Skönlitteratur

"Tio dagar efter krigsslutet körde min syster Laura av vägen på en bro." Så börjar Margaret Atwoods fängslande nya bok. En bedövande, omväxlande lyrisk, upprörande, ironisk och rolig roman - Margaret Atwood när hon är som allra bäst! Vid arton års ålder blev Iris bortgift med en framgångsrik företagsledare. Nu är hon fattig, åttiotvå år gammal och bor kvar i den lilla stad som före första världskriget mer eller mindre styrdes av hennes familj. Hon klagar över sin numera opålitliga kropp och tänker tillbaka på sitt liv, i synnerhet på händelserna i samband med systern Lauras tragiska, alltför tidiga död. Tankarna rör främst romanen Den blinde mördaren, som gjorde den unga Laura Chase ökänd men också gav upphov till en sannskyldig kult. Som Iris själv säger, lever hon fortfarande i skuggan av Laura. Lauras roman är en vågad kärlekshistoria mellan en rik ung kvinna och en vänstersympatiserande ung man på flykt. Under sina hemliga möten på hyresrum och sjaskiga kaféer underhåller de två älskande varandra genom att dikta ihop en otäck historia som utspelar sig i en annan dimension av universum, på planeten Zycron, med dess tre solar och fem månar, praktfulla men dekadenta städer och otillgängliga berg bebodda av blodsugande nakna kvinnor. Den verkliga och den uppdiktade historien löper så parallellt genom kärlek och svartsjuka, självuppoffring och svek och de närmar sig båda med andlös hastighet krig och katastrof.

När Lucy Sullivans arbetskamrater får för sig att de ska låta spå sig följer hon med för att få sig ett gott skratt. Och hon blir inte särskilt imponerad av mrs Nolan, som påstår att Lucy inom ett år kommer att traska uppför altargången. Ingenting kunde vara mer fel. Lucy är knappast giftastypen. Men när de andras spådomar en efter en besannas blir hon nervös; hon är ju nöjd med livet som det är. Hon trivs med att spendera kvällarna på puben, ta hem främmande män till lägenheten som hon delar med sina kompisar, att äta hämtmat och att aldrig städa. Men så möter hon Gus, och hon kan inte låta bli att undra: Är han möjligtvis en potentiell herr Lucy Sullivan? Marian Keyes är född 1963 och uppvuxen på Irland. Hon slog igenom i England och Irland med När Lucy Sullivan skulle gifta sig och har sedan dess haft stora framgångar med Vattenmelonen och En oväntad semester. Hon har gjort sig känd för sina dräpande dialoger och sin halsbrytande humor och hennes skildringar av singellivets London jämförs ofta med Nick Hornbys och Helen Fieldings.

Matti och hans tystlåtna kompis Niila växer upp i det barnrika kvarter i Pajalas utkant som i folkmun kallas Vittulajänkkä, förkortat Vittula, och i översättning betyder Fittmyren, så kallat »som ett slags rå hyllning till den kvinnliga fruktsamheten«. Det är sexti- och sjuttital, vägarna asfalteras, småjordbruken läggs ned, rockmusiken gör sin entré. De äldre generationerna bjuder dock hårt motstånd mot nymodigheterna, arvet från trettitalets magerår och från laestadianismen sitter djupt rotat. Men Mikael och hans kompisar drömmer om ett annat liv, det som kan anas bortom Tornedalens horisont. Med Populärmusik från Vittula gör Mikael Niemi sin efterlängtade romandebut. En munter och vild skröna från Tornedalen, en både drastisk och ömsint uppväxtskildring berättad med stor språklig briljans och med kärleksfull inlevelse. Mikael Niemi, född 1959, debuterade på Norstedts 1988 med diktsamlingen Näsblod under högmässan, som följdes av Änglar med mausergevär 1989. Han har sedan dess haft framgång med barn- och ungdomsböcker, med teater och revyer.

Detta är den tredje och fristående delen i Hector Bianciottis svit självbiografiska berättelser, där de båda föregående heter Vad natten berättar för dagen och Kärlekens långsamma steg. Själv kallar han dem för ?autofiction? ? således inte regelrätta memoarer utan en impressionistisk fresk där berättaren är medveten om minnets nyckfullhet. Efter fyrtio års frånvaro återvänder den nu etablerade och berömde författaren till sitt barndomsland Argentina, där han för första gången sedan flykten från landet träffar sina nu åldrade syskon och släktingar. Hector Bianciotti, född 1930 i Argentina av utvandrade piedmontesiska fattigbönder, flydde landet under Perondiktaturen och levde i Italien och Spanien innan han etablerade sig i Paris intellektuella kretsar som författare och kritiker. Han är numera ledamot av Franska Akademien.

Ramses den Store är död! Hantverkarna och konstnärerna i Sanningens plats är oroliga. Kommer efterträdaren, Merenptah, att vilja fortsätta Ramses verk och beskydda den viktiga byn? Nefer har blivit byns nye mästare och ingen motsätter sig hans makt. Det blir hans uppgift att bygga den nye faraos evighetsboning.
Paneb som kallas Den ivrige har trots sin ungdom och sitt häftiga humör utfört de viktiga och nödvändiga proven för att bli konstnär. Målningarna i evighetsboningen blir hans mästarprov.

På stranden väster om Thebe, i Deir el-Medineh i det gamla Egypten kan man än i dag besöka resterna av det som en gång kallades Sanningens plats. Åren 1550 till 1071 f Kr bodde här ett brödraskap av hantverkare och konstnärer. Deras främsta uppgift var att skapa faraonernas evighetsbyggnader i Konungarnas dal. Om denna plats och de händelser som kom att utspelas här handlar Christian Jacqs nya romanserie "Vishetens sten" som består av fyra delar. Den första utkommer nu i 24 länder samtidigt.

Konstantinopel är en historisk roman i en ny form. Det handlar om den norske 1100-talskungen Sigurd Jorsalafar. Sigurd var bara 18 år när han med 60 långskepp och 10 000 man år 1107 gav sig ut på sin Jerusalemfärd. Han skulle därifrån föra hem en flisa från Jesu kors för att lägga vid Olof den heliges grav i Trondheim. Steen skriver ingen konventionell historisk roman utan låter ibland berättarrösten kommentera helt nutida företeelser. Det är en fängslande blandning av traditionell äventyrsroman och idéroman om religion och världslig maktutövning skildrat genom en ung mans möte med världen.

Vladimir Nabokov är känd som en virtuos författare på engelska, med moderna klassiker som Lolita, Pnin (som kom i nyöversättning hösten 2000 på Norstedts) och självbiografin Tala, minne. Det kanske inte är lika känt att han också skrev flera verk på ryska, när han som många andra ryssar på tjugo- och trettiotalen levde i exil i Europas olika storstäder på grund av revolutionen. Hans första roman Masjenka är en bitterljuv och skarpsynt historia om en ryss i exil, Ganin, som stöter ihop med en landsman på ett ruggigt pensionat i Berlin. Denne visar sig vara gift med Ganins stora ungdomskärlek, den vackra Masjenka. Aris Fioretos översättning utgår från den engelska utgåvan av romanen, Mary, som kom ut på sjuttiotalet, granskad och reviderad av Nabokov själv. Med Aris Fioretos översättningar av Pnin och Masjenka vill Norstedts påminna om en av den moderna litteraturens största stilister.

Oktoberhavet skildrar ett triangeldrama som utspelar sig i Grisslehamn och Stockholm på 1980-talet. Den sovjetiske sjömannen Michail hoppar i havet från sitt fartyg och tar sig iland utanför Grisslehamn. Han har lämnat fru och ett barn i Sovjet. Den första människa han möter i Sverige är den gifta lärarinnan Helena. Ett möte som får dramatiska följder för dem båda och för Helenas man Rolf... Den komplicerade situationen får inget lyckligt slut,men Erik Eriksson lyckas ändå avsluta denna vemodiga och sorgliga kärlekshistoria på ett sätt som man som läsare tar till sig

Det mesta händer i Moskvas absoluta centrum, men för Nina Sadur som själv kommer från Novosibirsk är periferin en kraft att räkna med. Snöyran som täcker Kreml och höghusen i förorten Beljajevo sveper också över de sibiriska vidderna, ja över hela Ryssland. Nina Sadur har en märklig förmåga att visa oss sitt ofantliga och sårbara land , och hon gör det just genom dess mest utsatta och perifera människor. Lustgården är den femte boken i den serie med nyare rysk prosa som görs i samarbete med Söderström & Co i Helsingfors.

Tore Renberg, född 1972, har på bara några år etablerat sig som en av de främsta unga författarna i Norge. Han debuterade 1995 med novellsamlingen Sovende floke, och har sedan dess blivit känd inte bara som stridbar romanförfattare utan också som debattsugen kritiker i press och tidskrifter samt programledare i TV. Tore Renberg introduceras nu på svenska med sin tredje roman, En fin tid. Romanen, en kärlekshistoria med sience fiction inslag är skriven av en författare som också heter Tore Renberg. Han sitter i tjugotalets Oslo och drömmer om alla skyskrapor, flygplan och fantastiska kommunikationsmedel som ska finnas vid seklets slut. En fin tid är en spännande lek med olika berättargrepp, med vad som är bra och dålig litteratur, och med spådomar som slår slint. Men den ställer också viktiga frågor om den mörka sidan av all framtidstro. När blir den gode ond?

Personerna i Mats Kolmisoppis noveller har det gemensamt att de är unga och försöker skapa sig en identitet i olika former av kollektiv ? politiska, samhälleliga, undergroundkulturer. Skolresor. Båtturer. Hans bok är ett slags karta över moral och mentalitet i vår egen tid, beskriven med lyhörd känsla för jargongen bland skateboardåkare, aktivister, hackers i Oslo, Barcelona, Paris, Köpenhamn. Mats Kolmisoppi debuterar med en novellsamling som är både förtätad och öppen, både stilistiskt djärv och stadigt förankrad i vår tids tankar.

Journalisten Annika Sundbaum-Melin har skrivit en dagbok om hur man klarar av det första året efter skilsmässan. När den första chocken lagt sig och prozactabletterna börjat ge effekt så upptäcker hon att även en halvfet trebarnsmorsa som närmar sig fyrtio fortfarande kan ha kul på krogen. Det här är en slags anti-Bridget Jones Dagbok. Det handlar inte om den ständiga jakten efter den rätte, utan snarare efter ett tillfälligt ragg. Det är inte en tjusig karriärskvinna utan en trebarnsmor som sliter på dagarna och överdoserar Treo på morgnarna när bakfyllan är för svår. Boken utspelar sig inte i en genomdesignad innerstad i övre medelklassmiljö, utan i den slitna förorten Sumpan.

I Eduards hemkomst möter vi Eduard, en medelålders vetenskapsman som återvänder från USA till Berlin några år efter murens fall 1989. Eduard lämnade staden medan den ännu var delad. Nu återkommer han mycket motvilligt, främst för att han ärvt en fastighet i östra delen av staden. Den visar sig vara intagen av husockupanter och dessutom tycks den ha kommit i Eduards faders ägo på ett dunkelt och föga ärofullt sätt. Ingetdera gör Eduard lyckligare. Med Eduards hemkomst fullbordar Peter Schneider sin s k Berlintrilogi, vars föregående delar också finns på svenska -Murhopparen (1984) och Parningslekar (1994). Schneider är i Sverige dessutom känd för sin politiska journalistik. Han har sin bakgrund i den västtyska studentvänstern från ?68 och besitter därför en särpräglad kännedom om Berlin och dess intellektuella miljöer och klimat, vilket inte hindrat honom från att idag inta en position som omstridd fritänkare. Hans bild av Tyskland och Berlin ett decennium efter enandet är brännande aktuell.

Det här är en berättelse om Augusta, Alice och Angelica, tre kvinnor i tre tider. Men mest av allt är det en berättelse om hur sagorna dog och om vad som händer med oss när vi tvingas leva utan dem. Ingen vet var Augusta kom ifrån. Inte ens hon själv. När hon var på gott humör kunde hon påstå att hon kom från en potatisåker i Sörmland, att hon hade legat i leran och grott till hon var färdigvuxen. Några år senare marscherade hon in i Herräng, ett litet samhälle i Roslagen, med sin oäkting på armen. Ännu visste ingen att detta var en kvinna som bar sina berättelser i håret. Alice är Augustas barnbarn. En gång på femtiotalet var hon en verkligt fin flicka, ständigt klädd i prydliga klänningar med vit krage. Men när hon blir med barn hjälper inte den vita kragen: den dygdiga mammaklänningen är ändå ett skökotecken som tvingar henne att sitta med sänkt blick i provinsialläkarens väntrum. Hon är för ung för att ha mammaklänning. Bara sexton år. Därför skickas hon till Augustas hus för att föda där ingen kan se hennes skam. För Angelica, Augustas barnbarns barnbarn, blir huset många år senare ett gömställe. Angelica är bara sexton år, men redan mycket trött: hon har varit på flykt från sin egen familj sedan hon var tolv år gammal och hon har legat med fler killar än hon vill minnas. Nu vill hon ha något annat. Frågan är bara om hon kommer att orka. Slumpvandring är en berättelse om sorg och sexualitet, om maktlöshet och hämnd, om födelse och död. Men mest av allt är det en berättelse om hur sagorna dog och om vad som händer med oss när vi tvingas leva utan dem. Och är det verkligen sant, det som Augusta påstod? Detta att sagorna dog när fabrikerna föddes? Majgull Axelsson har åter skrivit en skarpsynt och fängslande berättelse som vindlar sig fram i en sinnrik konstruktion med en rikedom av uppslag.

Andra världskriget pågår. Danmark och Norge är ockuperade. I det lilla samhället på västgötaslätten finns ett krigsflygfält, och invånarna diskuterar krig och politik. Men Willy Gustav lever i den fantasirymd som är Jules Verne Magasinets, när han inte sparkar boll i gärsgårdsserien eller gör sina första försök med det motsatta könet... Ove Allansson har sedan debuten givit ut 26 böcker. Här berättar han med stor lust och med en humor som ibland är svart om livet i det lilla stationssamhället.

De tre flickorna bryter upp från sin skyddade värld i den lilla staden Glencove under det omvälvande slutet av 1960-talet. Clare är den mest begåvade: ett stipendium vid musikhögskolan i London erbjuder flykt från besvärliga familjeföhållanden. Pauline är den upproriska: hon slutar skolan för att arbeta på puben. Eve har allt: hon är rik, vacker och skärpt. Men hennes mors sorg och faderns ständiga frånvaro driver henne att försöka skapa ett nytt liv i London...

I nittiosju avsnitt, det kortaste tre rader, det längsta tre sidor, som alla inleds med orden ?Det finns en kvinna? skildrar Péter Esterházy förhållandet mellan en man och hans kvinnor. De är hustru och moder, älskarinna och väninna. Texten kastar sig mellan innerlighet och ironi, mellan djupt allvar och rena skojet. Det är omöjligt att finna en fast punkt i hans skildring av kärlekens och erotikens innersta väsen. Péter Esterházy är nog en författare som avvisar tanken på att det finns fasta punkter. Det kanske sammanhänger med hans långa erfarenhet av att leva under kommunismen. Och av att leva samman med kvinnor.

Grand Slam handlar om några rotlösa människor vars egendomliga öden flätas samman under en inte alltid spikrak färd mellan jordens alla hörn. Boken visar genom dessa nomaders vedermödor upp en värld som i sin absurditet och skoningslöshet bara känns alltför välbekant, en värld som trots alla tekniska landvinningar i högre utsträckning än någonsin lever efter djungelns lag: äta eller ätas. Tre personer står i berättelsens centrum; den vackra och charmiga amerikanska tennisstjärnan Gigi Perez, som har hela jorden som arbetsplats. Hennes pojkvän, holländaren Wim van den Dop, som är en ivrig miljökämpe och som kuskat jorden runt ombord på Greenpeace-fartyget Rainbow Warrior. Dessutom möter vi rocksångaren Jimmy Hjort som efter en skandalartad turné, flyr så långt han kan till Australien. Där träffar han på Gigi Perez, och en virvlande karuselltur med oanade följder tar sin början.

Linda Skugges förra bok Saker under huden innehöll självbiografiska tillbakablickande prosastycken. Den nya boken kan ses som en tvilling till denna och handlar om allt det som hände sen: efter debuten, efter Fittstimsbråket och är skriven under de månader som Linda var gravid. Här finns OCD-flickan ? som lider av olika tvångsföreställningar - som oupphörligen skickar mejl till Linda. Hon är en riktig Linda-look-a-like? eller är det egentligen Linda själv? Här leker författaren skickligt med bilden av mediapersonen Linda Skugge och den verkliga Linda Skugge. De återkommande samtalen med barnmorskan om hur man ska föda barn och vem som bestämmer det är också både gripande och oerhört komiska.

Skuggboxerskan handlar om en kvinna, Hell, och hennes mystiska granne, Dunkel, som i början av romanen har försvunnit från sin lägenhet i det oerhört nedslitna hus i Berlins centrala delar där de båda bor. Hell börjar spåra Dunkel, stöter på mycket osannolika typer som haft med hennes försvinnande att göra, och hon rör sig genom ett Berlin som påminner om en film av Fassbinder: slitet, skitigt, fantasieggande och skrämmande. Hells liv berättas i återblickar, smärtpunkten är den våldtäkt hon utsatts för och som kanske utgör orsaken till att hon valt att leva sitt liv i marginalen, utan jobb, utan mål men fast besluten att försvara sig.

Lars Andersson berättar om en resa i södra Indien tillsammans med den älskade. Det är en resa om vintern men i grönska och färger och skuggspel från klassisk indisk poesi. Långsamt framkallas bilden av en far, ja av två fäder; i Värmland på femtio- och sextiotalen och i Indien idag. Men i centrum av berättelsen står hela tiden två människor och deras liv, och de speglar sig intensivt i varandra.

Skeppet Narwhal ger sig i maj 1855 ut på sin resa från Philadelphia till Arktis för att försöka finna en tidigare expedition som försvunnit i ismassorna. Meningen är att de skall vara tillbaka i god tid före vintern. Narwhals unge kapten Zeke Voorhees är en ovanligt vacker man som väcker såväl kvinnors som mäns beundran. Hans blivande svåger Erasmus Darwin Wells ? som också finns med på expeditionen ? misstror emellertid i hemlighet Zeke. Han avslöjar dock inget om sina tvivelsmål för systern Lavinia.

Det börjar med bröllop: Julie Blom ska gifta sig med sin långe, stilige Alexander. Hennes syster Karin betraktar det hela med en blandning av skepsis och avund. Runt dem samlas medlemmarna av en märklig familj, storslagen och sönderfallande på en gång. Det är Karin som i Linn Ullmanns roman berättar om sig själv, systern och deras familj och deras olika försök att finna kärlek och trygghet. Karin, som försöker och misslyckas med många män, Julie som misslyckas med sin ende. Modern Annie, hon med de oemotståndliga ögonen, som aldrig riktigt velat ge plats åt sina döttrar. Julies och Alexanders lille son, som måste bli tröstad. Men vem tröstar Karin? Linn Ullmann skildrar kärlekens komedi, kärlekens tragedi. Hon skildrar vår samtids kärlek. Linn Ullmann är född 1966, lever i Oslo och är verksam som litteraturkritiker. Innan du somnar är hennes första roman och den översätts just nu till en lång rad språk. Boken blev omedelbart en stor succé när den förra året utgavs i Norge.

Efter ett långt avbrott i skrivandet i samband med dottern Paulas död har Isabel Allende kommit tillbaka med Ödets dotter, en bred episk skildring av ett antal livsöden under guldrushens tid i mitten av 1800-talet.

Eliza Sommers är en ung chilenska som lever i Valparaiso 1849, det år då guld hittas i Kalifornien. Hennes älskare, Joaquín Andieta, reser norrut för att söka lyckan och hon beslutar sig för att följa efter. Det blir en fruktansvärd resa där hon tvingas ligga gömd i lastrummet på ett segelfartyg, och sökandet efter den älskade i ett land av ensamma män och prostituerade kvinnor, som alla har lockats dit av guldfebern, får den naiva unga flickan att utvecklas till en mycket ovanlig kvinna. Hon får stöd av Tao Chien, en kinesisk naturläkare som vägleder henne genom människolivets mysterier och motsättningar.

Ödets dotter ger en levande bild av en tid präglad av våld och girighet, där huvudpersonerna ändå lyckas förmedla kärlek, medkänsla och tillförsikt. Isabel Allende bjuder in sina läsare till en fascinerande värld befolkad av starka personligheter som fäster sig för alltid i läsarens minne och hjärta.

Line Blikstads debutroman är en gripande berättelse om sjuåriga Ellen som befinner sig mellan två världar. I den ena finns modern, som lämnat Ellen hos sina föräldrar och flyttat till Sverige ? hon är impulsiv, nyckfull och utlevande. I den andra finns morföräldrarna i en liten norsk by, där Ellen växer upp i trygghet, men där enbart morfadern står för något slags närhet. Vem Ellens far är vet ingen. Ellen får löfte av sin mor om att hon ska få komma till henne, men det löftet bryts gång på gång.

Stark debutroman om mor och tonårsdotter i en liten industristad i New England i USA på 1970-talet. Isabelle Goodrow är den kontrollerade och försiktiga ensamstående modern som lever för sin dotter Amy och sina kärleksdrömmar. Amy är sexton år, mycket vacker, men blyg och osäker. Hon förälskar sig i sin mattelärare Mr Robertson. Förhållandet avslöjas och iskyla inträder mellan mor och dotter. Mamman klipper som straff av Amys vackra långa och ljusa hår. Denna roman utgavs i USA i en liten upplaga från början men upptäcktes av bokhandel och recensenter; förlaget har nu tryckt sex upplagor och sålt över 70.000 exemplar.

Johan och Hampus möts och skiljs i kärlek och svek. Deras passionshistoria speglas i det spel om Jesu lidande och död som Hampus far, den pensionerade prästen, skriver och sätter upp. Maria, Jesu och Hampus mor, finns hela tiden i bakgrunden, kärleksfull och förstående inför männens dårskaper och passioner. Passionsspelet är en roman om Gud och Kärleken, om Djävulen som vaknar till liv och om änglarnas besök i Hampus rum. Detta är Jonas Gardells debutroman från 1985.

Wiktor Skrakes far Werner blev berömd i hela Finland när han olympiaåret 1952 körde av vägen med landets första Coca Cola-bil. Wiktor skulle hela sitt liv påminnas om händelsen som gjort han namn känt överallt. Berättelsen om släkten Skrake sträcker sig både framåt och bakåt i tiden. Från inbördeskrigets Österbotten till de sista kapitlen där vi får följa Wiktors väg från förort till centrum i nutidens Helsingfors.

Marken stiger inte med två centimeter per natt i Jerker Virdborgs novellsamling. Men det är ändå en träffande beskrivning av det som sker i berättelserna: något helt normalt och invant ter sig plötsligt väldigt konstigt. Något fullkomligt vardagligt, som ett besök på museet, en slapp dag hemma framför TV:n eller ett bad i en insjö förrycks plötsligt av ett oväntat besök eller en olycka. Plötsligt tycks tillvarons hela rytm förskjutas och huvudpersonerna i berättelserna blir lika förvånade över sina egna handlingar som över andra människors beteenden. "Sakta" och "snabbt" går i varandra på ett suggestivt sätt, och de situationer som uppstår när huvudpersonerna ska undvika obehag eller ställa saker tillrätta är ofta lika absurda som de är komiska.

Viktor Pelevins postmoderna fabel är en modern klassiker från vår tid som är spännande och underhållande som en följetong. Den handlar om meningen med livet, om det nu finns någon. Om osäkerheten, tvetydigheten i den moderna tillvaron där ingenting är vad det låtsas vara. Boken ställer krav på läsaren utan att han märker det, med sin våldsamma lek med dimensioner och proportioner. Personer i olika kapitel som till synes inte har något med varandra att göra visar sig vara delar av samma handlingsförlopp. Det är roligt, vansinnigt spännande och originellt. När man lägger ifrån sig boken vet man att man gärna kan läsa om den med detsamma ? och ha ännu roligare. Du har aldrig läst något liknande. Viktor Pelevin är född 1962 i Moskva och sedan början av 1990-talet räknad som en av de mest betydande unga ryska författarna. Hans böcker har översatts till en mängd europeiska språk. På svenska finns tidigare Omon Ra (1999). Insekternas liv publicerads första gången i Ryssland 1993.

Tomato Rodriguez är yppig, ganska så lesbisk och precis lagom neurotisk. Hon när ett sunt intresse för postkontor och penisar och hennes inställning till livet är att alla vittnen ändå kommer att dö förr eller senare, så då kan man ju göra lite som man vill. Hon grundar motorcykelgänget »Flammande leguaner« där hon är enda medlem, och iförd en ytterst cool läderjacka som har bokstäverna FLAM skrivna på ryggen (Tomato orkade bara brodera halva ordet innan hon fick en svampliknande infektion i fingret) puttrar hon iväg i 40 km/h för att påbörja sitt kust-till-kust-äventyr bara för flickor. Precis som Kerouac. Eller kanske inte. För allt Tomato egentligen vill är att klä sig i vita bomullsklänningar, sjunga heterosexuella folkvisor för korna och bli fotograferad framför Amerikas alla postkontor. Men det stora äventyret visar sig mest bestå av motorcykelrelaterade smärtor i baken, insekter som fastnar i läppstiftet och ett resesällskap som glömmer att dra ner byxorna ordentligt när hon kissar. Detta är Zen och konsten att missköta en motorcykel.

Victor Kelly hatar katoliker. Allra helst skulle han vilja beskjuta deras bostadsområden med raketer, förinta dem med en enda välriktad attack. Men istället tar han dem en efter en, misshandlar, slaktar och lämnar dem att dö i en gränd någonstans. Belfast i slutet av sjuttiotalet. Konflikten mellan de olika befolkningsgrupperna i Nordirland har pågått ett årtionde och gått in i ett mörkare skede. Nu gäller principen öga för öga, tand för tand. Men trots att det gått något slags rutin i mördandet har ingen gått så långt som Victor Kelly. Han lyckas inte bara skrämma katolikerna i staden, utan också många av sina egna ? de protestantiska terroristerna. En mardrömslik man i en mardrömslik stad. Eoin McNamees roman bygger på den verkliga historien om de ökända Shankill-slaktarna och deras ledare Lenny Murphy, som blev skjuten i ett bakhåll 1982. För Gud och Ulster är en omskakande roman, där läsaren får krypa innanför skinnet på en kallblodig psykopat som med den irländska konflikten som ursäkt mördar och torterar. Läsaren får följa Victor Kelly från hans uppväxt och fram till det oundvikliga slutet, och man får en fascinerande inblick i hur konflikten på Irland ser ut inifrån och vilken typ av tid och samhälle det är vi lever i.

Bokens originaltitel är Polaroids From the Dead, och det beskriver novellerna ganska bra: det är tio ögonblicksbilder från en Grateful Deadkonsert i slutet av nittiotalet. Snapshots. En novell utspelar sig i en bil på väg till konserten, färden går genom de nyligen eldhärjade bergen, en annan handlar om parkeringsplatsscenariot före konserten, ytterligare en beskriver den unga MTV-generationens renskrubbade syn på sextiotalet kontra den äldre generationens nostalgiska världsförbättrarperspektiv. Det är berättelser om hur omöjligt det är att hålla fast i det förflutna och hur svårt det är för dem som är unga i slutet av seklet att tro på framtiden när deras föräldrar redan patenterat den, hoppats på för mycket och bara lämnat svikna ideal i arv efter sig. Som vanligt väljer Douglas Coupland det lilla formatet för att beskriva något stort: en hel era. Som läsare får man tjuvlyssna på korta konversationer och se snabba klipp, det är tio minuter här och fem minuter där, och ändå lyckas han förmedla en rolig, rar och allvarlig bild av sista halvan av förra seklet: igår, idag, imorgon. Douglas Coupland skriver i en av novellerna: "Det är märkligt att när man är ung har man inga minnen. Sen en dag så vaknar man upp och, pang, minnena dominerar allt annat i ens liv, och får för evigt nutiden att framstå som patetisk och oförmögen att tävla med detta fantastiska förflutna som nu fått eget liv."

Vad driver en ung människa till att bli nazist? Och hur ska han kunna komma loss? Kent Lindahl var aktiv nynazist i tio års tid. Han blev god vän med många ledande nynazister och fick själv en betydande position. Efter att ha dömts till fängelse för misshandel hamnade han i en personlig kris och beslöt sig för att lämna den nazistiska rörelsen. Kent tar idag avstånd från sitt tidigare liv och leder projektet Exit, som tar hand om avhoppade nynazister och försöker slussa in dem i ett normalt liv. Exit är hans egen berättelse om varför han blev nynazist och vad som fick honom att bryta. Boken ger också handfasta råd till föräldrar och lärare om hur man hanterar att ens barn eller elever håller på att dras till rasistiska rörelser.

Zoé Valdés genombrottsroman om livet på Castros Kuba har blivit en oerhörd internationell framgång. Uppkäftigt, fräckt och med en bister humor vill den ta död på alla myter om det revolutionära paradiset. Romanens huvudperson och berättare Yocandra, av föräldrarna också döpt till Patria, är född 1959 och således årsbarn med den segrande revolutionen på Kuba. Hon tillhör alltså den första generationen som vuxit upp under Fidel Castros kommunistiska styre och varit utsatt för det väldiga samhällsexperiment som skulle bli ett paradis på jorden. Hennes berättelse om verkligheten bakom myterna, om brödransoneringar och näringsbrist, om obefintlig sjukvård, dålig hygien, administrativt kaos och allmänt förfall bärs fram av en bister indignation men också av en fräck uppkäftighet. Zoé Valdés är, liksom sin huvudperson, född 1959. Vårt dagliga intet, publicerad på spanska 1995, blev hennes stora internationella genombrott. På svenska introducerades hon med romanen Jag skänkte dig mitt liv (1999). Hon lever sedan flera år i ofrivillig exil i Paris.

I början av femtiotalet hade Vladimir Nabokov precis skrivit färdigt sitt mästerverk Lolita, men ännu inte vågat ge ut den. Dessutom undervisade han amerikanska studenter om Cervantes Don Quixote, och upprördes över hur författaren drev med sin stackars riddare. Han skapade Pnin, som på många sätt är hans svar till Cervantes och en kontrast till Lolita ? en både rörande och satirisk berättelse om en bortkommen rysk emigrant i den amerikanska universitetsvärlden, den snälle och apliknande lektor Pnin, liksom Nabokov själv en utvandrad ryss. Om huvudpersonen i Lolita, Humbert Humbert, är en rutten själ som döljer sig bakom ett artigt uppträdande så klappar hos lektor Pnin ett gott hjärta i en kufs kropp. Vladimir Nabokov var en av 1900-talets viktigaste författare och en mästare på engelska språket. Nu har han fått en välförtjänt renässans över hela världen. I Aris Fioretos nyöversättning av Pnin, en modern klassiker som inte funnits tillgänglig på svenska sedan femtiotalet, möter vi språkkonstnären och genomskådaren Nabokov i all hans rikedom.

»Det tar några miljarder år att skapa en människa, men bara några sekunder att dö.« Som ingen annan ger sig Jostein Gaarder i kast med de stora, existensiella frågorna. I sin nya roman Maya diskuterar han vad som är meningen med livet, om det finns en underliggande plan för utvecklingen och ett liv efter detta. Men han gör det med en sprudlande berättarglädje. I sällskap med talande geckoödlor och dvärgar som rör sig obehindrat i tiden får vi följa med på en svindlande färd genom fyra miljarder års evolutionshistoria. Maya kliver ur Goyas målningar och kommer oss till mötes. Innan resan är slut har vi besökt ön Taveuni i Stilla havet, den plats som först gick in i det nya milleniet, och fått oss en inträngande lektion i flamencodansens mysterier. Boken slutar i ett märkligt manifest av poetiska och naturfilosofiska livsbetraktelser som stakar ut en ny väg mellan traditionell religion och vetenskap. Jostein Gaarder är författare till bl.a. Sofies värld, som sålt i ca 20 miljoner ex på 44 språk (varav 200 000 på svenska). 1995 var den världens mest sålda skönlitterära bok.

Till den portugisiska semesterorten Lagos, vid Europas sydvästligaste hörn, kommer svenskan Mia i juli 1990. Det här är vägens ände: här kan man bara bli kvar eller vända tillbaka, för vidare kan man inte komma. Livet ter sig som en oändlig räcka solskensdagar på plagen och vilda fester på nätterna, kärlek och total frihet. För ett tag. Sen åker man hem till vardagen. Utom några som fastnar, och bland dem Mia som fått jobb på en bar där tequiladrinkarna flödar. Hon har träffat Jim och Jones, Puck och Amanda, de tillhör ett gäng som blivit kvar och lever i en virvel av nöjen och kärlekslekar. Mia blir vän med Jim och kär i Jones, hon delar deras liv under ett år. När Jones gamla flickvän dyker upp tvingar svartsjukan Mia på flykten. Många år senare träffar hon Jim i London och tvingas granska sina minnen från året i Lagos. Var allt bara en falsk dröm och lycka och frihet? Var det fel man hon gav sin kärlek? Maria Larsson är född 1968 i Göteborg, uppvuxen i Skellefteå och numera bosatt i Vancouver i Kanada. Hon har tidigare utgivit tre diktsamlingar och en samling sf-noveller. Detta är hennes romandebut.

Victor Ward är en ung framgångsrik fotomodell i New York som tänker starta en ny inneklubb. Men den glamorösa innevärlden förvandlas till en mardröm. Victor tvingas resa till Europa på jakt efter en försvunnen flickvän när han kommer i kontakt med ett terrorgäng som består av bara f d fotomodeller. De placerar ut sprängladdningar i Pradaväskor och sprider död och förintelse omkring sig. Glamorama är en brutal uppgörelse med ytlighet, märkesbesatthet och materialism skildrad med Bret Easton Ellis sedvanligt närgångna och detaljerade vålds- och tortyrscener. Glamorama är Ellis första roman sedan Angivarna 1995. Hans mest framgångsrika bok American Psycho, som fortfarande är en storsäljare i pocket trots att den är tio år gammal, har just blivit film och går upp på svenska biografer i höst. Bret Easton Ellis, född 1964, är den mest namnkunnige i the Brat Pack, de unga New York-författare som debuterade i mitten på 1980-talet.

Odds föräldrar har flytt från Estland under kriget. Själv är han född i Sverige, men präglas i hög grad av sitt ursprung. Han är en udda figur som har svårt att känna sig hemma i tillvaron... Hon kommer från Tartu handlar om sökandet efter sanningen, om att komma till rätta med livet - ofta genom besatthet och passion. Odd är den ensamme och därför egentligen mycket liten. Des, alkoholisten han möter på mentalsjukhuset, är den större som kanske skulle kunna resa sig. Maria, vikarierande vårdare, är stormens öga, den enda riktigt oegennyttiga personen i romanen. Det blir slutligen hon som får Odd att berätta hela historien om mammans flykt och deportationen av morfadern. Kring dessa tre utspelar sig dramatiska händelser på liv och död. Erik Löfvendahl har lovordats för sina psykologiska porträtt. På Prisma har han tidigare givit ut en svit om fyra romaner med självbiografiska förtecken.

Romanen bygger på västerbottenkonstnärinnan Viktoria Nygrens öde (1885-1965) och utspelar sig i ett landskap väl känt från litteraturen; glesbygdens Västerbotten. Viktoria föds på 1880-talet i en familj där fadern är hemmansägare och lekmannapredikant. Hon är ett särskilt känsligt barn som ser hot och faror överallt omkring sig men hon har också en talang för att rita och måla. Viktoria blir lärarinna och får tjänst i en byskola några mil från hemmet. Mörkrädd och ensam är det bara barnens ankomst varje vardagsmorgon som bryter hennes isolering. Efter några år som lärare slutar hon och flyttar in i en egen stuga hemma på gården. Hon tar nu på allvar upp måleriet. Hennes bilder av änglar och gestalter ur bibeln köps av folk i bygden, men hamnar kanske oftare på uthuset än på salsväggen. Ryktet om hennes konst sprids dock och hon får ställa ut i Umeå. Hon når sent i livet en viss berömmelse. Anita Salomonsson är född 1935 i Hjoggböle i Västerbotten och har i flera tidigare romaner skildrat sin egen familjs historia. Hennes förra bok, Det gudomliga barnet, utkom 1998.

Voltaire, den franske upplysningsfilosofen, är inte alls död eller i alla fall inte längre. När han vaknar upp i Kjell Espmarks nya roman är det första han lägger märke till ? sina tänder! Han har fått dem tillbaka. Dem känner han igen, annars är allt annorlunda. Men ryktet om honom sprider sig snabbt och han tas i bruk. Voltaire ombeds att tjäna mänskligheten i egenskap av sändebud och representant för vårt högsta förnuft, FN. Han ger sig ut på en resa till världens oroshärdar och till dess herrar. Hans berättelse visar oss naturligtvis vår samtid i en narrspegel. Kjell Espmark har i Glömskans tid, sin lovprisade och mycket uppmärksammade romanserie, skildrat de senaste decenniernas Sverige. Nu vidgar han perspektivet till att gälla hela världen, men grundfrågan är densamma. Är det verkligen klokt, det här vi gör, säger, tänker?