Möt Fatemeh Khavari, Åsa Erlandsson och Johannes Anyuru i Almedalen

Datum

7 Juni 2018

Fatemeh Khavari kom med den stora flyktingströmmen till Sverige sommaren 2015. Jag stannar till slutet är hennes berättelse om att vara född på flykt, om att bygga upp en folkrörelse i ett nytt land med samhällets mest utsatta, om Fatemeh Khavari - 18 år, kvinna, hazar, muslim som bär hijab - och om hennes kamp för att äntligen få stanna upp någonstans och börja leva, inte bara överleva.

Åsa Erlandsson visar i Det som aldrig fick ske: Skolattentatet i Trollhättan hur Sverige håller på att förändras och om hur rasism, utanförskap och psykisk ohälsa kan få ödesdigra konsekvenser. Boken är en djuplodande skildring av skolattentatet i Trollhättan den 22 oktober 2015 och har kommit till genom omfattande research, unika intervjuer med människor som aldrig tidigare uttalat sig offentligt och innehåller helt nya uppgifter. För boken blev Åsa Erlandsson belönad med Stora Journalistpriset 2017 i kategorin Årets berättare, nominerad till Guldspaden och belönad med priset ”Årets debattbok”.

Johannes Anyuru återvänder i sin essäsamling Strömavbrottets barn till samma teman som i sin augustprisade roman De kommer att drunkna i sina mödrars tårar: terrorn, religionens ljus och skuggor, den villkorade svenskheten. Han skriver om samtiden och om en mörknande framtid; han tycker sig "ibland kunna känna hettan från stora ugnar vina mellan träden.” Det är en bok om identitet, rasism, att höra till och vara utanför, men också om språkets och skapandets roll - vems språk är det jag talar?

För intervjuförfrågningar till Fatemeh Khavari, kontakta:
Lina Sjögren
070-587 02 13
lina.sjogren@norstedts.se

För intervjuförfrågningar till Åsa Erlandsson och Johannes Anyuru, kontakta:
Kajsa Loord
070-267 84 47
kajsa.loord@norstedts.se

Relaterat

Om boken

Hösten 2015 kom över 20 000 unga afghaner till Sverige. 2017 var året då många av dem fick besked om att de inte fick stanna i landet. Då var Fatemeh Khavari 17 år och hon blev ledare för tusentals ungdomar. De startade organisationen Ung i Sverige för att stoppa utvisningarna till Afghanistan.

Fatemeh Khavari tillhör de mest utsatta i världen. Hon är tjej. Hon är från Afghanistan. Hon är född på flykt. Hon är muslim. Hon bär hijab. Hon är hazar. Men hon vägrar låta det hindra henne.

Det här är en berättelse om vad ett liv på flykt gör med en människa. Om att bygga en folkrörelse av samhällets mest utsatta. Om kamp och organisering för att äntligen få stanna upp någonstans och börja leva, inte bara överleva.

Fatemeh Khavari berättar själv om kampen, från de första ensamma dagarna på Mynttorget i slutet av sommaren 2017, fram till det egna 18-årsfirandet i ett Sverige som kallar hem sin ambassadspersonal från Afghanistan samtidigt som utvisningarna fortsätter.

Vi får också följa Fatemeh Khavaris eget liv och de avgörande händelser som format henne till den orädda 18-åring hon är idag.

Läs mer

Annie Hellquist, Fatemeh Khavari

Jag stannar till slutet

Om boken

"Jag försöker få överblick över det jag under åren har formulerat om skärningsytorna mellan estetiska praktiker och politik, och om de existentiella förkastningssprickor som öppnas där.

Pojkarna spelar fotboll på grusplanen, i en tromb av damm och solljus, och kommer in i lägenheten täckta av smuts. De verkar ibland nästan tyngdlösa när de springer i ytterdörren. Det är tre månader sedan Rakmat Akilov dödade fem människor, däribland en ung flicka, med en lastbil på Drottninggatan i Stockholm. Det är sex år sedan Anders Behring Breivik mördade barnen på Utøya i Norge.

Vi glömmer, minns. Mäter och mäts.

Det är året före ännu ett riksdagsval. Enligt de senaste opinionsundersökningarna drömmer var femte svensk om ett land där människor som jag och min familj inte finns. Jag tycker mig ibland kunna känna hettan från ugnarna blåsa längs marken, i det torra sommargräset.

Det är i slutet av tiden. Det är i tidens början. Jag lyfter upp min dotter på mina axlar. Jag vet att det inte går att mäta tiden utan att förändras."

Johannes Anyuru

Läs mer

Strömavbrottets barn

Johannes Anyuru

Strömavbrottets barn

Om boken

Vinnare av Stora Journalistpriset 2017!

Det som aldrig fick ske är en djuplodande skildring av skolattentatet i Trollhättan den 22 oktober 2015. Där är gärningsmannen och hans familj, utanförskapet och det riktade hatet. Där är de poliser som först anlände till platsen, som berättar om sitt agerande och om den tid som följde på dådet. Och där är berättelsen om tre familjer som förlorade en nära familjemedlem i ett land dit de kommit för att fly undan våld och förtryck.

Åsa Erlandsson belönades med Stora Journalistpriset 2017 i kategorin Årets berättare och nominerades till Guldspaden 2018. I Det som aldrig fick ske visar hon hur Sverige håller på att förändras och om hur rasism, utanförskap och psykisk ohälsa kan få ödesdigra konsekvenser. Boken har kommit till genom omfattande research, unika intervjuer med människor som aldrig tidigare uttalat sig offentligt och innehåller helt nya uppgifter.

"Hennes djupdykning i massakern är en lika kritisk som omskakande skildring av våldskultur och alienation. Men också ett mänskliggörande [...] Obligatorisk läsning i dessa tider." DN

"Andlös skildring av rasistisk mördare." UNT

"Hennes reporterblick blundar inte för någon detalj." Norrtelje Tidning

"Reportagejournalistik av yppersta klass." DI Weekend

"För att hon med virtuos berättarteknik kryper in under skinnet på både mördare och läsare och därmed får oss att inse vidden av ett av de värsta rasistdåden i svensk historia." Motiveringen till Stora Journalistpriset, Årets berättare 2017

Läs mer

Det som aldrig fick ske

Åsa Erlandsson, Stig Söderlind

Det som aldrig fick ske

Relaterade artiklar

Foto: Göran Segeholm

11 november 2020

Stort journalistpris till Åsa Erlandsson