Memoarer och biografier

För första gången i sitt liv har fotografen Alexander Mahmoud en fast anställning, på Dagens Nyheter. Samtidigt fortsätter familjen hemma i Småland att kämpa med ekonomin och hälsan. Medan covid-19 sprider sig från land till land rör sig Mahmoud mellan hemmet i Husby och regeringskansliet, porträtterar Anders Tegnell och följer de papperslösas vardag. Pandemin blir hans jobb.
I ett försök att få lite vila skaffar han en kolonilott, men lugnet blir kortlivat. Medan många i den svenska medelklassen sitter fast i sina hem reser Mahmoud mer än någonsin: han ser den europeiska landsbygden översvämmas, fångar det nedbrunna flyktinglägret på Lesbos, följer de internationella adoptionernas spår genom världen och drömmer om Barbara Bergström i krigets Ukraina. PCR-testen läggs på hög. Utmattningen hägrar, men jobbet är oemotståndligt, beroendeframkallande. Hur mycket orkar man ta in, och vad gör man av livet om man inte ständigt presterar?Alexander Mahmouds kamera blir det prisma genom vilket vi betraktar ett samhälle vars splittring exponerats och ökat under pandemin och dess efterskalv. Du vill inte mer är en rapport från en värld i stadigt förfall, en arbetsdagbok, en självbiografi som mest handlar om andra.

Suzanne Brøgger har en närmast seismografisk förmåga att registrera sin omvärld och tidens gång, och hon är aldrig rädd för att sätta sig själv på spel. I denna dagbok, skriven under åren 2010–2020, avhandlar Brøgger vardagslivet på landet, beskriver resor och händelser, samtidigt som hon nyktert iakttar och kommenterar den samhälleliga och politiska utvecklingen.
Här finns brännande ämnen som metoo, Brexit, krisen i Svenska Akademien och pandemin, men även tidlösa reflektioner om litteraturen, konsten och existensen. Allt filtrerat genom författarens skarpa blick, som skiftar mellan att vara arg, indignerad och munter.Med En författares dagbok visar Suzanne Brøgger än en gång att hon är en av vår tids viktigaste röster.

Två dagar före sin 80-årsdag avled konstnären Ulrica Hydman Vallien oväntat i en hjärtinfarkt. Hon var aktiv in i det sista och mitt uppe i ett stort utställningsprojekt med helt nytt måleri.
Ulrica hade en enorm bredd i sitt konstnärskap – akvareller, oljemålningar, textilier, keramik, och förstås glaset som gjorde henne världsberömd – och hon kom att bli en av Sveriges mest framgångsrika konstnärer. Hon arbetade med såväl massproduktion som unika konstverk, ständigt med en upprorsanda mot gubbvälde, konvention och ”god smak”. Bland unga kvinnliga konstnärer och formgivare blev hon tidigt en förebild.När hennes man sedan närmare 60 år, Bertil Vallien, gick igenom kvarlåtenskapen hittade han mängder av osorterade manussidor. Under flera decennier hade Ulrica i hemlighet skrivit på en bok om sitt liv. Bertil skickade texterna vidare till Staffan Bengtsson, vän till familjen sedan många år, för att han skulle sammanställa och ”bokföra” memoarerna.Resultatet är Jag lever! En berättelse om konstnärskap och äktenskap, arbete och kärlek, stora framgångar och privata tragedier. Det handlar om att leva och verka fullt ut, med livet som insats. Ulrica Hydman Vallien ville inte dölja någonting för världen.Boken innehåller också fotografier ur Ulricas privata album.

Många har skrivit om poeten Edith Södergran. Otaliga har tolkat hennes dikter, läst hennes brev och dragit slutsatser om hennes liv. Att hon var en ambitiös fotograf är inte lika omskrivet, och hennes bilder har inte fått den uppmärksamhet de förtjänar. Fotografier från alpresor och hembygd, på kvinnor, katter och självporträtt. Bilder som ger en annan – sannare? – levnadsteckning än de biografier som skrivits.
Nina Ulmaja ville veta mer om fotografen Edith och började skriva brev till henne. Brev som till en början kretsar kring fotografi, men som alltmer kom att handla om deras gemensamma bakgrund: om hemlandet Finland, om ryssrädsla, krigsminnen, klassresor och nedtystade familjehistorier.En annan Edith är en insiktsfull och nyfiken berättelse om identitet, historia, mod och självständighet. Det är också en vacker bok med 180 av Ediths egna fotografier. Brevberättelsen ger en ny bild av en ung kvinna med både penna och kamera som levde för hundra år sedan, i en tid som på många sätt liknar vår.

Från sin mammas dödsbädd tar Jessica Haas Forsling med sig ett tummat exemplar av boken Främmande fågel av Jascha Golowanjuk, ett författarnamn hon aldrig hört förut. På titelsidan står hennes mormors namn, den mytomspunna Ruth som försvann så tidigt. Jessica förstår inte varför boken kallar på henne. Men den kommer att ge hennes liv en ny riktning.
Jascha Golowanjuk var i mitten av förra seklet en bästsäljande författare i Sverige, hans äventyrliga och exotiska romaner älskades av många och han umgicks med tidens största profiler. Men hans sårbara identitetstillhörigheter – jude, homosexuell, invandrare – gjorde honom till en främmande fågel i den svenska kultursfären och idag är det få som minns honom. Han var en utböling i det modernistiska folkhemsbygget på Gärdet i Stockholm, precis som Ruth Haas som flytt från Berlin och bodde några gator bort. De var båda utlevande normbrytare, som levde stort men som gömdes i skuggorna.När Jessica Haas Forsling plötsligt står som ensam förmedlare av familjehistorien till sina barn, pekar alla pilar mot henne, Ruth. Men medan mormodern ligger tyst i sin grav på Judiska begravningsplatsen, är det Jascha Golowanjuk som fyller i de gapande luckorna i sökandet bakåt.I Främmande fåglar väver författaren ett vindlande nät mellan Jascha och Ruth. I mitten står lite motvilligt hon själv och hennes egen jakt – efter minnen, sammanhang, en judisk identitet. Det blir en gripande berättelse om att förlora trådarna bakåt och att ta makten över sin historia.

Varför väljer man att bli polis? Hur är det att ha ett jobb där man dagligen riskerar att utsättas för hot och våld? Och hur förändras polisyrket när samhället förändras?
Michael Fetz är en av Sveriges mest erfarna poliser. Under sina drygt fyrtio år i yrket har han haft en rad ledande nyckelpositioner inom svenskt polisväsende: polismästare i utsatta områden som Västerort och Södertälje, varit med och startat upp Nationella insatsstyrkan, varit chef för piketenheten i Stockholm City och operativ chef för flygplatspolisen på Arlanda. Han har dessutom varit högsta ansvarig för flera större händelser i Stockholm, från självmordsdådet på Drottninggatan 2010 till kronprinsessan Victorias bröllop och hanteringen av corona i Stockholm. I den här boken berättar Fetz om livet som polis. Här finns actionladdade avsnitt, som när vi får följa insatsen vid en flygplanskapning och arbetet inom Nationella insatsstyrkan, han skildrar den utsatta positionen som blåljuspersonal och piketpolis dagligen upplever. Han reflekterar också över hur samhället förändrats under hans år på jobbet. Vilka utmaningar innebär den explosionsartade tillgången på vapen och den systemhotande gängkriminaliteten?Att polisyrket fascinerar många av oss vet vi genom otaliga filmer, böcker och poddar. Michael Fetz ger oss en unik inblick i hur en polis verkligen har det på jobbet.

"Vad önskar du dig i julklapp? En autismdiagnos!”
Efter många år av vårdbesök, självskadebeteende, KBT och felaktiga depressionsdiagnoser fick Elsa Törnqvist diagnosen autism, vid 23 års ålder. Äntligen fick hon en förklaring till varför hon fungerar som hon gör, varför andra tycker att hon är konstig, varför hon inte riktigt klarar av det som andra verkar hantera så lätt, varför hennes liv känns som ett tusenbitarspussel, där man aldrig någonsin ser helheten. Jag vill bara bli erkänd som stat är en gripande och konkret berättelse om att leva med autism, och om den snåriga vägen fram till diagnosen. Det är också väldigt rolig läsning. Om vardagslivet med Elsas stundtals prövade sambo, om varför hon älskar chicken nuggets och varför hon aldrig är så lycklig som när hon får åka buss.

En kall februarikväll 1947, två dagar före hennes sjuårsdag, skrivs en flicka med tbc in på Norrtulls sjukhus. Efter fyra månader på sjukhuset skickas hon till barnsanatoriet Tjärnan i Dalarna för att tillfriskna. Först till lucia ska den lilla flickan få komma hem till sin familj igen.
Flickan kommer att bli Björn Wimans mamma. I den här boken berättar han hennes historia: vistelsen på sanatoriet, hemkomsten och rädslan för att insjukna igen, tystnaden som omgav sjukdomen i familjen, hur erfarenheten präglat henne som barn och som vuxen.
Det är också en berättelse om den fruktade lungsjukdom som skördat så många liv under mänsklighetens historia, som kommit att symbolisera såväl smuts och fattigdom som förfining, kultur och livshunger. Och om varför tuberkulosen blev det framväxande folkhemmets största fiende.

I en sal på lasarettet är en gripande, rik och insiktsfull bok om en sjukdom, om människorna som drabbades av den och om ett samhälle som kanske gick för långt i sin iver att utplåna den. För vad gör det med ett litet barn att vara borta från sina föräldrar så länge? Och vad har det gjort med den generation som kommit efter?

"Jag vill skriva en sammanhållen berättelse som inte bara handlar om ´vad sa dina barn?´ eller hur det gick att berätta på jobbet. Det blir förstås en självbiografi, men jag vill lyfta in andra perspektiv och vidga innehållet. Hur är det möjligt att efter ett liv som man i över 50 år börja leva som kvinna utan att bli ifrågasatt eller rentav utskrattad? Vad detta sedan innebar i en prästerlig, kyrklig kontext där sådana personer inte ens fanns med i föreställningsvärlden har också sin plats i berättelsen."

Ann-Christine Ruuth föddes på 1950-talet, fick namnet Åke och växte upp i en kyrklig småländsk familj. Tidigt kände Åke sig annorlunda, avvikande, men det fanns ingenting i hans värld, vare sig inom honom själv eller i omgivningen, där det kunde speglas eller ta plats. Han fick bära på en längtan som trängde sig på för att hitta vägar ut.

Vem var han, kyrkoherden och trebarnspappan, och vad behövde han för att bli hel? Länge hade han inte ens ord för det.

Till slut fick det bära eller brista. 2010 blev hon sig själv, 58 år gammal. Sedan dess har hennes liv varit stoff för bästsäljaren Min pappa Ann-Christine av dottern Ester Roxberg och filmen Min pappa Marianne med Rolf Lassgård i huvudrollen. Själv har hon i många år föreläst landet runt om transperspektiv och könsidentitet. Först nu berättar hon sin egen historia.

Lena Philipsson har varit en av våra mest välkända och folkkära artister sedan genombrottet med "Kärleken är evig" i Melodifestivalen 1986. Samtidigt har hon alltid hållit hårt på sin egen integritet och rätten till sitt privatliv. Så när hon nu skriver en bok om sig själv och sitt liv blir det helt på hennes egna villkor.

I händelse av min död är en samling uppriktiga, roliga och berörande texter om artistlivet, tidens gång, ensamheten och den ständigt närvarande kreativiteten. Och så lite om Margaretha Krook. Det är skrivet med humor, svärta, insikt och en osviklig känsla för tajming.

VINNARE AV AUGUSTPRISET 2022
"En jävla skurhink!"1970 vinner en okänd 52-årig städerska Rabén & Sjögrens stora romantävling med Rapport från en skurhink, en dagbok från en hård låglönevardag. Maja Ekelöf får komma till Stockholm och ta emot priset från den tidens stora: Astrid Lindgren, Lars Gyllensten och Alva Myrdal. Över en natt har städerskan och fembarnsmamman från Karlskoga blivit en rikskändis. Plötsligt är hon en del av Sveriges politiskt engagerade kulturetablissemang. Alla vill ha med henne: Grupp 8, FNL, KFML(r), hon valkampanjar med Sven Wollter och Fred Åkerström och åker på kurser i DDR.Men berättelsen om Maja Ekelöf är inte bara en framgångssaga. Hon ser igenom omgivningens välvilliga men nedlåtande attityder, hur hon blir ett slags maskot för de vänsterintellektuella, och mot slutet av sitt liv blir hon alltmer desillusionerad.Jag har torkat nog många golv är en berättelse om en enastående kvinna, ett dokument över det politiskt präglade 1970-talets kulturliv, och en angelägen påminnelse om hur samhället fortfarande ser på kvinnor med låglöneyrken. För alla framsteg, all utveckling till trots - hur kommer det sig att så många lågavlönade kvinnor fått det sämre och inte bättre? Vad skulle Maja Ekelöf ha svarat på det?

Petra Mede fortsätter sin svart humoristiska vandring genom uppväxten, nu med en tonårstid fylld av perfektion och kontroll i baletten som blir mer och mer hennes liv.

Vi får uppleva glimtar av dansvärldens sublimitet, men oftare dess avigsidor. Osunda kroppsideal, konkurrens och ofrivilligt dråpliga situationer, bland annat i form av tröstlösa auditions som - i den alltjämt högmodiga Petras ögon - befinner sig mil från den höga konstnärliga nivå där hon borde vara verksam.

Det är en tidsskildring av ett 80-tal där den nyupptäckta sjukdomen aids tar flera vänners liv, och där jakten på en roll gör att man får utstå både hån och självförakt. Men det är också en berättelse om andra personer runt den unga Petra. Genom sin skarpa och ömsinta blick på människor sätter hon fingret på både personliga och allmänmänskliga känslor.

Allt tar avstamp i Petras möten med sin före detta granne, den egensinniga, kärva och charmiga Doris, 100 år, som numera bor på ett omsorgsboende i Blackeberg. Hennes och Petras liv flätas samman på mer än ett sätt.

Morgonen den 3 september 2019 vaknar Emma Schols tidigt av att två av hennes sex barn leker på nedervåningen. Plötsligt störs friden när sönerna ropar att det brinner i tv-rummet. Emma skyndar ner och snart står hela rummet i lågor. Hon har bara en sak i huvudet: att få ut sina sex barn ur det brinnande infernot. Teoretiskt sett överlever inte en människa med så svåra brännskador som Emma fick. I flera veckor befinner hon sig i gränslandet mellan liv och död.

Det här är berättelsen om en svår olycka, och om den tuffa kampen för att ta sig tillbaka till ett drägligt liv. Det är också en berättelse om livsglädje och mod, och hur kärleken till andra människor kan ge dig kraft och ork att övervinna de svåraste motgångar.

Catherine Raven bor för sig själv i ett ensligt beläget hus med blått tak i Montanas vildmark. Hon har varit ensam sedan hon var 15 år, då hon lämnade ett kärlekslöst hem med en våldsam far för att arbeta som park ranger i olika nationalparker och utbilda sig till biolog. Förutom när hon undervisar pratar hon aldrig med någon. Hon har helt enkelt lättare att umgås med naturen.

En dag upptäcker hon att den räv som hon sett stryka runt på tomten kommer fram till hennes hus varje eftermiddag vid exakt samma tid. Snart har de båda utarbetat en rutin: hon slår sig ner i en solstol med en bok, räven kommer fram och sätter sig vid en förgätmigej, hon läser för honom en stund, småpratar lite, sedan skuttar han vidare. Catherine, som aldrig haft några vänner, och som fått lära sig att aldrig tillskriva djur mänskliga egenskaper, ser mer och mer av rävens personlighet, och hon inser snart att hon har blivit vän med en räv.

Räv och jag är en vacker, humoristisk, rörande och djupt insiktsfull berättelse om ensamhet, vänskap och vår relation till naturen och till varandra. Det är en bok som talar till oss i en tid när pandemin på djupet håller på att förändra vårt sätt att leva, våra relationer, och vi mer än någonsin behöver naturen som både avkoppling och tröst.

Signe Maria är fosterbarnet som på 1890-talet får en av Sveriges rikaste män att bli handlöst förälskad och under skandalartade former skilja sig. Hon förtalas och upphöjs om vartannat, långt efter sin död blir hon fortsatt förminskad. Det finns dock väldigt lite skrivet om henne, trots att hon befann sig i det svenska kulturlivets absoluta nav och var drivande bakom tillkomsten av en av Sveriges mest unika konstsamlingar, Thielska galleriet på Blockhusudden. Signe Maria befann sig i centrum av mycket men förblev höljd i dunkel.

I den här boken spelar hon äntligen huvudrollen. Fonden är Stockholms kultur- och maktelit kring förra sekelskiftet, en färgstark, utlevande och grymt orättvis värld.

Hur berättar man om någon som saknar röst?

När lillasyster Nadja föddes blev inget som någon hade tänkt sig. Hon kunde inte andas själv och uppvisade tecken på allvarliga hjärnskador. Det visade sig att Nadja skulle behöva assistans 24 timmar om dygnet under hela sitt liv.

Den här boken är ett försök att närma sig Nadjas liv, speglat genom alla som funnits runt henne: En storasyster som plötsligt måste bli vuxen. Åldrande föräldrar vars dotter aldrig kommer att klara sig själv. Assistenter som vet mer om Nadja än vad hennes familj gör.

Vad säger Nadjas historia om oss och om vår tid? Om vad det innebär att vara människa i ett samhälle där utveckling, självständighet och framgång ses som högsta dygd?

En tragedi tvingar den världsberömda astrofysikern och exoplanetforskaren Sara Seager att uppfinna sig själv på nytt. Hon som ägnat varje vaken minut åt att hitta liv på andra planeter måste nu återerövra sitt eget liv.

Saras liv gick som på räls. En karriär som forskare på MIT och ett lyckligt familjeliv med maken Mike och deras två söner. Mike skötte det jordiska medan Sara kunde ägna sig åt gåtorna i universum. När Mike dör i cancer rasar tillvaron samman. 40 år gammal står Sara som ensamstående mamma till två små pojkar. Hon har aldrig tidigare behövt tänka på hur man tar hand om ett hem och en familj. Hon får senare diagnosen Aspergers syndrom och inser att Mike varit oumbärlig för allt som handlar om vardag.

I denna nakna och fängslande memoar får vi följa Saras sorgearbete och kamp för att navigera i en helt ny verklighet. Innebär den nya tillvaron att hon måste ge upp sin dröm? Med en forskares envishet tar hon sig an de uppgifter som kallas livet. Längs vägen upptäcker hon den kraft som vänskap och kärlek kan ge. Samtidigt fortsätter hon att söka efter universums minsta ljus.

"Ni som betalar för andra människors kroppar finns överallt. Ni är någons pappa, farfar, bror, kusin, bästa kompis, chef eller kollega."

Louise Amcoff var 14 år när hon sålde sin kropp för första gången. Hon ville skada sig själv så mycket som möjligt, inget annat kände hon att hon var värd. Bekräftelsen när okända män ville betala för henne var flyktig, men spåren av deras övergrepp lämnade verkliga skador överallt i henne. Och gav upphov till allt större självförakt.

Det här är en skakande berättelse om prostitution, ångest och självskadebeteende. Det handlar om en ganska vanlig men ändå ovanlig tonåring i Hälsingland. En flicka som älskar hästar, flyr från institutioner och säljer sig på lunchrasten. Det handlar också om alla dessa män som anser sig ha rätten att köpa andra människors kroppar. Mängder av 25-åringar, småbarnspappor och farbröder; i förråd, bakom förskolor, i villan när familjen är iväg på sitt.

Till männen som köpte min kropp är en brännande aktuell och gripande självbiografi av Louise Amcoff, berättad för journalisten och kriminologistudenten Tove Sahlin.

Den polske motståndsmannen Witold Pilecki infiltrerade Auschwitz för att berätta för världen om vad som skedde innanför lägrets murar. Men han kunde inte ana de fasor som mötte honom.

Vad får en man att frivilligt låta sig deporteras till nazisternas mest ökända förintelseläger? Frivillig i Auschwitz är den osannolika berättelsen om en av andra världskrigets okända hjältar. En man som mot alla odds lyckades skapa en underjordisk armé inne i lägret, och smuggla ut information om nazisternas illgärningar till de allierade. Tyvärr lyssnade inte omvärlden förrän det var försent.

Journalisten och krigskorrespondenten Jack Fairweather har skrivit en grundlig, skakande och ohyggligt spännande berättelse om mänskligt mod som går utöver det vanliga.

Vinnare av Costa Book of the Year 2019.

Sedan Märta Tikkanen debuterade som författare för 50 år sedan har hon varit omskriven, omtalad, ibland bespottad, men mest av allt älskad. Nu kommer den första stora biografin om henne.

Märta Tikkanen var en stark företrädare för andra vågens feminism, samtidigt som hennes liv länge präglades av det komplicerade äktenskapet med Henrik Tikkanen, skildrat i sjuttiotalsklassikern Århundradets kärlekshistoria. Hur kan en kvinna kalla sig själv feminist, kämpa för kvinnors rättigheter och jämställdhet och på samma gång offra så mycket för en man?

Johanna Holmström skriver om Märta Tikkanens liv och författarskap, sett genom männen, väninnorna, barnen och skrivandet. Borde hålla käft låter oss komma nära en av våra stora författare.

Jung Chang, författaren till den bästsäljande succén Vilda svanar, är nu tillbaka med en fascinerande bild av tre systrar som kom att forma det moderna Kina.

Det sades att en älskade pengar, en älskade makt och en älskade sitt land. Men historien om systrarna Soong är så mycket mer än dessa schabloner. När Kina kämpade sig igenom hundra år av krig och revolutioner spelade de var och en en viktig roll. Relationerna mellan systrarna var mycket ansträngd, inte minst för att en av dem gjorde allt för att förstöra för de andra.

Det är en gripande berättelse om kärlek, krig, intriger och förräderi. Den tar oss med på en storslagen resa från Kanton i Kina till Hawaii och New York, från Japan till hemliga mötesrum i Moskva och maktens korridorer i det demokratiska Taiwan. Jung Chang skildrar med varsam hand dessa tre extraordinära kvinnor, som var med och formade 1900-talets Kina.

Jung Chang har tidigare skrivit Vilda svanar: tre döttrar av Kina, Mao: den sanna historien och Den sista kejsarinnan av Kina. Hennes böcker har översatts till över 40 språk och sålt över 15 miljoner exemplar utanför Folkrepubliken Kina, där hennes böcker är förbjudna.

"Se till att njuta nu! Den här tiden kommer aldrig tillbaka!" Peppen och de goda råden haglar över en när man får barn. Men det är inte så lätt att hinna njuta när man samtidigt ska hantera sömnbrist, treårstrotsen ingen berättat om, leklandsföräldrar och skärmtid. Varför är det så svårt att vara mamma egentligen?

Och vad gör man när ens barn blir allvarligt sjukt, när det allra värsta är på väg att hända?

Emma Bouvin är en av Dagens Nyheters mest lästa krönikörer. Med sin osvikliga humor och stor värme fångar hon i sin debutbok livets väsentligheter och förtretligheter, allt från första dejten med barnens far och kisset på stickan till dagen då hennes unge utan förvarning blivit sex år och ska börja skolan. Här finns svärtan och glädjerusen, bråken och vardagslyckan. Och så den där kärleken som trots allt är större än allting annat.