Memoarer och biografier

- Hur mötte du Evert första gången?
Hon svarar lite formellt, som om hon höjt en osynlig gard:
- Det var när jag gick på en av hans konserter i Göteborg och jag gick bakom scenen för att få en autograf … jag hade blommor med mig!

Efter detta första möte 1945 ska det dröja åtta år innan de möts igen. I augusti 1953 skriver Siv ett brev till Evert och erbjuder honom att, om behov finns, hyra hennes lägenhet i Göteborg. I tre månader väntar hon och i december får hon ett detaljerat svar om Everts ankomst. Detta är början på en relation som spänner från den artonde december 1953 till tionde mars 1957. Everts brev till Siv är i sig en poetisk och litterär skatt.

Det är din själ jag kysser är berättelsen om en kvinna, ett kvinnoöde. Det är historien om en ung flicka som inte passade in, och vars överflödande romantiska längtan ledde henne genom ett liv fyllt av äventyr, vildhet, lycka och bottenlös förtvivlan.
Siv blev älskad och hatad. Hon älskade och hatade. Äkta män, vänner och älskare, sanna som falska, kom och gick, fanns i hennes liv och försvann därur i ett halvsekellångt kretslopp av hopp och missräkningar. Birger Sjöberg återger ett urval av Everts brev som speglar en innerlig kärlek från en man som passerat livets middagshöjd och finner kraft och förnyad livslust i mötet med den vackra sångmön Siv. Om detta förhållande kan man tycka vad man vill, men breven bidrar till en delvis ny och kompletterande bild av den folkkäre och älskade Evert Taube. Helt klart är att Everts tid på Otterö utanför Grebbestad, sommaren 1954, skapat ett kraftfullt avtryck i historien om hans skapande.

"…Historien om Siv och hennes förhållande med Evert Taube är väl värd att berätta."
Professor Sture Allén

"Ett stort tack för din bok som jag har läst med stor behållning. Du skildrar kärlekshistorien med känsla och liv. Det skall bli roligt att se brevutgåvan du jobbar med. Lycka till på färden."
Nils Petter Sundgren

Guernica anses av många konsthistoriker vara ett av 1900-talets mest betydande konstverk då den blev symbolen för kampen mot nazismen och det onda i världen. När Picasso målade Guernica fanns Dora Maar hela tiden vid hans sida och fotograferade de olika skedena av verkets tillkomst. Men Dora Maars roll i skapandeprocessen har förringats av konsthistorikerna. Till en del beror det på Picasso själv som efter deras separation förminskade hennes betydelse.

Dora Maar har också fått representera den gråtande kvinnan, men det var inte hon som grät. Hon var symbolen för tusentals förtvivlade människor under Andra världskriget. Dora Maars politiska engagemang hade fötts långt innan hon träffade Picasso. Redan i tjugoårsåldern var hon en emanciperad, kultiverad och engagerad kvinna. Hon tillhörde surrealisternas kretsar i Paris och hennes vänner var dåtidens stora poeter och tänkare.

Förhållandet med Picasso varade från 1936 och i närmare tio år. Det var Picasso som lämnade henne för en annan kvinna, Francoise Gilot. Picassos agerande vittnade om det komplicerade förhållande han hade gentemot kvinnor. Dora Maar var inte den första och inte den sista kvinnan som fick känna av hans intensiva förälskelse som sedan slutade i djupaste förakt. Dora Maar blev sjuk av uppbrottet men hon var tillräckligt stark för att komma över sin depression, fortsätta att leva sitt eget liv och förverkliga sig själv som konstnär. Hon dog så sent som 1997 och blev alltså 90 år gammal.

Britt Ståhlberg Norée vill med den här boken uppmärksamma denna ovanliga och begåvade kvinna som hamnat i skuggan av den berömde Picasso.

Friherren Gustaf Adolf Reuterholm (1756-1813) blev efter mordet på Gustaf III förmyndare för hans son (Gustaf IV). Han styre i praktiken Sverige, införde ett polisvälde och lät bl.a. upplösa Svenska Akademien. Tvingades lämna landet då kungen blev myndig 1796.

Enligt uppslagsverken är Reuterholm "en småskuren, avundsjuk och långsint natur, egenskaper som skulle förkväva hans svärmeri för 1700-talets stora idéer och göra honom till en despot." Epitetet despot fick han under de fyra år (1792-96) han i praktiken styrde Sverige. Hans titlar var anspråkslösa, men hans inflytande avgörande.
Han är inblandad i de flesta av tidens osannolika intriger: de milda domarna mot Gustav III:s mördare, mörkläggningen av polisutredningen och utrensningen av gustavianer. Han låg bakom den skandalomsusade spionrättegången mot Armfelts älskarinna Magdalena Rudenschöld, där statskuppsrykten blandades med alla detaljer från sängkammaren. Han suspenderar hela Svenska Akademien och han har kontakter med den franska revolutionära regimen i Paris, där han vistades revolutionsåret 1789. Han fortsatte organisera den hemliga polisen som fungerade inte helt olikt östtyska Stasi.
När han tillträdde stod hela den svenska eliten och bugade inställsamt mot honom. Det finns platsansökningar som är skrattretande lismande. Han genomförde en rad populära åtgärder, som att man inte behövde buga för kungligheter, han införde också hastighetsbegränsning för vagnar i Stockholm (vilket ansågs progressivt).
Alla negativa omdömen om Reuterholm kan helt enkelt inte vara sanna. Bilden av honom är att han är inkompetent, okunnig och i samtliga mänskliga hänseenden helt hopplös. Ändå styr han landet.
Dessa fyra år av maktutövning är i fokus i boken, där John Chrispinsson söker ge en mer rättvisande bild av Reuterholm.
1796 flyr han Sverige. Han försöker göra politisk comeback ett par gånger, men misslyckas. Gustaf Adolf Reuterholm är så föraktad att han gömts undan. Men han är tämligen typisk för sin tid, en tid med överraskande många likheter med vår egen.

G. A. Reuterholm nominerades till Årets bok om svensk historia.

En djupt rörande berättelse om hur en fosterförälders stora tålamod och kärlek fann nyckeln till en liten flickas mörkaste och mest smärtsamma hemligheter.

Cathy Glass hade varit fostermamma till femtio barn under loppet av tjugo år när hon välkomnade åttaåriga Jodie till sitt hem. Inget tidigare barn hade varit så trassligt som Jodie, vars våldsamma och aggressiva sätt skrämt iväg fem fosterfamiljer på fyra månader. När Cathy tog emot Jodie visste hon inte vad som låg bakom Jodies chockerande beteende. Hon skär sig själv, slåss och gömmer sig bakom flera olika personligheter som hon har gett olika namn. Allt eftersom Cathy kommer Jodie närmre lär sig den lilla flickan att hon kan lita på Cathy och anförtro sin fruktansvärda historia till henne.

Liksom Strindberg skrev om sitt liv i tredje person, i Tjänstekvinnans son, skriver PO Enquist om sig själv som "honom", den faderlöse lärarinnpajken från Hjoggböle, tidig medlem i nykterhetsorganisationen Hoppets här och lovande höjdhoppare. Han, som mest satt ensam och ritade kartor, förvånades senare över hur lilla Hjoggböle fick lika många författare som spenar på ett kojuver.

Han, vars barndoms värld inte sträckte sig längre än till Bureå, skulle komma att resa och leva en stor del av sitt liv utomlands. Berlin, New York, Paris, Köpenhamn. Pjäsen Tribadernas natt förde honom ända till Broadway. Men mitt i framgången en framväxande personlig kris. Som författare ett stort internationellt genombrott. Men när allting gick så bra, hur kunde det gå så illa.

Ett annat liv är den dramatiska historien om detta. Den är en memoarbok som med humor, värme och nyfikenhet beskriver ett livsöde som format ett av vår tids stora författarskap.

Benito Mussolini var Italiens diktator och länge mer populär än någon jämförbar politiker varit. Han byggde vägar, satsade på jordbruket, genomförde stora reformer och drev en hänsynslös erövringspolitik.
Mussolini, som varit lärare, talade fem språk, skrev böcker och spelade fiol. Han var också en lysande journalist och ett retoriskt geni. Han var slug och försiktig, men efter enorma framgångar berusades han av makten och förlorade omdömet. Slutet blev förfärligt, både för "il Duce" och för det italienska folket.

Göran Häggs biografi är den första moderna boken om Mussolini på svenska. Här berättas utifrån italienska källor och delvis nya utgångspunkter om hur Mussolini lämnade socialistpartiet och startade ett eget: fascismen, som ville ha krig och sociala reformer. Här berättas också om maktövertagandet 1922 och den brutala erövringen av Etiopien. Vi deltar i första mötet 1934 med Hitler, "en rörmokare i regnrock" enligt il Duce, samt ser hur Mussolini ändå efter hand kom att liera sig med den hatade lärjungen.

Men främst handlar boken om människan och maktens villkor. Mussolinis typ av cynisk maktpolitiker har tyvärr inte försvunnit med hans typ av politisk rörelse.

Vi möter också människorna kring diktatorn. Hans kvinnor som hustrun Rachele, den judiska älskarinnan Margherita Sarfatti och stackars Claretta Petacci som 1945 fick dela hans hemska slut. Likaså den lysande poeten, "profeten" och krigshjälten D'Annunzio som skapade fascismens riter men inte delade dess senare idéer och antagligen föll offer för Mussolinis våldsmetoder. Boken berättar även om generaler, intrigörer och snyltare.

Sedan 1975 är Mona Sahlin sinnebilden av de moderna socialdemokraterna. Hon är partiets stora stjärna. Ingen annan är lika känd och erfaren eller äger samma stjärnglans.

På många sätt är Mona Sahlin politikens motsvarighet till överlevarna bland rock- och filmstjärnor. Ständigt i strålkastarljuset sedan sitt slagfärdiga genombrott. I såväl framgång som i motgång. Hon har vuxit upp och mognat framför våra ögon. 2007 var Mona Sahlin förlåten sina misstag från mitten av 1990-talet. Hon är en naturlig partiledare sett till partiets historia, idétradition, personkontinuitet och nutida krav. Med henne har socialdemokraterna återigen en ledare från partiets elit och inre, förankrad i en mittfåra och klar över sitt närmast heliga uppdrag att hålla ihop rörelsen. Hon är Ingvar Carlssons "dotter" i politiken och "släkt" med Tage Erlander och Olof Palme. Mona Sahlin har två sidor, två ansikten. 1975 kunde hon tas för vänsteraktivist i stil, sätt och uppträdande. Passande för tiden var hon kritisk, provocerande och gärna lite vid sidan om sitt parti. Men samtidigt som hon gav intryck av radikalism stod hon upp för tider som varit med en perfekt politisk kompass - jämlikhet, broderskap och frihet gällde. Hon var så stabil att hon nästan var gammaldags i grundläggande värderingar. Samtidigt med en lätt moralisk framtoning i sitt politiska budskap använde hon själv sitt tjänstekort på ett sätt som inte var avsett. I sina framträdanden och debatter verkar hon tuff, hård och framåt. När kameran släcks har hon ett nästintill blygt drag. 1990 dansade hon in på den politiska scenen och höll sedan samma takt tills hon föll 1995. Partiets mest offensiva politiker var delaktig i och omfamnade allt. I regeringen mellan 1998 och 2006 var hon en helt annan. Med en låg profil höll hon sig i bakgrunden till en fråga i taget. När det sedan blev partiledarval 2007 uppträdde hon på annat sätt än 1995.
Den första riktiga genomgången av Mona Sahlins politiska liv presenteras nu av författaren och journalisten Christer Isaksson.

I Sverige var Ingrid Bergman redan en välkänd skådespelerska när hon 1939 gjorde sin sensationella debut i Hollywood med filmen Intermezzo. Hon gjorde omedelbart succé och medverkade i flera filmer som numera har klassikerstatus. Filmer där hon spelade mot stjärnor som Humphrey Bogart och Cary Grant.

Den största dramatiken i Ingrids liv utspelade sig dock inte på vita duken. När hon filmade i Italien inledde hon en passionerad relation med sin regissör - Roberto Rossellini. Skandalen som följde gjorde det omöjligt för henne att leva i USA. Hon blev utfryst från Hollywood, förtalad i pressen, fördömd av kyrkan, censurerad av senaten och separerad från sin dotter. Hennes enda möjlighet att arbeta som skådespelerska var att fortsätta göra filmer med Rossellini.

Charlotte Chandler beskriver Ingrids historia utifrån sina egna samtal med henne, en historia som avslöjar den komplexa, fascinerande och intensiva kvinna som Ingrid Bergman var. Med ord från dem som var inblandade, beskrivs hennes liv före, under och efter skandalen.

Chandler har bland annat samtalat med Alfred Hitchcock, Gregory Peck, Greta Garbo och Liv Ullman. Och självklart också med Roberto Rossellini, de två tvillingdöttrarna Isabella och Isotta Ingrid, Rossellinis son Renzo, Ingrids dotter Pia Lindström och andra som kände Ingrid väl. Detta gör Ingrid till den mest klarsynta och avslöjande bok som har skrivits om legenden Ingrid Bergman.

"Herodotos skrifter bjuder på en berikande och lustfylld läsning som fascinerat kulturintresserade under årtusenden och ännu i våra dagar inspirerat till böcker och filmer med stor internationell spridning.

1993 kom Michael Ondaatjes bok Den engelske patienten, ett epos från andra världskriget. För huvudpersonen blir Herodotos den oumbärlige läromästaren. På sistone har vi tillsammans med Ryszard Kapuscinski kunnat ge oss ut På resa med Herodotos. "Av Herodotos lärde jag mig att försöka möta världen med öppna sinnen", har han sagt. I en recension av boken kallas Herodotos den förste reportern och även "en av de främsta genom tiderna, som vi efter tjugofem sekler bör läsa om och försöka lära av. Kanske förstod han rent av historiens lagar bättre än vi förmår."

Den följande framställningen är den första översiktliga introduktionen på nordiskt språkområde. Den gör inte anspråk på att erbjuda någon djuplodande och heltäckande bild av hans verk. Vad den ger är några kommentarer som bygger på intryck jag fått under många omläsningar och efterhand stämt av mot facklitteratur från både äldre och senaste tid. Kan de locka en och annan till att söka sig till Herodotos egen text och underlätta förståelsen av den vore jag lycklig."
/Sture Linnér

"Tina Browns lysande bok om prinsessan Diana handlar om klass, på flera sätt. Innehållsmässigt förstås, eftersom Diana Spencer var en aristokrat född på kunglig mark. Men också till formen är Tina Browns biografi över Diana en produkt av klass."
Björn af Kleen, Sydsvenska Dagbladet

Över tio år har gått sedan Dianas död och hon är fortfarande ett mysterium. Var hon en "folkets prinsessa" som tog världen med storm genom sin skönhet, blyghet och längtan att göra gott? Eller en manipulativ "mediahäxa" som nästan fick kungahuset på fall?
I Dianabiografin möter vi båda sidorna av henne: domen får vi fälla själva.
Dianabiografin ger en fascinerande inblick i den engelska överklassens liv med ett fängslande galleri av kvinnor som lever i ett samhälle där det mesta påminner om svunna tider med gammaldags, strikta koder som reglerar tillvaron in i minsta detalj. Här finns Dianas sexuellt utlevande mamma, mormodern som smider planer i bakgrunden och styvmodern som först är hatad, men som Diana senare försonas med. Och en osannolik samling nya släktingar: Fergie som kom in i kungahuset som en virvelvind, den falnande glamourprinsessan Margaret, den oantastliga Drottningmodern, och så naturligtvis drottningen själv, vars beundran Diana sökte intill sin dödsdag. Lägger man sedan till den ultimata "andra kvinnan", Camilla Parker-Bowles, som likt en skugga förmörkar Dianas äktenskap med prins Charles, är det lätt att förstå Dianas kamp för att spränga sig ur den gyllene kungliga buren. Hon gör det genom att skapa sig en egen plats i den globala kändisvärlden, där hon i symbios med media hittar sin egen plattform vilken ger henne en makt som får förödande konsekvenser för henne själv och för hela det brittiska kungahuset.

"En otroligt välarbetad sträckläsningsbok /.../ skriven av en superb undersökande journalist."
Helen Mirren, skådespelerska

Gun-Britt Sundström har alltsedan debuten med Student -64 varit en högst självständig författare, som med både ironi och skärpa beskrivit sin egen bildningsgång och samhällssyn. Sina studieår på Journalisthögskolan berättade hon om i Nu kan det sägas, hon vände upp och ned på Hjalmar Söderbergs Den allvarsamma leken när hon skildrade kärleken ur kvinnans perspektiv i För Lydia, och hon skärskådade kärlekens rollspel i romanen Maken. Sedan dess har hon varit verksam i Bibelkommissionen och som översättare av bland andra Charlotte Brontë och Cora Sandel.

Nu samlar hon ihop sitt liv i bitar, en del redan publicerat, närmare hälften är nyskrivet. "En generationsbok" som handlar om såväl uppväxten i ett missionsförbundarhem och rötterna bland drängar, pigor och knektar som om hennes syn på energianvändning, rojalism och konsten att stava till "brässera". Så här bekriver hon sig själv:

"DN:s näbbgädda" kallade mig salig Björn Nilsson på den tiden jag var en späd kulturjournalist och han en något äldre, substantiellare kollega på grannbladet Expressen. Såvitt jag minns tog jag inte illa upp (förminskande! könsdiskriminerande!) utan tyckte rollen passade mig: näsvis, respektlös flicka, säger ordboken. Motsägelselusten har onekligen varit en drivkraft i mitt skrivarliv, och respekt har jag känt inför annat än mediecirkusen. Det störde mig nog mer att betecknas "DN:s", som om jag vore tidningens: Jeg er sgu min egen, svarar näbbgäddan liksom Kumbels katt."

Christinas dramatiska livsöde har engagerat många levnadstecknare under seklernas lopp. Bland de större frågor som diskuterats är anledningen till hennes abdikation och övergång till katolicismen, samt hennes personlighet och förhållandet till rollen hon föddes till - både kung och kvinna.

Drottning Christina (1626-89) intar en särställning bland Sveriges regenter.Hon tillträdde sin tron knappt sex år gammal när fadern Gustav II Adolf miste livet vid slaget i Lützen 1632. Fram till 1644, året då fredsförhandlingarna som äntligen skulle avsluta det Trettioåriga kriget inleddes, styrdes landet av en förmyndarregering med rikskanslern Axel Oxenstierna i spetsen.
Christinas tid som myndig regent skulle bli kort - efter bara tio år avsade hon sig frivilligt sin ärvda krona och regeringsmakten. Hon lämnade hemlandet omedelbart efter tronavsägelsen 1654, och inom ett år kom det chockartade beskedet att Sveriges drottning, dottern till "protestantismens försvarare", övergått till katolicismen och ämnade bosätta sig i påvestaden Rom. Dit anlände den 29-åriga Christina inför julhelgen 1655.
Hon skulle komma att spela en betydande roll inom staden Roms kulturliv och det påvliga hovets intrikata politik i mer än tre decennier. När hon avled 1689 hade den svenska exildrottningen hunnit bli romarnas "la Regina". Christina är begravd i Peterskyrkans krypta och är en av ett fåtal kvinnor och den första utländska monark som fått dela de romerska påvarnas sista viloplats.
Denna biografi hoppas förmedla en helgjuten syn på regenten och människan. Den bygger på omfattande arkivstudier, som ger oss nya kunskaper om drottningen som lämnade Sverige.

"Under många år har folk sagt till mig att jag borde skriva en bok, eftersom de tycker att mina låttexter är så bra, men ärligt talat har jag aldrig haft nån längtan efter att bli författare, det är ensamt nog att skriva en text på en eller två sidor till en låt, hur ensamt skulle det inte vara att skriva en bok på 500 sidor.

När jag så vintern 2007 blev uppmanad att skriva en blogg som en del i marknadsföringen av Eldkvarns skiva Svart Blogg och blåögt tackade ja till detta, upptäckte jag hur skönt det var att skriva utan att det skulle rimma hela tiden, det var befriande på något sätt, och tydligen tyckte folk som läste det jag skrev samma sak, så nu sitter jag här och jobbar med min första bok.

Det här är en sammanställning av olika saker jag skrivit tidigare och nyskrivna texter. Eldkvarn, bandet som blev mitt liv, går som en röd tråd genom boken, en resa genom den dånande ensamheten, vägarna, hotellen, kärlekarna. Titta aldrig ner, eller åt sidan, fortsätt bara rakt fram genom ensamheten."

Plura

Lusten och dämonerna är den första heltäckande biografin över Ingmar Bergmans liv och verk. Här berättas om hans liv från de första uppsättningarna i barnkammaren till de sista årens ensamhet på Fårö. Förutom filmaren Bergman möter vi teatermannen som sätter upp sina första pjäser med amatörer, snabbt slår igenom och blir Europas yngste teaterchef. Vi följer Bergman när han reser till Paris och under en stormig kärleksaffär upptäcker hur Molière ska spelas, men också hur han i åratal brottas med att hitta de rätta tolkningarna av Strindberg och Ibsen.

Författaren Bergman är mindre känd än regissören, men Ingmar Bergman skrev nästan varje dag i sitt liv och för första gången ges här en överblick över hans författarskap som omfattar flera tusen sidor manuskript varav många är opublicerade. Genom att Mikael Timm haft tillgång till Bergmans efterlämnade arbetsanteckningar kan läsaren följa hur idéerna till de berömda filmerna uppstår, växer och förändras. Här berättas också om de filmer som inte blev av.

Bergman stödde biografin genom att utförligt berätta och kommentera sitt verk. Också privatpersonen blir synlig i brev, anteckningar och inte minst i de många samtal Mikael Timm haft med Bergman sedan 1970-talet.

Boken är illustrerad med ett hundratal bilder.

Kaj Schueler försöker här bringa klarhet i omständigheterna kring farföräldrarnas farofyllda flykt från undan den nazistiska förintelsen 1942. Han söker också svaret till varför en erkänd tysk konstnär riskerade livet för att hjälpa dem.

"Jag föddes i Stockholm som första barn till mina tysk-judiska föräldrar som tvingats lämna Tyskland i slutet av 1930-talet. De träffades i Sverige och bildade familj här.

Under det något utdragna och bitvis mycket komplicerade arbetet med denna text har jag ofta ställt mig frågan varför jag skrivit den. Visst, det är en dramatisk berättelse om utsatthet och flykt. Men det var inte den avgörande drivkraften. När jag försöker förstå mina motiv återkommer minnet av ett eller flera middagssamtal från min barndom.

Det kan ha varit i slutet av 50-talet/början av 60-talet. Min far hade en arbetskamrat som hade slutat i bokhandeln och börjat jobba på ett stort förlag med en mycket egensinnig chef. Vid ett tillfälle då hans chef hade fattat ett beslut han inte var ense om hade han frankt deklarerat sitt missnöje. Resultatet var att han senare tvingades sluta. 'Björn har verkligen civilkurage', sa mina föräldrar. Ordet - som jag då inte förstod hela innebörden av - har följt mig sedan dess. Ofta har jag därefter kommit på mig själv med att mäta egna handlingar mot det som jag lärde mig betrakta som civilkurage. Detta var också en tid då - vid sidan av skräckinjagande världshändelser som Kubakrisen och nedskjutning av Dag Hammarskjöld - det talades mycket om 'goda hjältar' som Albert Schweitzer m.fl.

Dessa år var onekligen danande och när jag mycket senare i livet 'ramlade över' mina farföräldrars flykt ur Nazityskland och deras hjälpare, Franz Heckendorf, ville jag förstå, undersöka hans mod och civilkurage. Några enkla och entydiga svar väntade jag mig inte. Kanske inte heller enbart ädla motiv, till och med lite smuts i det 'goda maskineriet' men jag ville förutsättningslöst 'lära känna' en människa som sätter sitt eget liv på spel för att hjälpa andra."

/Kaj Schueler

Lennart "Nacka" Skoglund är ett av Sveriges mest mytomspunna fotbollsöden.
Underbarnet från Södermalm, född på julafton 1929, kom från ingenstans rakt in i VM-truppen 1950. Han blev genast köpt för stora pengar av den italienska storklubben Inter som han hade stora framgångar med. 1958 var han en nyckelspelare i det svenska landslag som tog VM-silver på hemmaplan, då han också blev uttagen till världslaget. Triumfens ögonblick var så många att han vande sig vid dem.
Men det fanns annat i hans liv som han inte lyckades lika bra med - flera barn och en hustru som han älskade men inte mäktade med att ta hand om, en finansiell "rådgivare" som försnillade en stor del av hans förmögenhet bakom hans rygg, och ett missbruk som slutligen tog hans liv 1975.

I Nacka och drömmen om det goda livet berättar Gunnar Persson om de idrottsliga framgångar som kommit i skymundan för myten "Nacka", men ger sig också i kast med människan Lennart Skoglund, bortom alla klacksparkar och schlagerdängor. Från fattigkvarteren och division III med Hammarby till tillvaron som fotbollsstjärna i efterkrigsboomens Milano, och slutligen tillbaka till Stockholm och djupaste misär.

L.O. Smiths ansikte är känt för många, men få vet om det. Det är hans ansikte som pryder Absolut Vodka-flaskorna. L.O. Smith blev en av Sveriges rikaste män, i folkmun kallad Brännvinskungen. Men han dog ensam och utblottad. Utsatt för ett av de grövsta ekonomiska justitiemord som skett i Sverige.

L.O. Smith byggde upp en enorm förmögenhet med två tomma händer. Genom att rena spriten från den förhatliga finkeln, skapade han Absolut Rent Brännvin. Denna blev omedelbart en kolossal försäljningssuccé, och L.O. Smith blev Brännvinskungen med hela svenska folket.
På grund av sina framgångar hamnade han i två stora "brännvinskrig" med Stockholms stad, som såg sin egen spritförsäljning rasa. Han utvidgade "kriget" genom att lägga stora privata pengar på att samla arbetarna för att kämpa för en bättre tillvaro.
År 1886 börjar han exportera den renade spriten till Spanien och allt ser mycket ljust ut. Men så landar ett telegram på svenska UD i februari 1887 som kommer att förändra allt. L.O. Smiths motståndare upptäcker en möjlighet att bli av med honom. Författaren hävdar att Smith härmed utses för den svenska historiens största ekonomiska justitiemord. Han förlorar 685 miljoner kronor och dör utfattig år 1913. Tusentals svenska arbetare följer honom till sista vilan.
I Pelle Berglunds bok saknas inte dramatiska sekvenser. Det är en historia om älskarinnor, utpressning, självmord samt ett tragiskt familjedrama där Smiths egen familj vänder honom ryggen och lurar av honom det sista han äger. Dock kommer Smith sanningen på spåren och avslöjar mycket i sina memorer. Men inte allt. De sista pusselbitarna har nyligen hittats, däribland hemliga brev på svenska UD som visar varför brännvinskungen L.O. Smith offrades. Genom hans fascinerande men tragiska öde finns mycket att lära om det sena 1800-talets ekonomiska och politiska händelser. Brännvinskungen hade en osviklig förmåga att alltid hamna i händelsernas centrum.

Sven Hedin satt i både Svenska Akademien och Vetenskapsakademien. Han tilldelades så många ordnar, hedersmedaljer och andra utmärkelser att han hade trillat framlänges om han burit dem alla samtidigt. Universitet över hela Europa dränkte honom i hedersdoktorat.

Ingen svensk, vare sig före eller efter honom, har nått samma hjältestatus. Han var Göran Kropp, Jan Guillou och Peter Englund i en och samma person fast tio gånger större. Sven Hedins framgång blev monumental, liksom senare hans fall från piedestalerna.

Hans kärlek till Tyskland, hans förvissning om att Ryssland hotade Europa och hans övertygelse om att han var mannen att bibringa svenskarna detta budskap satte de första fläckarna på den skinande vapensköld som blev hans då han adlades som siste svensken någonsin. Hans beundran för Hitler och aldrig sviktande stöd för Tyskland under andra världskriget berövade vapenskölden all glans och fick hjälteglorian att slockna helt.

Axel Odelberg, författare till den kritikerrosade biografin om Sven Hedins gode vän Hertig Larson, berättar den rafflande historien om upptäckarhjälten Sven Hedins uppgång och fall: hans livsfarliga reseäventyr i Centralasiens okända öken- och bergstrakter, hur han hyllades som en folkhjälte då han återvände från sina expeditioner, hans sammanträffande med många av den tidens kejsare, kungar, politiska ledare, konstnärer och författare. Och, förstås, hans möten och samtal med den man som han i en dödsruna i Dagens Nyheter den 2 maj 1945 kallade för en av historiens största ledare någonsin, Adolf Hitler.

Sven Hedin var mannen som hittade rätt i geografin men gick vilse i politiken.

"Jag är ledsen min vän", sa mannen och skakade lite sorgset på huvudet, "men jag tror inte du kommer att överleva här inne."

27-årige Jonas Andersson från Kungälv hade i ett desperat försök att bli av med sina skulder erbjudit sig att göra en affärsresa till Bolivia. Han åkte fast på flygplatsen med nästan tre kilo kokain i väskorna och hamnade på det ökända fängelset El penal de San Pedro, 3 600 meter över havet i Bolivias huvudstad La Paz.
På San Pedro sitter stora knarkhandlare i rymliga tvåvåningsceller med eget kök och badrum, medan fattiga småtjuvar trängs med varandra i iskalla, små betongutrymmen på andra sidan väggen. Över 100 barn bor med sina fäder i cellerna och massor av människor hålls inlåsta i flera år utan att de har fått någon dom.
Det finns inga lås på cellerna eller vakter på avdelningarna. Tillgången på kokain är obegränsad och nästan alla bär vapen.
Jonas Anderssons första tid blev en kamp för livet. Han blev överfallen fler gånger än han kan minnas och tvingades bevittna hur flera fångar knivskars till döds eller torterades av andra fångar.
Men de kaotiska åren på San Pedro blev ironiskt nog också vändpunkten i hans liv. Det var här han slutade med droger, det var här han gifte sig och det var här han blev pappa för första gången.

El Choco är den fascinerande berättelsen om en svensk mans kamp för överlevnad i en galen och främmande miljö, om kärlek mot alla odds, och om ett land i uppror.
För utanför murarna hade ursprungsfolken fått nog av politikernas svikna löften. Hundratusentals människor drabbade gång på gång samman i våldsamma strider med militär och polis, två presidenter vräktes ur sina stolar och till slut var den första indianen i Sydamerikas moderna historia på väg att nå den högsta makten.

I boken berättar Magdalena Graaf om det äktenskap som hon ingick som gravid nittonåring.
Vad som till en början var ungdomlig familjelycka, med en omtänksam om än kriminellt belastad man, övergick snart i misshandel och fullständig terror. Magdalena Graaf skildrar trovärdigt och med den inlevelse som bara egna erfarenheter kan ge, hur hon till slut lär sig att leva med makens våldsamma raserianfall, trots att de utgör ett dödligt hot. Hon ber inte om medlidande, utan beskriver osentimentalt och rakryggat hur den unga Magdalena sakta bryts ner. Hon visar också vilken betydelse stödet från föräldrar och vänner haft för att ge historien ett lyckligt slut.

En klassresenär som adlades och anklagades för att vara Karl XIV Johans spion. En av 1809 års kuppmän. En veteran från napoleonkrigen som startade Sveriges första ångbåtslinje. En statistiker och nationalistisk kartograf som grundade Sveriges första populärvetenskapliga tidskrift.

Allt detta handlar om en och samma person: Carl af Forsell (1783-1848), Sveriges argaste liberal, som Aftonbladet kallade honom.

Via hans livsöde får vi en unik inblick i det tidiga 1800-talets Sverige. Forsell är en av historiens många doldisar, men som statistiker gjorde han sig ett stort namn i samtiden. "Kärleken till en sak är grundad på kännedomen deraf", hävdade han ofta, och i konsekvensens namn ville han lära så många som möjligt vad Sverige var.

I en tid när det varken fanns folkskola eller massproducerade kartor spred Forsell konkret kunskap om Sverige genom sina siffror och kartmaterial. Men den osminkade bild han förmedlade gjorde att han dömdes ut som ultraliberal av den politiska eliten, och siffrorna kostade honom hans position vid hovet.
Genom Forsells ögon får vi följa skapandet av det moderna Sverige. Hans uppväxt präglades av återkommande krig och politisk oro: en svensk kung mördas, en annan avsätts under väpnade former och en regerande tronföljare dör under mystiska omständigheter inför hans ögon innan han hunnit fylla 30 år. Han deltar själv i en statskupp och flera krig. Forsell levde i en föränderlig tid, då liksom nu formades ett kunskapssamhälle mitt i en kommunikationsrevolution.

Nicole Richie romandebuterar med en fantastisk historia, baserad på hennes eget liv, om att växa upp i lyx men ändå känna att något viktigt saknas. Det är en berättelse om ett liv utan gränser, och om betydelsen av att nå framgång och kärlek för sin egen skull.

Chloe Parker - rockprinsessa och medlem i Hollywoods innekretsar - adopterades som liten av en världskänd artist och hans fru. På en underligt ögonblick blev den fattiga flickan stormrik.
Men det är inte nödvändigtvis särskilt lätt att växa upp i lyx: Chloes barndom blev vild - full av kändisfester, bråk med pressen och besök på rehabiliteringskliniker.
Plötsligt en dag hamnar hon själv mitt i rampljuset, som ansiktet utåt för en landsomfattande reklamkampanj. Lyckan skulle kunna vara gjord. Men när hennes biologiska pappa, som hon inte hört av på evigheter, dyker upp igen, och hennes bästa vän förråder henne, tappar Chloe kontrollen över sitt missbruk, sina vänner och sin integritet.
Genom karaktären Chloe Parker berättar Nicole Richie en fängslande historia om Hollywoods nya elit. Det blir en resa mellan de viktigaste premiärerna, de mest exklusiva kändisfesterna, de hetaste shoppingstråken och de coolaste klubbarna. Chloe Parker kommer in överallt, och ser till att utnyttja det - ett livsdrama mer omskakande än någon dokusåpa!

Under sitt långa liv har Sture Linnér haft glädjen att i olika delar av världen få möta ett antal människor som alla haft ett gemensamt: de har ägt en inre kraftkälla som givit dem viljan och förmågan att gå ut ur sig själva, sprida värme och ljus omkring sig, få andra att växa.
I Ingen människa är en ö berättar Sture Linnér om sina oförglömliga möten med:

Generalen Törngren (Stures mentor under beredskapen)
Syskonen Scholl i München under andra världskriget
Stures grekiske chaufför (under den tyska ockupationen av Grekland)
En flyktingflicka i Kampuchea under Pol Pot-väldet
Dag Hammarskjöld
Seferis (grekisk poet som fick Nobelpriset 1963)
Max Hayward (brittiskt språkgeni)
Bang (Barbro Alving)
Allan Edwall
Pramoedya (indonesisk författare och frihetskämpe)

"Ingen av de porträtterade är fortfarande i livet, men alla känns de förunderligt levande i mitt sinne. Varför? Därför att de trots alla olikheter sinsemellan ändå ägde något gemensamt: en inre rikedom, en andlig storhet, ett lugnt vilande i sig. Och därför att de på ett sällsamt sätt förmådde dela med sig av denna sin själsliga styrka, skänka andra något av sin egen kraft. De lärde mig något som varit mig till stor tröst i mörka stunder: varje människa, ung eller gammal, har möjlighet att, oavsett ställning i samhället, göra en viktig insats till hjälp för andra. Vännerna jag berättar om har för mig varit av livsavgörande betydelse och jag är lycklig att få hylla deras minne."

Efter den sovjetiska invasionen 1968 flyttade Paulina Porizkovas föräldrar från Tjeckoslovakien till Lund. De lämnade treåriga Paulina hos hennes mormor och först tio år senare fick hon tillåtelse att komma till familjen i Sverige.
Så småningom kom Paulinas liv att förändras från en tillvaro som tanig tonåring, utsatt för förakt och glåpord, till firad modell i Paris, innan hennes klasskamrater ens hade tagit studenten.

I Modellsommar får vi lära känna Jirina Radovanovicova, en femtonårig svensk tjej vars extremt invecklade namn passar perfekt ihop med hennes minst lika invecklade värld. Delvis på grund av sina "kommunistföräldrar", en frånvarande pappa och en nyckfull och okänslig tjeckisk mamma, har Jirina blivit skolans mobbingoffer. Till hennes stora förvåning och glädje - och klasskamraternas stora förtret - blir hon utvald av en modellagentur att jobba i Paris på sommaren. Hon bor hemma hos modellagenturens ägare, där hon ständigt får sin kropp utvärderad och utsätts för suktande fotografer och spydiga modellkollegor.
Genom Jirinas underbart skarpa och ofta naiva iakttagelser får läsaren inblick i en industri där glamouren som visas upp på modemagasinens högblanka sidor föregås av kränkningar, svett och beräknande dubbelspel. Men till och med när Jirinas tävlingsinstinkt vaknar på allvar och hon ställs inför beslut som ingen tonåring borde tvingas ta förblir hon en mycket charmerande och trovärdig hjältinna.
Jirinas historia är så charmigt, naturligt och träffsäkert skriven att det inte råder några tvivel om att den har sin upprinnelse i verkliga upplevelser, och Modellsommar är både en skickligt skriven debutroman och ett ovanligt initierat besök bakom kulisserna i en värld som många drömmer om, men få känner till på riktigt.

Den 4 juli år 1900.
På årets varmaste dag halshöggs den unge pojken Julius Theodor Sallrot på fängelsegården i Karlskrona. Alla som hade protesterat mot dödsstraffet, skrivit på resolutioner, agerat i riksdagen och trott att dödsstraffet i praktiken var avskaffat fick fel.

Det var den första avrättningen på sju år. 1900-talets första. Att det nya seklet redan var utnämnt till Barnens århundrade hjälpte inte. Den nya strafflagen och tanken att avskaffa dödsstraffet valdes bort när kungen vägrade nåd och tänkte på hämnd.
Alla som hade protesterat mot dödsstraffet, skrivit på resolutioner, agerat i riksdagen och trott att dödsstraffet i praktiken var avskaffat fick fel. Till och med bödeln hade fel. Han hade sparat blodet på eggen och skaftet på sin korta handbila från avrättningen 1893 för eftervärlden. Nu fick han använda den igen.
Stämningen på fängelset och fängelsegården var tryckt. Fängelsedirektören och hans personal hade länge varit emot avrättningen. Bödeln grät efter sitt hugg. Bödelns son var lika gammal som den avrättade. Som assistent var det hans uppgift att hindra Sallrots huvud från att rulla av schavotten och bort till åskådarna. Ynglingen kände hur det snörpte och drog ihop sig i bröstet.
Tidningarna skrev dagen efter att den avrättade Theodor Sallrot var den som hade uppträtt mest värdigt och lugnast av alla.
Men fängelsepersonalen och myndigheterna i Blekinge skulle få sin hämnd. Efter avrättningen bröt de mot alla regler som gällde för avrättade personer. Ynglingen fick en värdig begravning och tjugo år senare var fängelsedirektören med om att avskaffa dödsstraffet. Det hjälpte dock inte den avrättades familj. Theodor Sallrots far och mor, välsedda handlare och missionsförbundare med egen söndagsskola, drevs iväg och brodern fick ge upp sin karriär. Theodor Sallrots avrättning drabbade många.

Martin Bengtssons pojkdröm gick i uppfyllelse då han endast 17 år gammal fick ett proffskontrakt med den italienska fotbollsklubben Inter. Nio månader senare vaknar han upp på ett sjukhus i Milano efter att ha försökt ta sitt liv. Vad hände egentligen och hur kunde allting bli så fel?

Martin Bengtsson hade som så många andra ungdomar en dröm om att bli fotbollsproffs. När han var tio år gammal bestämde han sig. Han tränade tre timmar dagligen, försakade skola och vänner och till slut gick hans dröm i uppfyllelse. På två år tog han sig från en liten kvartersklubb IK Sturehov, via Örebro SK till spel i allsvenskan och slutligen ett proffskontrakt med Inter i Italien.
Men bakom framgången finns en väg kantad av identitetskris, sexmissbruk, tränarbråk, möte med den stora kärleken, droger, ensamhet och tristess. Efter nio månader som proffsspelare i Italien får framgångshistorien ett dramatiskt slut då Martin försöker ta sitt liv genom att skära upp sina handleder i duschen. Han hamnar på Milanos psykiatriska sjukhusavdelning och skickas hem till Sverige.
Om den här resan vill Martin berätta och för första gången får vi nu ta del av en helt vanlig svensk killes berättelse om livet i en av världens största fotbollsklubbar. Martin är kritisk till både den svenska och utländska fotbollsrörelsen, och menar att de unga talangerna drillas till fotbollsrobotar utan egna åsikter och känslor. Det är de feta kontrakten och klubbarnas prestige som styr medan ett genuint engagemang för ungdomarna och deras möjligheter att utvecklas till hela individer saknas.

Khady Koïta är en av världens främsta aktivister i kampen mot kvinnlig könsstympning. Boken Skändad är hennes personliga vittnesmål om hur hon vid sju års ålder tvingas genomleva den mardrömslika könsstympningen och hur hon i vuxen ålder blir medveten om grymheten i sedvänjan och väljer att ägna sitt liv åt att bekämpa den.

Tre miljoner flickor utsätts varje år för könsstympning i Afrika och Mellanöstern. Totalt är 130 miljoner flickor och kvinnor drabbade i 28 länder i Afrika och Mellanöstern, men könsstympning är också ett globalt problem eftersom sedvänjan utövas bland invandrargrupper i länder världen över.
Skändad inleds med att vi får följa Khady när hon som sjuåring omskärs i hemstaden Thiès och som trettonåring gifts bort med en äldre man hon knappt känner. Mannen tar med Khady till Frankrike där hon tvingas leva instängd i deras lilla lägenhet i Paris, okunnig om världen utanför och osäker i sin roll som maka och mor, förbjuden som hon är att "tala med främmande". "Jag var ung, vilsen och okunnig" säger hon själv om denna tid, "och jag lät omskära mina tre äldsta döttrar utan några som helst tankar på grymheten i ingreppet".
Khady menar att hennes eget uppvaknande skedde i samband med att hennes hennes tredje dotter skulle omskäras. Vid den här tiden inträffade ett antal dödsfall i samband med kvinnlig könsstympning i Frankrike och de första rättegångarna inleddes mot de som utförde ingreppen. "Jag hade inte kunnat skydda min egna barn från denna barbariska sedvänja och nu ville jag rädda livet på andra unga flickor" skriver Khady.
Skändad är berättelsen om en överlevares kamp och en kvinna som med oerhört mod berättar om det som hon gått igenom.

Under tio års tid intervjuade Erik Fichtelius Göran Persson fortlöpande för en kommande TV-dokumentär. Aldrig tidigare har en journalist under så lång tid och så nära kunnat följa en sittande regeringschef. Ingen av dem visste när materialet skulle användas, bara att det fick publiceras först när Persson avgått som statsminister. Sammanlagt kom det att bli 57 intervjuer, ungefär 100 timmar inspelade på band. Två av dessa visas i tv-dokumentären. Resterande intervjuer har Erik Fichtelius bearbetat för boken.
Här berättar Göran Persson med stigande uppriktighet om sina möten med utländska ledare, hur han bildat sina regeringar och tänkt kring sina ministrar. Han beskriver sin ilska över oppositionspolitiker och sin frustration över medierna. Vi får följa honom i triumfen som EU:s ordförande och i katastrofen i EMU-valet. Han berättar om sorgen efter Anna Lindh och svårigheten att hitta en efterträdare. Han intervjuas några dagar efter tsunamikatastrofen och om sin relation till kungen. Han formulerar sina visioner och talar om vad som blev av alla drömmar.Det formar en berättelse om en dramatisk tioårsperiod som tog slut i september 2006.

Vi träffade dem första gången i Bodanis bästsäljare E=mc2 mc , den briljanta matematikern
Emilie du Châtelet och den äldre och försupne Voltaire, som diskuterade, tänkte och älskade med samma energi. Deras kärlekshistoria varade i många år, en storslagen och passionerad berättelse.

Emilie du Châtelet, 1706 - 1749, var en av sin tids största tänkare och har kommit att utöva ett stort
inflytande på historien och senare tiders vetenskapsmän, däribland Einstein. Emilie blev tidigt bortgift
men vägrade låta sig stängas in av äktenskap och barnafödande. Hon hade en rad älskare och slutade
aldrig att syssla med sina favoritämnen, matematik och fysik. En dag i början av 1730-talet träffar hon
dramatikern, filosofen och upprorsmannen Voltaire, Francois-Marie Arouet, på operan och de blir blixtförälskade i varandra. De beslutar sig för att fly världen och ägna sig åt väsentligheter - sin forskning, sitt skrivande och varandra. De slog sig ned på hennes slott Cirey i Champagne och etablerade där ett centrum för franskt litterärt och filosofiskt liv. Där levde och arbetade de under flera år. Hon gav den gamle alkoholiserade filosofen nytt liv, introducerade honom för Newtons arbete och gav honom livslusten åter.
Han undervisade henne i filosofi och presenterade henne för många av Europas stora tänkare.
På våren 1749 blev Emilie gravid och insåg då att hon inte skulle överleva ännu en barnafödsel. Hon
arbetade oförtrutet vidare, i dubbla skift, med kommentarena till sin översättning av Newtons Principia.
Hon blev klar strax innan värkarna satte igång och dog sedan i barnsängsfeber.
På sitt alldeles egna och oerhört effektiva sätt väver David Bodanis ihop anekdoter, vetenskap och skvaller
med den stora historien om den franska Upplysningen. En bullrande och bländande saga om den stora
passionen!

För eftervärlden är Arkimedes mest känd för att ha sprungit naken genom gatorna skrikande "Heureka" efter att ha kommit på den hydrostatiska Arkimedes princip när han låg i badet. Men vem var
han egentligen, världens första tekniska geni?

Arkimedes, världens främsta matematiker genom alla tider, föddes i Syrakusa på Sicilien år 287 f.Kr.
Där levde han också större delen av sitt liv, ända till sin död år 212 f.Kr. Enligt myten dödades han
av en romersk soldat då han stod på stranden och ritade geometriska figurer i sanden. Därav det legendariska uttalandet: "Rubba inte mina cirklar."
Arkimedes var barnsligt förtjust i att lösa problem för deras egen skull. Exempelvis räknade han ut hur många sandkorn det skulle behövas för att fylla hela universum (10000 upphöjt till 37). Men mest av allt var Arkimedes en uppfinnare. Han skapade ett mekaniskt planetarium, arkimedesskruven och utvecklade tidiga kugghjulsväxlar.
Under en tid arbetade Arkimedes som rådgivare åt Syrakusas kung Hieron. Bland annat fick han i uppdrag att göra staden ointaglig för anfallande arméer. Vid romarnas belägring av Syrakusa lyckades man hålla
fienden på avstånd en tid tack vare Arkimedes krigsmaskiner - katapulter och brännglas som satte eld på fiendeskeppens segel.
Roland Poirier Martinsson skildrar levande och medryckande tiden då Arkimedes levde, staden
och kulturen i Syrakusa och hans ungdomstid i Alexandria. Vidare får vi läsa om Arkimedes matematiska
upptäckter och hans tekniska uppfi nningar, om Arkimedes som astronom, samt vilken betydelse han fått för eftervärlden. Det är en lärorik och underhållande biografi över historiens förste och kanske främste tekniska geni.

"Detta är den fängslande historien om en märklig och mycket modig kvinna som genomlever en tid av stora och svåra omvälvningar. Och som alltid tar sig igenom med högburet huvud."
Ärkebiskop Desmond Tutu

Shirin Ebadi, mottagare av Nobels fredspris 2003, är en av vår tids mest spännande kvinnor. Hon gjorde en snabb karriär och blev en av Irans första kvinnliga domare, men när regimen efter revolutionen förklarade att kvinnor var olämpliga i sådana befattningar, degraderades hon till kontorsbiträde.
Så småningom fick hon tillstånd att öppna en egen advokatbyrå, och hon koncentrerade sig på att försvara de mänskliga rättigheterna. Framför allt tog hon sig an kvinnor och barn i politiskt laddade fall som de flesta andra jurister inte vågade handha.
Hon är en rättfram och omstridd person som har arresterats och även blivit utsatt för mordförsök, men regimen har inte lyckats tysta henne.
Hennes memoarer är en gripande och mycket personlig och levande skildring av hur politiska och religiösa omvälvningar förvandlar en stabil tillvaro till kaos.

"Alla som verkar för mänskliga rättigheter i Iran måste lära sig leva med rädslan, från första början, men jag har lärt mig att behärska den."
Shirin Ebadi

Hon var överklassflickan som 17 år gammal vann Guldpalmen som bästa skådespelerska och som sedan hamnade längst ner i botten av samhället. Anorexi, missbruk, fängelse och hemlöshet...
Naket och utlämnande berättar hon om sitt liv i såväl strålkastarglansen som i missbrukarhelvetet.

När Pia Degermark tog emot sitt pris för filmen Elvira Madigan vägde hon 30 kilo. Det alla såg var en änglalikt vacker flicka, men inombords var hon trasig, och led av ätstörningar, pressad av alla krav hon inte kunde leva upp till.
1971 gifte hon sig med multimiljonären Pier Caminneci. Tillsammans med honom levde hon jetsetliv med basen i Schweiz och umgicks i samma kretsar som kronpris Carl Gustaf, Christina Onassis och paret Gunther och Mirja Sachs. Pier blev Pias stora kärlek och med honom fick hon sonen Ceasare.
Men livet de levde kändes så småningom tomt, kärleken svalnade och Pia återvände till Sverige där hon öppnade ett konferenscentrum med en ny man. När även det förhållandet tog slut blev hennes liv till ett vakuum och det helvete som skulle följa tog sin början.
Hon dömdes till 14 månaders fängelse bl a för bedrägeri och träffade samtidigt en ny man som var kriminell missbrukare. Med honom fick hon en son som idag är 12 år. Paret bodde på ett hem för missbrukande föräldrar och när sonen skulle omhändertas av de sociala myndigheterna höll sig Pia gömd under tre månader innan någon avslöjade var hon fanns och sonen togs ifrån henne. "Dagen då min son togs ifrån mig försvann min själ", har Pia sagt, och själv försvann hon också - in i amfetaminmissbruk. På samhällets botten umgicks hon med missbrukare och kriminella och sov i källare och bilar.
Men 1994 fick hon nog, skrev in sig på ett behandlingshem i USA, blev drogfri men fick ett återfall efter en trafikolycka som nästan gjorde henne till invalid.
Nu har Pia fått upprättelse. Hon missbrukar inte längre, driver en egen verksamhet och har tilldelats ett stort skadestånd efter en 10 år lång rättsprocess. Men den stora sorgen bär hon ännu på: sin yngste son får hon bara träffa en gång i månaden och då med övervakning.
I sin bok berättar hon om resan från en glittrande lyxtillvaro till den absoluta botten.

Göran Persson har varit regeringschef i snart tio år. En längre tid än praktiskt taget alla EU-ledare. Från lokalpolitikens Katrineholm nådde han politikens centrum på 80-talet, blev skolminister och genomförde sedan århundradets budgetsanering. Efter en långvarig ledarkris inom socialdemokratin valdes han till partiets ordförande 1996. Hans karriär och politiska tänkande bryter på avgörande punkter mot den socialdemokratiska tradition som sträcker sig från Tage Erlander över Olof Palme till Ingvar Carlsson. Hans ledarskap kallas ibland auktoritärt och hans intresse för ideologi är svagt. Han har ett starkt kontrollbehov men söker också politisk konsensus. Göran Persson kritiseras av partiets traditionalister för att urholka välfärdssamhället och svika den internationella solidaritetspolitiken. Han ifrågasätts av socialdemokratins förnyare för sitt svaga EU-engagemang och patriarkala ledarstil. Anhängarna berömmer hans närhet till arbetarklassens värderingar och hans lyhördhet för medborgarnas vardagsproblem. De ser också hans vision om det gröna folkhemmet som en möjlighet att ge socialdemokratin en ny uppgift. Olle Svenning kartlägger Göran Perssons värld: hans tidiga år i politiken, karriären, regeringspolitiken och hans roll på den internationella scenen. Bilden av Persson växer fram genom ett sextiotal samtal med vänner, motståndare och andra politiska ledare.

Den engelske antikkännaren och romanförfattaren Rex Warners roman om Caesar hörde till de stora litterära framgångarna när den kom ut. Den publicerades ursprungligen i två delar, Den unge Caesar
och Caesar - härskaren. Nyutgåvan innehåller båda delarna i en voylm.

I den första delen ligger de stora fälttågen och segrarna ännu i framtiden; Caesar har långt kvar
till den absoluta makten och sin undergång. Här skildras barndoms- och ungdomsupplevelser under
Marius och Sullas maktkamp och de skräckvälden som de i tur och ordning upprättade. Märkt av dessa regimer inser den unge Caesar att den rådande romerska författningen har överlevt sig själv. Han påbörjar sin långa väg mot en ställning i staten, ibland med fara för eget liv. Bland annat kidnappas han av sjörövare men klarar sig mot en lösensumma. Många gånger satsar han våghalsigt allt på ett bräde för att nå dit han vill. Skuldsatt upp över öronen, beryktad för sina många kärleksaffärer och älskad av folket i Rom banar han sig envist och uthålligt fram.
I berättelsens andra hälft befinner vi oss i de stora segrarnas men också de svåra avgörandenas tid:
Gallien underkuvas, Rhen korsas, Brittanien invaderas. Efter inbördeskrigets slut och det egyptiska
mellanspelet står Caesar som världshärskare, som både diktator och gud. Det är med lysande berättargåva som Rex Warner levandegjort hela Caesars revolutionära tidevarv, honom själv och alla
de gestalter som tillsammans med honom spelade huvudroller i det historiska skeendet: Crassus,
Pompejus, Cato, Marcus Antonius, Brutus, Kleopatra och många fler.

Joséphine är den osannolika berättelsen om kvinnan som var en av sin tids mest omsvärmade skönheter och som med sin intelligens och charm överlevde skräckens och terrorns tid i Paris under revolutionen och till slut blev kejsarinna av Frankrike: Marie-Josèphe Rose Tascher de la Pagerie (1763-1814) eller Joséphine som hon kallades kort och gott.

Kejsarinnan Joséphine föddes som Marie-Josèphe Rose Tascher de la Pagerie 1763 på ön Martinique i franska Västindien. Hon växte upp i en adlig plantageägarfamilj som levt där i generationer.
Vid 16 års ålder sändes hon till Frankrike för att giftas bort med den 19-årige vicomten Alexandre de Beauharnais, som hon aldrig tidigare träffat. Nu blev hon Rose de Beauharnais, vicomtesse. I rask följd födde hon honom två barn, Eugène, 1781, samt Hortense, 1783, men äktenskapet blev olyckligt.
När franska revolutionen bröt ut var det emellertid Rose som med sin charm och sina kontakter lyckades rädda många adelsmän ur fängelset. Dock icke Alexandre som giljotinerades.
På en middag 1795 träffade Rose Napoleon som blev blixtförälskad och friade till henne. Den 9 mars 1796 vigdes änkan Beauharnais med överbefälhavaren över armén, Napoleon.
Med Napoleons växande krigslycka ökade också Joséphines status, och parets höjdpunkt blev kröningen till kejsare och kejsarinna av Frankrike 1804.
När Joséphine inte kunde föda Napoleon en arvinge blev skilsmässan ett faktum, ivrigt påskyndad av Napoleons närmaste män.
Hon avled hastigt 1814, i sviterna av en lunginflammation, 50 år gammal.

Andrea Stuart förmedlar i sin biografi ett väldokumenterat och nyanserat porträtt av den oförlikneliga Joséphine och ger också en livfull skildring av ett Paris där nöd och överflöd återfanns sida vid sida, där folk svalt och gjorde uppror men också dansade sig fram genom revolutionens och kejsardömets stormiga år.

En biografi

Vad rörde sig egentligen under Napoleons hatt? Herman Lindqvist berättar inspirerat den sagolika historien om den lille korsikanske invandraren som blev alla fransmäns kejsare och Europas mäktigaste härskare sedan Romartiden.

Inte sedan Romartiden hade någon styrt över ett så stort rike eller kommenderat så väldiga arméer som Napoleon Bonaparte. Han drömde om ett Europa med en valuta, en lag och en huvudstad: Paris. Hans dröm kostade miljoner människor livet. Hans krig, hans reformer och beslut har påverkat folken i Europa, Sydamerika och USA ända fram till våra dagar.

Ändå var det inte Frankrike som var hans ungdoms dröm, det var Korsika. Napoleon kunde inte ett ord franska då han kom till Frankrike, han förblev korsikan hela sitt liv och som en korsikansk klanhövding delade han ut kungariken och furstendömen till sina sju syskon. Bland hans främsta rivaler fanns Jean Baptiste Bernadotte som blev kung Karl XIV Johan. Deras inbördes kamp var bitter och pågick ända till dödsbädden.

Historien börjar på Korsika och slutar på S:t Helena. Det är berättelsen om den fattige korsikanske patrioten, den passionerade kvinnokarlen och ivrige brevskrivaren som ville bli författare eller vetenskapsman men som i den franska revolutionens virvlar såg sin chans och blev sin tids mäktigaste man. Hur var det möjligt? Vad fick honom att för exakt 200 år sedan sätta kejsarkronan på sitt huvud? Var det storhetsvansinne eller den logiska belöningen för alla hans segrar?

Herman Lindqvist berättar fascinerat och medryckande den otroliga historien om Napoleon.

Sedan Brooke Shields välkomnat sin nyfödda dotter till världen drabbades hon av någonting helt oväntat - en förlamande depression. Med intelligens, humor och förbluffande uppriktighet berättar hon om de prövningar, motgångar och slutligen segrar som hon upplevde - före, under och efter sin dotters födelse.

"Först trodde jag att det jag kände bara var utmattning, men med den följde en allt överskuggande panik som jag aldrig upplevt tidigare. Rowan fortsatte att skrika och jag började bäva inför det ögonblick då Chris skulle komma tillbaka med henne till mig. Jag började må illa; det var som om bröstet satt i ett skruvstäd. Istället för den nervösa oro som ofta följer med panik kände jag mig helt förkrossad. Jag rörde mig knappt. Sittande på sängen gav jag ifrån mig ett dovt, långsamt, gutturalt kvidande. Jag var inte bara känslosam och gråtmild, som man sagt att jag kanske skulle vara. Det här var någonting helt annat. Det här var en sorg av en helt annan magnitud. Det kändes som om den aldrig skulle försvinna."

När hon nu öppet berättar historien om hur hon brottades med en sjukdom som i stor utsträckning är ouppmärksammad, trots att den drabbar en av tio nyblivna mammor, kommer det att slå an en sträng hos miljoner kvinnor.

Den svenska diplomatdottern Karolina Johnsson dömdes 1994 till döden då hon burit med sig en resväska med sju kilo heroin genom tullen i Bangkok. Efter fyra år flyttas hon efter många diplomatiska påtryckningar och förhandlingar till kvinnofängelset Hinseberg i Sverige. Sommaren 2006 blir hon fri. Tina Frennstedt, journalist på Svenska Dagbladet, har följt hennes öde genom åren och berättar nu hennes historia.

I augusti 1994 blev Karolina Johnsson stoppad i tullen i Bangkok och det visade sig att hon i sin resväska hade nästan sju kilo heroin. Hon påstår själv att hon är oskyldig och att hon burit väskan åt en manlig vän. Första natten tillbringade hon i en cell med 150 andra kvinnor. Ursprungligen dömdes hon till döden men domen omvandlades till 50 års fängelse, då Karolina tvingades erkänna brottet. Straffet sattes sedan till 43 år och nio månader. Därmed är hon den svensk som fått det hittills strängaste straffet i Thailand för narkotikabrott. Strax före jul 1998 fördes Karolina Johnsson över till Sverige, då det finns ett avtal mellan Sverige och Thailand om fångöverföring. Då hade hon suttit fyra år i det ökända fängelset Klong Pem i Bangkok. Nästa sommar i augusti släpps Karolina fri från kvinnofängelset Hinseberg, efter sammanlagt tolv år i fängelse. (Maxstraffet för grovt narkotikabrott i Sverige är åtta år)

Karolina Johnsson föddes i Halmstad 1965 i en diplomatfamilj. Som 12-åring drabbades hon av en livshotande hjärntumör och opererades. Efter gymnasiet valde hon att resa istället för att studera. Hon reste runt i USA och Asien men bosatte sig sedan i Thailand där hon arbetade för företag som sålde ädelstenar.

Journalisten Tina Frennstedt, som följt Karolinas öde, ville berätta historien om den svenska diplomatdottern vars liv så totalt förändrades den där dagen i augusti 1994. Vad hände egentligen? Blev hon lurad av sin manlige bekant som hon själv påstår? Vem är Karolina Johnsson och hur har fängelsetiden påverkat henne?

Efter tsunamikatastrofen höll kungen ett uppmärksammat tal där han berättade om sin sorg över att aldrig ha fått lära känna sin far.
I april är det hundra år sen Gustav Adolf Bernadotte föddes, arvprinsen som aldrig fick bli kung. Gustav Adolf, som dog i en flygplansolycka 1947, när kungen bara var ett spädbarn, var förvånansvärt okänd också i sin samtid. Vem var han - egentligen?
Per Svensson har samlat och pusslat samman samtida vittnesmål, sökt i svenska och tyska arkiv och tecknar ett porträtt av Carl XVI Gustafs okända pappa.

Från det hon var fyra år bar Jane Elliott på en fruktansvärd hemlighet... hon var sin styvfars slav - på alla sätt. En hjärtslitande men hoppingivande berättelse om en ung kvinna som med stort mod segrar över ondskan. Den lilla fången är den fasansfulla, men sanna berättelsen om en flicka som blev kuvad, trakasserad och sexuellt utnyttjad av sin endast fjorton år äldre styvfar. Han höll henne fången i en psykisk och fysisk mardröm i sjutton år ? tills hon slog tillbaka. Då Jane Elliott var tjugoett lyckades hon fly från styvfadern tillsammans med mannen hon älskade och deras båda döttrar, men de måste leva på hemlig ort i ytterligare fem år innan hon kunde förmå sig att gå till polisen. I rättegången som så småningom följde, vågade en rad släktingar och vänner till familjen inte träda fram, trots att flera kände till hur grym och våldsam styvfadern var. Utgången i fallet var helt avhängig av att domaren och juryn trodde på Janes vittnesmål. När styvfadern dömdes till 17 års fängelse fick Jane uppleva det paradoxala att familjen tog hans parti. Jane Elliotts berättelse är bitvis nästan outhärdlig läsning, men den behöver berättas, eftersom de som begår den här sortens brott förlitar sig på sina offers tystnad. Misshandel och övergrepp fungerar bara om folk är för rädda, skamsna eller generade för att prata om det de utsätts för.

Horatius har lärt oss mycket utan att vi vet om det. "Carpe diem" till exempel. Och han lät inte en dag gå utan att fundera över hur den skulle levas på det bästa sättet.
Carl-Göran Ekerwald har gjort en inspirerad närläsning av Horatius och beskriver i sin nya bok ett fascinerande släktskap med andra stora författare och filosofer som just Montaigne, Platon och Goethe. Men Ekerwald tecknar också en konturskarp och skrämmande bild av laglösheten under republikens sista tid, då ett fungerande politiskt system helt slogs sönder av män som Caesar: rika, maktfullkomliga och livsfarliga.
Det är tvåtusen års avstånd mellan oss och Horatius, och det biografiska materialet är knappt. Men mer levande och nära än så här kan man inte teckna Horatius och hans poesi.