Memoarer och biografier

När hans dotter Amy - läkare, mamma och hustru - plötsligt kollapsar och dör av ett oväntat hjärtfel, lämnar Roger Rosenblatt och hans fru Ginny sitt hem på Long Island för att flytta in hos svärsonen Harris och deras tre barnbarn: sexåriga Jessica, fyraåriga Sammy och ettåringen James, eller Bubbies som han kallas.

Långt efter åren med blöjor, läxor och skolpjäser får Roger och Ginny - Boppo och Mimi - åter bekanta sig med småbarnsvärlden med godnattsagor, lekkamrater, kvartsamtal och nonstop-frågande. Tyngda av Amys död försöker de ändå gå vidare, de rekonstruerar familjen och stöttar varandra. Och framför allt så guidar de tre livliga, alerta och godhjärtade barn genom den enorma sorg, förvirring och smärta som deras mors död innebär. Förundrad över svärsonens styrka och hustruns envishet, sköter Roger varje dag "det enda hushållsgöromål jag bemästrat", nämligen att rosta frukostens bröd på exakt det sätt som varje barn vill ha det.

Med kvickhet, stort hjärta och precision skalar Roger Rosenblatt av lager efter lager av denna personliga förlust, och skapar både ett hyllningsporträtt till dottern och familjens kärlek för varandra.

Dagen då Amy dog, sa Harris till Ginny och Roger:
"Det är omöjligt."
Rogers historia berättar hur en familj - genom sin kärlek till varandra - gör det omöjliga möjligt.

Jussi Björling är kanske den störste tenor vi någonsin lyssnat till. "Rösten med tårar i" är fortfarande älskad och spelas oupphörligen över hela världen.

Jussi Björling blev Jussi med hela svenska folket och vi älskar honom, inte bara för hans undersköna sång utan också för att han var en människa med både styrka och svagheter. I stora stunder på de ledande operascenerna var han den uppburne världstenoren, i svaga stunder var han dalpojken från Stora Tuna.

Jussi Björling föddes i Borlänge 1911. Tillsammans med sina två bröder skolades han i sång av sin far och turnerade med dem under namnet Björlingkvartetten i Nordamerika och Norden. Nitton år gammal gjorde Jussi sin debut på Stockholmsoperan. Genombrottet kom när han 1931 uppträdde på Tivoli i Köpenhamn och en samstämmig kritikerkår lovordade hans sång. Snart hade den internationella karriären tagit fart. Metropolitan, La Scala i Milano, Covent Garden i London, operan i Wien, Chicago och San Francisco - överallt gjorde han succé.

År 2011 firas 100-årsminnet av Jussis födelse. I den här stora jubileumsboken, vackert formgiven av Curt Lundberg, skildras sångaren och människan Jussi Björling i ord, bild och ton.

Till boken medföljer en cd-skiva, producerad av Johannes Sjöberg, med musik och intervjuer.

I denna memoar berättar Edward M "Ted" Kennedy (1932-2009) om sitt mycket speciella liv - om sin legendariska familj, politiken, kärleken och sina femtio år i händelsernas centrum - men även om motgångar och tragedier som starkt påverkat hans liv.

Ted var det yngsta av Joseph och Rose Kennedys nio barn. Föräldrarna hade stora förväntningar på sina barn, som drillades hårt för att nå maktens korridorer. Redan som ung man hade Ted en nyckelroll i John F Kennedys valkampanj.
Ömsint och uppriktigt får vi följa Teds uppväxt i en målmedveten och välbeställd Bostonfamilj med stora politiska ambitioner. De stora förebilderna var bröderna Joe, John och Robert. Segling, tävlingar och politiska diskussioner var ständiga inslag under barn- och ungdomsåren. Efter juristutbildning blev han 1962 senator och fick snart en framträdande ställning i senaten tack vare sin arbetskapacitet, kunnighet och sitt starka engagemang framför allt i sociala frågor. Han ansågs allmänt som en blivande presidentkandidat för demokraterna, men hans möjligheter fick en allvarlig knäck på grund av hans roll i en bilolycka 1969 vid Chappaquiddick, Massachusetts, som kostade en ung kvinna livet. Från 1970-talet var Kennedy en av de mest framträdande talesmännen i senaten för socialt inriktad välfärdspolitik. År 1980 gjorde han ett misslyckat försök att utmana president Carter om nomineringen som demokraternas presidentkandidat. Han omvaldes som senator sista gången 2006. Inför presidentvalet 2008 gav Kennedy sitt öppna stöd för Barack Obama, vilket anses ha haft stor betydelse för dennas framgång.
Klanen Kennedys liv har många gånger liknats vid ett grekiskt drama. Här får vi en skildring inifrån orkanens centrum: framgångarna, morden, kvinnorna, sjukdomarna, religionen och kärlek på ålderns höst. Det har skrivits hundratals böcker om den uppburna familjen Kennedy, men aldrig av någon av dess medlemmar. Detta är en gripande historia som inte liknar någonting annat.

"Här sitter jag dagarna i ända och skriver memoarer. Det är ett märkvärdigt äventyr, man sjunker djupt ner i det förflutnas grotta och glömmer alldeles världen omkring sig. På ytan hittar man ju de stora dragen i sin historia: jobb, vardagsliv, resor."

"Men där nere i halvmörkret blir man arkeolog och hittar fragment och splitter. De kan bli svåra att begripa, men när man tar upp dem i ljuset och ser dem i sammanhang blir de meningsfulla.
Likadant är det med självbilden. Den klassiska frågan 'vem är jag egentligen' dyker upp och bilden skiftar i olika belysningar. Det är som att kopiera fotografiska bilder - först anar man konturerna svagt, sedan klarnar de. Men så ser man en ny bild i ett annat ljus och allt är annorlunda.

Jag gick på bio första gången när jag var fem år och började med Tre små grisar och Helan och Halvan. Sedan har det fortsatt med växlande intensitet. Jag skulle uppskatta det till 15 000 filmbesök på 75 år. Men var lugn, jag kommer inte att berätta om alla i min bok.
Efterhand växte sig filmintresset starkare och jag efterträdde Gunnar Oldin som filmkrönikör 1963 och höll på till 1981. Sedan fortsatte jag i Nyhetsmorgon fram till 2006.

Jag berättar både om film och människor; både svenskar, som Ingmar Bergman, Harry Schein, Ernst-Hugo Järegård; och utländska storheter som Lauren Bacall, Catherine Deneuve, Luis Bunuel, Buster Keaton, Clint Eastwood, Roger Moore, Lauren Bacall, Woody Allen, Jean Luc Godard och många många andra. Många av intervjuerna gjordes på filmfestivaler världen över, för jag har varit en flitig festivaljär - fyrtio gånger var jag i Cannes, tjugo gånger i Venedig. Det blev också visiter till mer exotiska filmfestivaler och reportageresor till Hollywood, New York, Rom, Tokyo, Hongkong och viktiga filmstäder.
Allt som allt har det blivit en händelserik livsresa och det är roligt att berätta om den. Mina memoarer handlar mest om film, resor och arbete men också om uppväxt och privatliv med barn, barnbarn, skilsmässa och ett långt lyckligt äktenskap som fortfarande står i full blom."
Nils Petter

I över tre decennier har Erica Jong förbluffat och provocerat. I sina memoarer, skrivna med samma sensualitet, humor och ärlighet som gjorde Rädd att flyga till en klassiker, beskriver Jong sitt liv som författare.

I sina memoarer är Erica Jong uppfriskande direkt - oavsett om hon avhandlar hur man skriver bra sexscener, om hon beskriver alkohol och marijuana som vägen till njutning eller avslöjar detaljer om sitt eget kärleksliv.
Hon berättar om hur hon i sextioårsåldern upptäckte glädjen i så vitt skilda ting som tantrasex och mormorskap. Hon skildrar också sitt liv i litteraturens tjänst, och hur författare som Sylvia Plath och Henry Miller har influerat henne.

Över trettio år av kändisskap, löje, äkta män, älskare, alkohol och ibland tillfällig avhållsamhet. För Erica Jong har skrivandet ofta varit ett sätt att få en stormig tillvaro att bli mer begriplig. Förföra demonen är en ovanlig mix av boklighet och oanständighet - och Erica Jong är mer än något annat lojal mot vikten av att säga som det är i en förljugen tid.

En av Sveriges mest folkkära artister berättar för första gången om sitt fantastiska liv i memoarform. I generösa och öppenhjärtiga tillbakablickar får vi följa Siw Malmkvists spännande historia.

Vi får följa Siw från barn- och ungdomsåren; genombrottet i mitten av femtiotalet; åren som sextiotalets schlagerdrottning; medverkan i musikaler, revyer och pjäser; upp- och nedgångar i privatlivet; samt alla möten och samarbeten med färgstarka personligheter inom svensk och internationell underhållningsbransch under sex decennier.
Siw Malmkvists livssaga tar sin början i trettiotalets statarliv och sträcker sig fram till dagens moderna välfärdssamhälle. Däremellan ryms ett modernt kvinnoöde, berättelsen om "en vanlig människa med ett ovanligt yrke", som Siw själv uttrycker det.

I Tunna skivor av mig berättar sångerskan och skådespelerskan, som än i dag är Siwan med hela svenska folket, sitt livs historia. Allt börjar i Landskrona i mitten av trettiotalet då Siw föds som det sjätte barnet i en skara på nio syskon. Så småningom blir musiken allt viktigare för Siw. Hon får ett skivkontrakt och några år senare kommer det stora genombrottet med Augustin i Melodifestivalen. Inom ett par år har hon dessutom blivit stor stjärna i Tyskland. Sedan dess har det rullat på, både i Sverige och internationellt, och Siw har fått uppleva mer än de flesta i svensk underhållningsbransch. Än i dag är hon en folkkär artist med hög profil i breda tv-program som Körslaget, På spåret och nu senast i Stjärnorna på slottet. Och säg den svensk som inte kan sjunga med i låtar som Jazzbacillen, Tunna skivor, Flickor bak i bilen och Mamma är lik sin mamma!

Fred Åkerström var en av de främsta vistolkarna i 1960- och 70-talens visvåg. Här berättar hans dotter CajsaStina med kärlek, sorg och saknad om sin när- och frånvarande far.

"Den rungande tystnad som min far lämnade efter sig när han försvann ur mitt liv för 25 år sedan, ekar i mig än i dag. Jag var 17 år då, 1985. Alla dessa ord och meningar som aldrig utväxlades mellan oss, dessa frågor som aldrig blev besvarade.
Vi hann inte mötas, på lika villkor - trots min biologiska ålder var jag rent mentalt 8-9 år då han gick bort. Den monumentala respekten för honom - skräcken - frös min inre klocka.

Under en period av flitigt tågpendlande i samband med en skivproduktion för några år sedan började jag skriva ner vad som skulle kunna liknas vid ett fiktivt samtal mellan oss; minnena fick åter liv - barndomsminnen av himmelsk, berusande glädje … men också av förlamande rädsla och förtvivlan. En trasmatteväv bestående av mer eller mindre sammanlänkade texter, verser, brev och dagboksanteckningar började ta form - grunden för denna bok.

Ungefär samtidigt som mitt arbete med boken påbörjades, återfann jag bland min fars kvarlåtenskap ett gammalt skrivhäfte fyllt med farfars egenhändigt nedtecknade barndomsminnen. Dessa barndomsskildringar har efter hand hjälpt mig att förstå något av orsaken till den själssmärta som tycks ha gått i arv i generationer inom vår familj. Många av de smärtsamma situationer som min far omedvetet utsatte mig för, får därigenom sin indirekta förklaring.
En far - en manlig norm att formas av, att anta, förkasta och ompröva, i all oändlighet.
Den brist på mentala redskap som min fadersrelation rustat mig med, har gjort att jag många gånger upplevt mig gå genom livet med bakbundna händer. En smärtsam, ofta mycket förvirrad resa.
Genom att skriva den här boken har jag försökt återskapa något av det försonande samtal pappa och jag aldrig fick, i levande livet."
CajsaStina Åkerström

I mitten av sextiotalet ger Käbi Laretei en konsert i Carnegie Hall. Efter hemkomsten nås hon av ett brev där en amerikansk förläggare, Clay Coss, erbjuder sig att sponsra ett antal konserter för henne i USA. Det innebär början på en lång och märklig relation mellan Käbi, Clay och hans hustru Eva.

Under tio års tid är makarna Coss närmast maniskt inriktade på att föra fram Käbi i USA och att göra henne ekonomiskt oberoende. De erbjuder henne husrum och är måna om att tillfredsställa hennes minsta önskan. Samtalen kring musik blir många och passionerade, både i verkliga möten och brevledes. Det är en vänskap som växer sig stark mellan de tre inblandade, men en vänskap med inslag av besatthet från paret Coss sida. I ett avgörande brev till Käbi avslöjas hur de önskar föra passionen vidare.

Toner och passioner är uppbyggd som Hindemiths verk, med fugor växlande med interludier och intermezzi. I fugorna växer historien med paret Coss, medan Käbi i "mellanspelen" med sinnlighet, humor och en känsla för detaljer berättar om ett annorlunda och ytterst händelserikt liv. Käbi skildrar möten med hypernervösa dirigenter och excentriska kolleger, det andlösa ögonblicket bakom scendörren före entrén, skräcken för att plötsligt glömma notbilden (Käbi tog aldrig med sig noter till konserterna!), flyglars olika personligheter, förhållandet till vänner och älskare. Allt återberättas med värme och livfullhet av en människa med mycket livserfarenhet.

Detta är den stora, definitiva och internationellt gångbara boken om Olof Palme och hans tid. Den rör sig från tysta lägenheter på Östermalm i Stockholm till kokande metropoler i Sydostasien, från privata internatskolor till socialdemokratiska kursgårdar, från lantligt herrgårdsliv i Sörmland till sjaskiga drugstores i den amerikanska södern.

"Inget i hans liv var så vackert som det sätt han lämnade det." Så heter det om en avrättad statsman i Shakespeares drama om den skotska medeltidskungen Macbeth.
Med Olof Palme är det tvärtom. Det brutala mordet på Sveavägen i Stockholm en februarinatt för tjugofem år sedan har höljt hans liv i skugga. Vi står kvar med en blandning av nostalgiska drömmar och svarta nidbilder. Det är inte bara mordutredningen som är ouppklarad utan också vårt förhållande till Olof Palme.
Det finns inget enkelt eftermäle. Aristokraten som blev socialist. Individualisten som blev ledare för Sveriges största politiska kollektiv. Kavalleriofficeren som blev nedrustare. Klassförrädaren som var stolt över sin borgerliga familj. Litteraturälskaren som kom på kant med författarna. Amerikavännen som angrep USA:s regering. Antikommunisten som omfamnade Fidel Castro.

Vem var han - "egentligen", frågar vi oss oroligt. Och tror att svaret finns i något gåtfullt hemligt rum dit eftervärlden ännu inte trängt in.
Men Olof Palmes motsägelser är hans tids motsägelser. Han föddes nio år efter första världskriget och dog tre år innan Berlinmurens fall. Hans liv tillhör det korta, stormiga nittonhundratalet och han var mer delaktig i dess avgörande konflikter än någon annan svensk av sin generation.
Underbara dagar framför oss är en flödande rik berättelse om en fascinerande person och politiker, människorna omkring honom, den nation han ledde och den internationella scen han intog med kraft.

Plötsligt avbryts dessa mina tankar av Sture som frågar: "Vad tänker du på? Har jag sagt något som du ogillar?"
"Nej, nej, inte alls. Jag tänkte helt enkelt på det du sa för en stund sedan, nämligen att du har mardrömmar. Vad händer?"

"Varje natt vaknar jag i djup ångest vid tretiden på morgonen. Jag måste stiga upp för att sansa mig. Jag kan inte somna om före gryningen. Sedan vaknar jag sent på morgonen, lugn och utvilad."
Jag ser förundrad på honom.
"Ja, ja, du kan inte föreställa dig vad en mardröm innebär, hur fasansfullt kriget är."
"Berätta!"

Sture Linnér (1917-2010) är väl känd som introduktör av grekisk kultur från äldsta tid fram till våra dagar och för sina insatser både inom svenskt samhällsliv och i internationella sammanhang. Leonie Carokis vänbok är en sympatisk och nyfiken serie impressionistiska snabbskisser, som ger glimtar från hans äventyrliga liv som Röda korset-delegat i Grekland under den tyska ockupationen och som Dag Hammarskjölds representant i Kongo under de högdramatiska åren efter frigörelsen från det belgiska förtrycket. Men boken ger också personliga, ibland nog så personliga, reflektioner kring och av Sture Linnér i mer vardagliga sammanhang.

HKH Victoria - ett personligt porträtt är boken om kronprinsessan Victorias liv men framför allt om det decennium som gått sedan den unga hovreportern Catarina Hurtig började följa henne. Tio år fyllda av kärlek, rykten, löpsedlar och dramatik.

Catarina Hurtigs första "möte" med kungafamiljen ägde rum 1984 när Jönköping firade 700-årsjubileum. Hon var nio år gammal och fick följa med sin rojalistiska mormor till stan och beskåda kungaparet. Då var samlarserien "Det kungliga året" ett självklart inslag i mormors bokhylla. Tjugofem år senare är Catarina författare till densamma och har dessutom gett ut boken Uppdrag: Prinsessa på inte mindre än åtta språk. Hon har även belönats med en Silverpocket för pocketversionen av Prinsessor om tio av de nya, moderna prinsessorna i Europa - verklighetens askungar som träffat drömprinsarna och glidit in i de kungliga gemaken på en räkmacka ...

Kronprinsessan Victorias hemkomst från USA, där hon fått hjälp med sina ätstörningar, sammanföll med Catarinas anställning på Den kungliga veckotidningen. Samtidigt som Victoria startade sin lysande bana som kronprinsessa skapade Catarina sin karriär som hovreporter, programledare och författare. Hon fick förmånen att resa med prinsessan till Uganda, Etiopien, Lettland och Kosovo, och vara med henne både på representation och bakom kulisserna. Hon såg en vilsen men ambitiös tjej med stor potential som delade med sig av sitt liv både i intervjuer och off the record.

Han har levt hårdare än de flesta. Tagit fler droger. Druckit mer sprit. Ständigt varit otrogen. Levt lyxliv och fattigmansliv. Träffat varenda kändis värd namnet. Och nu har han skrivit om hela den cirkus som varit och är hans liv ...

"Man har sagt en del galna saker om mig genom åren som 'Han bet huvudet av en fladdermus.' Japp. 'Han bet huvudet av en duva.' Japp. Men så hör jag saker som 'Ozzy skulle uppträda i går kväll men han vägrade sätta igång förrän han bitit av huvudena på femton hundvalpar.' Jag, döda hundvalpar?! Jag älskar hundvalpar och har arton av dem hemma. Fast jag har dödat några kor i mitt liv, det har jag. Och kycklingar ...

Fast alla galna saker jag gjort hemsöker mig. Varje dag i mitt liv har varit en händelse. Jag har tagit dödliga doser av droger och alkohol i 30 års tid. jag har överlevt ett flygplan som körde in i mig, självmordsöverdoser, anklagelser om mord … Och så dog jag nästan en gång när jag körde över ett gupp i marken med min fyrhjuling i snigelfart.

Människor frågar mig hur jag kunnat överleva och jag vet inte vad jag ska svara. Om man hade radat upp alla ungarna på min gata där jag växte upp och frågat vilken av oss som skulle bli 60 år, ha fem ungar, fyra barnbarn och hus i Buckinghamshire och i Bevely Hills, inte fan skulle man satt några pengar på mig. Men här är jag, beredd att berätta min historia, med mina egna ord, för första gången."

Black Sabbath bildades i Birmingham 1968 av Ozzy Osbourne (sång), Tony Iommi (gitarr), Geezer Butler (bas) och Bill Ward (trummor). Bandet blev känt för sina skandalösa uppträdanden och skapade något helt nytt i musikbranschen med sitt tunga beat och texter fyllda av ockultism. Deras skivor, till exempel Paranoid och Sabbath Bloody Sabbath, sålde guld- och platina många gånger om på 70-talet och de rankas som tidernas näst bästa hårdrocksband, bara slagna av Led Zeppelin.

Ozzy Osbourne föddes i arbetarstadsdelen Aston i Birmingham 1948. Han har sålt över hundra miljoner skivor, både med Black Sabbath och som soloartist. Han är gift med Sharon, som man också kunnat se i deras gemensamma program Hemma hos the Osbournes.

En stark och vacker överlevnadshistoria ...

Tolvåriga Ester Jansson låg med täcket uppdraget till hakan och grät tyst. Hon kunde knappt ta in vad som nyss hade hänt. De viskande rösterna, de tunga kropparna, det där hårda mellan hennes lår.
Det var Magnus och Dan, två av familjens tonåriga fosterbarn, som hade smugit sig in i hennes rum. De hade varit nakna, och de hade krupit ner i hennes säng. Hon hade inte vågat skrika.
Esters hjärna var som ett enda trassel av förvirrade tankar. Hon ville bort från allt. Hon passade inte in här, och hon ville inte passa in. Alla tyckte att hon borde vara så tacksam för att hon hade fått komma till Sverige, men vad skulle hon vara tacksam för? Att hon blev mobbad i skolan för sin hudfärg? Att fosterbarnen utsatte henne för sexuella övergrepp? Att hennes adoptivmamma trodde att hon kunde hela henne, men bara gjorde henne sjukare?

Hon tittade ut mot natthimlen genom fönstret och såg den stjärna hon hade gjort till sin egen. Hon kunde prata med sin afrikanska mamma genom den där stjärnan. Hon tänkte så mycket på henne. Hon undrade om mamman saknade sin dotter, och hon undrade varför hon hade låtit adoptera bort henne.
Det hade inte mamman gjort. Adoptionen hade skett mot hennes vilja. Och hon var fast besluten att en dag få återse sin försvunna dotter.

Utsatt är en verklighetsbaserad berättelse om ett adoptivbarns famlande efter en egen identitet, om det svenska samhällets kraftiga svängningar i synen på adoptioner och om två kvinnors outtröttliga strävan efter att återförenas med varandra.

På samma sätt som Nelson Mandela, Martin Luther King och Mahatma Gandhi har Aung San Suu Kyi blivit en ikon för kampen för frihet. Men vem är hon egentligen? Vad driver henne till att göra så stora personliga uppoffringar för sitt land?

I biografin En kamp för frihet ger journalisten och författaren Jesper Bengtsson en bild av en av vår tids mest omtalade politiska personligheter. Han beskriver hennes bakgrund som dotter till Burmas frihetshjälte Aung San, åren i England och New York och hennes återkomst till Burma på 1980-talet. Militärjuntan kastade henne i husarrest redan 1989. Ändå förblir hon en samlande kraft för Burmas demokratirörelse. Hennes namn är så laddat att många i Burma inte ens vågar nämna det offentligt. Internationellt har hennes berömmelse ökat ju längre tid hon hållits kvar i husarresten, och hon fick Nobels fredspris 1991. Över hela världen förknippas hon med en fredlig kamp för demokrati och mänskliga rättigheter.

Men Aung San Suu Kyis öde har också inneburit att hon varit isolerad från sin familj. Hennes make Michael Aris dog i cancer 1999 utan att de kunde ta farväl av varandra. Sönerna Alexander och Kim har tvingats leva en stor del av sina liv utan kontakt med modern.
Aung San Suu Kyis dragningskraft handlar om hennes personliga karisma och mod, men också om att hon personifierar en av vår tids stora frågor: Vad krävs för att demokrati ska växa fram ur djupt auktoritära system?

- På mitt visitkort står det "artist" men det kunde lika gärna stå "filosof och nattsuddare", säger Babben. Vem är jag? Vad driver mig? Varför reagerar jag så märkligt i just den här situationen? Det här är superintressanta frågor för mig och jakten på svaren har varit lång och underhållande.

I den här boken berättar Babben om varför hon aldrig går och lägger sig, om sin ständiga kamp att skilja den hon är från det hon gör, om hur hon står ut i väntan på att bli perfekt, hon funderar över fenomen som klassresor och föräldraskap samt förklarar varför Elton John är bättre än Madonna.

"Det har varit en lång resa från bondgården hemma i Dalhem till den person jag är i dag.
Jag har jobbat hårt och hela tiden försökt att bredda mig. Under tiden har jag blivit en offentlig person, någon som många nästan tycker sig känna personligen. Och tänker man efter så har jag ju faktiskt varit i deras vardagsrum!
Medan jobben rullat på har jag gjort ett allvarligt försök att förstå vem jag själv är bortom det man ser och hör. Försökt att täta hålen där det rinner ut värdefull energi. Få koll på mina drivkrafter så de inte drar mig till botten.
Jag har inte alltid varit sams med mig själv. Jag har inte alltid varit snäll mot mig själv. Min grundprogrammering är att lyssna mer på andras behov än mina egna. Det har lett till en hel del återvändsgränder och även fysisk kollaps.
När jag var liten kände jag mig ofta annorlunda och konstig. Det gör jag fortfarande ibland, men med en stor skillnad: det oroar mig inte längre. Jag ser det snarare som en kvalité. Dessutom har jag träffat så många andra som också känner sig onormala att jag börjar misstänka att det är det som är normalt. Är vi inte alla udda bitar i ett jättepussel med olika former, färger och motiv? Och visst ska det vara så?
Så här kan jag sitta och fundera på sent på nätterna i stället för att gå och lägga mig. Tankarna flyger fritt. Nu har jag fångat några av dem och fäst dem på papper. Betrakta den här boken som ett resedokument. Eller som ett brev från nån som alltid är på väg till nästa hållplats och som vägrar att dö nyfiken!"
Babben Larsson

Som proteströrelse var 1970-talets kvinnorörelse unik. "Det personliga är politiskt" var mer än en paroll, det var en aktivistisk livsstil, en effektiv lobbyverksamhet som sparkade igång den jämställdhetspolitik vi i dag tar för given. Om hur det gick till när kvinnokampen förändrade synen på kvinnan (och mannen) handlar boken om. En djupt personlig och kärleksfull betraktelse av en som befann sig i centrum av den nya kvinnorörelsen.

"Sjuttiotalsfeminismen var ett gigantiskt kunskapsprojekt, en kvinnornas egen motståndskultur som rymde såväl Aleksandra Kollontajs historiematerialism som Erica Jongs knapplösa knull. Vi bedrev medvetandehöjning från topp till tå, analyserade kvinnoförtrycket under senkapitalismen, praktiserade feministiskt moderskap och diskuterade våra kroppar, våra jag.

Vi demonstrerade, gjorde nattliga raider mot porrklubbar, stödde strejkande städerskor, satte ihop Kvinnobulletinen, arrangerade kvinnokulturfestivaler, kvinnoutställningar, skrev kollektiva sånger och böcker. Vi var socialfeminister, kulturfeminister, kvinnofrigörelsefeminister. Heterosexuella, bisexuella, lesbiska. Vi trodde på den personliga erfarenhetens kollektiva sprängkraft. Jag vet, för jag var med.
1972 började mitt kvinnoliv. Då gick jag, arton år på det nittonde, med i Grupp 8. Under en period i livet när en ung kvinna vanligtvis famlar efter en identitet, och depression kan vara ett normaltillstånd, fick jag chansen att känna min betydelse. Tillsammans med hundratals andra kvinnor lärde jag mig att utveckla en åsikt och stå för den. Jag fick en kropp som gick med stora steg och skrattade högt. Ändå var det också en tid fylld av konflikter: systerskapet var inte alltid så lätt att leva upp till, och männen var inte alltid sjysta kamrater. Men vi var bergfast förvissade om att vi skrev historia: 'Systrar i hela världen, förena er!' Och vi nådde långt med vårt budskap. Kvinnobulletinen sålde i 15 000 ex och internationella kvinnoåret 1975 såg 100 000 hänförda människor Jösses flickor.

Å alla kära systrar! handlar om min tid som ung kvinna i denna rörelse, men jag har också intervjuat några som var med Grupp 8, Lesbisk Front, Befria Mannen. Allt kryddat med mängder av denna tids rekvisita: instamaticfoton, fittsymboler, klistermärken, affischer, paroller, spekulum med mera oumbärligt för en äkta sjuttiotalsfeminist."
Ebba Witt-Brattström

Den sanna berättelsen om en mors svek och en dotters kamp för överlevnad.

Den femåriga flickan Dana och hennes syster Heather hamnar i händerna på Skottlands värsta pedofilring genom tiderna. Det är deras biologiska mamma och styvpappa som introducerar dem och de blir gång på gång våldtagna, slagna och utsatta för extrema övergrepp och våld av ett flertal pedofiler.
I vuxen ålder bestämmer sig Dana, med stöd av sin make, för att berätta vad som hänt henne och försöka sätta dit förövarna. Det slutar med att många av gärningsmännen, inklusive modern som inte bara möjliggjort övergreppen utan dessutom aktivt deltagit i dem, blir dömda och får avtjäna långa fängelsestraff. Det här är berättelsen om en ung kvinnas kamp för att komma tillbaka till ett normalt liv efter år av övergrepp från såväl främlingar som från familjemedlemmar, och från modern som borde varit den som skyddade henne mest.
I februari ställs ytterligare två män inför rätta för de övergrepp som Dana utsatts för. Man förutspår att även de kommer att tilldömas långa fängelsestraff.

Drottning Victoria är i dag i stort sett okänd för svenskarna men hon är ändå för många förknippad med Solliden på Öland, och naturligtvis med Axel Munthes San Michele samt med Hildasholm i Dalarna. En del kanske också känner till hennes glädje över att bli hedersöverste vid ett preussiskt regemente och hennes aktivitet under bondetåget.

År 2010 blir det åttio år sedan Victoria (1862-1930, drottning från 1907) dog i Rom med hjälp av Axel Munthe. Bakom sig hade hon ett liv av sjukdom och besvikelser men hon kämpade tappert och levde ingalunda innehållslöst. Tvärtom. Victoria är verkligen intressant som person. Hon var visserligen hårt uppfostrad men trots detta tidigt otrogen med makens adjutant.
Victoria hade en hård barndom på slottet i Karlsruhe, hennes ständiga hosta grundlades i den kalla sängkammaren. Äktenskapet med Gustaf var inte lyckligt. Hela sitt liv kämpade hon mot olika sjukdomar men var politiskt aktiv. Hennes förhållande till Axel Munthe var fascinerande. Hon fick tre söner men hade en god relation endast med Wilhelm. Gustaf Adolf tyckte hon inte om och lille Erik var svårt sjuk.
Victoria var under ett par decennier en viktig politiker i Sverige. Hon var starkt konservativ och försökte efter bästa förmåga driva på kronprinsen/kungen i kampen mot norrmännen och mot demokrati och parlamentarism. Utan henne kanske det inte hade blivit ett så utmanande tal på borggården i februari 1914.

"'Varför tycker ni så illa om oss ryssar', frågar min goda vän Nikolaj när jag besöker honom i Moskva i december 2008. Hans fråga är befogad - i Sverige hörs återigen krav på att bygga upp vårt försvar för att skydda oss mot 'den ryska björnen'."

De senaste två åren har Sverige varit ett av de mest aggressiva länderna inom EU när det gäller Rysslandskritik. Oftast ges generella bilder som kan tolkas som att ryssen alltid är skurken och "ärkeskurken" symboliseras i allt högre grad av Rysslands tidigare president och numera premiärminister Vladimir Putin - en makthavare som inte lämnar någon oberörd. I väst skrämmer hans skarpa genomträngande blick och gravallvarliga ansiktsuttryck, på hemmaplan är han fortfarande en av de mest populära politikerna.

Vem är då denna man som bland annat utsetts till årets personlighet av Time Magazine? Varför ser politiker och media i vissa västländer på Putins Ryssland som ett potentiellt framtida militärt hot och varför har en del debattörer liknat honom vid Josef Stalin?

Murens fall och kalla krigets slut för tjugo år sedan blev en vändpunkt. Vi jublade och såg en positiv utveckling för Ryssland och världen. Tio år senare kom Putin till makten och vi betraktade den forne KGB-mannen med skepsis men lovordade honom när han levererade det som väst ville ha - till och med när Ryssland förlorade på detta. Nu har det gått ytterligare tio år och vi i Sverige minns Poltava och förlusten av Finland när vi tänker på Putin och Ryssland.

Under de senaste åren har nidbilden av Ryssland och ryssar närmast exploderat i Sverige - på alla plan. På sportsidorna anklagas ryssar ofta som fuskare, i underhållningsbranschen är det senaste exemplet sketchen "Tingeling".

Vladislav Savic vill med denna bok skapa debatt. Han för samman den västerländska historiesynen och retoriken, med den ryska. Det finns alltid två "sanningar" och det svartvita visar sig oftast vara väldigt grått.

Det här skulle inte bli en memoarbok, men texten kan ibland överlista sin författare. De småljugande minnena från barndom, författarliv, resor, akademi, kärlek och död blir ändå till en berättelse om ett liv. Men samtidigt om hur vi omformar våra minnen till myter som ger struktur och innebörd åt vår tillvaro.

"Självbiografin har aldrig frestat mig. Det som intresserar mig är minnets sätt att arbeta.
Redan mitt första minne är tvivelaktigt. Grannhuset står i lågor en natt. Min mor har mig på armen och vi bevittnar andlöst dramat genom ett fönster. Jag kan inte vara mer än ett par år men upplevelsen är tillräckligt stark för att avsätta en hållbar minnesbild. Det är bara ett fel med bilden - den är registrerad på avstånd. Jag ser mig själv på min mors arm framme vid fönstret med det brinnande huset skimrande i rutan och ett rött eldsken flackande över ansiktena. Det finns rimligtvis en genuin upplevelse bakom tablån men den har bearbetats.

Minnet ljuger. Men det intressanta är på vilket sätt ett minne ljuger - och varför. Det jag söker är vad mitt fortsatta liv har gjort med mina hågkomster, hur senare upplevelser, värderingar och strategier har omformat minnena utifrån sina behov och avsikter - och därvid oavsiktligt satt sina spår i bilderna.
Minnesbilden av mor och barn är en sådan samlingspunkt. Mor är, i kontrast till det skrämmande utanför fönstret, lugn och fattad. Hon är ännu inte det knippe av förtvivlan hon skulle bli efter sin skilsmässa, med tårar, förebråelser och hot om att 'ge upp' och lämna min bror och mig åt vårt öde. Minnet ljuger in trygghet i bilden. I själva verket speglas hennes olyckliga barndom, hennes sårbarhet, det upprivna äktenskapet och familjens utsatta liv in i bilden av mor och barn vid fönstret.

Nu händer det att texten överlistar sin författare. De småljugande minnena från barndom, studieår, författarliv, resor, universitet, akademi, vänskap, kärlek och död formar sig mot min avsikt till en berättelse om mitt liv. Men det jag verkligen velat komma åt är något som går utanför det individuella livsödet - hur vi omformar våra minnen till de myter som förmår ge struktur och innebörd åt vår tillvaro."
Kjell Espmark

Under mer än trettio år var Conny Larsson fullständigt uppslukad av två österländska sekter. Till sist lyckades han bryta sig ur den tillvaron och har nu fattat pennan för att skriva av sig det euforiska helvete som han under alla dessa år byggt in sig i. Ett försök att förstå de mekanismer och mönster han följt för att hamna i det som blev hans liv.

"Den nya musiken, Beatles, drogerna, den sexuella frigörelsen, teatern, meditationen, de österländska sekterna. Allt detta uppslukade mig och mina vänner i den miljö jag befann mig i som tonåring. Jag antogs vid scenskolan i Malmö 1965 som ett teaterunderbarn till andras stora förvåning.
Snart var jag, och många med mig, uppslukade av missbruket och de österländska rörelserna under ledning av Maharishi Maharishi Yogi, senare uppmärksammad som Beatlesyogin. Förlorad i Maharishis karisma och meditationen blev jag hans privata sekreterare, reste världen runt med honom och drogs alltmer in i den värld där förnekandet stod i centrum för vad jag egentligen upplevde.
Efter alltför lång tid lämnade jag TM-rörelsen (transcendental meditation) bara för att hamna i en annan sekt. Då jag ännu inte var mogen för att leva utan religiösa förebilder, i avsaknad av en fadersbild, påtog jag mig uppgiften att starta ett behandlingshem för narkomaner och svårt kriminella samt mentalt störda. Allt detta i övertygelsen om att, som min nya guru sa, 'vara den rätte att under hans ledarskap leda detta hem'.
I dessa sekter levde jag under sammanlagt 31 år. Jag lyckades lämna min senaste guru först efter det att jag genomskådat hans upplägg och insett att jag varit en medspelare. I min enfald trodde jag nämligen att de lokala eller nationella sektledarna skulle finna förståelse för vad jag och andra genomlevt. Jag vände mig först till dem utan att få någon som helst respons. I stället utsattes jag för personlig förföljelse och mordhot.
När jag nu ser tillbaka på hela perioden ser jag också hur isolerandet av oss som vågade lämna rörelsen tog fart i alltmer oangenäma former. Detta har stärkt mig i min övertygelse att i bokform skriva av mig samt genom detta vara till en hjälp för alla de människor som fortfarande befinner sig inom rörelser eller grupptryck, det må vara Knutby, Jehovas vittnen eller andra av samma karaktär."
Conny Larsson

"Min stackars syster frågar varför jag inte tar våra väskor med oss. Jag svarar henne: Det är meningslöst … Jag hinner inte säga något mer då skrikandet fortsätter: 'Män till höger, kvinnor till vänster!' En snabb kyss, och vi skiljs för alltid."

I oktober 1942 deporteras Chil Rajchman och hans syster till Treblinka. Systern förs omedelbart efter ankomsten till gaskammaren medan Chil överlever tack vare slumpen, list och tur. Hans uppgifter är att sortera de dödas kläder, klippa kvinnliga lägerfångars hår strax innan de ska in i gaskammaren, sedan kommenderas han att bära lik. Hans sista uppgift blir att på de döda dra ut tänder med guldplomber. I samband med en revolt i lägret lyckas Rajchman efter ungefär tio månader fly. Resten av kriget håller han sig gömd i Polen.

Direkt efter flykten skriver han ner sina minnen i en anteckningsbok. Det är en rå och grovhuggen skildring av en fasansfull period. Rajchman beskriver dagarna i lägret och vad han tvingas göra. Särskilt vedervärdiga är beskrivningarna om hur lägret måste effektiviseras för att klara av att döda alla som anländer: nya metoder för att bränna kropparna, nya sätt att stapla kropparna så att allt fler kan brännas. Allt tycks skrivet i raseri. Ibland nämns vissa lägerledare vid namn, men för det mesta kallas de kort och gott för mördarna. Brutaliteten från ledningens sida är kompakt och besinningslös och drabbar både dem som ska fösas in i gaskamrarna och arbetsstyrkan. Minsta förseelse straffas med tiotals piskrapp, fångar skjuts därför att en vakt blir irriterad, nakna kvinnor får vänta i 20 graders kyla utanför gaskamrarna därför att det roar ledningen.

Mellan 700 000 och 1 200 000 människor dödades i Treblinka. Bara 57 personer överlevde. Chil Rajchman var en av dem. Hans bok är ett oerhört viktigt historiskt vittnesmål om det mest effektiva förintelselägret.

Kurdo Baksi var en av Stiegs få riktigt nära vänner. De kallade varandra lillebror och storebror. Sorgen efter Stieg blev stor. Att han dessutom, inte långt efter sin död, blev en av de mest lästa deckarförfattarna ökade nyfikenheten på vem Stieg egentligen var. Kurdo Baksi lägger till en viktig bit i det pusslet.

"I många hänseenden kommer Stieg alltid att framstå som gåtfull. Det var helt enkelt en del av hans personlighet. Men få har samtidigt så frikostigt delat med sig till andra. Jag tror att många nästan betraktade honom som en outsinlig källa. Han gav och vi var många som villigt tog emot." Kurdo Baksi

Få läsare vet vem Stieg Larsson egentligen var och att han tidigare skrivit mycket, både artiklar och böcker av ett helt annat slag än deckarna om Mikael Blomkvist och Lisbeth Salander.
Nu har Stiegs "lillebror" Kurdo Baksi valt att skriva ett slags personlig biografi om sin nära vän. Det har tagit honom nästan fem år att samla mod och styrka att skriva om den Stieg som han kände. De var två vänner som ofta fick täcka upp för varandra, ständigt måna om att värna om sina privatliv eftersom de levde under ständiga hot från nynazistiska grupper.
Kurdo beskriver deras samarbete, deras många och långa diskussioner, om Stiegs enorma arbetskapacitet, hans energi och idérikedom men också om oron för hans hälsa och hans kompromisslösa sidor och envishet som ibland satte krokben för honom själv. Han skildrar också Stiegs arbete på TT och hur hans stora intresse för deckargenren lockade honom att skriva.
Den här boken ger röst och kropp åt Stieg Larsson, och vi får en unik inblick i vem Stieg Larsson var både som människa och författare.

Ego Woman är en fortsättning på Ego Girl - och handlar om Carolina Gynnings virvelvindsliknande väg mot toppen, kändisskapet, äran, berömmelsen och de stora pengarna. Carolina har lyckats med det som så många före henne gått bet på - att efter dokusåpan ta steget från bimbokändis till hyllad och prisbelönt programledare i tv. Med en inneboende självkänsla och en stark övertygelse om att allt är möjligt, har hon forsat fram genom Kändissverige och nått en position som är få förunnade i en tid då kändisarnas brinntid är försvinnande kort.

Med mer än 100 miljoner sålda album med artister som Céline Dion, Britney Spears och Bon Jovi, det egna tv-programmet Made in Sweden och som jurymedlem i Idol 2008 och 2009 är Andreas Carlsson en gigant i musikbranschen.

Redan som nittonåring fick Andreas Carlsson sitt eget skivkontrakt. Men karriären som artisten Andres tog aldrig fart och i stället bjöds Andreas in som låtskrivare av legenden Denniz Pop till den världsberömda Cheironstudion, vars betydelse och säregna sound senare kommit att jämföras med Motown under 60-talet och ABBA under 70-talet. Här skapades hits i långa banor och de var med om att skapa artister som Britney Spears, Backstreet Boys och Westlife.
När Cheiron stängdes ner efter Denniz Pops tragiska bortgång, gick Andreas - med hits som I'm Alive med Céline Dion och I Want It That Way med Backstreet Boys i ryggen - vidare till egna utmaningar som så småningom ledde honom till USA och Los Angeles. Efter att ha jobbat i många år med några av musikbranschens stora legendarer - till exempel Bon Jovi, Kiss och Desmond Child - återvände Andreas för en tid sedan till Sverige för att medverka i Idol som jurymedlem, något han kommer att ägna även hösten åt. 2008 års Idol-jury blev på många sätt populärare än själva deltagarna, och de har fortsatt med att göra sin egen tv-serie Made in Sweden. Idol 2009 har dragit fler sökande och förväntas få större publik än någonsin, och sätter igång i början av september för att hålla igång ända fram till jul.

I Live to win - Låtarna som skrev mitt liv berättar Andreas på ett högst personligt och osminkat sätt om livet och dess toppar och svackor, den osvikliga kärleken till musiken och skapandet, och om människorna i hans liv. Vi möter alla från Britney Spears och Gene Simmons, till hans livs mentorer och den stora kärleken - sonen.

Det finns många beskrivningar av Heinrich Himmler, chefen för nazisternas polis- och terrorapparat, men aldrig tidigare har någon visat i hur hög grad denne man präglade nazismens strukturer och destruktiva dynamik.

Heinrich Himmler - Reichsführer-SS (SS-riksledare), rikskommissarie för stärkandet av det tyska folket, slutligen riksinrikesminister och chef för reservarmén - hade en unik maktställning i den nationalsocialistiska staten och var den som kanske mer än någon annan stod för terror, förföljelse och förintelse. Han var ansvarig för såväl inre repression som SS förbrytelser på östfronten och för att miljontals människor under tyskt herravälde rycktes upp från sina boplatser och förflyttades. Men trots sin centrala roll för regimen framstår Himmler fortfarande som en blek och i stor utsträckning gåtfull gestalt.
Peter Longerich granskar i denna den första omfattande biografin alla funktioner och aspekter av personen Himmler. På ett unikt sätt förenar han privat livshistoria, politisk biografi och strukturhistoria och ger på så sätt överraskande insikter i hela nationalsocialismens historia. Himmler var en mästare på att utnyttja och kombinera sina befogenheter inom vitt skilda fält av politiken för att uppnå sina mål. Longerich visar oss i vilken hög grad riksledarens fördomar, fixa idéer och älsklingsidéer präglade SS som organisation - det blev på så sätt en spegelbild av honom själv. Och att dess historia blir ofullständig och obegriplig utan en grundlig kännedom om mannen i dess spets.

Michael Nyqvist är en av Sveriges mest omtyckta och framgångsrika skådespelare. I sitt uppmärksammade Sommarprogram i juli 2007 berättade han om sin bortadoption, om sökandet efter sina biologiska föräldrar och efter sin egen identitet. Nu kommer boken som fördjupar berättelsen.

"En dag var vår blå Saab utbytt mot en guldfärgad Ford Fairlaine av sextiofyra års modell. Den svenska lite sura doften hade bytts ut mot en mera plastig amerikansk. Vi var de enda som hade en amerikanare på gatan. Att sitta i bilen kändes som att vara i en agentfilm. Man kunde skjuta iväg raketer med cigarettändaren och radion såg ut som en polissändare. En dag när jag satt själv bakom ratten och jagade en bov fastnade tutan och det gick inte att få den att tystna. Pappa bar mig, som var livrädd, ut ur bilen och sa att det inte var något som gått sönder. Den sommaren åkte vi iväg i Fairlainen - inte på min längsta, men viktigaste resa - över alperna, söderut.

Sedan den resan var inget mera sig likt. På hösten sålde pappa Forden och köpte en Volvo. Då brydde jag mig inte längre.

Det mesta som jag har sett efter det har varit som ur ögonvrån, det har passerat utan att jag riktigt tittat till.
En dag satte jag mig ner och började skriva.
Jag skrev för att försöka förstå den där luftfärden, när jag sträcks över från en famn till en annan och i den nya famnen får jag ett namn och en adress. En av alla adresser jag sedan sökt i fyrtio år.
Det är nog därför jag har skrivit boken."
Michael Nyqvist

Mikael Andersson var dömd till ett liv på institution när han 1964 föddes armlös och benlös. Följ hans väg från barndomens kamp mot rådande fördomar till idag då han är en aktiv föreläsare och dessutom trebarnsfar och egen företagare.

Det här är en man vars förutsättningar från första början var så svåra att ingen trodde på ett värdigt liv. Mikael föddes utan armar och ben och nu får vi möjligheten att höra hans historia, ta del av hans tankar och se världen med hans ögon. Läs om barnets kamp mot rådande värderingar och synsätt och följ hans väg från den stund då läkarnas dom var ett liv på institution till där han är idag som trebarnsfar och egen företagare.

Mikael beskriver vad som fört honom framåt i livet. I en mycket personlig berättelse får vi en inblick i betydelsen av drivkraft, aktiva val och eget ansvar för att uppnå det mål han satte upp för över 40 år sedan. Mikaels dröm var ett självständigt liv. En målsättning som under åren utvecklades till att allt mer innefatta ett liv utifrån hans fulla potential, att leva fullt ut. Idag har han nått sitt mål. Mikael lever sin dröm och vi får i boken höra hur det gick till.

Hur kan man, utan armar och ben, ta sig fram i livet på det sätt som Mikael gör? Han berättar om sitt eget sätt att angripa problem och övervinna självskapade begränsningar och hur detta gradvis förändrade hans egen livssituation. Med en vinnande attityd tar han sig fram i livet. Denna attityd och Mikaels smittande leende räddade en gång livet på en djupt deprimerad människa som var på väg att ta sitt liv.

Mikael beskriver sina egna upplevelser kring att välja livet. "Jag skapar min egen verklighet och är ansvarig för vad som händer mig i livet. Det är tankens kraft som avgör om jag väljer livet eller inte." Han är medveten om att för en del kan detta uppfattas som provocerande, men när Mikael säger det får det en annan innebörd.

Michael Parkinsons karriär spänner över fyra decennier. Hans egen show, Parkinson, startade 1971 och i sin studio har han haft varje kändis värd namnet - förutom Frank Sinatra, vilket grämer honom ...
Nu berättar han om sitt eget liv, från den enkla uppväxten i Yorkeshires gruvdistrikt till alla färgstarka människor han mött och vad de betytt för honom. Allt är återgivet på det sätt som är hans signum: med humor och intellektuell skärpa.

Parkinson har massor att berätta om sina gäster, alltifrån misslyckade intervjuer med Meg Ryan och Helen Mirren till ett flirtigt tv-möte med Shirley MacLaine. Gruvarbetarsonen fick också träffa många av sin barndoms och ungdoms idoler, som Fred Astaire och Ingrid Bergman, som han var hemligt kär i när han var 12 år gammal.
Bland alla hans andra berömda gäster kan nämnas Rod Stewart, Elton John, Madonna, Muhammad Ali, Liza Minelli, John Lennon, Dolly Parton, Margaret Thatcher, Sean Connery, Nelson Mandela, David Beckham och Luciano Pavarotti. Totalt över 2 000 intervjuer har det blivit och på kuppen har han själv blivit en lika stor celebritet som sina gäster genom att med charm och lyhördhet ställa rätt frågor, lyssna ingående och blixtsnabbt ändra inriktning på intervjuerna om gästerna säger något oväntat.

"- Den stora konsten när det gäller intervjuer är att lyssna. Det handlar inte om att titta någon i ögonen och nicka, utan om att faktiskt ta till sig vad de säger. Jag missade nästan det när jag intervjuade Tony Blair. Han fick en fråga om att skicka människor till krig, hur man som politiker hanterar den samvetsfrågan. Han svarade och sa i förbifarten att det finns någon annan inblandad också. Vänta nu... "Vem då?", frågade jag. "Gud", svarade han och då tänkte jag att där har vi morgondagens rubriker."
Ur intervju av Erik Laquist/SvD

"Våren 1944 fördes jag bort med över 400 000 ungerska judar till Tredje Rikets rökfyllda lägervärld. Jag klarade mig, det brukar jag också göra. Jag irrade genom getton, slavarbete och koncentrationsläger och klarade mig tack vare lite för många obegripliga sammanträffanden."

Har du träffat Hitler? innehåller sex självbiografiska berättelser med koppling till rasism och Förintelsen. I Den gula tygbiten får författaren vid åsynen av en liten bit tyg associationer till den judestjärna han en gång tvingades bära. I Samlarna och Aftonringningen tillbringar han en sömnlös natt i sin nyss avlidne gamle släktings säng, där korta filmiska avsnitt visualiserar förträngda minnen. En lyckodag i Bergen-Belsen skildrar en dag i ett av de otäckaste koncentrationslägren i en elvaårig pojkes perspektiv. Här defilerar över sextio namngivna och rätt numrerade lägerfångar. Uppställning, misshandel, hunger, död, råttor och löss blandas med sång och minnen från fredens tid. I Hungarians' Camp återkommer författaren efter sextio år till lägret, nu forsknings- och undervisningsanstalt. Här växer insikten fram att unga tyskar inte kan lastas för sina föräldrars gärningar. Jaktsafari i Sverige påvisar att rasismen inte bara lättvindigt kan hänföras till andra länder och tider. Här står Sveriges mest kände rasistiske seriemördare, Lasermannen, i centrum.

Hon är rolig och vass, varm och rättfram, empatisk och krävande - och Barack Obamas mest inflytelserika rådgivare. Men vem är egentligen kvinnan som Barack kallar "bossen"? Liza Mundys målar i Michelle Obama ett intimt och avslöjande porträtt av denna starka kvinna och låter oss möta det mest dynamiska paret i dagens politik. Michelle är en välorganiserad pragmatiker; Barack charmören som inte plockar upp strumporna från golvet men som siktar mot stjärnorna.
Michelle Obama växte upp i en arbetarklassfamilj i Chicagos södra del. Föräldrarna ingöt tidigt i henne hur viktigt det var att studera och att ge tillbaka till samhället. Under 60- och 70-talets USA var rasmotsättningarna fortfarande starka, men Michelle lyckades ändå komma in på Chicagos kommunala skola för högpresterande elever. Själv säger hon att det inte var förrän hon började studera på Princeton som hon upplevde att färgen på hennes skinn gjorde henne annorlunda och underlägsen.
Mundy beskriver hur Michelle träffade Barack Obama och hur hennes livsval skapat den hon är i dag: En behärskad och lugn kvinna som är den första afro-amerikanska presidenthustrun, en samhällsledare, en sjukvårdsdirektör, och en mamma som ständigt kämpar för kvinnor, barn och andra i samhället utsatta personer eller grupper.
I denna mycket välskrivna biografi baserad på intervjuer med mer än ett hundra personer - inkluderat en med Michelle Obama själv - fångar Mundy den komplexitet och det anmärkningsvärda och otroliga liv Michelle Obama har levt och lever.

"Jag vill berätta om min fars, Albert Volckerts, starka hat mot nazismen. Här finns även mina egna minnen från krigets Hamburg men framför allt handlar boken om min fars utveckling - uppväxt som han var i en starkt auktoritär, konservativ och förmögen Hamburgfamilj - mot ett allt större risktagande i kampen mot nazismen. Vi får även en initierad skildring av den stora terrorbombningen av Hamburg där min far deltog i räddningsarbetet.

I Spionen som svek ges djupa inblickar i de tyska försöken att påverka den allierade opinionen. Hur Albert blir agent för amerikansk underrättelsetjänst, för Hitlerkritiska krafter inom det tyska armékommandot samt för den svenska säkerhetspolisen. Han för Gestapo och den tyska säkerhetstjänsten bakom ljuset och lyckas få uppdrag att spionera på svensk vapenindustri. Väl i Sverige uppsöker han den svenska säkerhetspolisen och lyckas att i samarbete med dem riva upp ett nazistiskt spionnätverk i Sverige. Hans viktigaste uppdrag var att spionera på Bofors nya kanon och dess eventuellt sensationella målsökande granat samt vilka kontakter Bofors hade med Storbritannien och USA.
Albert har även i uppdrag att skapa en internationell marknad för judiska diamanter stulna från i koncentrationsläger mördade judar. En sådan sändning anländer till Sverige och stjäls av min far när Tyskland väl förlorat kriget. Han har även i uppdrag att utforska de svenska försöken med atomsprängning samt att spionera på Zarah Leander för att eventuellt kidnappa henne tillbaka till Tyskland.
I boken avslöjas att hon hade en judisk älskare som var nära vän till mina föräldrar. Albert Volckerts utvandrar efter kriget till USA där han i olika sessioner underkastas förhör av CIA för sitt spionage samt utsätts för försök att enrollera honom till CIA för arbete mot Sovjetunionen. Ett svart stråk i denna till synes osannolika levnadsberättelse är Alberts svek mot många och envar, inte minst mot sin fru och sina barn."
Joachim Volckerts

En tisdag i juni 1999 ringer telefonen hemma hos Sanna Sjöswärd. För första gången som hon kan minnas hör hon sitt persiska namn, Farzaneh. Kvinnan i luren är hennes biologiska mamma som hon inte har sett på över 20 år ...

"En kristallklar vintermorgon, den 21 november 1977, anlände planet till det okända landet Sverige. Det första jag såg av mitt nya land var en landningsbana som glittrade likt ädelstenar. Jag var fyra år och tre månader, en främling i det främmande landet i den främmande staden och med ett främmande språk. Under tre år hade jag bott på barnhemmet Lejonet och Solen i Teheran. Barnhemmet låg intill den stora bullriga huvudgatan Shahen av Pahlavi Square. Som fyraåring hade jag lärt mig att vika ihop kläderna, bädda min säng och inte spilla. Från barnhemstrappan där jag stod innan vi gav oss iväg minns jag känslan av tyget i den röda vinterjackan med speciella muddar runt handlederna som adoptivföräldrarna hade köpt."

Sanna kommer som adoptivbarn till Sverige, växer upp i en medelklassfamilj på Lidingö, lever ett svenskt liv, men känner sig annorlunda, ibland utanför. Via ett antal livskriser, som bland annat innehåller ett svårt cancerbesked, börjar hon söka sina rötter i Iran. Hon har ett fotografi på sin mamma som hon fått av ett iranskt par som hjälpt henne från Sverige. Hon låter publicera bilden i en iransk tidning tillsammans med uppgifter om var hon själv kan nås.
Efter några månader av tystnad hör hon slutligen den okända rösten i telefonen; mamma och dotter hade åter fått kontakt med varandra ...
Samtalet blir inledningen till ett antal resor till Teheran, till de fattiga förorter där mamman och syskonen bor. Mötet med den annorlunda kulturen blir omtumlande, hon möts av många stränga religiösa tabun.
Svaren på varför hon blivit bortlämnad till barnhemmet river upp många sår och skapar en känsla av att ha blivit bortvald. Samtidigt möts hon av en enorm kärlek från sin nya familj.
Mitt emellan två kulturer försöker Sanna hitta sin egen väg, sin egen identitet som människa.

"Det finns två slags människor som skriver dagbok. De som gör det av ett inre tvång, och de som gör det för att de har en förhoppning om att bli berömda. Ibland tillhör jag de förstanämnda, ibland de senare."

Ruth Maier föddes i Wien 1920 och dog i gaskammaren i Auschwitz 1 december 1942. Mellan 1939 och 1942 bodde hon i Oslo. 1940 träffar hon Gunvor Hofmo, en av Norges unga moderna lyriker. De får ett par års vänskap och samlevnad, och när Ruth allt mer sjunker ned i depression, är det vänskapen med Gunvor som håller henne vid liv.

"När Gunvor inte finns här är det något som saknas inom mig. Först när hon dyker upp, någonstans på avstånd, och är inom synhåll för mig, kan jag lättat sucka: Där är hon."

Berättelsen utspelar sig mot en bakgrund av förföljelser och krig, men det är inte en bok om nazismen eller om deportationerna, utan om ett kort men fullödigt liv. Det är en stor förlust att denna unga, oerhört begåvade människas liv tog slut så tidigt. Ruth Maier hade mycket troligt blivit författare om hon hade fått leva. Genom Jan Erik Volds försorg får eftervärlden nu ändå läsa denna mycket litterära dagbok. Detta är den dröm hon vårdade så ömt - Ruth Maier har till slut blivit författare.

Ruths liv och dagböcker får ett abrupt slut. Den 26 november 1942 skickar Tyskland fartyget Donau för att hämta cirka 500 norska judar och föra dem till koncentrationsläger. Av dessa dödades 346 direkt vid ankomsten till Auschwitz. De sista orden innan vi förlorar henne ur sikte är det brev hon på fartyget skriver till Gunvor Hofmo:

"Jag tror det är lika bra att det har kommit till detta. Varför ska inte vi lida när det finns så mycket lidande? Bekymra dig inte om mig. Jag kanske inte ville byta med dig."

Jan Erik Vold är en av Norges mest framstående poet och litteraturforskare. När han gick igenom Gunvor Hofmos kvarlåtenskap hittade han av en slump Ruth Maiers dagböcker.

Käbi Laretei och Ingmar Bergman var gifta i tio år. Båda bröt upp från var sitt äktenskap för att få vara med varandra. De skildes dock åt av hennes turnéer och hans manusarbete och filminspelningar; de längtade och förtvivlade, ängslades över och jublade åt varandra. Allt detta uttryckte de var och en för sig, hon i en hemlig dagbok, och både hon och han i brev, som tidigare aldrig varit publicerade.

Vart tog all kärlek vägen? är, trots att dokumenten är nästan femtio år gamla, en häpnadsväckande modern historia, om hur två förälskade människor försöker vara hängivna både varandra och sina livsuppgifter.

Rooger Moore berättar med öppenhet, charm och humor för första gången om sitt spännande liv.

Vi möter honom under hans uppväxt i England, vid evakueringen under andra världskriget, och senare i hans olika giftermål och rollen som pappa innan han slutligen finner sitt livs kärlek med svenska Kristina, hans nuvarande hustru. Han skriver också om sin prostatacancer, som han nu är helt frisk från, och om sitt omfattande arbete som UNICEF-ambassadör.

I sitt långa yrkesliv har han bland annat spelat Simon Templar i Helgonet, Lord Brett Sinclair i Snobbar som jobbar och inte minst James Bond i sju filmer. Han har träffat en mängd kända skådespelare som Elizabeth Taylor och Lana Turner, och han delar generöst med sig av minnen från gårdagens och nutidens filmlegender som Michael Caine och Sean Connery.

Kleopatra VII (69-30 f.Kr.) är en av världshistoriens mest kända kvinnor. Konstnärer och författare har i århundraden använt sig av hennes liv på ett sätt som skapat en livskraftig myt om kvinnlig passion, övermod och undergång. Filmer och tv-serier har förvandlat henne till en erotisk ikon i lyxförpackning. Ändå är hennes historia för de flesta i det närmaste okänd.

Vad är sanning och vad är myt i den fascinerande historien om Egyptens sista drottning? Kleopatra - liv och legend är berättelsen inte bara om vad som hände, utan förklarar också hur den arkeologiska och historiska forskningen resonerat i sin jakt på svar. Här framträder de romerska fältherrarna Julius Caesar och Marcus Antonius med vilka Kleopatra fick sina fyra barn, tillsammans med den brokiga skara människor som omgav kvinnan romarna i sin propaganda utmålade som "det ödesdigra olycksvidundret".
Det är en berättelse om kulturkrockar, kapprustning och storpolitiska konflikter, men det är också en historia om fördomar och könsroller som trots avståndet i tid och rum framstår som relevant än idag. Frågor kring kärlek, makt och synen på kvinnan förr och nu blir tydliga när Kleopatra sätts in i sitt historiska sammanhang, från antikens historieskrivare till nutida populärkultur.

Svarta nejlikan - diplomaten Harald Edelstam - handlade alltid i första hand som medmänniska, i andra hand som diplomat. Vad drev honom, och varför var han så hemlighetsfull om sina insatser?

Svarta nejlikan är framför allt en skildring av Edelstams betydelse som diplomat och förkämpe för humanismen. Hans mod och civilkurage lyfts fram, men också hans medkänsla och reflexmässiga vilja att hjälpa utsatta och förtryckta människor. Hans stora mod gränsade ibland både till omdömeslöshet och till dödsförakt.
Den svenska utrikesförvaltningen är en hierarkisk organisation där en attaché ska veta sin plats, men Edelstam tycks redan från den första dagen ha bestämt sig för att aldrig dagtinga med sitt samvete och sin övertygelse - alldeles oberoende av vad hans chefer och de diplomatiska instruktionerna säger. Det finns ett drag av fatalism hos den rastlöse Harald Edelstam, som om han sökte den yttersta gränsen. Det är säkerligen inte någon tillfällighet att han i tidningsskriverier fått epitet "diplomatins James Bond".

Om Raoul Wallenberg, en annan aktivist inom den svenska diplomatiska kåren, har det skrivits ett tjugotal böcker. Om Harald Edelstams gärning finns inte en enda. Mats Fors tecknar ett porträtt av en man som ständigt, och med fara för sitt eget liv, rörde sig i händelsernas centrum - i andra världskrigets Berlin, i det av Nazityskland ockuperade Norge, i stalinismens Polen, folkmordets Indonesien, dödsskvadronernas Guatemala och i militärjuntans Chile.

"Vi har ett samarbete där ingen kan förstå vad vi säger till varandra, bara jag och hon, då är det underbart att vara i backen och hon behöver inte klappa om mig eller säga det högt. Vi tittar bara på varandra och vet att vi har den här kontakten som ingen vet och ingen förstår."
Anders Pärson

Från knappa förhållanden i Tärnabys utkanter till dubbla bragdguld och världscupmiljoner. Hon är en av världens bästa utförsåkare. Han är hennes tränare. Anja och Pärson är en reportagebok om en ovanlig dotter och en ovanlig far.
Journalisten Johan Lindberg har följt team Pärson under 2007 och 2008 på krävande världscuptävlingar, under tidiga morgnar på träningsläger och hemma i Tärnaby där allt startade. Anja och Anders Pärson berättar om det ordlösa samförståndet, om vikten av att stå med bägge fötterna på jorden och om kändisskap, älgjakt och klarröda pjäxor. Hur lyckas man vara en krävande tränare och en förstående pappa på samma gång? Och hur blir man en självständig individ när man hela livet har haft sin pappa nära inpå?

Livet såg ljust ut för Liam Norberg den där vinterdagen 1993. Han hade gott om kontanter efter ett flertal lyckade kupper och han hade sopat igen alla spår efter sig. Trodde han.

Insidan är berättelsen om Liams väg, från hängiven kampsportskille till yrkeskriminell. Det är en berättelse om ger en unik inblick i de kriminellas värld och deras sätt att se på samhället. Men det är också en bok som visar att det finns en väg ut, en väg till något nytt.

Liam Norberg är känd för sina filmroller i bland annat Stockholmsnatt och Sökarna. Men även för att han dömdes till ett rekordlångt fängelsestraff för 930-miljonerskuppen mot Gota-banken 1990 och ett värdetransportrån i Göteborg.

Få känner Madonna bättre än hennes 47-åriga bror Christopher Ciccone. De växte upp tillsammans och lärde sig dansa ihop. Sedan följde han med Madonna till New York där hon började sin långa färd till att bli väldens mest kända och välbetalda artist. Mycket har skrivits om henne genom åren: men inget så närgånget och avslöjande som denna berättelse...

Redan som 24-åring blev han anställd som sakkunnig på justitiedepartementet. Han har sedan dess arbetat i statsrådsberedningen, varit statssekreterare, politiskt sakkunnig åt Ingvar Carlsson och Göran Persson, samordningsminister samt finansminister. Sedan 1994 är han riksdagsledamot.

"Det är torsdagen den 21 oktober 2004 och fotoblixtarna smattrar i Rosenbads presscentrum. Statsminister Göran Persson presenterar sin senaste regeringsombildning. Jag blir finansminister, Mona Sahlin samhällsbyggnadsminister. På mina axlar läggs ansvaret för samhällsekonomin och en statsbudget på nästan 1000 miljarder kronor.
Varför blev det så? Vad formade mig - som människa och därmed som politiker? Vilka händelser och personer har gjort djupast intryck under tjugo år i politikens centrum? Och vad hände egentligen efter den där presskonferensen?

Stolt men inte nöjd är en berättelse om politikens vardag och villkor, om makt och människor, om sanningar och svek. Hur ska Sverige ta med sig det bästa av det gamla in i det nya?
Jag vill ge min bild - inte bara av det som har varit, utan också av vägen framåt." Pär Nuder

Diablo Cody är en helt vanlig tjej som flyttar från Chicago till Minneapolis för att vara nära sin Internetpojkvän, Jonny. En kväll när hon är på väg hem från sitt trista receptionistjobb bestämmer hon sig för att testa att strippa på en amatörafton på en av stans sunkiga strippklubbar. Till sin stora förvåning upptäcker hon att hon gillar strippandet och får en enorm kick av det. Till en början gör hon det bara som en galen hobby. Men det blir fler och fler kvällar, och den sensationella känslan av livrädsla och livfullhet hon känner när hon står på scen kan hon inte vara utan. Så hon slutar sitt jobb och börjar strippa på heltid. Det här är hennes komiska och distanserade skildring av ett helt galet år som strippa på olika - mer eller mindre fashionabla - strippklubbar, av de kollegor och kunder hon möter och av stämningen som råder när lamporna släcks. 2008 vann Diablo Cody en Oscar för bästa manus, för filmen Juno.

Paris Hilton - modell, sångerska, tv-stjärna, skådespelerska, väskdesigner - en av världens mest kända kvinnor! I Sverige mötte vi henne först i tv-serien The Simple Life, där hon och bästa väninnan Nicole Richie reste runt på den amerikanske landsbygden och bodde i olika familjer. Sedan dess har hon spelat in en skiva, släppt ett par olika parfymer, suttit i fängelse, skrivit två böcker och designat en egen väskkollektion. Man kan tycka vad man vill om Paris, men de flesta är nog överens om att hon är en mycket fascinerande person. I den här biografin tecknar Chas Newkey-Burden hennes livs historia från sina kända förfäder till dagens glamorösa utsvävningar. Vi får följa med bakom kulisserna på exklusiva modeshower, filmpremiärer och fester, och möta hennes kända pojkvänner och kompisar som till exempel Leonardo DiCaprio, Britney Spears och Lindsay Lohan.

- Vet du när Uppsalaslätten grönskar som vackrast?
- På våren förstås.
- Du misstar dig. Det är i oktober. Först skördar man vetet. Så vidtar tabula rasa. Åkrarna plöjs. Tiltorna vänds upp. Det blänker i den svarta leran. Så harvar man fälten. Det är sannerligen en omild behandling som jorden måste utstå. Man sår sista veckan i september - i mitten av oktober är brodden uppe och ett par centimeter lång ger den slätten en ljuvlig smaragdgrön färgton. Där ser du hur löftesrik en grundligt gjord tabula rasa kan bli.
- Du är en oförbätterlig optimist.

Carl-Göran Ekerwald har sopat rent bord. Kvar är fragment av åren 1946-2007, bilder ur ett äktenskap, resor i öster, möten med luffare, konstnärer, författare, filosofer, politiker. Här redovisas dagsscheman, vad han äter, dricker, tänker, lyssnar på för musik, drömmer. Och inkännande beskrivningar av hans älskade hustrus demens.

Tabula rasa tar vid där Skogvaktarns pojke (2002) slutade.

Fredrik Reinfeldt övertog ledarskapet för Sverige efter en hård valkamp 2006. Vinner han 2010 har han klarat målet han satte upp när han blev partiledare för fem år sedan.

Journalisten Anita Kratz har följt Fredrik Reinfeldt i 16 år. Sedan han blev partiordförande har hon med jämna mellanrum exklusivt intervjuat honom för den här boken, totalt ett 30-tal intervjuer. Hon har sett hur han utvecklats som ledare, fått honom att själv berätta om maktkamperna och om planerna på att vinna makten i partiet och i Sverige. Hon har också intervjuat över 100 personer om deras syn på honom.

Ända sedan Fredrik Reinfeldt som 20-åring gav sig in i politiken har den ena fajten avlöst den andra. I den som döptes till Slaget om Lycksele utmanade han ordföranden i ungdomsförbundet. Och vann. Det blev en smutsig kamp och sedan dess har han undvikit korridorsnack och konspirationer. Hans fiender gav honom öknamnet Ensamvargen. Ett passande epitet tycker även hans vänner, som får positiva associationer.

Reinfeldt fick också känna på hur det var att bli utskälld och utfryst när Carl Bildt var partiledare. Det var år då han bidade sin tid, läste på, studerade ledarskapet och lärde sig av andra ledares misstag. Men trots alla förberedelser för att nå Sveriges mäktigaste position har han som statsminister överraskats av motgångarna. Och visst har makten förändrat honom, säger han. Han är inte längre samma glada och spontana person. Men Reinfeldt ger inte upp, han gillar att angripa underifrån.

Läs ett utdrag ur boken

Friherren Gustaf Adolf Reuterholm (1756-1813) blev efter mordet på Gustaf III förmyndare för hans son (Gustaf IV). Han styre i praktiken Sverige, införde ett polisvälde och lät bl.a. upplösa Svenska Akademien. Tvingades lämna landet då kungen blev myndig 1796.

Enligt uppslagsverken är Reuterholm "en småskuren, avundsjuk och långsint natur, egenskaper som skulle förkväva hans svärmeri för 1700-talets stora idéer och göra honom till en despot." Epitetet despot fick han under de fyra år (1792-96) han i praktiken styrde Sverige. Hans titlar var anspråkslösa, men hans inflytande avgörande.
Han är inblandad i de flesta av tidens osannolika intriger: de milda domarna mot Gustav III:s mördare, mörkläggningen av polisutredningen och utrensningen av gustavianer. Han låg bakom den skandalomsusade spionrättegången mot Armfelts älskarinna Magdalena Rudenschöld, där statskuppsrykten blandades med alla detaljer från sängkammaren. Han suspenderar hela Svenska Akademien och han har kontakter med den franska revolutionära regimen i Paris, där han vistades revolutionsåret 1789. Han fortsatte organisera den hemliga polisen som fungerade inte helt olikt östtyska Stasi.
När han tillträdde stod hela den svenska eliten och bugade inställsamt mot honom. Det finns platsansökningar som är skrattretande lismande. Han genomförde en rad populära åtgärder, som att man inte behövde buga för kungligheter, han införde också hastighetsbegränsning för vagnar i Stockholm (vilket ansågs progressivt).
Alla negativa omdömen om Reuterholm kan helt enkelt inte vara sanna. Bilden av honom är att han är inkompetent, okunnig och i samtliga mänskliga hänseenden helt hopplös. Ändå styr han landet.
Dessa fyra år av maktutövning är i fokus i boken, där John Chrispinsson söker ge en mer rättvisande bild av Reuterholm.
1796 flyr han Sverige. Han försöker göra politisk comeback ett par gånger, men misslyckas. Gustaf Adolf Reuterholm är så föraktad att han gömts undan. Men han är tämligen typisk för sin tid, en tid med överraskande många likheter med vår egen.

G. A. Reuterholm nominerades till Årets bok om svensk historia.