Historia & kultur

Vi är många som älskar gamla hus, den atmosfär man får på köpet, hemligheterna och frågetecknen som byggnaden gömmer och ställer: Hur såg huset ut från början? Har det alltid legat här? Vem har bott här före mig?

I Sverige finns en unik skatt av arkiverat material som kan berätta oändligt mycket om våra hus och dess invånare genom historien. Det gäller inte alls bara slott och herresäten. Även om våra lantställen, egnahemshus, stadslägenheter och förortsvillor finns mycket att berätta. Det gäller bara att veta var man ska leta.

I den här boken vill byggnadsantikvarien Erika Åberg ta oss i handen och berätta om hur vi kan hitta historien om våra hus, och hur vi bäst tar tillvara olika byggnader och deras årsringar. Det gör hon genom att berätta inspirerande historier, guida till olika arkiv och visa hur man bäst tolkar en byggnad, exteriört och interiört. Det blir gott om fördjupade exempel från tv-programmet med samma namn, men det är en bok som står på egna ben, med handfasta råd om byggnadsstilar genom tiderna, byggnadsvård och restaureringstips.

Erika Åberg är byggnadsantikvarie och en unik röst inom den svenska byggnadsvården.

Vinnare av Augustpriset 2020 för Årets svenska fackbok!

För hundra år sedan inleddes tvångsförflyttningarna av renskötande samer i Sverige. Myndigheterna kallar lösningen för en dislokation, men på samiska föds ett eget ord; Bággojohtin, tvångsförflyttning. De första som tvingas iväg lämnar sina hem i tron att de ska få komma tillbaka.

Bakgrunden är att Norge har blivit en egen nation. Att människor flyttar över gränsen med renar är ett rött skynke för den norska staten som vill ha markerna för sina landsmän. 1919 kommer Sverige och Norge överens om att begränsa hur mycket ren som får flytta över gränsen och i och med det inleds tvångsförflyttningarna av ett stort antal renskötande familjer. Det blir också inledningen på ett mörkt kapitel i Sveriges historia.

Herrarna satte oss hit berättar nu historien genom de tvångsförflyttades ögon. Elin Anna Labba har samlat berättelser, foton, brev och jojktexter, och fram träder en kör av röster från de som inte längre kan berätta. Boken skildrar ett hårt liv, renar som går förlorade när de vänder norrut mot tidigare marker, barn som lämnas till släktingar och sedan blir kvar. Sorg som tystas men ändå förs vidare.

Lena Einhorns djärva bok Vad hände på vägen till Damaskus? från 2006 blev en stor försäljningsframgång och dess slutsatser väcker fortfarande internationellt intresse. I boken jämförde hon Nya testamentets berättelser om Jesus och hans lärjungar med romerska och judiska historikers texter från samma tid en undersökning som tidigare ansetts fruktlös. Men Einhorn kom till den överraskande, och väl underbyggda, slutsatsen att Nya testamentet är skrivet i två lager, där det övre, uppenbara, är till synes ohistoriskt, men det undre, delvis skylda, nära följer de historiska källorna. Hon drog slutsatsen att författarna brottats med två motstridiga agendor: att presentera en oförvitlig religiös kanon, och att samtidigt berätta den sanna historien.

Nu riktar hon samma nyfikna men kritiska blick mot Gamla testamentet, och framför allt mot Moseböckerna. Dessa utspelar sig i stor utsträckning i Egypten, en av forntidens stora civilisationer. I den bibliska texten får vi läsa om egyptiska faraoner och stora arméer, landsomfattande farsoter och massiva folkförflyttningar. Det ser ut som dokumenterad historia. Men stämmer det verkligen?

Varför finns då inte ett enda stödjande vittnesbörd under de första mer än tusen år som Bibeln skildrar? Varför finns inte någon enda egyptisk inskription, eller papyrustext, eller gravskrift som bekräftar att israeliten Josef eller någon israelit över huvud taget någonsin styrde över Egypten, eller ens levde där? Varför syns ingen Mose, eller Aron eller Josua? Inte ens någon kung Saul, eller kung David, eller kung Salomo?

Kan förklaringen vara att Gamla testamentets författare brottades med samma oförenliga mål som styrde dem som skrev Nya testamentet? Kan förklaringen vara att vi även i detta fall måste leta efter de historiska spåren under berättelsens yta?

Med obönhörlig forskarnit och öppet sinne har Lena Einhorn bestämt sig för att undersöka saken och det hon upptäcker och blottlägger är häpnadsväckande.

Mary Beards utgångspunkt i den här genomillustrerade boken är att själva sättet vi ser på konst är en minst lika viktig källa till kunskap om en civilisation som att läsa om den. Dessutom är inte betraktaren densamma över tid: antikens slavar, 1800-talets konnässörer och nutida turister ser olika saker i exempelvis Greklands fornminnen.

Bokens första del fokuserar på verkliga människor i konsten. Det handlar om statyer av faraoner, grekiskt vasmåleri med vardagscener, terrakottaarmén från Kina och monument från Mexiko, som alla innehåller olika berättelser om kroppsideal och maktuttryck. När vi idag tittar på en antik staty möter vi också våra egna förutfattade meningar om vad som är en tillfredsställande bild av människan.

Den andra delen fokuserar på religiösa bilder och de dilemman som alla religioner tvingas hantera när de försöker synliggöra gudar, helgon och profeter. Nu rör det sig om scener ur Bibeln, om islams och hinduismens förhållande till religiösa bilder, om de antika grekernas filosoferande kring gudaväsen.

Utifrån vackra färgbilder och i korta slagkraftiga texter försöker Mary Beard förstå hur olika civilisationer kommunicerat sina ideologier och religioner, och hur de uppfattats. Kan bilder av makt vara mer mäktiga än vad de som ser dem tillåter dem att vara?

Det finns en alldeles särskild omtanke i det man format med egna händer. Det vet alla som stickar. Ett plagg som skapas åt ett litet barn, eller i väntan på någon som ännu inte är född, blir till ett unikt band mellan stickare och mottagare.

Celia B Dackenberg skriver personligt om stickningens mysterier och glädjeämnen, om minnen och om barnkläder genom tiderna. Texterna följer nyfiket olika kulturhistoriska stickspår och varvas med stickbeskrivningar - traditionella plagg, omtolkade klassiker och helt nya modeller - alla med sin egen berättelse och med inspirerande fotografier av Stellan Herner.

Här finns värmande vantar och sockor, sköna yllebyxor, en dekorativ krage, busiga tröjor och trygga koftor. Inspirationen hämtar hon i alltifrån ett västerbottniskt fälltäcke till skolslöjdens första stickuppgift eller ett bortglömt favoritplagg på en vind. Resultatet blir kläder som kan bäras och älskas av barn i flera generationer.

Svenskt kulturarv kan man tänka på som ett slags mentalt universum. Ett inre landskap av berättande som ständigt förändras, från mormors läsning i folkskolans läsebok till digitalt berättande idag.

Jag har runt om i landet mött människor som berättar om sina hemtrakter. Vid kulturföreningar, bygdegårdar, bibliotek och museer har de visat mig minnen de vårdar och historier de håller vid liv. Jag har sett gåtfulla kvarnstenar i skogen i Malung i Dalarna, hur man tolkar mångtydiga hällristningar på klippor i Bohuslän eller tillverkat mekaniska räknemaskiner i Facit-fabriken i Åtvidaberg. Jag har häpnat över björnen inne på biblioteket i Dorotea i Västerbotten och hur man byker tvätt i en isvak i februari på Tvätterimuseet i Huddinge.

Jag har börjat tänka på Sverige som en väv som kommer rullande fram ur det förflutna och fortsätter mot framtiden. Till stor del handlar den om vår förmåga att föreställa oss samhället som något med gemensam riktning och idé. En samhällsväv vi fått i arv och som vi snart ska lämna vidare.

Men det gäller att vara på sin vakt. Det pågår en dragkamp om som vad som bör räknas som svenskt kulturarv. Min önskan är att berättandet ska fortsätta utvecklas i frihet. Och att kulturarvet ska få vara just så komplext och mångbottnat som det faktiskt är.

En vindlande och genial vidräkning med det förflutna.
The New York Times

Nora Krug växte upp i det Tyskland som fortfarande låg i skuggan av andra världskriget. Hon bosatte sig i New York, men hemlandet gjorde sig snart påmint, både som skuld och som längtan. För att få veta vem hon var tvingades hon att konfrontera sin historia.

I det internationellt hyllade grafiska memoaralbumet Heimat gestaltar Nora Krug sin resa tillbaka i tiden till sina släktingars liv under naziregimen och kriget. Hon tecknar i suverän stil en bild av ett land ännu präglat av krig och övergrepp, en släkt fortfarande märkt av förluster.

En unikt berättad historia om identitet, historia och hem.

Ett mästerverk till berättelse berörande som en roman, uttömmande som en faktabok.
Stern

Nominerad till Augustpriset 2019!
Årets trädgårdsbok 2019!

I den här boken står relationen mellan människor och bin i centrum. Det blir en vindlande och stundtals stingslig resa från antiken till dagens biodlarvärld. Lotte Möller berättar vad man under historien ansett att vi människor kan lära av bina och skildrar bland annat den upphetsade debatten på 1700-talet om huruvida det är en drottning eller en kung som styr bisamhället. Hon beskriver livets gång i kupan och bland biodlare, bin i religion och revolution och den ädla konsten att känna skillnad på olika sorters honung. Vi får också följa grannkonflikter och bisvärmar som spårar ur.

Med en särskild blick för färgstarka karaktärer låter hon oss möta alltifrån en skjutglad kalifornisk biodlare, som rasar mot både mördarbin och bipolitik, till Rudolf Steiner och benediktinermunken Broder Adam, Buckfastbiets fader, som hamnar i konflikt med en ny abbot.

Förhållandet mellan människa och natur löper som en röd tråd genom boken: hur det har sett ut genom historien, men också hur det tar sig uttryck idag, när den oroväckande bidöden gör binas framtid mycket osäker. Vad händer då med oss?

En löjtnant skriver att han aldrig tänker undvara plikten så länge blodet rinner i kroppen. En fotsoldat ber Gud om att dödandet och kriget måste få ett slut. En annan av Karl XII:s soldater säger åt frun att se efter hans små töser, att tänka på honom för han glömmer henne aldrig och känner glädje i hjärtat och bröstet för henne. Andra knektar slukar kriget med hull och hår, som om de inte kunde leva utan det.

Genom karolinska soldaters fältbrev från framför allt Karl XII:s fälttåg i Norge 1716 och 1718 tränger soldaternas röster från stormaktstidens sista krig fram, brev som aldrig nådde Sverige. Skrivelserna fångades upp av dansk-norska bönder, diplomater och soldater.

Breven som inte kom fram bär vittnesbörd om krigets fasa, glädje och sorg. De myllrande krigshorisonter som skildras vittnar om soldater och anhöriga som skapade sin egen krigsnormalitet genom att leva i nuet med en brännande vetskap om att varje brev kunde vara deras sista kommunikation med varandra.

Hösten 1939 trodde många att Sverige skulle klara sin neutralitet på samma sätt som under första världskriget. Men med finska vinterkriget och det tyska angreppet på Norge och Danmark våren 1940 tycktes det som om Skandinavien skulle bli skådeplats för den stora urladdningen mellan stormakterna.

Ransoneringskort delades ut, den illa utrustade svenska armén mobiliserades, kommunister internerades och riksdagen började förbereda grundlagsändringar för att begränsa tryckfriheten.

Men samtidigt som ljusen släcktes i många av Europas städer fortsatte vardagslivet i Sverige. Biograferna gick för fullt, dansorkestrarna spelade, män och kvinnor blev kära och fick barn, författarna skrev böcker och sportaffärerna sålde kälkar och skidor som aldrig förr under den snörika vintern.

Den första delen av trilogin Landet utanför skildrar hur kända och mindre kända svenskars liv gestaltade sig under det första krigsåret. Framställningen går fram till den mörka sommaren 1940 då de tyska arméerna stod segerrika på den europeiska kontinenten och endast Storbritannien kämpade vidare.

Skulle Sverige kunna hålla sig utanför världskriget? Borde Sverige göra det?

Historien om det forna Gamla Uppsala har alltid handlat om sveakungar, hednatempel och storslagna offerfester.

Men nu har en helt ny värld trätt fram! När ett järnvägsspår skulle byggas fick arkeologer tillfälle att undersöka ett 70 000 kvadratmeter stort område, bara några hundra meter ifrån Kungshögarna. Då visade det sig att platsen varit tättbefolkad redan på 600-talet e.Kr, något man bara anat tidigare. Här har aristokrater, bönder och krigare trängts med slavar, smeder, väverskor och barn. Matrester, vapen, runbleck, människoben i brunnar och amulettringar speglar deras liv och öden.

Ett hundratal hittills okända hus, gravar och offerplatser sätter äntligen in Gamla Uppsala i ett större historiskt sammanhang. För vad var egentligen tanken bakom denna speciella plats, dit många också färdades för att delta i religiösa ceremonier, hålla ting och bedriva handel?

Inte minst det nyupptäckta stolpmonumentet - två kilometerlånga stolprader prydda med hästhuvuden - ger en fascinerande inblick i verkligheten bakom det mytomspunna Gamla Uppsala.

Jan Bergmans succé Sekreterarklubben följs nu av en ny bok om kalla kriget. Fotohandlaren i Bizonien var en östtysk spion i Västtyskland som avslöjades 1967. Men var han verkligen spion eller ett offer utnyttjad av den östtyska underrättelsetjänsten. Eller av den västtyska? Var han en man som likt Faust sålde sin själ till djävulen, men till vilken djävul? Fanns det en genuin övertygelse i botten, eller handlade allting bara om pragmatisk överlevnad?

Berättelsen om fotohandlaren Heinrich Schneider är en historia om det nya Tyskland som växte fram ur krigets ruinhögar, om Bizonien, landet som inte fanns, men som fanns ändå. En spännande resa från slutstridens Berlin 1945, till det tyska undrets Nürnberg, och till Stasis Östberlin. Möt den västtyske spionchefen Reinhard Gehlen, hans östtyske motsvarighet Markus Wolf och deras soldater, men framför allt fotohandlaren som spelade ett mycket högt spel.

Eller gjorde han inte det? Varför blir man egentligen spion?

Guds olydiga revben är en högst personlig idéhistorisk resa från antiken och Bibeln som slutar med Martin Luther. Under resans gång med början i Gamla testamentets berättelser om våldtäkter, kvinnoförakt, lydnadskrav och skambeläggning till Nya testamentets förminskning av kvinnan.

Dock inte Jesus. Finns det två kristendomar?

Med hjälp av feministisk forskning har författaren hittat Jesu sju kvinnliga lärjungar, en våldtagen jungfru Maria, dagen när påven Gregorius förvandlade Jesu främsta lärjunge Maria från Magdala till hora, en Jesusrörelse som bestod av många prostituerade, kvinnliga mystiker som formulerade en feminin gudom och en levande kvinnorörelse under medeltiden som verkade och växte runt om i Europa.

Martin Luther, vars reformation nu firas runt om i världen, uteslöt kvinnan från sina frihetsideal. Hennes enda uppgift: att lyda mannen och föda barn. Den kristna idétraditionen lever starkt i det svenska samhället än i dag.

Stura betydde på fornsvenska egensinnig, bångstyrig och det är ett passande namn på medlemmarna av Stureätterna, vars utveckling från riddaren Rörik Sture på 1300-talet till den siste Sturen, greve Svante Mauritzson, som dog 1616, uppvisar en gripande historia fylld av Sturemord och djupaste förtvivlan.

Berättelsen om Sturarnas öden följer med nästan kuslig precision lyckohjulets obönhörliga gång mot det oundvikliga fall och förlust av det man en gång ägt. Precis som Kennedyklanen i USA har det vilat något kungligt och magiskt över namnet Sture, och precis som den amerikanska familjen har också Sturarna varit olycksdrabbade. Ingen svensk adelsfamilj har varit så nära att få bära den kungliga kronan men i stället fått se både familjemedlemmar och kungavärdigheten gå förlorade i brutala maktkamper.

Detta är historien om hur den senmedeltida aristokratins (Stures) makt bryts när arvkonungadömet (Vasa) konsoliderades under 1500-talet. Från att ha varit toppstyrt av ett fåtal adelssläkter utvecklades samhället till en ny tid och era där den politiska ordningen kontrollerades och dominerades av kungen och i kampen om tronen gick Sturarna ut som förlorare.

"För Beard är den klassiska antiken levande och vid bästa hälsa och hon har den stora gåvan att kunna visa precis varför de klassiska texterna fortfarande är ett ämne värt att diskutera."
Sunday Times

"Om de hade haft Mary Beard på sin sida när det begav sig skulle romarna fortfarande ha sitt imperium kvar."
Daily Mail

Antikens Rom är viktigt. Berättelsen om imperiet, erövringarna, grymheterna och överdrifterna ger oss fortfarande idag en måttstock för vårt samhälle. Och än idag är de romerska idealen när det gäller medborgarskap, säkerhet och individens rättigheter samhälleliga rättesnören.

Här tittar en av världens främsta forskare inom den klassiska antiken på Roms historia från en ny synvinkel inte bara på dess förbluffande utveckling från en obetydlig by i Mellanitalien till en supermakt, men också på hur romarna såg sig själva och sina bedrifter, och varför de fortfarande är viktiga för oss. Vi följer tusen år av historia, där nytt ljus kastas över det välkända, från slaveri till rinnande vatten, och där demokrati, religionskonflikter, social rörlighet och ekonomiskt utnyttjande utforskas inom det stora sammanhang som är romarriket. Detta är en uttömmande och klargörande historia över det antika Rom.

I skogen finns ett liv som är helt okänt för oss. Där pågår fantastiska saker: träden kommunicerar med varandra. De tar hand om både varandras avkomma och om gamla och drabbade grannar, de har känslor och minnen. Otroligt? Kanske. Men sant.

Skogsvaktare Peter Wohlleben berättar fascinerande om oväntade och extraordinära förmågor hos träden. Han citerar de senaste vetenskapliga rönen och kombinerar dem med sina personliga erfarenhet av naturen, vilket skapar nya spännande insikter. Vi kanske tror att vi vet det mesta om skogen och känner till allt om träden. Men den som läser Trädens hemliga liv kommer att gå ut i naturen med helt nya kunskaper och ögon. På ett lättillgängligt sätt visar Peter Wohlleben vägen.

Vinnare av Stora fackbokspriset 2015!

I detta verk är det arkitekturen som berättar historien om Sverige. Byggherrar och arkitekter, stilhistoria och byggnadsteknik sammanvävs med social utveckling och ekonomiska konjunkturer från den begynnande industrialiseringen fram till dagens nyliberala postindustriella samhälle. Vi möter 1800-talets entreprenörer, deras bostadshus i rik stilflora och funktionella fabriker fram till det tidiga 1900-talets Jugendstil med elektricitet och andra tekniska nyheter.

Samtidigt med att det moderna Sverige börjar finna sina demokratiska former inleds en period då svensk arkitektur får internationell uppmärksamhet med Ragnar Östbergs Stockholms Stadshus, 1920-talets eleganta nyklassicism, Swedish Grace, och funktionalismens 1930-tal, då de sociala folkhemsfrågorna kommer i centrum. Efter andra världskriget gestaltas framstegstron av ett allt mer storskaligt byggande i International Style som varar fram till citysaneringarnas och miljonprogrammets tid kring 1970. Boken avslutas med arkitekturen idag, den som kommer att bli vårt bidrag till framtidens arkitekturhistoria.

Samtidigt utges samme författares Den svenska arkitekturens historia 1000-1800. Tillsammans är de två böckerna den första heltäckande översikten över svensk arkitektur genom tiderna.

Vinnare av Stora fackbokspriset 2015!

I detta verk är det arkitekturen som berättar historien om Sverige. Byggherrar och arkitekter, stilhistoria och byggnadsteknik sammanvävs med social utveckling och ekonomiska konjunkturer, alltifrån kristnande och riksbildning fram till att industrialiseringen förändrar världen. Centrala historiska gestalter framträder i ett land, där Finland ingår som en naturlig del och Skåne och Gotland har sin egen historia fram till mitten av 1600-talet. Katedralbyggande, kungliga Vasaborgar, högadelns slottsbyggande och bruksägarnas samhällsbyggande får en ny belysning, där den engelska parken ger en symbolisk bild av en ny tid. En lysande kavalkad möter läsaren.

Samtidigt utges samme författares Den svenska arkitekturens historia 1800-2000. Tillsammans är de två böckerna den första heltäckande översikten över svensk arkitektur genom tiderna.