Skönlitteratur

"Lika underhållande som rysansvärd debutroman” Betyg: 5/5 Femina
"underhållande och spänstigt skriven /.../ Perfekt läsning för hängmattan!" Allers"Rosenblum har en stark berättarröst och ett underbart sinne för betydelsebärande detaljer." Betyg: 4/5 BTJVarje sommar styr vännerna Jen och Lauren den lilla byn Salcombe på Fire Island med järnhand. Det är de som har makten på stranden och på tennisbanorna, och de vet precis hur de ska agera för att få sin vilja igenom. De står egentligen inte varandra så nära men deras män, Sam och Jason, har hängt ihop sedan de var barn.Den här säsongen finns det som alltid massor att skvallra om, och sommaren startar precis lika stillsamt som vanligt. Men allt ställs på sin spets när en död kropp hittas nedanför en gångbrygga.När pengar, familj och status betyder allt – och alla andra ständigt tycks ha mer av den varan – blir det svårt att behålla den moraliska kompassen. Och snart blir det tydligt att sommargästerna på Fire Island kanske inte är så trevliga som de vid en första anblick verkar vara. Ingen skulle kanske säga sig vara guds bästa barn, men är någon av dem kapabel att mörda?

"Martin Engberg är en pärla i den svenska romanen. […] Det är en våg av övertygande berättarglädje som sveper in läsaren i instämmande sympati för berättaren, medan romanens egentliga författare skickligt hanterar sitt finsnickeri och förbereder vad som komma skall." - Dagens Nyheter
"En finsnickrad roman, som samtidigt inte är för finputsad … en både raspig, rolig och mycket mörk berättelse." - SR Kulturnytt"Martin Engberg håller på att bli en av våra största samtida litterära humorister" - Tidningen ViNär Eriks mamma dör är han över femtio och försöker hitta nytt fotfäste i livet. Mamma Dagmar har med sin fantasi, personlighet och fäbless för det grandiosa inte bara präglat hans och halvbroderns liv, utan hela bygdens. En dag dyker en ung familj upp och bosätter sig vid ett torp som ligger på Eriks ägor. De kallar sig "nomader" och lever på ett sätt som är främmande för honom. Men snart börjar deras närvaro påverka Erik på ett oväntat sätt. Att skapa sig egna, nya livsregler i medelåldern är dock ingen enkel sak, särskilt inte om man bor i en bygd där alla känner alla och gamla sanningar inte låter sig rubbas hur som helst. Därför smyger Erik till en början omkring i skuggan med sina förändringar, också inför sig själv. Lågmäld vardagstragik och oväntad komik blandas med livsavgörande beslut och händelser i Martin Engbergs Allätaren som är hans femte roman.

”Relationer är Herngrens bästa gren och även i det här känslohaveriet styr hon säkert och skickligt i mål.”
Expressen Söndag”Skickligt berättad ur olika perspektiv, där alla äger sin sanning och sin upplevelse.”M-MagasinMoa Herngren, vars bok Skilsmässan nominerades till Årets bok 2021, är tillbaka med en mästerlig roman om relationers skörhet och om hur de människor vi borde känna allra bäst ibland kan kännas som totala främlingar.Efter pappans död samlas de tre syskonen, Ullis, Andrea och Rasmus hemma i barndomshemmet. Det är mammas födelsedag och familjen som är kvar strävar efter att försöka hitta sina roller. Men det är lättare sagt än gjort.Mellansystern Andrea kämpar nu med att komma in i den närhet mamma och hennes storasyster Ullis alltid har haft. Det verkar inte spela någon roll hur mycket hon anstränger sig, hon känner sig ändå utanför. Ulrika i sin tur ser en lillasyster som fått allt, varit pappans ögonsten och jämt får sin vilja igenom, men verkar trots det aldrig nöjd. Och hur har sladdisen Rasmus liv egentligen påverkats av att stå i skuggan av systrarnas kamp om uppmärksamhet och bekräftelse.När det upptäcks att saker mystiskt försvunnit ur barndomshemmet ställs allt på ända. Tre vitt skilda barndomsupplevelser brakar samman. Men vem äger egentligen den rätta bilden av en barndom? Vilka händelser har man hållits utanför? Kan man alltid lita på sitt minne? Och vad är man egentligen skyldig sina syskon?”I Syskonfejden går Moa Herngren på djupet i en syskonskaras många, djupa och snåriga kopplingar till varandra.”Svenska Dagbladet”Är det någon som ska skriva om syskonproblematik så är det ju Moa Herngren, som de senaste åren har skrivit två imponerande romaner om krångliga familjerelationer, Svärmodern och Skilsmässan. I båda de böckerna har hon lyckats spegla de olika sidorna i en konflikt, så bra att man på riktigt förstår de olika perspektiven.”Lotta Olsson, Dagens Nyheter”När jag öppnar en bok av Moa Herngren tänker jag numera alltid att jag kommer få en läsupplevelse med kvalitet. Syskonfejden är inget undantag.”Blekinge Läns Tidning”Moa Herngren bjuder på ett spännande drama med absolut gehör för trassliga relationer.”Femina”Moa Herngren är en mästare på att skildra relationer.”Hemmets Veckotidning”Precis som i sina tidigare böcker i familjeterapi-genren – Svärmodern och Skilsmässan – beskriver Moa Herngren i sin senaste roman Syskonfejden vardagssituationer och relationer med en kanske något tillspetsad men kusligt träffande klarsynthet.”Alingsås tidning

”Vet du varför jag fastnade för dig, Ingrid?”
Ingrid skakar på huvudet. Är det här verkligen något hon vill veta?
”Det finns något trasigt över dig. Något som jag vill hjälpa dig att laga.”
När Ingrid träffar den yngre lärarkollegan Torkel faller hon som en fura. Han är annorlunda än alla de män hon tidigare träffat, öppen, förförisk, omhändertagande och full av 70-talets nya idéer om hur man ska vara och leva. Och Ingrid släpper in honom i sin väl inordnade, självständiga tillvaro som hon har byggt upp under många år efter skilsmässan från Georg. De båda barnen ser på Torkel med stor misstänksamhet. Vem är denne man som stormat in i deras mammas liv och gjort henne så främmande och förändrad? Tom har redan flyttat ut men Johanna, som nyss tagit examen och längtar efter att ta de första stegen in i vuxenlivet, blir påtagligt störd av Torkels enträgna närvaro. Ingrid förstår inte varför Johanna plötsligt är så avig och inbunden.
Torkel borrar sig liksom in i deras liv och verkar tro att han är den som har uppdraget att frigöra dem alla. Och hans krav på öppenhet är både lockande och hotfull.Ingrid vet att det här är en relation som inte kommer bestå, men hon tänker njuta så länge det varar. Varför kan inte barnen unna henne det? Det här är en omvälvande skildring av ett tillstånd som lyckas rubba hela familjen i grunden under sommaren 1979.

"En utsökt elegant roman"
Aftonbladet"Drabbande roman med omedelbar klassikerstatus"Svenska Dagbladet"en underbar skildring av maskulinitet i olika generationer, en kärlekshistoria och en berättelse om tillhörighet och ensamhet"Arbetaren”Briljant och djupt sympatisk. Ömsint och sann.”Douglas Stuart”Magisk”Ocean VuongBröderna Alex och Brian har tillbringat hela sina liv i staden där deras far och farfar växte upp, arbetat i gruvan precis som de. Men nu är gruvan nedlagd, staden är förändrad, och de försöker hitta sin plats i den nya tiden. Simon, Alex son, har inga egna minnen av gruvan. Han jobbar på ett callcenter, har en pojkvän som han döljer för sin familj, samtidigt som han uppträder som dragartist i grannstaden och planerar en Margaret Thatcher-show på den lokala puben.Andrew McMillans förhandrosade debutroman beskriver tre generationer män i en nordengelsk stad som en gång var ett industriellt nav. En plats där män arbetade nere i mörkret, ett hårt och slitsamt arbete, men det betydde något. Det gav mening. Var finns meningen nu?Synd är en vacker och ömsint roman som med jämna mellanrum slår läsaren stenhårt i magen. Den handlar om arbete och manlighet, om klass och sexualitet, om vad man gör med det arv man fått att bära och om att våga bli den man verkligen är.

” Jag måste gå rätt in i elden.” Så skriver Honorine Hermelin i ett brev till Hagar Olsson i juni 1931.
46 år senare sitter Honorine på Blomsterfondens äldreboende, tittar på gråsparvarna i busken utanför fönstret, äter fläskkarre i matsalen med de andra gamla och tänker tillbaka på sitt liv: barndomen utan mamma, äktenskapet med den danske författaren Vilhelm Grönbech, relationen med den passionerade Hagar och den långa stillsamma kärleken till Ada Nilsson, som hon arbetade och levde med i många år. Biträdena avlöser varandra. Eller gör de? Hon börjar få svårt att känna igen ansikten, och vågar inte längre fråga, kanske frågade hon nyss. På Fogelstad kom hon att bli en central gestalt i en kvinnorörelse som förändrade det svenska 1900-talet. Nu är arbetet ochkampen över och det som återstår är att försöka förstå vem hon har varit, i sina egna ögon och i andras, och vad kärlek är. Det här är inte en historisk roman om Fogelstadgruppen. Kerstin Norborg har studerat Honorine Hermelins brev och texter, men framför allt skapat sin egen Honorine, en kvinna som är både hård och skör, frågande och insisterande. Vi möter henne på en plats som hon har längtat till, men också fruktat. Ingen ser henne här, hon är vänd mot sig själv, mot drömmarna, vreden och längtan. Jag måste gå rätt in i elden är en roman om systerskap, åldrande och vad som blir kvar av ett liv.”Jag är tacksam över Norborgs subtila och melankoliska porträtt av en hemlighetsfull kvinna, av längtan efter att kunna göra sig förstådd, och gjort just med en stark, genomsläpplig inlevelse. ”Ulrika Milles, Dagens Nyheter

"Det här är en intelligent och svart humoristisk samtidssatir, som ställer viktiga frågor om livskvalitet, men också om relationen mellan storstad och landsbygd." - Yukiko Duke, Vi Läser
"Boken blir ett stilla uppror mot tanken om att skönheten kan frälsa världen, eller att det skulle räcka att odla sin egen trädgård." - Ylva Perera, Dagens Nyheter"Det här är en ovanligt politisk Edelfeldt som skriver. Den heta sommaren 2018 är inskriven i texten, liksom pandemin. Men den självironiska humorn, det exakta språket och hyperkänsligheten är kvar." - Nina Asarnoj, Kulturnytt"Edelfeldt är en ytterst skicklig författare som med lätt och vackert handlag kan föra in läsaren i nya förståelser. Längs vägen gör hon små förskjutningar i språk och infallsvinklar som gör att historien växer, från lätt feelgood, med ironisk twist, till samhällskritik, svår att väja för." - Gunilla Kindstrand, FokusSara söker det vackra, det tröstande; kan inte leva utan det. Hon har börjat tröttna på stadslivet. När hon plötsligt ärver torpet hon minns från sin barndoms somrar flyttar hon dit."Sälj rucklet!" säger hennes bestsellerförfattare till mor, men det gör henne bara ännu mer beslutsam. På landet ska hon odla sin trädgård och sin kreativitet.Till den som här känner doften av litterärt gemyt utfärdas en varning: Sara för fram sin nutidsberättelse mot en mörk och hotfull fond. Det hon tvingas inse om den forna idyllen - framförallt den älskade skogen - gör mycket ont.Hon önskar att hon vore mer stridbar. Ett tryggt bo var ju allt hon ville ha. Det och sanna möten med människor. Lyckligtvis saknas de inte, även om relationen med hennes egen familj, den vuxna dottern inräknad, bara glimtvis känns värmande. Och en man; vad vill han, vad döljer han?Inger Edelfeldt skriver med inlevelse och sorgsen humor om ett liv i skuggan av brutala och svårbekämpade ekonomiska intressen. Och om en märklig drömgestalt som pockar på ur "den inre skogen" - en trakt som kan vara lika svårbevarad som den yttre.

Ernaux-biblioteket: ett samlingsverk med fyra av Annie Ernaux mest älskade titlar - Min far, Kvinnan, En flickas memoarer och Skammen.
Annie Ernaux skriver om klass, kropp, kvinnoliv. Genom hela sitt författarskap har hon med knivskärpa undersökt dessa teman, vad det betyder att vara människa i de olika roller man föds in i – och möjligheten att göra sig fri från dessa. Att skriva sig fri.I den här volymen har vi samlat fyra av Annie Ernaux böcker, som alla utgår från författarens ursprung: föräldrarnas liv, den egna uppväxten och den klassresa hon gör. Här ryms porträttet av en älskad far, en uppgörelse och försoning med en åldrande mor, den skrivande kvinnans närmande till ett våldsamt trauma från barndomen, samt hennes försök att förstå den unga flicka hon en gång var och den allra första sexuella erfarenheten med en man.

I femtio år arbetade José Henrique Bortolucis far som lastbilschaufför på vägarna över hela Brasilien. Ofta var han hemifrån 40 till 50 dagar i sträck och sträckan han färdas med lastbilen blir samtidigt det avstånd som öppnar sig mellan honom och hans son, numera universitetsprofessor. När pappan blir svårt sjuk i cancer bestämmer sig sonen för att börja tala med honom. Genom faderns ord, i de intervjuer sonen gör, växer bilden fram av ett liv som definieras av ett ensamt och inte sällan farligt arbete fyllt av hemlängtan. Men det är också vardag, äventyr, manlig gemenskap, machoideal, supande och bordellbesök. I faderns fängslande historia flätar författaren skickligt in en berättelse med ett större perspektiv, där militärdiktatur, ekonomisk och social förändring, bygget av den transamazoniska motorvägen - och skövlingen av regnskogen som det innebar - utgör bakgrund.

År 1990 kom den trettioåttaårige Vladimir Putin, en sovjetisk spion på mellannivå, tillbaka till sin hemstad Leningrad från en utlandspostering i Östtyskland. Hans drömmar var krossade, hans karriär ödelagd. Östtyskland fanns inte längre, Sovjetunionen var på väg att upplösas.
Tio år senare var han president i en av världens stormakter.Lena Einhorns dokumentära berättelse Kameleont följer den osannolika historien om hur en till synes anspråkslös och färglös pärmbärare navigerar – och av omgivningen lotsas fram – genom det söndertrasade post-sovjetiska samhällets förrädiska vatten mot den absolut högsta makten.Det är en berättelse som till lika stora delar handlar om slughet och naivitet, om lömskhet och anpasslighet, om målmedvetenhet och enfald. Det är en berättelse som till lika stora delar handlar om Vladimir Putin som om dem som bar honom på sina axlar.

Finalist i Goodreads Choice Awards.
Utvald till en av Årets bästa böcker av Amazon."En stundtals outhärdligt stark berättelse som inte går att sluta läsa."EXPRESSEN SÖNDAG”Civil Townsend är klok nog att ifrågasätta sig själv och sina handlingar … det gör diskussionen än mer intressant.”LOTTA OLSSON, DAGENS NYHETERTA MIN HAND är en oförglömlig berättelse om kärlek och mod, systerskap och solidaritet, inspirerad av verkliga händelser. Det är en hoppfull påminnelse om att det ibland bara krävs en enda person för att göra skillnad.Montgomery, Alabama, 1973. Den nyutexaminerade sjuksköterskan Civil Townsend kommer från en välbärgad familj och drömmer om att förändra världen. Hennes första jobb blir på en familjeplaneringsklinik där hon äntligen får göra det som ligger närmast hjärtat: att ge kvinnor friheten att ta kontrollen över sina kroppar och styra sina liv.Hennes första patienter blir två unga systrar som bor tillsammans med sin farmor och pappa på landsbygden. Vid första hembesöket chockas Civil över den misär flickorna lever i. Det fallfärdiga skjulet där familjen bor består av ett enda litet rum utan rinnande vatten, och stanken är kväljande. Hon tar sig an systrarna och hjälper dem, men börjar snart fatta misstankar. Varför ska så unga flickor få preventivmedel, trots att de inte ens varit i närheten av pojkar ännu? När Civil inser att hon och hennes kollegor utnyttjas i en hänsynslös konspiration, tvingas hon välja mellan att lyda order eller riskera allt för att göra det rätta.”Ta min hand är en juvel till bok.”WASHINGTON POST”Helt fantastisk! Civils beslutsamhet och motståndskraft genomsyrar boken. Jag jublade högt!”BONNIE GARMUS, FÖRFATTARE TILL LEKTIONER I KEMI

Nominerad till Augustpriset 2024.
"Hon förtjänar alla pris hon kommer få." /Svenska Dagbladet"Vill inte lämna Mirja Unges skoningslösa värld." /Dagens Nyheter"Tar med läsaren på en vandring längst ned på själens botten." /P1 Kulturnytt”Mirja Unge har en alldeles särskild känsla för sådant som ligger under ytan, inne i människorna, i vardagen, tystnaden och i språket. Hon skriver på ett så rytmiskt avigt och oväntat sätt att man bara måste följa med henne. Jag har alltid uppskattat just den växande kraften i hennes poetiska talspråk. Hennes påtaglighet och närvaro när hon rör vid allt det där ouppklarade och oförlösta som när som helst kan gå i dagen.I den nya romanen Hundnätter finslipar Unge också det som hon tidigt utvecklade i författarskapet: en egen svartsyn som långsamt krackelerar när livsljusen slår in sina kilar i den.” /Borås TidningNadja återvänder hem till det övergivna huset på landet efter många år i staden. Hon börjar arbeta på ett boende för unga, återknyter kontakten med några av de vänner som blivit kvar och träffar en senig skugga till man i grannstaden. I byn tycks allt vara sig likt, de outtalade maktförhållanden och våldsamheten som en gång fick henne att dra består, eller har gått i arv. Nadja får syn på mer än vad som är bra för henne och märkliga saker börjar hända. Någon har spikat upp ett gäddhuvud på hennes husvägg, en av flickorna på hemmet hittas död - och vad är det för hund som stryker runt i skogsbrynet?Mirja Unge briljerar med sin svartsyn, sin särskilda och exakta blick och den värld av språk och stämningar som hon målar upp.

Den nordsamiska utgåvan av Far inte till havet.
När Ingá och Rávdná kommer hem till sommarlandet ligger byn redan under vatten. Utan att förvarna dem har Bolaget dämt upp sjön igen, och det som var en gång var ett sjösystem har blivit ett ogästvänligt hav. I djupet skymtar kåtornas tak när de ror ut för att rädda det som går.Runtom dem kliver det moderna samhället närmare, men de nya elledningarna dras högt ovanför dem, utan att ansluta. I luften knastrar elen och fåglarnas kvitter försvinner.När Rávdná bestämmer sig för att bygga ett riktigt hus, trots att hon egentligen inte får lov som nomadiserande same, blir den lilla familjen mer och mer distanserad från de övriga i byn. Och vattnet, det kommer obönhörligt tillbaka.Elin Anna Labba romandebuterar med en stark mor- och dotterskildring där det krypande, stigande vattnet är som en egen varelse. Det som en gång gav liv, blir ett ständigt hot. Om en mor som protesterar och blir alltmer isolerad, och dottern som önskar lägga det som krävs bakom sig, för att få det som alla andra.

"En öm, bitsk och fascinerande roman med många bottnar." Svenska Dagbladet
”Med skräckblandad fascination slukar jag boken. Nordenhof vilar likt ett barn med en kniv i handen på randen till en avgrund och allt är lika smärtsamt väldefinierat som redo att brisera. Den inre demonen är allestädes närvarande, klockrent reflekterad i Johanne och Khashayar Naderehvandis lysande översättning: Kvar fanns att spela spelet som kvinna, underkasta sig och hoppas att det i underkastelsen ska uppstå en spricka, igenom vilken man kan föra sin djävulshand och gripa sin bödel om hjärtat.” – Sydsvenska Dagbladet”Nordenhof fortsätter vara otroligt skicklig att snabbt och subtilt visa hur makroekonomiska skeenden slår ner i individuella liv…Det är sällan en roman lyckas göra pengar så konkreta, än mindre med en sådan självsäker lätthet.” – Expressen”Nordenhofs romanprojekt är fortsatt egensinnigt och modigt. Även om jag får jobba en del för att få ihop historierna, är känslorna och bilderna som blir kvar så starka att jag redan börjat vänta på nästa del.” – Kulturnytt, Sveriges Radio"Nordenhof lever verkligen som hon lär i det att hon tycks helt ointresserad av att förvalta sitt författarskap som ett varumärke." Dagens ETC "Nordenhofs blick på världen är både omsorgsfull och underbart drastisk, och förmedlas ofta i överrumplande bilder, som här: "Om en hopknölad bil säger man att den är totalskadad, en människa i samma tillstånd kallar man för psykopat."Dagens ETC”Romanen är lite av en rysk docka, fiktion läggs in i fiktion i fyra "försök", i formen av både prosa och poesi. De olika lagren liknar varandra, anknyter till varandra i en litterär lek med fiktionens möjligheter. Jag erkänner mig förförd.” – Aftonbladet"Det finns en lättsinnig gränslöshet i texten." - Dagens NyheterDjävulsboken är ett försök att svara på frågan om det är möjligt att älska under kapitalismen. Den efterlängtade andra delen i Asta Olivia Nordenhofs planerade heptalogi är en erotisk rysare om pengar, våld och kärlek. Romanen tar oss med på en resa med affärsmän och djävulen som lockar, inte bara med pengar och sex, utan också med löfte om en ikonisk död. Djävulsboken är också ett politiskt manifest med budskapet att vi måste träda ut ur vår ensamhet och in i den nya världen, som kanske redan är här. En värld att dela och leva i gemenskap.Pengar på fickan, del 1 i Asta Olivia Nordenhofs planerade heptalogi utifrån branden på färjan Scandinavian Star, slutade med att en man vid namn T. ringer huvudpersonen Kurt och övertalar honom om att investera i ett rederi. Bok 2 skulle handla om denne T., men som berättaren skriver redan i förordet (på vers!): ”Vad skulle jag ens / in / i den mannens / huvud för?” I stället skrev hon denna bok som består av fyra försök att svara på frågan om huruvida man kan älska under kapitalismen. T. finns dock med i boken. I den första delen ”Djävulen i höghuset” möter författaren Olivia en affärsman på ett tåg och reser till honom i London, mitt under pågående pandemi. Hon sitter i karantän i hans lägenhet och skriver om sitt möte med T. när hon som mycket ung sexarbetare får ett erbjudande som hon, liksom Kurt i Pengar på fickan, inte kan stå emot.

”Pricksäker debut om kontrollförlust och väntan på förlossning””Jag har läst många förlossningsskildringar i mina dagar, och utan att ha fött barn själv är denna en av de få som får mig att förstå lite av hur det är. Eller kan vara.”- Expressen ”Alvarsson gestaltar på ett pricksäkert sätt det materialistiskt ofrånkomliga med att vara människa. Man kan inte rymma från kroppen. Man kan inte tvinga fram en förlossning eller rymma från smärta, varken psykisk eller fysisk.” – Ystads Allehanda"Vid liv innehåller med andra ord flera intressanta uppslag: frågan om att skaffa barn eller inte; fasan inför att eventuellt ha förstört sin fertilitet. Frågan om hur man ska hantera någonting så ogripbart som en förlossning. Nutidsmänniskans försök att navigera i ett samhälle som både blir alltmer regelstyrt och uppluckrat.” – Svenska Dagbladet”Författaren klipper elegant mellan barnafödandets nu och katastrofen från förr, och de båda tidsplanen flyter ihop till en urscen. Särskilt starkt är det mot slutet, när odjuret äntligen tar över och barnaföderskan tumlar rakt ner i förlossningssmärtans medvetandelösa kaos. Förnuftet imploderar till ett oartikulerat brölande, en malström och minneslucka.” – Dagens Nyheter”Jag ska snart föda ett barn. Jag har gått en vecka över tiden och är trött på att vänta. Det kan ske när som helst. Jag vet inte vad som är bäst – att veta eller att inte veta.”En kvinna går längs vägen där hon gått under hela sitt liv. Hon har ett barn i magen och en man vid sin sida. Hon bor i huset där hennes morfar bodde, i huset intill bor hennes mamma. Ändå är hon så underligt ensam. Som om livet är en främmande plats, eller en disciplin att utöva. Hon äter för att hon måste äta, promenerar för att hon inte kan springa sin väg. Hon bär inte bara ett barn, utan också en sorg som inte tar slut. Vid liv följer en kvinna under graviditetens slut och in i förlossningsrummet. Louise Alvarsson debuterar med en lågmäld och hjärtskärande roman om väntan och vanmakt, om hur svårt det kan vara att föda och sörja och leva.

I Roy Jacobsens nya roman De ovärdiga följer vi en grupp pojkar och flickor från ett hyreshus i östra utkanten av Oslo under den tyska ockupationen.
Ungdomarna lever i fattigdom och måste kämpa för att överleva. En kamp som gör att de aldrig missar ett tillfälle att luras och stjäla, att förfalska dokument och att begå inbrott i de fina kvarteren på jakt efter saker som går att sälja på den svarta marknaden. De drar sig inte heller för att stjäla från tyskar i hög maktställning, vilket ytterligare ökar risken för upptäckt och hård bestraffning.De ovärdiga är en brutal och varm skildring av en miljö, tid och vardag som hittills varit nästan frånvarande i krigshistorien. Den mångfaldigt prisbelönade Roy Jacobsen har skrivit en tankeväckande och underhållande roman som ytterligare befäster hans position som en av de stora europeiska författarna.

En överste håller till i en anonym källare i en stor stad i ett krigshärjat land. Han är expert på tortyr, nöjd med att hålla sig undan och lyda order. Översten kan inte sova, om nätterna plågas han av sina egna spöken, en skuggarmé av hans offer. Och kriget bara pågår. Översten sover inte är en grym saga om krig, män och psykisk sjukdom. Om vad krig gör med män. Otäckt aktuell och samtidigt en evig berättelse.

”Kroppen talar, först i viskningar och sedan i rop." Hanna har försvunnit. Det är helt obegripligt, svårfattbart. Eller är det precis tvärtom: att det gick att se från allra första början att det var så här det skulle sluta?

Hedvig träffar Hanna i skolåldern och genast är det som om en osynlig kraft drar dem mot varandra där i gymnastiksalen. Hon står där med tofs, vit t-shirt, gråa tights, löparskor. Så självsäker och samtidigt så sårbar.

Om det är sällan någon ser Hanna stå ensam så är det desto vanligare med Hedvig. Hon drar sig undan till biblioteket för att fly in i andra världar, drömmer om den vackre bibliotekarien, bär en bok i handen och två i ryggsäcken. Men allt är inte så som man vid förstone tror. Det vilar något våldsamt och omedgörligt i sättet som Hedvigs och Hannas vägar hela tiden möts. Kanske är det när Hannas bror Karl visar intresse för Hedvig, kanske är det något annat nästan förutbestämt. Men det leder till att Hanna en dag plötsligt är försvunnen och inget mera är sig likt.

Josefin de Gregorio har skrivit ett triangeldrama med hög densitet och språklig flyhänthet. Försvinnandet är på ett sätt en pendang till debutromanen Antarktis som nominerades till Katapultpriset.

Nobelpriset i litteratur 2025: "för hans visionära och kraftfulla författarskap som mitt i undergångens fasa upprätthåller tron på konstens möjligheter."
Kana är en stad någonstans i tyska Thüringen. De enda som visar något intresse för den ödsliga och försakade staden är nynazister. Stadens invånare betraktar å sin sida främlingarna med misstro och förakt.Bara Florian Herscht inbillar sig att han står på god fot med personer på båda sidor om konflikten. Han är vänlig och hjälpsam – och stark som få – men har en inneboende rädsla för tatueringar och är övertygad om att universum går mot sin undergång. För att varna alla om den annalkande katastrofen skriver han brev till förbundskansler Merkel; brev som knappast förvånande lämnas obesvarade.Endast Johann Sebastian Bachs musik kan erbjuda honom tröst. Men så vandaliseras den store kompositörens grav av oskön graffiti, polisen söker vandalerna utan framgång, vargar strosar omkring i skogsbrynet – apokalypsen tycks närma sig med stormsteg.Den store ungerske mästaren László Krasznahorkai har skrivit en roman om dagens Europa – en roman som tydligt bär hans särmärke i samtidslitteraturen. Tanken på ett enat Europa går åt fanders, den melankoliska humorn blandas med avgrundsdjup sarkasm, tankarna svindlar och meningarna vindlar, och kanske, kanske är vi ändå på väg mot den annalkande katastrofen som bokens huvudperson så ivrigt försöker upplysa omvärlden om.”Det var länge sedan jag blev så förtjust i en huvudperson som Florian Herscht. Man kan helt enkelt inte lägga ifrån sig den här boken. Jag är inte en avundsjuk författare utan en lycklig läsare: Ungraren László Krasznahorkai har skrivit samtidens stora tyska roman.” Ingo Schulze

"Nino Mick har uppdaterat den klassiska arbetarlitteraturen. Det är lite om om Moa Martinsons ande, som en vrång och skarp röst, gar kommit till liv." - Kulturnyheterna/SVT
"Vulcan är alltså en säkert genomförd roman som bygger på tålamod, hårt arbete och brinnande lojalitet." - Dagens Nyheter"Men det som verkligen övertygar mig är karaktärerna. Herregud vad skickligt tecknade de är. [...] På så sätt påminner hen faktiskt om de ryska mästarna: precis som hos en Tolstoj eller en Dostojevski finns det hos Mick något under varenda sten man vänder på." - Dagens ETC"Det som lever kvar starkast i mig efter avslutad läsning är kvinnoskildringarna. Metodiskt och omsorgsfullt berättar författaren om Saras, Naemis och Bertas eländiga, och ändå storartade liv. Hur har inte kvinnor fått slita och härda ut? Med subtilitet och tålamod visar Mick, utan att någonsin reducera dem till typer, hur deras villkor alltid var sämre än m��nnens, trots att de var allierade i samma kamp." - AftonbladetDet börjar bli vår i Tidaholm, strejkåret 1909. Men fortfarande går arbetarna till sina skift i den stora tändsticksfabriken Vulcan. Där går Sara med sina tvillingar, och där syns ungsocialisterna Naemi och Natanael, fotbollslöftet Vilhelm och många fler. Vattenpölarnas tunna is smälter, kylan släpper äntligen sitt grepp. Arbetet är hårt och riskfyllt och villkoren usla, kan en storstrejk ändra på det?Men det är något som svävar i luften, som rör sig omärkligt, lite nyvaket, mellan husen, in i människorna som bor där, svävar över bygden och upp till Långholmens fängelse där Saras man sitter inlåst för värnpliktsvägran.Det är de 46 flickor och kvinnor som dog i den stora branden vid tändsticksfabriken trettiofem år tidigare. De kommer inte till ro och de får bli våra ledsagare genom en vindlande roman som vill undersöka gemenskap och kollektiv kamp, kärlek och utsatthet, arbete och livshunger.Nino Mick debuterade med diktsamlingen Tjugofemtusen kilometer nervtrådar, 2018. Med Vulcan är hen tillbaka med historisk roman som inte liknar någon annan, lite som att Ådalen 31 möter Karin Boye.

"Jag vill tro att det kommer en vår efter de vintermånader jag ska berätta om. Min historia kommer oundvikligen att sluta med en gammal man övergiven i en snödriva, så det jag menar är att jag trots allt vill tro, att det finns en mening med att tala om det varav hjärtat är fullt."
Det finns en by som bara består av två hus. I det ena bor Eskil, som just gjort någonting han ångrar djupt. Det andra är Saras, hon som vill rädda sin son från byns historia, men det är svårt när man sitter i fängelse.Eskils försök att rätta till sitt misstag sätter igång ett dramatiskt förlopp av försvinnanden och återvändanden, till en plats där både livet, döden och gruvbolagens rovdrift farit hårt fram med människorna. En av dem sörjer sin döde son, en annan sin förlorade kärlek, en tredje sin obegripliga mor. Hon som kallar sig Vintergeneralen sörjer ingenting. Det är hennes galenskap och hennes styrka. Ida Lindes nya roman När man sparkar på en hund utspelar sig i ett fiktivt Västerbotten och är en mycket fristående fortsättning på den kritikerrosade Norrut åker man för att dö från 2014.

Berusad av Rilke komponerar den unga Alma vilda pianostycken i den palatsliknande villan i Wiens Hohe Warte. Klara riktar sin Voigtländerkamera mot byggnadernas raka linjer i den inskränkta provinsstaden Pilsen i det österrikiska imperiets utkant. Hedwig är änka och lever ett stillsamt liv i sin Döblingvåning med mossgröna väggar när hon tar sig an en ung skyddsling vars begåvning hon kan hjälpa till att odla. Hans ord kanske kan göra det hon själv aldrig förmått: utmana samhällsordningen och göra upp med den förljugna historien.
Vy över Semmering följer tre österrikiska kvinnor från sekelskiftet 1900 och fram till 1980-talet: Alma Mahler-Werfel, Klara Beck-Loos och Hedwig Stavianicek. Det är Erik Gavelins debut, en roman om konsten och kärleken, som drar frågan om människans ansvar och möjligheter till sin spets.

”en underbart poetisk, nästan lagerlöfsk saga … Det är som en delvis soft, delvis hetsig och dansant jazz lirar genom hela romanen. Och bilderna, teckningarna, är så himla vackert och varsamt skira … kort och gott förtrollande.”
Expressen”Makarna Folkesson vet hur man skriver … Att Borgholm, Mörbylånga och Öland besitter all den historia som ryms i romanen får mig att längta tillbaka för att se staden i nytt ljus.”Aftonbladet”Språket är finstämt och poetiskt mitt i den sorgliga och stundtals hotfulla berättelsen om en kärlek som bara blir ett hastigt möte, men som förändrar tillvaron för alltid … Med naturskildringar som förtrollar och människoporträtt som får en att förundras.”Upsala Nya TidningDet är midsommarafton 1938 och ångbåten Örnen II lägger till i Borgholm. Den sömniga idyllen kämpar för att behålla societeten med skinande nytt varmbadhus, importerad konjak, tung doft av schersmin och kunglig glans. I fören står Stockholmsflickan Ingrid och skriver omsorgsfullt i sin dagbok om den trista sommar hon ser framför sig. Hon skriver om allt utom sin förlovning.På tåget från sockerbrukets Mörbylånga – där tidernas första semester inletts – sitter Måna med fickan full av smutsiga pengar. Sedan nyss är hon alldeles ensam och fri i världen. Till Borgholm ska hon, det är det enda hon vet.Under en virvlande festnatt möts Ingrid och Måna till toner av jazz och regnvåt kaprifol. Deras liv vävs samman med en glöd så stark att den öppnar rum som inte kan stängas sedan, inte helt.Tove Folkesson och Hanna Folkesson dyker i sin första gemensamma roman elegant ner i den svenska badortsepoken och skildrar den ur ett nytt perspektiv: två unga kvinnors kärlek på en plats där gamla traditioner mäts mot det nya. I en osäker omvärld kommer den största utmaningen trots allt inte utifrån.

"Varje människa bottnar, på gott och ont, i sin hemort. Med sin poetiska stil lyckas Pär Hansson skapa just en sådan berättelse som inte bara känns gripande och personlig, utan även universell och unik - en fragmentarisk parafras på Populärmusik från Vittula och en norrländsk motsvarighet till Att göra sig kvitt Eddy Belleguele." Västerbottens-Kuriren
"En kontrastrik roman med de knotiga rötterna ovan jord." DN"Det är fint att få vara i Spindelbjörkens tillstånd." SvDEn man reser tillbaka till sin hemort i Västerbotten, till fadern och brodern som bor kvar. Med sig har han sin fru och sina barn, som fått en annan uppväxt. I huset vid älven börjar minnena återvända till honom. Den han en gång var blir tydlig för honom. Joel. Pojken.Joel pratar med fåren, svävar högt ovan jorden och villakvarteren och kan överblicka människans fåfänga lekar. Han är ett utsatt barn, men stark i sin fantasi. Dras mellan Pingstkyrkan och skogen, den kristna kompisen Isak och den stökiga Kim. Kim gör livet stort och levande, men kräver också underordning. Joels gränser flyttas gradvis tills han inte längre känner igen sin egen vilja.I det förändrade landskapet drömmer den vuxne mannen om en timrad stuga. Vem har råd att känna skam och varifrån kommer ilskan? Och kärleken?

”Plikt är en svindlande bok. Den börjar i ett aktuellt växande problem med allt yngre elever som inte orkar vara i skolan, men den växer genom historien eftersom den svingar sig i ett enormt och intressant släktträd … Så mycket i den här romanen vill man genast släppa ut genom att prata om det.”
Dagens Nyheter”Debutanten von Zweigbergk skriver klarsynt och känsligt om psykisk ohälsa både i sin egen nutidsvardag och i släktens historia.”Borås TidningEn kvinna föder ett barn, klär det i bävernylon och goretex. I skolan serveras ostpanerad kalkonschnitzel och alla glada familjer önskas trevlig helg. Men när barnet plötsligt inte förmår gå till skolan finns ingen hjälp att få. Bara plikten att infinna sig, i den stora byggnaden som tidigare var ett mentalsjukhus och kallades Dårarnas slott.Samtidigt förstår kvinnan att det var just där hennes farfarsfar var inlagd långa perioder. Samma korridorer, samma trappor, hundra år tidigare.Medan veckobreven fortsätter att obönhörligt trilla in och krisen växer vänder sig kvinnan till arkiven. Hennes farfar har gjort det till sin uppgift att dokumentera och förklara familjehistorien, som finns bevarad på Kungliga Biblioteket. Ur brev, artiklar och journaler reser sig en brokig skara människor som briljerat yrkesmässigt, men också fört en hård kamp mot mörker och svårmod.I sin debutroman utforskar Tyra von Zweigbergk med stor känslighet hur arv och förväntningar ramar in våra liv, nu liksom förr. Plikt är en gripande berättelse om att vara förälder och att vara barn – om skörhet, styrka och kärlek.

"Romanen är gränslös, humoristisk, becksvart och alldeles, alldeles underbar." Helsingborgs Dagblad
"... den bästa skildringen av en förgörande mor- och dotterrelation jag läst på länge." Expressen"Det här är en otäckt vass uppdatering av Inger Alfvéns klassiska roman Dotter till en dotter från 1977. Vad ska man ha barnen till om man aldrig blivit vuxen själv?" Dagens Nyheter"En pärla, detta." Borås Tidning"Den intellektuellt högoktaniga, känslomässiga tågolyckan till mor griper om mina vader och släpas efter mig när jag försöker gå ifrån berättelsen." GPCoras mamma älskar sin dotter. Hon älskar henne med en kärlek som är storslagen och ren. Allt annat i livet har kommit och gått – männen, vännerna, karriären. Kvar finns Cora: rolig, smart, söt och sårbar. De har levt tillsammans så länge att de är som en och samma varelse.Så träffar dottern en kille, Vidar. Han har änglalika lockar och hypnotisk blick, men Coras mamma vet inte vad hon ska tro om honom. Det är något som inte stämmer. Vem är Vidar egentligen? En trettioårig slacker? Eller en inställsam sociopat? Det enda hon är säker på är att han håller på att ta Cora ifrån henne.Tomt bo är Sofia Stenströms andra roman, det är en mörk och underhållande saga om en moderskärlek bortom det vanliga, och om den tunna gränsen mellan omsorg och kontroll.

"... en överraskande finstämd roman om beroende, vacklande historieskrivning och det queera livets nyanser." DN
"Jag uppskattar särskilt hur Joel Mauricio Isabel Ortiz låter sina huvudkaraktärer veckla ut sig långsamt, med utrymme för nyans och komplexitet. Det är ett både tungt och ömt porträtt av två människoliv som kolliderar." Helsingborgs Dagblad"Joel Mauricio Isabel Ortiz har en blick på världen och på människorna som när den får sitt koncentrerade uttryck utmynnar i gnistrande formuleringar." SvDEn dag står han bara där i snabbköpet: Sebastian. Han som övergav Leandro några år tidigare, försatte honom i fritt fall. Mannen som aldrig har lämnat Leandros tankar under åren av ensamhet och isolering. Han har fortsatt drömma om att få backa bandet, återförenas med sitt livs kärlek. Med mannen han aldrig slutat dyrka. Plötsligt finns det faktiskt en chans.De vandrar genom Stockholms märkligt pandemiödsliga gator, samtalar och försöker förstå vad det var som hände med deras förhållande. Deras kärlek är inte enkel, det förflutna både lockar och ligger som ett hinder mellan dem.De är andra människor än när de sågs senast. Sebastian har gjort karriär och försökt göra upp med sitt såriga förflutna. Leandro har just börjat kämpa sig tillbaka upp från botten. Men har tillräckligt mycket förändrats för att bära dem framåt, återskapa det förhållande som fick ett så abrupt slut? Ge dem kärleken åter.Tillbedjan är en roman om kärlek och sorg, om förtvivlan och nåd. Om att återvända. Det är Joel Mauricio Isabel Ortiz andra roman efter debuten med Sången om en son (2018).

Det är ett ögonblick som förändrar allt. Rakel ser en pojke hoppa mot sin död och kan sedan inte göra sig kvitt en känsla av undergång. Hon tar avstånd från sin bästa vän, slutar träffa sin bror och undviker alla andra. Ovanpå allt glider hon in i en besatthet av pojkens pappa och börjar förfölja honom och kartlägga hans liv.
Så en dag sitter de mittemot varandra på en tågstation. Men vad säger man till någon som har förlorat sin son? Hur lyckas man bli kvitt ljudet av någon annans skrik? Och vad gör man med tre hemlösa barn som plötsligt dyker upp från ingenstans?Khashayar Naderehvandis nya roman utforskar mörker med en förvånansvärt ljus blick. Det är en roman om hemsökelse och om att kunna – eller inte kunna – återvända.

Sara Villius roman Madonna var en skoningslös undersökning av vad det är att vara kvinna och moder, madonna och kropp. Paradis utspelar sig i ett kärnfamiljens efteråt. När separationen väl är ett faktum måste kvinnan i bokens centrum komma fram till vem hon egentligen är. Utkastad från paradiset, eller fri att skapa sitt eget för första gången i sitt liv.
Den trygga tillvaron som har varit svår att lämna skakas om, livet blir mer kringflackande. Den ljuvliga trädgården, den egna magiska gläntan, ter sig plötsligt främmande. Men kanske finns det fortfarande platser kvar att upptäcka. Kanske finns det en ö.Sara Villius efterlängtade återkomst till litteraturen Madonna blev omtalad och omtyckt när den utkom 2019. Nu är Villius tillbaka med den fristående uppföljaren Paradis, där hon med skarp men ömsint blick fortsätter att granska villkoren för att vara kvinna och skapande människa idag.

Adam är framgångsrik, lyckad, effektiv. Varje sekund på dygnet är maximalt utnyttjad: stegen räknade, arbetet uppdelat i pomodorostunder, bakgrundsmusiken utvald av algoritmerna. Om alla levde som Adam skulle samhället fungera perfekt – därför har han skrivit ett manifest som han hoppas ska få folket att vakna.
När Adam träffar den mystiske Harald på en urartad fest ser han sin chans. Och Harald tror på det "Kontrakt Lagom" som Adam har skrivit, han menar att det verkligen kan förändra allt. Samtidigt börjar Adams inrutade vardag krackelera och kaoset ta över, i takt med att allt fler intresserar sig för hans teorier.Daniel Björks debut Drivet utspelar sig i ett Stockholm befolkat av influencers, hackers och entreprenörer. Det är en smart och underhållande roman om vår tids besatthet av effektivitet och kontroll.

Kapi är mors yngsta dotter, hennes namn betyder den som föddes efter det barn som dött. Hon kommer till livet med ett uppdrag, hon ska trösta mor. Kapi och hennes syster flyttar med mor till Sverige, till den lyckliga trångboddheten med kusinerna, till mors mor, Ma, den som Kapis far alltid velat hålla familjen borta från. Nu vill Ma att mor ska lämna honom, att hon ska tala om för de svenska myndigheterna att han är farlig, tyrannisk. Men allt är upp till mor och ingen vet vad hon tänker.
Kayo Mpoyi vill i sin andra roman undersöka minne och historia, likt en arkeolog söker den tolka sådant som aldrig berättades, en mors berättelse. Den handlar om en tystnad som upprepas generation efter generation. Om en kärlek som när och bryter ner. Om gemenskap, migration, arbete, om att föda och att tvätta. Och frågan som söker sitt svar är om fiktionen verkligen kan fylla tystnaden.

Vad gör de ukrainska männen med de ukrainska kvinnorna? Samma sak som Sovjet och omvärlden gör med Ukraina. Detta är den originella utgångspunkten för de fältstudier som Oksana Zabuzjko har utfört med sitt eget liv och sin erfarenhet som ett slags insats. Resultatet av hennes studier blev en roman som gjorde succé i hemlandet och som gavs ut på svenska av Norstedts 2006.Det är en rasande uppgörelse med unkna könsroller och förgörande politiskt förtryck. Romanen utspelar sig kort efter Sovjetunionens fall och kretsar kring en kvinnlig litteraturvetare som försöker frigöra sig från en våldsam och destruktiv kärleksrelation. Boken ses fortfarande som ett portalverk för det fria Ukrainas ord.
Till återutgivningen av Fältstudier i ukrainskt sex skriver författaren ett nytt förord, direkt till de svenska läsarna.

Ache Middler – rockmusiker i exil, dålig hälsa – får post från kvinnan han tillbringade en natt med för tolv år sedan. Det är andra gången hon skriver, nu som då om barnet hon fick. Kvinnan ber honom att rannsaka sig »inifrån och ut«.
Det blir tjugo brev till en okänd dotter, om vad han gjort och inte borde ha gjort i livet. De stolta drömmarna. Åren av hunger. Sin vårdslöshet. Vad händer om allt i livet kan bli konst? Är ensamhet priset för oberoende? Hur lever man med ett förflutet som inte går över?
De tunna gudarna är en roman om längtan och sårbarhet, nerver och elektricitet. Handlingen för från ett inbillat Alaska till downtown New York, från Thatchers London och Berlin efter 9/11 till Europas sydöstliga rand, och möjligen både till helvetet och himlen. Aris Fioretos skildrar en människa som sätts i brand.

Rose är psykoanalytiker bosatt i Paris innerstad som i julklapp får en kryssningsresa tillsammans med sina barn på Medelhavet. Någonstans ute på det kalla decemberhavet stöter kryssningsfartyget på båtflyktingar vilka räddas av besättningen i väntan på den italienska kustbevakningen. Rose beger sig ner på det däck där migranterna hålls och möter Younès från Niger, som ber henne om en mobiltelefon. Genom en plötslig ingivelse ger Rose honom sin sons mobil. Denna mobiltelefon blir sedan ett slags livlina mellan Rose och Younès. Rose står i begrepp att flytta till sin barndoms Baskien medan Younès är på väg till Calais för att därifrån kunna ta sig till England.
Rose ställs inför en rad frågor och ställningstaganden. Hjälper det att hjälpa? Räcker det med en enskild insats? Hur ser hennes eget liv ut, är hon verkligen lycklig? Vad ska hennes familj säga? Hur ser en vardagshjälte ut? Utifrån dessa frågeställningar föddes romanen Avigt hav. En roman om en av vår tids mest brännande politiska frågor.

"Ut flyttar Bob och jag med honom till Vanløse."

Så börjar Helle Helles nya roman, BOB.

Bob vet inte riktigt vad han ska göra. Hans flickvän, som är hon från romanen de, är upptagen med sina studier. Själv jobbar han lite på Sjömanshotellet, inreder deras nya etta och förlorar sig i Köpenhamns gatunamn.

Mest av allt önskar han sig en framtid med henne.

Hon är romanens jag-berättare. Men hon berättar uteslutande om Bobs liv - i synnerhet det som hon själv inte är en del av.

Helle Helle har de senaste åren blivit en av Danmarks mest uppskattade författare, både av kritiker och läsare. Hon skriver precist och minimalistiskt om både vardaglig tristess och de stora dramer som gömmer sig under ytan.

Mamma Lisbet har migrän och pappa finns inte men kanske är han hjärterknekt? Om Severin Stenson brukade sägas att han var en bubbelpojke. Orden flöt fritt inuti honom men utan fäste i verkligheten. Bara i sandlådan var han trygg, där byggde han sin värld.
Fast det där var ju hundra år sedan. Nu är pojken död sedan länge. Vi bryr oss inte. Året är 2122 och vi har annat för oss i Sollentunet. En myndighetschef som jagar illegalt upptinade fyrtiotalister behöver sorgtömning. Lisbet Stenson söker sin son, som hon olovligen fryste ner i källaren i sin skoaffär. Vi bryr oss inte om det heller, de var lika knäppa båda två, och inga tricks hon försöker sig på kommer att göra att han återuppstår. Ändå vet vi ju att hon kommer att försöka.I Daniel Sjölins återkomst till romankonsten råder ett överflöd på ord och känslor, men ett underskott på allt annat – blod, närhet, olja, integritet, vokaler, kropp, minne, ädla jordartsmetaller och mänskliga rättigheter.Det är med alla dess brister omöjligt att upprätthålla värdigheten, men kanske ännu inte för sent att sörja och älska.

Poeten och litteraturvetaren Gunnar D Hansson hittade för några år sedan en lika märklig som litterär självbiografi, Liv och idéer, skriven mellan 1929 och 1937 av den gåtfulla signaturen The Man of Street och tryckt i några få exemplar.

Vem var den anonyma författaren? Han tycks ha drivit ett tryckeri vid Lilla Torget i Göteborg och i sin bok presenterar han både visionära och häpnadsväckande framsynta politiska idéer - exempelvis förutser han kommande välfärdsreformer, EU, Krügerkraschen och övergivandet av guldmyntfoten. Med tiden utvecklar Man of Street alltmer paranoida föreställningar. Han kallar sig "intellekt världsmästare" och upplever hur hans idéer stjäls av regeringar världen över och anser sig förföljd av såväl bolsjevikerna som tidningsmannen Torgny Segerstedts hemliga agenter.

Boken kan läsas från två håll. Från det ena möter vi Man of Streets egen Liv och idéer, med ett detektiviskt förord av Gunnar D Hansson. Och från det andra en djuplodande essä, En intellekt världsmästare, av psykoanalytikern och poeten Ulf Karl Olov Nilsson, som utforskar det själsliga lidande vi kallar paranoia och placerar fallet Man of Street mitt i vår egen konspiratoriska samtid.

Den romerska historien under antiken uppvisar dels en skara lysande kulturpersonligheter, kanske främst diktare, dels en större skara osannolika skräckgestalter. I folkmedvetandet torde Nero vara den värste av dem. Det intressanta är att Neros fem första år som kejsare ofta betraktats som den mildaste och bästa epoken under tidig kejsartid. Förklaringen brukar vara att den unge blivande kejsaren hade två mycket märkliga män som personliga lärare och uppfostrare: dels den gamle krigaren och chefen för det kejserliga pretoriangardet Sextus Afranius Burrus, dels filosofen och författaren Lucius Annaeus Seneca.

I centrum för romanen står Lucius Annaeus. Men inte under den tid då han uppfostrar den begåvade och livsfarlige blivande kejsaren utan under några månader under Senecas sista år. Det var en tid då Neros storhetsvansinne tog förfärande proportioner sedan han låtit döda inte bara politiska motståndare utan också sina egna släktingar i periferin och till sist sin egen mor och sin unga hustru. År 62 mördade han så också Burrus. Därefter tappade Nero greppet om verkligheten och paranoida utrensningar av verkliga och misstänkta motståndare tog sådan fart att moderna forskare nu använder uttrycket Holocaust, Förintelse, om den tiden.

Seneca stod på tur och visste om det. Romanen består av ett antal samtal som Seneca för under dessa sena månader och strax innan han tvingades begå självmord inför vänner och sitt husfolk. Och mitt i alltsammans brinner så Rom.

Stewe Claesons nya roman tar på många sätt vid där hans hyllade historiska roman Tiro slutade, den som följde den store tänkaren Cicero utifrån slaven Tiros åldrade blick. Även denna gång ställs de stora frågorna på sin spets: hur leva när man vet att man har kort tid kvar, vad göra när samhället ruttnar uppifrån, hur överleva som god i en ond tid? - och det görs på Stewe Claesons omisskännliga lärda och underhållande prosa.

En psykolog är försvunnen. På hennes mottagning hittas en samling dokument: en arbetsdagbok, brev, researchmaterial och transkriberingar av de terapisessioner som hon genomfört inom ramen för ett bokprojekt. Där får vi följa samtalen med en identitetsstörd läkare, en lesbisk psykopatvampyr, en manisk vetenskapsmans fruktade avkomma och en narcissistisk dandy. De visar sig vara några av den gotiska skräcklitteraturens mest ikoniska monster - Dr Jekyll, Carmilla, Frankensteins monster och Dorian Gray - och de brottas med tidlösa dilemman som vi alla kan känna igen oss i. Hur lär man sig acceptera sina oönskade sidor? Hur bejakar man sin sexualitet i en värld med alltför snäva ramar? Om alla bemöter dig med rädsla, kan du annat än hata dig själv? Och hur åldras man med värdighet i ett samhälle besatt av skönhet?

Mats Strandberg och Jenny Jägerfeld låter populärkultur möta psykologi i denna genreöverskridande och fascinerande bok. De ställer med lika delar humor och allvar de rätta frågorna och analyserar svaren för att kunna hjälpa klienterna - och kanske även läsaren.

"En mix av skönlitteratur och självhjälp som är väldigt trendrätt våren 2020."
Femina

Nobelpriset i litteratur 2025: "för hans visionära och kraftfulla författarskap som mitt i undergångens fasa upprätthåller tron på konstens möjligheter."
Han är författare och får i uppdrag att skriva en text om den sista vargen i Extremadura, ett högslättsområde som tidigare var utposten för de spanska erövrarna. Det är högst ovisst varför han, bosatt i Berlin, fått uppdraget. Av misstag? Har han tagits för någon annan? Ödet? Uppdraget, som kanske inte är ett uppdrag, växer i storlek och blir till en alltigenom olycksbringande upplevelse, likt en berättelse utan början och slut, en mening som förvägras att sätta punkt eller till den sista vargens sorgesamma ylande.

Jägmästaren Herman får i uppgift att utplåna ett skogsområdes sista rovdjur. Han tar sig an uppdraget med friskt mod, men kommer snart på andra tankar. I den efterföljande Herman II betraktas samma skeende utifrån några barocka besökares blickar. Skabrösa officerare från överklassen, som förlustar sig i en by vid skogens utkant, blir på olika sätt indragna i Hermans angelägenheter och hela berättelsen välts över ända.

Den sista vargen, Herman och Herman II visar att László Krasznahorkai är en mästare även i det kortare formatet. Med osviklig känsla för prosans yttre gränser har han här samlat tre berättelser som på olika sätt öppnar texten lika mycket som den kör in en pil rakt in i människans mest fördärvbringande sidor.Om hans senaste bok Seiobo där nere:

"Det här är en komplicerad och mångtydig bok på ett hypnotiserande konstfullt språk som värjer sig mot vardaglig slöläsning. Översättaren Daniel Gustafsson har utfört ett herkuliskt storverk, och man förstår varför författaren allt oftare nämns som Nobelpriskandidat." Aftonbladet

"Seiobo där nere är ett märkvärdigt konstverk." Expressen

"Det är inget annat än storslaget. Om inte mer än så." GP

"Vad är detta för bok? En roman? Novellsamling? Essä? ... Krasznahorkai skriver i långa men sällsamt lätta satser. Genom dessa periodiska bågar, fulla av inskott och utvikningar, får prosan en ornamental karaktär som påminner om utsmyckningarna i Alhambra eller Bachs barocka passioner." Dagens Nyheter

"I begynnelsen vandrade människan på månen."

Så inleds En komikers uppväxt, som kommit att bli romanen om generationen som växte upp i 70-talets svenska förort. I centrum står den tolvårige Juha Lindström, klassens clown. Att vara rolig är det enda han är bra på.

I Ett ufo gör entré återvänder Jonas Gardell till Juha och Jenny och de andra barnen i Sävbyholm. 70-talet är på väg att bli 80-tal. Det är kärnkraftsdebattens år, discots och John Travoltas år, punkens och Six Pistols år. Nu är de 15 år gamla och går snart ut grundskolan. De erövrar vuxenvärlden bit för bit och försöker förstå vem i helvete man egentligen är.

Tjugofem år senare får Juha veta att något fruktansvärt hände Jenny den där sista fredagskvällen före skolavslutningen då han inte var med. Boken Jenny handlar om en enda sommarnatt i barndomen - en natt som aldrig kan göras annorlunda.

Komikertrilogin är ett samlingsverk bestående av Jonas Gardells tre självbiografiska romaner: En komikers uppväxt, Ett ufo gör entré och Jenny.

"smärtsam tyngd och utomordentlig underhållning" Aftonbladet om En komikers uppväxt

"Jonas Gardell är fortfarande världsbäst på att hitta ord som smakar av en hel tid." Expressen om Ett ufo gör entré

"Några kommer med, några lämnas utanför; om det har Jonas Gardell skrivit ett nattsvart roman som lyser av mänsklig och språklig lyhördhet, av klarsynen hos den som själv lämnats utanför." Sundsvalls Tidning

"Sillmarillion" är berättelsen om hur världen skapades, om Ainurs musik och Midgårds första ålder, om de olika gudarna och deras makt. Här berättas om de underbara ädelstenar - silmarillerna - som stjäls av den onde Morgoth och om det stora kriget med alverna och deras allierade som blir följden av detta illdåd. Här finns förhistorien till den sagolika Trilogin om Härskarringen och här möter vi många av de folkslag, gestalter och varelser som sedan återkommer i trilogin. J. R. R. Tolkien arbetade under hela sitt liv med att ge gestalt åt sin sagovärld. Han betraktade själv "Sillmarillion" som sitt främsta verk, även om det inte kom att publiceras förrän efter hans död.

"En ring att styra dem, en ring att se dem,
en ring att fånga dem och till mörkret ge dem,
i Mordor, i skuggornas land"

Hobbiten Frodo har fått ta över den magiska ring hans farbror Bilbo en gång vann av Gollum. Gandalf grå inser att det är den stora ringen som en gång smiddes av den onde Sauron och som styr alla andra maktens ringar.

Tillsammans med följerslagarna Sam, Merry och Pippin ger sig Frodo ut på en lång färd för att förgöra ringen i Eldsberget i Mordor. Annars kan ondskan snart komma att härska över Midgård.

Ringarnas herre nyöversattes 2004-05 av Erik Andersson och Lotta Olsson.

Konungens återkomst:

Saruman har besegrats, men kampen är inte över. Mordors styrkor har nämligen siktats in sig på konungarnas gamla stad Minas Tirith i Gondor, och ett slag verkar oundvikligt på Pelennors fält.

Samtidigt fortsätter Frodo, Sam och Gollum sin tröstlösa vandring i Mordor, över Gorgorothplattan för att förgöra ringen i Domberget. Hela tiden måste de undvika Saurons öga som vakar i Barad-dûr.

"En ring att styra dem, en ring att se dem,
en ring att fånga dem och till mörkret ge dem,
i Mordor, i skuggornas land"

Hobbiten Frodo har fått ta över den magiska ring hans farbror Bilbo en gång vann av Gollum. Gandalf grå inser att det är den stora ringen som en gång smiddes av den onde Sauron och som styr alla andra maktens ringar.

Tillsammans med följerslagarna Sam, Merry och Pippin ger sig Frodo ut på en lång färd för att förgöra ringen i Eldsberget i Mordor. Annars kan ondskan snart komma att härska över Midgård.

Ringarnas herre nyöversattes 2004-05 av Erik Andersson och Lotta Olsson.

De två tornen:

Merry och Pippin blir tillfångatagna av orker, men lyckas fly in i Fangornskogen där de träffar enten Trädskägge. Aragorn, Gimli och Legolas får snart kontakt med Rohans ryttareoch rider med dem mot Sarumans ointagliga torn Orthanc.

Frodo och Sam har flytt från tumultet och stöter på Gollum. De lyckas nästan övervinna hans fiendskap och han hjälper dem att hitta en hemlig ingång till Mordor. Men den vaktas av den vederstyggliga jättespindeln Lockan.

"En ring att styra dem, en ring att se dem,
en ring att fånga dem och till mörkret ge dem,
i Mordor, i skuggornas land"

Hobbiten Frodo har fått ta över den magiska ring hans farbror Bilbo en gång vann av Gollum. Gandalf grå inser att det är den stora ringen som en gång smiddes av den onde Sauron och som styr alla andra maktens ringar.

Tillsammans med följerslagarna Sam, Merry och Pippin ger sig Frodo ut på en lång färd för att förgöra ringen i Eldsberget i Mordor. Annars kan ondskan snart komma att härska över Midgård.

Ringarnas herre nyöversattes 2004-05 av Erik Andersson och Lotta Olsson.

Ringens Brödraskap:

Vid Alvkonungen Elronds stora råd i Riftedal bestäms att Frodo till sin hjälp ska få följeslagare från Midgårds alla goda folkslag. I ringens brödraskap ingår människorna Aragorn och Boromir, alven Legolas, dvärgen Gimli och trollkarlen Gandalf.

På sin väg över höga berg och genom djupa grottor stöter de på en balrog, orker och de hemska nazgûlerna ringryttarna. Men de får hjälp av alverna i skogsriket Lothlórien och deras drottning Galadriel.

Den lille hobbiten Bilbo Secker dras av trollkarlen Gandalf grå med på äventyr tillsammans med tretton dvärgar, ledda av den sturske Thorin Ekensköld. De ska röva bort en stor guldskatt som vaktas av den eldsprutande draken Smaug.

På vägen stöter de på ruskiga troll och vättar, men också hjälpsamma varelser som alver, jätteörnar och den store Beorn. Bilbo träffar också den slemmige Gollum som håller till i en mörk grotta uppe i bergen. Gollum utmanar Bilbo på en tävling och blir där av med sin magiska osynlighetsring. En ring som kommer att spela en viktig roll i berättelsen.

Hobbiten nyöversattes 2007 av Erik Andersson och John Swedjemark.

Efter sju år i dvala ombord på rymdskeppet Oberon väcks teonauten Adam. Hans medresenär Jasmin har inte överlevt färden. De har skickats ut i Vintergatan för att söka efter uppkomsten till liv, kanske även efter det gudomliga. Allt tyder på att svaren kan finnas på den avlägsna himlakroppen Trögkryparen. Adam lyckas återskapa Jasmins medvetande i digital form och tillsammans kan de slutföra sitt uppdrag. Men något gudomligt erfar han inte. Inte heller hälsas han som en hjälte när han efter många år återvänder till jorden, där Jasmin sörjs av sin familj. Men är hon verkligen död om hennes medvetande finns kvar? Sam Ghazi undersöker i sin nya roman existentiella frågor om liv, död, ursprung och evighet.