilmat, ospelat, outgivet presenteras nu med ett personligt hållet förord av Abdellah Taïa. Redaktör och ansvarig för urvalet är Bergmanexperten Maaret Koskinen, som även skrivit utförliga kommentarer.

I samband med Ingmar Bergmans 100-årsjubileum 2018 ger Norstedts förlag i samarbete med Stiftelsen Ingmar Bergman ut Ingmar Bergmans Skrifter. Det innebär bland annat att Det sjunde inseglet och Smultronstället, tidigare publicerade på ett trettiotal språk, för första gången ges ut på svenska. Dessutom kommer ett antal tidigare okända texter att få sina första läsare. Förutom sex band i bibliofilformat, i vilka nyskrivna förord och utförliga kommentarer ingår, så publiceras även trettiofyra Filmberättelser med efterord av Jan Holmberg och i vissa fall förord av författaren själv.

Vad är Kulturmannen?

Kort svar: högsta värdeindikator på kulturbörsen, narcissistisk sexist, symbol för den patriarkala självgodhet som fortfarande verkar i kulturen. Alltid på bekostnad av Kulturkvinnans lika geniala insatser.

Sega strukturer är förnamnet. Men hav hopp, här har jag samlat jag texter som belyser den briljanta och dråpliga envig som pågått för öppen ridå sedan Kassandra genomskådade den mångförslagne Odysseus.

Välj sen: enkönat eller mångkönat kultursamtal, hel- eller halvbildning?

Vad är Kulturkvinnan?

Kort svar: Kulturmannens utmanare, fruktade kollega och ständiga skugga. Och därtill en storhet i sin egen rätt, som med auktoritet gått lös på kulturpatriarkatet sedan den heliga Birgitta installerade Varannan Damernas i himlen 1372. Kulturkvinnan föredrar helbildning framför halvbildning, är en mästerlig skildrare av komplexa mänskliga relationer och ser dialogen mellan könen som kulturens poäng. Faktum är att historien vimlar av briljanta Kulturkvinnor som genom sin blotta närvaro, sin innovativa verksamhet samt inte minst, sin intellektuella laserblick ifrågasätter Kulturmannens anspråk på att män är intressantare än kvinnor. Orsaken till att hon är undervärderad eller bortglömd är att Kulturmannen inte tål kritik och konkurrens i strålkastarljuset.

Men förtvivla icke! Här återupprättar jag könsdialogen och samlar texter som visar hur viktig Kulturkvinnans expertis, bildning och helhetssyn på mänskligheten har varit för kulturens utveckling. Have fun!

Med vänliga hälsningar,
Ebba Witt-Brattström

Suzanne Brøgger har skrivit en samling krönikor och anteckningar om Norge! Hon har rest runt och samtalat med konstnärer och samhällsdebattörer för att komma på vad det är som gör just Norge så speciellt. Hon framhåller också de nordiska ländernas gemensamma potential: ett förenat Norden borde bli det nya! Men självfallet handlar det mer än om Norge, Norden och norska omeletter. Det handlar också om förhållanden och fenomen som präglar vår tid.

Med ålderns rätt sätter sig Brøgger på en hög barstol mitt i lokalen och iakttar den nya världen omkring sig. Så mycket av det gamla är nu borta och förbi. Många har svårt att navigera och känna igen sig i det nya och inte blir det bättre av att samhället till stor del har mist sin bildning och sin kultur.

Författaren Suzanne Brøgger ger sig själv rätten att flanera fritt, göra egna iakttagelser och framföra sina högst personliga åsikter. I sin nya bok Norsk Omelett bjuder hon på allt det som vi läsare har lärt oss att älska: den provocerande, den bildade, den belästa, den roliga och den alltigenom uppfriskande författarblicken.

Hur blev Edvard Munch en av världens mest berömda konstnärer? På ett högst personligt sätt närmar sig Karl Ove Knausgård både kända och okända bilder av Munch i ett försök att hitta vad det är i dem som står på spel och på vilket sätt de lever vidare i vår kultur. Han åker till platser där Munch levde, talar med konstkännare och konstnärer - men först och främst skriver han om sitt eget förhållande till Edvard Munch utifrån den naiva frågeställningen: vad är konst och vad ska vi egentligen ha den till?

Så mycket längtan på så liten yta skrevs i samband med författarens samarbete med Munchmuseet och deras Munchutställning som öppnade sommaren 2017, där Knausgård bland annat valde ut flera målningar, grafiska tryck och skulpturer som aldrig tidigare visats för allmänheten. Om utställningen skriver Knausgård: Jag ville visa okända bilder utifrån föreställningen om att man då kunde se Munch som om det vore första gången, som det han var, en målare som aldrig slog sig till ro och som aldrig stelnade.

"Vilken perfekt matchning de är, Edvard Munch och Karl Ove Knausgård." Therese Bohman, Expressen

Nuckan, finns hon?

Malin Lindroth är 52 år, barnlös och har levt ensam i nästan trettio år. När hon presenterar sig som ofrivilligt ensam blir reaktionerna starka och hon frågar sig vilka historier om livet utanför tvåsamhetsnormen som är möjliga att berätta. Därför bestämde hon sig för att skriva om en livserfarenhet som efterfrågas lika lite idag som i det förflutna.

Malin Lindroth vill reclaima ordet nucka. Ta tillbaka det fulaste namnet och tvätta skammen ur det. Detta är ett befrielseprojekt, ett ifrågasättande av de normer som vi fortfarande är så knutna till och kanske blinda inför och ett beredande av plats för den större berättelsen om kärlek, makt och relationer.

Med målsättningen att publicera det bästa inom svensk essäistik och presentera nyskrivna skönlitterära bidrag av ett brett urval författare har utgivningen av Samfundet De Nios litterära kalender blivit något av en händelse varje år.

I 2018 års utgåva medverkar bland andra Torbjörn Elensky, Jonas Ellerström, Sara Gordan, Pär Hansson, Gunnar Harding, Jenny Högström, Agneta Klingspor, Agnes Lidbeck, Malin Nord, Steve Sem-Sandberg och Peter Törnqvist.

Agneta Pleijel tilldelades De Nios Stora pris 2017 för hennes mångåriga och engagerade insatser som berättare, dramatiker och kritiker. Hennes gärning presenteras genom en längre intervju av Ronny Ambjörnsson som avslutar volymen.

Sedan ett par år tillbaka står en utvald konstnär för utformningen av omslaget och en del av inlagans illustrationer. I år är det Karin Mamma Andersson som fått uppdraget och som i samarbete med Elsa Wohlfahrt Larsson står för den grafiska profilen.

Redaktör för kalendern är Magnus Halldin.

"Jag försöker få överblick över det jag under åren har formulerat om skärningsytorna mellan estetiska praktiker och politik, och om de existentiella förkastningssprickor som öppnas där.

Pojkarna spelar fotboll på grusplanen, i en tromb av damm och solljus, och kommer in i lägenheten täckta av smuts. De verkar ibland nästan tyngdlösa när de springer i ytterdörren. Det är tre månader sedan Rakmat Akilov dödade fem människor, däribland en ung flicka, med en lastbil på Drottninggatan i Stockholm. Det är sex år sedan Anders Behring Breivik mördade barnen på Utøya i Norge.

Vi glömmer, minns. Mäter och mäts.

Det är året före ännu ett riksdagsval. Enligt de senaste opinionsundersökningarna drömmer var femte svensk om ett land där människor som jag och min familj inte finns. Jag tycker mig ibland kunna känna hettan från ugnarna blåsa längs marken, i det torra sommargräset.

Det är i slutet av tiden. Det är i tidens början. Jag lyfter upp min dotter på mina axlar. Jag vet att det inte går att mäta tiden utan att förändras."

Johannes Anyuru

Ingmar Bergman skrev ett hundratal artiklar från 1930-talet fram till 1990-talet, vilka publicerades i en mängd olika sammanhang, såsom filmbranschpress, programblad, dagspress, månadsblad, prisutdelningar och veckotidningar. Det kunde handla om vitt skilda ämnen, från recensioner och djuplodande essäer om filmens, litteraturens och konstens roll, till fyndiga kåserier och hätska debattinlägg.

Vissa av texterna är flitigt citerade, inte minst de som behandlar Bergmans förhållande till filmmediet och det egna konstnärskapet, andra är i det närmaste helt okända. Gemensamt för dem är emellertid det höga litterära värdet det är påfallande hur väl det korta formatet och den fria formen passar författarens lynne och stil. Inte heller drar han sig för att ge sig in i infekterade debatter. Här ingår också flera nedslag i andra författarskap, inte minst August Strindbergs och Henrik Ibsens.

Artiklar, essäer, föredrag - som innefattar de flesta av Bergmans icke-skönlitterära texter, flera av dem aldrig tidigare publicerade i ett svenskt sammanhang - är redigerad av Christo Burman och presenteras med utförliga kommentarer samt ett nyskrivet förord av den franska författaren Nina Bouraoui.

2018 skulle Ingmar Bergman ha fyllt 100 år. Under året presenterar Norstedts i samarbete med Stiftelsen Ingmar Bergman sex praktfulla volymer av en stor del opublicerat material och en monografi om just författaren Ingmar Bergman. Dessutom publicerar vi hans samtliga filmmanus, bland annat ges texter som Det sjunde inseglet och Smultronstället ut för första gången på svenska.

Den redan legendariske litteraturkritikern James Wood tar oss med på en vindlande läsning av Homeros och Beatrix Potter, av Bibeln och John Le Carré. Vad är det som får en roman att fungera? Hur kan karaktärer kännas så verkliga? Hur realistisk är egentligen realism? Varför blir vi så ofta besvikna på slutet?

"Wood har skrivit en bok som alla som är intresserade av skönlitteratur borde läsa, som gör litteraturkritiken till en självklar del av litteraturen och litteraturen till en självklar del av livet." Daniel Sandström, Sydsvenskan

När jag får frågor från unga människor undrar de ofta vad som krävs för att bli författare vilken sorts utbildning, vilka erfarenheter. Samma fråga ställs oavsett var i världen jag befinner mig.

När jag ser dessa unga människor, som vill ha råd för att lära sig, så kan jag inte bara säga: jag har inte den blekaste. Därför har jag försökt att närma mig frågan för att på så sätt komma på ett bra sätt att besvara den.

Här är mitt svar.

Haruki Murakami

Vad är Kulturkvinnan? Kort svar: Kulturmannens utmanare, fruktade kollega och ständiga skugga. Och därtill en storhet i sin egen rätt, som med auktoritet gått lös på kulturpatriarkatet sedan den heliga Birgitta installerade Varannan Damernas i himlen 1372. Kulturkvinnan föredrar helbildning framför halvbildning, är en mästerlig skildrare av komplexa mänskliga relationer och ser dialogen mellan könen som kulturens poäng. Faktum är att historien vimlar av briljanta Kulturkvinnor som genom sin blotta närvaro, sin innovativa verksamhet samt inte minst, sin intellektuella laserblick ifrågasätter Kulturmannens anspråk på att män är intressantare än kvinnor. Orsaken till att hon är undervärderad eller bortglömd är att Kulturmannen inte tål kritik och konkurrens i strålkastarljuset.

Men förtvivla icke! I den här boken återupprättar jag könsdialogen och samlar texter som visar hur viktig Kulturkvinnans expertis, bildning och helhetssyn på mänskligheten har varit för kulturens utveckling. Have fun!

Ebba Witt-Brattström

Om sommaren är den fjärde och avslutande delen av Karl Ove Knausgårds årstidsböcker - ett slags personlig encyklopedi skriven av en far till sin yngsta dotter. Här finns en dagbok där små händelser i familjens liv registreras mot allt vad en sommar kan väcka till liv: tankar, minnen och längtan. Men här finns också en berättelse frambringad av en fyrtiosju år gammal norrman bosatt i Sverige som handlar om en sjuttiotre år gammal kvinna som en gång tvingades fatta ett ödesdigert val.

Den här boken börjar en tidig morgon i Tucson Arizona, maj 2015. Stewe Claeson sitter under en markis utanför Rincon Market och väntar på Bill, dvs den amerikanske poeten William Pitt Root som han har känt och översatt sedan mitten av 80-talet. Han har sin dagbok/arbetsbok/resebok framför sig, och en samtida amerikansk diktsamling som han håller på att översätta.

Väl hemma, efter ännu en månadslång resa i USA, tar han fram sina anteckningsböcker, den första är från 1963. Det han har kallat sina AP-böcker, ArbetsPunkter. Ett överslag ger vid handen att de består av minst 10 000 handskrivna sidor. Vem skriver man dagbok för?

Stewe Claeson är själv en hängiven läsare av utgivna dagböcker och brevsamlingar. Snön faller i Cochise County är en blandning av reseminnen, reflektioner och diktöversättningar av amerikanska poeter som Stewe Claeson har följt under många år.