Tre frågor till Tone Schunnesson som är nominerad till Nöjesguidens Stockholmspris

Tone Schunnessons Tripprapporter är nominerad i kategorin ”Text” och om den vinner får vi veta 13 januari när Stockholmspriset delas ut på Scalateatern i Stockholm.

Grattis! Hur känns det?

Det känns roligt! Särskilt eftersom Nöjesguiden var mitt första betalda textjobb och att dom alltid lät mig göra precis som jag ville. Förutom en gång när jag skrev ett långt resereportage från Madrid om en kille som jag hängde med som inte ville ligga med mig för han va bög, då var min redaktör Amat Levin så: "E detta spännande för andra som vill resa till Madrid tror du?" 

”Den ägde till och med Lars Noréns dagböcker”, står det om din bok i nomineringen. Hur lyckas man äga en gigant som Norén?

Är livrädd, varför skrev de så? Kan inte ens svara på frågan. Man kan inte äga varandra inom litteratur. Och kan man det så är det inte så att Tone Schunnesson ägt Lars Norén.

Det här året har varit ditt på många sätt, vad hoppas du inför 2017?

Jag vill gifta mig och skilja mig, och fortsätta skriva och åka till LA. 

Hela motiveringen:

”Tone Schunnesson mixade skickligt minnets poetik med trippens, hon skrev en marxistiskt maxad generationsroman som rusade mot försoning, en där allt hände i språket. Hon skrev om pengar, begär, utnyttjade affirmationen som genre – det var förkrossande vacker och rolig läsning. Tripprapporter blev ett ode till narcissismen och den ägde Stockholm. Den ägde till och med Lars Noréns dagböcker.”